ALLSVENSKAN 2010, plats 6-8

6. Häcken
Jag har träffat Dennis Andersson, generalen för Gothia Cup, och blev väldigt imponerad av denne majestätiske och samtidigt oerhört jordnära person. ”Att ha en sån snubbe i Häckens organisation, med såna visioner och såna kontakter, måste självklart betyda något”. Jag minns att jag tänkte så men samtidigt stod det väldigt klart för mig att Häcken aldrig skulle kunna bli ett topplag i allsvenskan. Det gick ju inte ens när den galne dansken Stig gjorde en succéartad gästsäsong. Men i fjol hände något. Långe Mathias Ranégie som misslyckades totalt i Blåvitt tog plötsligt de där stora kliven i karriären. Nu har han gjort a-landslagsdebut och tippas av många experter bli skyttekung i allsvenskan. Snacka om utveckling. Hela laget dryper förresten av utvecklingsbara lirare och att man nu dessutom har kvar i stort sett samtliga från 2009 kan betyda en hel del. Det kan till och med betyda att man visar oss att fjolårets femteplats inte var en tillfällighet. Det var ju förra året som Häcken satte stor skräck i motståndarna med sitt fartfyllda spelsystem, bland i storebror IFK via revanschmål från Ranegie, och där finns en klubbkänsla i de gulsvarta som ofta ignoreras. I den sammanhållningen har Häcken samtidigt inga problem att slänga in talanger från världens alla hörn som via Gothia Cup och Grande Dennis hittat till Hisingen. Inte för att jag vill vara lite omklädningsrumsgrabbigt skämtsam men faktum är att ”alla trivs i Häcken”. En som kommer trivas riktigt bra är Paulinho, sanslöst anonym i media för att vara en av allsvenskans stora stjärnor. Hisingens finest har spöat skiten ur samtliga under försäsongen och även om försäsong är försäsong så är skalpen mot guldkandidaten Elfsborg med 3-0 imponerande. Det enda jag funderar på just nu är om jag har tippat Häcken för långt ner. Och hur många John Chibuike kommer lura upp på läktaren, över densamma och in i någon biker-lokal på den sida av Hisingen där man helst inte går ensam.

7. Kalmar FF
Precis som för Edsbyn i bandyn så är storhetstiden nu över för Kalmar i fotbollen. I alla fall så är den på väg utför. I år blir Kalmar bara ett mittenlag och ingen brasse i världen kan rädda det. Sobralense håller inte alls samma klass som Santin och Ari exempelvis gjorde. Och med alla Elmarna på äventyr ute i Europa och med Lasse Johanssons skruvdobbskor på hyllan så har mycket kalmaritisk själ gått förlorad. Nanne är hur som helst Nanne och han kan lika gärna göra KFF till ett topplag igen. Men det känns som att han får svårare att övertyga sina spelare i år. Allt har liksom känts lite mer negativt kring föreningen sedan man misslyckades så fatalt i CL-kvalet förra sommaren. Hem från J-Södra plockar man i alla fall målgöraren Ricardo Santos samt Darryl Smylie. Två bra spelare, absolut, men samtidigt inte alls lika bra som föregångarna på samma positioner. Emin Nouri är en offensiv ytterback jag älskar och han kommer sannolikt bjuda på en och annan vacker offensiv rush 2010. Ett anfallsvapen, helt klart. Henrik Rydström har varit bättre än han egentligen är de senaste säsongerna och jag funderar på om det inte är dags för en liten tydligare motgång för allsvenskans Hank Moody, även om han nu har duktige Tobias Eriksson bredvid sig på det defensiva mittfältet. I backlinjen har man som vanligt flera högklassiga mittbackar att tillgå där Markus Lindberg är kung. Mest spännande nya ansiktet i Kalmar är utan tvekan Jael Ferreira. Kanske ett nytt Nanne-fynd och då kanske man får omvärdera sitt tips så småningom. Men i nuläget känns Fredrikskansarna mer mitt än topp.

8.Trelleborgs FF
Tom Prahl. Dessa jävla små ögon. Ändå så klok. Ändå så taktisk. Är det för att vi inte kan se åt vilket håll han tittar som han har ett sådant försprång på sina motståndare? Eller är den där blicken hur skarp som helst? Tom Prahl är den ende, förutom AIK:s Stahre, som pratar om sitt lag och guld i samma mening. Kanske inte lika tydligt som Solnas tränare, men definitivt har han satt upp ett envetet mål. Tom har förmodligen suttit där i sin mörka kammare långt nere i Skåne, gnisslat tänder, lagt pannan i djupa veck, om möjligt kisat ännu mer och tänkt att nu ska jag visa dom. Problemet är bara att han i Trelleborg aldrig får materialet till det. Man blir aldrig mer än ett stabilt kollektiv. I år har man förutom i Martins blogg omdiskuterade Adelstam inte värvat ett skit av intresse. Samtidigt har man förlorat en pådrivare som Thylander. Laget känns fantastiskt profillöst. Jag hade gärna skrivit upp Fredrik Jensen, Kristian Haynes och Andreas Drugge men jag tycker faktiskt inte att dom sticker ut på något sätt alls. Dock ska man aldrig underskatta ett kollektiv. Man ska heller aldrig underskatta blåsiga Vångavallen. Och man ska definitivt inte, och det har ni förstått nu, underskatta mannen med de små, små ögonen. Under de veckade ögonlocken finns ju faktiskt drömmar om guld.