Andréas samtal häromdagen fick mig att börja tänka. Är det verkligen så att jag är på väg att bli en, vad folk kallar, toffel?
Först och främst, jag tror inte det. För här måste finnas en skillnad. Toffel är man väl om man är rädd för flickvännen i fråga och gör allt som hon säger till en att man ska göra, för att hon säger det och inte för att man själv vill det?
Jag vill ju verkligen vara med min kära nästan hela tiden. Hon har blivit ett beroende, jag mår bra och jag skrattar. Jag är ju med henne och gör saker för henne för att jag själv vill det. Då är jag väl inte en toffel?
Men jag ger Andréas en poäng. För det är när man sviker sina kompisar, som folk gärna tar benämningen "toffel" i sina munnar, oavsett vilket av två ovanstående scenarion som gäller.
I det här fallet har jag inte svikit någon. Om folk bjuder in sig själva tre dagar före och jag redan är uppbokad på annat som är viktigt både för mig och min flickvän, då är det inte helt enkelt att ändra schemat.
Men jag höjer med detta inlägg ett varningens finger. För att påminna mig om att aldrig glömma mina vänner.
Jag bara känner att jag stått på andra sidan och surat över kompisar och deras flickvänsbehov alltför ofta i mitt liv, och att det nu därför tamejfan är på tiden att jag får leva i kärlek.
lördag 26 september 2009
onsdag 23 september 2009
Min älskling ligger på en spikmatta.
Hon kunde lika gärna legat på mig. Jag är mjukare och varmare.
Men jag ligger bredvid. Och jag är nöjd med det.
För att ha någon bredvid är fantastiskt.
*************************
Appropå kärlek. Zlatans fyra mål på fyra matcher är fan svincoolt.
Men jag ligger bredvid. Och jag är nöjd med det.
För att ha någon bredvid är fantastiskt.
*************************
Appropå kärlek. Zlatans fyra mål på fyra matcher är fan svincoolt.
måndag 21 september 2009
Höst/Vinter/Vår/Sommar/Höst planerat.
Jag är i Åmål och tittar på hur hon vaknar. Det är fantastiskt. Och lugnet före stormen personifierat.
Min framtid har planerats i rekordfart och bitar har fallit på plats. Förutom en hel del springvikariat framöver ska jag gå en starta eget-kurs. Jag kommer få stor nytta av den säger man. Jag tror på det.
Men återigen alla dessa papper som ska skickas till a-kassan. Återigen stressen för att inte bli godkänd. Helvete. Stressen över att behöva ha de ifyllda blanketterna från tidigare arbetsvgivare från 18 augusti 2008 och framåt. Dubbelhelvete. Det handlar i alla fall bara om två blanketter det här året. Istället för 7-8 som jag skulle samla in i fjol. Det känns bra. Men vilket jävla jobbigt system det är.
En vecka sedan jag lämnade New York. Nu är det bara minnen för mig själv och ingen att dela med. Resan var fantastisk, och man bör nog göra det, åka själv alltså, men nästa gång vill jag ha sällskap.
Nu har hon vaknat. Alltid lika spännande.
Min framtid har planerats i rekordfart och bitar har fallit på plats. Förutom en hel del springvikariat framöver ska jag gå en starta eget-kurs. Jag kommer få stor nytta av den säger man. Jag tror på det.
Men återigen alla dessa papper som ska skickas till a-kassan. Återigen stressen för att inte bli godkänd. Helvete. Stressen över att behöva ha de ifyllda blanketterna från tidigare arbetsvgivare från 18 augusti 2008 och framåt. Dubbelhelvete. Det handlar i alla fall bara om två blanketter det här året. Istället för 7-8 som jag skulle samla in i fjol. Det känns bra. Men vilket jävla jobbigt system det är.
En vecka sedan jag lämnade New York. Nu är det bara minnen för mig själv och ingen att dela med. Resan var fantastisk, och man bör nog göra det, åka själv alltså, men nästa gång vill jag ha sällskap.
Nu har hon vaknat. Alltid lika spännande.
måndag 14 september 2009
New York halva dag 5 och dag 6 och lite dag 7
Jag aker hem om nagra timmar. Hem till Sverige igen. Men det kanns bra och jag ar nojd som fan med resan. Lagom med en vecka nar man ar sjalv. Det ar langt mellan samtalen aven om de kan bli riktigt bra nar de val tar fart. Som med min nya kompis fran Indien, 57-arig bankman boende pa Long Island som gjorde att jag nastan konverterade till hinduismen. Mer om det senare nar jag kommit hem. Maste ju dra snart.
Halva dag 5 har ni last om. Efter det gick jag och kolla slutet pa Tottenham-Man Utd och det var da jag traffade indiern. Darefter var jag sa trott att jag gick och la mig. En Carro-siesta sa att saga. Tydligen var jag trott for jag sov 4 timmar. Vaknade och kande att jag inte orkade gora nanting. Sa jag slosade bort lordagkvallen med att kolla film och ata pizzaslajsar och cup cakes.
Darfor var jag rejalt utvilad till sondagen och riktigt peppad vilket var skont. Jag klarade av halva Central Park, museum of Natural History och en riktigt lang promenad ner till 56th street pa 3rd avenue dar jag hittade Johhny Rockets. En dubbel cheddarbacon-burgare och en stor milk shake senare kunde jag knappt ga. Men jag gillade stallet och lamnade rikligt med dricks. Allt var i 50-talsstuk och darfor var det lite konstigt att nar servitorerna helt plotsligt hojde musiken och gick ut och stallde sig och borjade dansa och sjunga sa var det en 60-talslat. Mer om det nar fotona kommer upp.
Har ar forresten vad jag upplevde i fredags.
Och har ar vad jag upplevde sondag kvall utanfor Radio City Music Hall dar MTV-galan pagick. Javligt ball aven om Taylor Swift inte ar en idol. Kolla istallet in Pinks och Beyonces upptradanden fran samma gala. Sjukt hett.
Jag sag av naturliga skal bara vad som hande ovanfor ytan. Men det var kul att se hysterin nar alla kom till roda mattan. Och jag har alltid varit en starfucker. Without the fucking that is...
Nu ska jag kaka nat och sen dra till Newark Airport. Ta hand om er sa lange.
Halva dag 5 har ni last om. Efter det gick jag och kolla slutet pa Tottenham-Man Utd och det var da jag traffade indiern. Darefter var jag sa trott att jag gick och la mig. En Carro-siesta sa att saga. Tydligen var jag trott for jag sov 4 timmar. Vaknade och kande att jag inte orkade gora nanting. Sa jag slosade bort lordagkvallen med att kolla film och ata pizzaslajsar och cup cakes.
Darfor var jag rejalt utvilad till sondagen och riktigt peppad vilket var skont. Jag klarade av halva Central Park, museum of Natural History och en riktigt lang promenad ner till 56th street pa 3rd avenue dar jag hittade Johhny Rockets. En dubbel cheddarbacon-burgare och en stor milk shake senare kunde jag knappt ga. Men jag gillade stallet och lamnade rikligt med dricks. Allt var i 50-talsstuk och darfor var det lite konstigt att nar servitorerna helt plotsligt hojde musiken och gick ut och stallde sig och borjade dansa och sjunga sa var det en 60-talslat. Mer om det nar fotona kommer upp.
Har ar forresten vad jag upplevde i fredags.
Och har ar vad jag upplevde sondag kvall utanfor Radio City Music Hall dar MTV-galan pagick. Javligt ball aven om Taylor Swift inte ar en idol. Kolla istallet in Pinks och Beyonces upptradanden fran samma gala. Sjukt hett.
Jag sag av naturliga skal bara vad som hande ovanfor ytan. Men det var kul att se hysterin nar alla kom till roda mattan. Och jag har alltid varit en starfucker. Without the fucking that is...
Nu ska jag kaka nat och sen dra till Newark Airport. Ta hand om er sa lange.
lördag 12 september 2009
New York halva dag 5
Sag Man City-Arsenal mellan 10 och 12. Han med tva ol och brunch. Kandes konstigt att se PL 10:00 men skont med lite fotboll. Och att hitta en pub som visar soccer 10 am i NY ar fan en bedrift. Sjukt sur dock efter forlusten och Adebayors stampling pa Van Persie samt olampliga malfirande. Vad sysslade han med?
Positivt da? Tomas Rosicky tillbaka for forsta gangen pa ett par ar och malskytt direkt. Kan bli nyttigt framover. Nu slipper vi i alla fall aka till Manchester nat mer i ar. I PL i alla fall.
Nu ska jag se slutet pa Spurs-United pa hotellet. Sen vetifan... Vi far se. =)
**************
Carro har lagt ner sin farm. Det kanns fantastiskt. Och lite vemodigt. Men bara lite. Saknar dig Smokie.
Positivt da? Tomas Rosicky tillbaka for forsta gangen pa ett par ar och malskytt direkt. Kan bli nyttigt framover. Nu slipper vi i alla fall aka till Manchester nat mer i ar. I PL i alla fall.
Nu ska jag se slutet pa Spurs-United pa hotellet. Sen vetifan... Vi far se. =)
**************
Carro har lagt ner sin farm. Det kanns fantastiskt. Och lite vemodigt. Men bara lite. Saknar dig Smokie.
New York dag 3 och 4
Jag kommer bli sjuk. Men det var det vart for jag fick vara med om amerikansk baseballhistoria. Aterkommer till det strax.
Har ju lite kvar pa gardagen att beratta om. Efter bloggandet skulle jag ju ut i modevarlden. Det blev ett antiklimax. Pa Macy's fanns fan ingen gratis sprit och livebanden var klara nar jag val kommit dit. Macy's var inget vidare heller. Laaangt ifran Harrods i London. Och alla moderiktiga besokare var som bortblasta och istallet var dar bara en massa turister - som jag. Men om my man mr Martini varit med sa hade jag i alla fall fatt kul eftersom han formodligen borjat jucka mot montrarna med klockor. Amerikanerna kan det dar med att smalla pa i fethet.
Appropa feta amerikaner, jag har varit pa baseball ikvall. Men som namnt, jag aterkommer till det.
Efter Macy's gick jag en runda pa en halvtimma for att leta andra butiker, gick inget vidare, sa jag tog en tur upp till Bryant Park igen for att se om dar var nan modefest. Men dar var det helt dott. Hitta dock en bar i parken dar jag tog en GT ensam i baren. Dom slosade inte pa groggvirket om man sager sa. Efter det traskade jag till ett kotthak for att kaka och se slutet pa NFL-premiaren. Sen hem.
Dagen idag borjade med tv-tittande. Minst 10 kanaler visade samma bilder fran Ground Zero med minnesceremonien. Sa planen var att ta mig ner dit for att kanna av stamningen (den var inget vidare) och klamma in Century 21st Store. Forst sen frulle. For sen visade det sig da alla stallen slutat servera frukost. 11:10. Sa jag gjorde forstas det som alla Turtlesgubbar gjort. Kaka pizzaslajsar med salami.
Sedan bar det av med tunnelbanan till Ground Zero. Alla vagar var avstangda och man fick inte komma nara. Det sag NYPD i langa regnrockar till. Men man horde samma saker man nyss hort pa tv sa efter lite medlidande drog jag in i ovan namnda affar som ar en stor affar med sjukt mycket klader. Markesklader till nedsatt pris eftersom det finns nat fel pa dom. Till exempel behovde man inte alls betala 35 000 for en kostym fran Gaultier utan det rackte med 9 papp. Som hittat... eh... eller inte. Jag kopte strumpor, kalsonger, halsduk, handskar och ett NY Yankees-paraply istallet. Regnet har verkligen javlats hela dan.
Sen gick jag in pa skoavdelningen och kopte tva par skor till mig sjalv. Jag vet att Carro kommer hata det ena paret men jag valjer att se det som att hon kommer gilla 50 % av inkopen.
Sen akte jag hem, lamnade kassarna, bytte om, och drog mot Bronx och Yankee Stadium for Yankees match mot Baltimore. Det intressante med matchen var att Derek Jeter, superstjarnan som finns pa bild i ett tidigare inlagg har nedan, hade chansen att ga upp i ensam ledning i flest hits i Yankees historia. Forra matchen gick han upp pa delad forstaplats, sa en enda hit behovdes alltsa. En hit = traffa bollen utan att nan tar lyra, det behover alltsa inte vara en Home Run. 2721 var resultatet infor kvallen. Och det blev alltsa 2722. Och sedan ocksa 2723. Publiken var helt galen och stod upp och bara skrek varje gang det var dags for Derek att sla. Sa nar han fixade det skakade hela arenan och blixtrade som fan i kamerablixtrar. Pa sedvanligt amerikanskt maner stoppades matchen sa att han fick ta emot alla hyllningar.
Sen spelade Yankees kass och sag ut att forlora nar bara en liten del aterstod. Sa jag drog hem. Framst for att matchen fran borjan var forsenad med en timma pga regn och blast. Risken var javligt stor att matchen skulle flyttas till en annan dag sa jag ar glad att det blev av.
Nu ar jag tillbaka pa hotellet. Genomsur trots min NY Yankee-poncho.
Kul detalj fran dagen. Pa forsta stallet jag gick in pa for frukost och dar den alltsa inte langre serverades fick jag en bra dialog med kocken. Han kallade mig "papi" hela tiden. Sa som latinosarna tydligen gor (se Prison Break). "Sorry papi, no breakfast". Loved it.
Dags att sova. Dagarna kanns langa nar man gor sa mycket hela tiden. Imorrn har jag inget direkt planerat. Formodligen Central Park men om regnet fortsatter kanns inte det sa kul. Pa sondag ska det bli kanonvader och da ska jag pa gospel i Harlem. Dessutom gar MTV Video Music Awards har i New York pa sondag. Jag sag alla dom galorna fran 1992 och tio ar framat sa det kanns kul att den gar sa nara. Blir nog lite mer kandisfotande da. MATT DAMON!!!
***************
Carolina, alskling, jag ar hemma snart igen. Da ska vi skruva ihop byran. Och jag tar val den dar diskhogen da. Bara du skoljer ur glasen efter all oboy.
***************
Gonatt vanner!
Har ju lite kvar pa gardagen att beratta om. Efter bloggandet skulle jag ju ut i modevarlden. Det blev ett antiklimax. Pa Macy's fanns fan ingen gratis sprit och livebanden var klara nar jag val kommit dit. Macy's var inget vidare heller. Laaangt ifran Harrods i London. Och alla moderiktiga besokare var som bortblasta och istallet var dar bara en massa turister - som jag. Men om my man mr Martini varit med sa hade jag i alla fall fatt kul eftersom han formodligen borjat jucka mot montrarna med klockor. Amerikanerna kan det dar med att smalla pa i fethet.
Appropa feta amerikaner, jag har varit pa baseball ikvall. Men som namnt, jag aterkommer till det.
Efter Macy's gick jag en runda pa en halvtimma for att leta andra butiker, gick inget vidare, sa jag tog en tur upp till Bryant Park igen for att se om dar var nan modefest. Men dar var det helt dott. Hitta dock en bar i parken dar jag tog en GT ensam i baren. Dom slosade inte pa groggvirket om man sager sa. Efter det traskade jag till ett kotthak for att kaka och se slutet pa NFL-premiaren. Sen hem.
Dagen idag borjade med tv-tittande. Minst 10 kanaler visade samma bilder fran Ground Zero med minnesceremonien. Sa planen var att ta mig ner dit for att kanna av stamningen (den var inget vidare) och klamma in Century 21st Store. Forst sen frulle. For sen visade det sig da alla stallen slutat servera frukost. 11:10. Sa jag gjorde forstas det som alla Turtlesgubbar gjort. Kaka pizzaslajsar med salami.
Sedan bar det av med tunnelbanan till Ground Zero. Alla vagar var avstangda och man fick inte komma nara. Det sag NYPD i langa regnrockar till. Men man horde samma saker man nyss hort pa tv sa efter lite medlidande drog jag in i ovan namnda affar som ar en stor affar med sjukt mycket klader. Markesklader till nedsatt pris eftersom det finns nat fel pa dom. Till exempel behovde man inte alls betala 35 000 for en kostym fran Gaultier utan det rackte med 9 papp. Som hittat... eh... eller inte. Jag kopte strumpor, kalsonger, halsduk, handskar och ett NY Yankees-paraply istallet. Regnet har verkligen javlats hela dan.
Sen gick jag in pa skoavdelningen och kopte tva par skor till mig sjalv. Jag vet att Carro kommer hata det ena paret men jag valjer att se det som att hon kommer gilla 50 % av inkopen.
Sen akte jag hem, lamnade kassarna, bytte om, och drog mot Bronx och Yankee Stadium for Yankees match mot Baltimore. Det intressante med matchen var att Derek Jeter, superstjarnan som finns pa bild i ett tidigare inlagg har nedan, hade chansen att ga upp i ensam ledning i flest hits i Yankees historia. Forra matchen gick han upp pa delad forstaplats, sa en enda hit behovdes alltsa. En hit = traffa bollen utan att nan tar lyra, det behover alltsa inte vara en Home Run. 2721 var resultatet infor kvallen. Och det blev alltsa 2722. Och sedan ocksa 2723. Publiken var helt galen och stod upp och bara skrek varje gang det var dags for Derek att sla. Sa nar han fixade det skakade hela arenan och blixtrade som fan i kamerablixtrar. Pa sedvanligt amerikanskt maner stoppades matchen sa att han fick ta emot alla hyllningar.
Sen spelade Yankees kass och sag ut att forlora nar bara en liten del aterstod. Sa jag drog hem. Framst for att matchen fran borjan var forsenad med en timma pga regn och blast. Risken var javligt stor att matchen skulle flyttas till en annan dag sa jag ar glad att det blev av.
Nu ar jag tillbaka pa hotellet. Genomsur trots min NY Yankee-poncho.
Kul detalj fran dagen. Pa forsta stallet jag gick in pa for frukost och dar den alltsa inte langre serverades fick jag en bra dialog med kocken. Han kallade mig "papi" hela tiden. Sa som latinosarna tydligen gor (se Prison Break). "Sorry papi, no breakfast". Loved it.
Dags att sova. Dagarna kanns langa nar man gor sa mycket hela tiden. Imorrn har jag inget direkt planerat. Formodligen Central Park men om regnet fortsatter kanns inte det sa kul. Pa sondag ska det bli kanonvader och da ska jag pa gospel i Harlem. Dessutom gar MTV Video Music Awards har i New York pa sondag. Jag sag alla dom galorna fran 1992 och tio ar framat sa det kanns kul att den gar sa nara. Blir nog lite mer kandisfotande da. MATT DAMON!!!
***************
Carolina, alskling, jag ar hemma snart igen. Da ska vi skruva ihop byran. Och jag tar val den dar diskhogen da. Bara du skoljer ur glasen efter all oboy.
***************
Gonatt vanner!
fredag 11 september 2009
New York dag 2 och 3 i korthet
Best city in the world. Det kan jag skriva under pa. Men det finns fan inget internetcafe och internet ar sjukt trogt.
Jag ska fatta mig hyfsat kort nu. Maste in pa hotellrummet och trycka i mig ett par cup cakes kopta pa Crumbs vid Bryant Park. Min Orebrokompis Oskar tipsade mig ju om dom sa jag hoppas dom passar bra till ett par Budwiser. Sen ikvall vantar Fashion Nights Out. Sag sjukt langa koer utanfor Macy's nyss med finkladda manniskor. Allt fran Jay Z-stuket plus lite bling bling till sjuka kreationer. Det ar alltsa New York Fashion Week, varldens storsta modefest. och jag ska ge mig ratt ut i den ikvall i klader jag shoppade igar.
Jag mar bra forresten. Det funkar att vara sjalv for det finns sa mycket att gora hela tiden. Och det ar javligt skont att om man planerar dagen i New York sa springer man ofta rakt in i handelser och planerar om den. Som idag nar jag rakade ga forbi Late Show with David Letterman samtidigt som Matt Damon kommer ut bakvagen till de skrikande fansens fortjusning. Jag trangde mig in i hogen for att fa smaskiga paparazzibilder. Darefter sag jag nar ett par killar stod och jamforde autografer i sina autografblock och visade gamla bilder pa kandisar som kommit ut fran Ed Sullivan Theatre. Dom star dar varje dag. Bara i Amerika.
Igar var jag pa musikal pa Broadway efter en lang dag med shopping i SoHo, vandring bland acklig fisk i China Town och en fantastisk lunch i Little Italy. Knallade ocksa forbi City Hall och tankte pa Spin City.
New York ar fullt av sopor langs trottoarerna, NYPD ar overallt, pa tv'n pa hotellrummet far jag in sjukt manga kanaler och jag roas som fan av utbudet. Latinosaporna ar fantastiska och slar Days of our Lives med hastlangder. Mest skrattar jag at nyheterna och borgmastarvalets kampanjer med leende vita man som till klinkande pianomusik med sorgsen rost berattar om sjuka barn. Otroligt roligt! Annars ar det det vanliga. Seinfeld och Hell's Kitchen.
Imorrn spelar Jay Z i Madison Square Garden. Honom sag jag ocksa pa stan idag nar han rusade ut fran Radio City Hall med ett gang livvakter. Kameran kom upp forsent men anda - MATT DAMON!
Kopte en New York Pretzel pa batturen ut runt frihetsgudinnan och till Ellis Island dar jag var pa museet dar ute idag. Fattar inte grejen alls. Som en tjock och mjuk salt pinne formad som en kringla.
Imorrn ar det 9/11 och jag ska pa baseball. Kan bli grymt.
Amerikaner ar verkligen feta och installsamma pa riktigt ocksa. Men det har sin charm.
Har fram till i eftermiddag lidigt av jet lag. Eller jat leg. Eller jattelagg. Eller lattejagg. Tog en tupplur efter batturen pa en timma och efter det funkar jag igen. Har annars varit konstant trott med blodsprangda ogon sen jag kom. Ser formodligen hog ut.
Kolla in denna sidan www.mynymemories.com och klicka in koden 7902. Vet inte om det funkar, ska kolla sjalv strax, men vi snackar Jeppe goes turist.
************
Saknar dig Thundercloud. Hoppas du gillar mina shoppingforsok oavsett resultat. Den rosa Victoria's Secret-pasen var lite val iogonfallande nar jag gick omkring pa stan sa jag har verkligen kampat. For you Smokie. For you.
************
Detta var allt for nu.
Jag ska fatta mig hyfsat kort nu. Maste in pa hotellrummet och trycka i mig ett par cup cakes kopta pa Crumbs vid Bryant Park. Min Orebrokompis Oskar tipsade mig ju om dom sa jag hoppas dom passar bra till ett par Budwiser. Sen ikvall vantar Fashion Nights Out. Sag sjukt langa koer utanfor Macy's nyss med finkladda manniskor. Allt fran Jay Z-stuket plus lite bling bling till sjuka kreationer. Det ar alltsa New York Fashion Week, varldens storsta modefest. och jag ska ge mig ratt ut i den ikvall i klader jag shoppade igar.
Jag mar bra forresten. Det funkar att vara sjalv for det finns sa mycket att gora hela tiden. Och det ar javligt skont att om man planerar dagen i New York sa springer man ofta rakt in i handelser och planerar om den. Som idag nar jag rakade ga forbi Late Show with David Letterman samtidigt som Matt Damon kommer ut bakvagen till de skrikande fansens fortjusning. Jag trangde mig in i hogen for att fa smaskiga paparazzibilder. Darefter sag jag nar ett par killar stod och jamforde autografer i sina autografblock och visade gamla bilder pa kandisar som kommit ut fran Ed Sullivan Theatre. Dom star dar varje dag. Bara i Amerika.
Igar var jag pa musikal pa Broadway efter en lang dag med shopping i SoHo, vandring bland acklig fisk i China Town och en fantastisk lunch i Little Italy. Knallade ocksa forbi City Hall och tankte pa Spin City.
New York ar fullt av sopor langs trottoarerna, NYPD ar overallt, pa tv'n pa hotellrummet far jag in sjukt manga kanaler och jag roas som fan av utbudet. Latinosaporna ar fantastiska och slar Days of our Lives med hastlangder. Mest skrattar jag at nyheterna och borgmastarvalets kampanjer med leende vita man som till klinkande pianomusik med sorgsen rost berattar om sjuka barn. Otroligt roligt! Annars ar det det vanliga. Seinfeld och Hell's Kitchen.
Imorrn spelar Jay Z i Madison Square Garden. Honom sag jag ocksa pa stan idag nar han rusade ut fran Radio City Hall med ett gang livvakter. Kameran kom upp forsent men anda - MATT DAMON!
Kopte en New York Pretzel pa batturen ut runt frihetsgudinnan och till Ellis Island dar jag var pa museet dar ute idag. Fattar inte grejen alls. Som en tjock och mjuk salt pinne formad som en kringla.
Imorrn ar det 9/11 och jag ska pa baseball. Kan bli grymt.
Amerikaner ar verkligen feta och installsamma pa riktigt ocksa. Men det har sin charm.
Har fram till i eftermiddag lidigt av jet lag. Eller jat leg. Eller jattelagg. Eller lattejagg. Tog en tupplur efter batturen pa en timma och efter det funkar jag igen. Har annars varit konstant trott med blodsprangda ogon sen jag kom. Ser formodligen hog ut.
Kolla in denna sidan www.mynymemories.com och klicka in koden 7902. Vet inte om det funkar, ska kolla sjalv strax, men vi snackar Jeppe goes turist.
************
Saknar dig Thundercloud. Hoppas du gillar mina shoppingforsok oavsett resultat. Den rosa Victoria's Secret-pasen var lite val iogonfallande nar jag gick omkring pa stan sa jag har verkligen kampat. For you Smokie. For you.
************
Detta var allt for nu.
onsdag 9 september 2009
New York dag 1
Tangenterna sitter inte riktigt dar dom ska. Och det ar snordyrt.
Men har kommer en snabbredogorelse.
Jag har nu varit vaken i 23 timmar och ar ratt sliten. En tulltjansteman gjorde mig nervos med snabba fragor. Jag tror det sprack nar jag forsokte spela avslappnad och hejade Hello Siiirrr... Men jag klarade mig och kom in i landet och ar nu for forsta gangen utanfor Europa. Bara det ar ratt haftigt. Har hunnit med att kolla in omradet kring hotellet. Madison Square Garden ligger mitt emot och Empire State Building fem minuter bort. Sa jag drog upp i huset som King Kong besegrade sa enkelt. Jag tog hissen och fick for mig att jag inte nojde mig med observationsdecket pa 86e vaningen utan var tvungen att ta mig upp till 102a. Det kostade 15 $ extra och kandes javligt onodigt sa har i efterhand. Men spannande att ga pa kommersialismens handgrepp direkt. Gav 1 $ till en hemlos som heter J.R. Fore det sa han Praise the Lord. Efter tyckte han uppenbarligen att jag var snal. Jag flydde in i hotellbaren och spenderade dar min 22a och 23e vakna timma med att skriva vykort till nara och kara. Nu ar jag fardig. Fick inte sa mycket somn pa planet. Men det ar haftigt. Gula taxis, hoga hus och NYPD i varje gathorn. Sirener, pretzels och sopor overallt. Imorrn borjar aventyret pa riktigt.
8 dollar for 12 minuter. Fuck it. Maste kolla facebook ocksa och hitta billigare internetcafe. Men det har ar en drom for mig. Ska kora anda in i kaklet och hinna allt jag tankt.
Pa aterhorande. \ jeppe
Men har kommer en snabbredogorelse.
Jag har nu varit vaken i 23 timmar och ar ratt sliten. En tulltjansteman gjorde mig nervos med snabba fragor. Jag tror det sprack nar jag forsokte spela avslappnad och hejade Hello Siiirrr... Men jag klarade mig och kom in i landet och ar nu for forsta gangen utanfor Europa. Bara det ar ratt haftigt. Har hunnit med att kolla in omradet kring hotellet. Madison Square Garden ligger mitt emot och Empire State Building fem minuter bort. Sa jag drog upp i huset som King Kong besegrade sa enkelt. Jag tog hissen och fick for mig att jag inte nojde mig med observationsdecket pa 86e vaningen utan var tvungen att ta mig upp till 102a. Det kostade 15 $ extra och kandes javligt onodigt sa har i efterhand. Men spannande att ga pa kommersialismens handgrepp direkt. Gav 1 $ till en hemlos som heter J.R. Fore det sa han Praise the Lord. Efter tyckte han uppenbarligen att jag var snal. Jag flydde in i hotellbaren och spenderade dar min 22a och 23e vakna timma med att skriva vykort till nara och kara. Nu ar jag fardig. Fick inte sa mycket somn pa planet. Men det ar haftigt. Gula taxis, hoga hus och NYPD i varje gathorn. Sirener, pretzels och sopor overallt. Imorrn borjar aventyret pa riktigt.
8 dollar for 12 minuter. Fuck it. Maste kolla facebook ocksa och hitta billigare internetcafe. Men det har ar en drom for mig. Ska kora anda in i kaklet och hinna allt jag tankt.
Pa aterhorande. \ jeppe
måndag 7 september 2009
New York - 32 timmar till avresa
Nybliven inneboende hos min kära flickvän sitter jag och försöker vända dygnet. Tisdag morgon flyger jag till New York. It's gonna be fantastic.Jag har aldrig varit där. Men jag har drömt om att åka dit hela mitt vuxna liv. De senaste två åren har jag sparat och sparat. Snart, snart, snart är det dags. Att säga att jag har resfeber vore en underdrift. Jag har aldrig varit utanför Europa tidigare och nu jävlar liksom.
Vad gör man på flyget? Hur beter man sig? Är spriten gratis? Får jag själv välja film? Det blir mycket nytt att se fram emot. Är sjukt peppad bara på flyget. Sedan har jag en diger lista jag måste hinna med under de 7 dagarna som jag på egen hand ska tillbringa i The Big Apple.
Ett axplock lyder som följer:
* Shoppa och äta gott.
* Letterman.
* Musikal på Broadway.
* Empire State Building.
* China Town.
* Festival i Little Italy.
* Turistbuss.
* Hitta godiset Nerds till Carro.
* Joggingtur i Central Park.
* Naturhistoriska muséet och Public Library.
* Crumbs cup cakes.
* Johnny Rockets-milk shakes.
* New York Fashion Week i Bryant Park.
* 10 september har affärerna öppet till elva
* Tänk om Robin Söderling går till final i US Open! Eller va fan, jag kollar knappast på tennis när jag är i NY. Däremot...
*...baseball! Ska se New York Yankees mot Baltimore på Yankee Stadium den 11 september. Ett speciellt datum så det kan bli en stark upplevelse. Det är superstjärnan Derek Jeter som är på bilden btw.
* Gospel i Harlem på söndagen och förhoppningsvis en Barber Shop för en klassisk rakning med kniv.
Helvete. Jag kommer vara helt färdig. Blir nog inget festande alls under veckan. I alla fall, eftersom jag åker själv kommer jag ha ett jäkla behov av att dela med mig av mina upplevelser. Ni som känner mig vet att det kommer bli jättejobbigt att inte ha nån att tjöta med och dessutom att jag är sämst i världen på att kortfattat berätta om saker som hänt. Denna resa är väl den största anledningen till att jag försöker blåsa liv i bloggen igen. Jag måste helt enkelt skriva av mig och tanken är ett inlägg om dagen. Så får vi se om jag orkar.
Nu blir det FM in på småtimmarna. Snart är jag over there. OMG OMG OMG!
söndag 6 september 2009
Hemmakarlsgöra.
Vi är ganska många som håller inne med vad vi känner. Vi män alltså. Vi hemmakarlar.
När frugan, sambon eller flickvännen jobbar och drar in pengar går vi här hemma och suckar och pustar, får hemmet att fungera, håller rent och snyggt. Vad får vi för det? Inte ett skit. Lite närhet hade ju inte varit fel. Lite naket, liksom.
Men när frugan, sambon eller flickvännen kommer hem sent på kvällen efter att "ha jobbat över" så är hon trött, vill ha mat på bordet och sedan gå bums i säng.
Vi har det inte lätt vi hemmakarlar. Vi hade ju så gärna velat ha lite uppskattning efter en hård dag här hemma. Jag tror inte riktigt frugan, sambon eller flickvännen förstår hur mycket vi gör här hemma egentligen. En kram eller i alla fall ett tack hade ju inte varit för mycket begärt.
Nu hinner jag inte skriva mer. Måste hänga och vika tvätt. Sedan väntar disken. Och ångesten över att jag måste söka ett jobb. Gärna ett nattjobb på ett äldreboende. Så att jag hinner med sysslorna här hemma på dagen.
Om ni är fler därute, som är i mitt läge, tveka inte! Hör av er! Vi måste hålla ihop i detta kvinnodominerade samhälle.
När frugan, sambon eller flickvännen jobbar och drar in pengar går vi här hemma och suckar och pustar, får hemmet att fungera, håller rent och snyggt. Vad får vi för det? Inte ett skit. Lite närhet hade ju inte varit fel. Lite naket, liksom.
Men när frugan, sambon eller flickvännen kommer hem sent på kvällen efter att "ha jobbat över" så är hon trött, vill ha mat på bordet och sedan gå bums i säng.
Vi har det inte lätt vi hemmakarlar. Vi hade ju så gärna velat ha lite uppskattning efter en hård dag här hemma. Jag tror inte riktigt frugan, sambon eller flickvännen förstår hur mycket vi gör här hemma egentligen. En kram eller i alla fall ett tack hade ju inte varit för mycket begärt.
Nu hinner jag inte skriva mer. Måste hänga och vika tvätt. Sedan väntar disken. Och ångesten över att jag måste söka ett jobb. Gärna ett nattjobb på ett äldreboende. Så att jag hinner med sysslorna här hemma på dagen.
Om ni är fler därute, som är i mitt läge, tveka inte! Hör av er! Vi måste hålla ihop i detta kvinnodominerade samhälle.
lördag 5 september 2009
Ödesmatchdag.
Jag har vaknat upp tidigt på en matchdags morgon förr. Midsommardagen 2006 till exempel. Med en VM-biljett till en svensk åttondelsfinal bredvid mig. Låt oss säga så här, det är inget gott omen.
Magkänslan är att det här inte är gången som Sverige spelar uruselt på Ferenc Puskas-stadion men ändå vinner. Magkänslan är att det är den här gången som Sverige ligger på och skapar chanser men där matchvinnaren heter Balázs Dzsudzsák och inte Zlatan Ibrahimovic.
Senast vi missade ett mästerskap var VM i Frankrike 1998. Allt blev klart efter en bortaförlust mot Österrike. Jag mår fortfarande lite illa när jag tänker på det. Men VM 1998 blev till slut ett trevligt minne ändå, mycket tack vare det här:
">
Jag kan inte säga att det är undergången om vi missar VM i Sydafrika, det kan vara precis det som behövs för att få in nytänk i landslaget. Det kan vara precis det som ger oss det verkligt nya landslaget. Och en sådan generationsväxling kan man ju också se fram emot.
Bara det inte går åt helvete idag. Så vid närmare eftertanke går jag nog och lägger mig igen.
Magkänslan är att det här inte är gången som Sverige spelar uruselt på Ferenc Puskas-stadion men ändå vinner. Magkänslan är att det är den här gången som Sverige ligger på och skapar chanser men där matchvinnaren heter Balázs Dzsudzsák och inte Zlatan Ibrahimovic.
Senast vi missade ett mästerskap var VM i Frankrike 1998. Allt blev klart efter en bortaförlust mot Österrike. Jag mår fortfarande lite illa när jag tänker på det. Men VM 1998 blev till slut ett trevligt minne ändå, mycket tack vare det här:
">
Jag kan inte säga att det är undergången om vi missar VM i Sydafrika, det kan vara precis det som behövs för att få in nytänk i landslaget. Det kan vara precis det som ger oss det verkligt nya landslaget. Och en sådan generationsväxling kan man ju också se fram emot.
Bara det inte går åt helvete idag. Så vid närmare eftertanke går jag nog och lägger mig igen.
lördag 15 augusti 2009
PL-tips 2009/2010
Den årliga tävlingen mellan mig, Andréas och Martin är tillbaka. Premier League-tävlingen 2009/2010.
1. Chelsea
Leker hem guldet. Man har behållit alla stjärnor och kunnat bygga upp ett lag med kontinuitet där alla vet sin plats. Dessutom har man värvat Yuri Zhirkov som blir den självklara kantspelaren som Chelski saknat. För Joe Cole och Florent Malouda har gjort alldeles för ojämna insatser. Men en Zhirkov som får leva göttigt på ryske Romans yacht kommer bli fantastisk. Dessutom ligger en värvning av Ribery nära till hands. Jag mår lite dåligt när jag läser upp Chelseas försvarare och mittfältare – löjligt bra. Kan inte se hur något lag rubbar detta bygge. Carlo Ancelotti bör dock känna pressen och hans betydelse för laget är väl det enda frågetecknet.
Bäste målskytt: Nicolas Anelka.
2. Manchester United
Ronaldo fixade alldeles för många poäng för United på egen hand för att laget ska klara sig utan honom. Nu har man tappat sin boy power (Nani är väl mer baby power?). Topplag är man självklart, man har ju behållit stjärnor som Ryan Giggs, Darren Fletcher och Ji-Sung Park. Wayne Rooney då undrar ni? Han skadar sig i november. Och då finns inte längre någon Tevez att slänga in. Valencia är en skämt-värvning i förhållande till vilket lag det handlar om. Berbatov känns inte som en United-spelare och Owen är snart skadad. Ett tungt år för United som ändå krigar till sig en väntad topp 2-placering till slut. Så bra är man nämligen som lag under Fergusons ledning.
Bäste målskytt: Wayne Rooney.
3. Liverpool
Hade sin chans till guldet i fjol. I år börjar man trögt men hittar formen när Fernando Torres hittar sin efter jul. Torres svacka pågår mellan oktober och december och innehåller en del lätta skador. Tappet av Xabi Alonso spelar inte så stor roll, inte så stor som Liverpool-fansen vill ha det till i alla fall. Aquilani är en spännande värvning men så vitt jag vet är det bara en italienare, Gianfranco Zola, som lyckats i England. För Liverpools skull får man hoppas att Mascherano hittar suget och inte längre längtar bort från den brittiska ön. Steven Gerrard kan inte göra allt själv på mitten. Albert Riera på vänsterkanten imponerade stundom i fjol, och då så in i helvete. John ”Sneaky sneaky-betjänten från Mr Deeds” Turturro-lookaliken kan bli en av Premier Leagues bästa vänsteryttermittfältare.
Bäste målskytt: Fernando Torres.
4. Everton
Everton har tamejfan värvat två spelare från amerikanska division 4.Watta fack?!? Brassen som aldrig säger nej, Jo, lånas från Man City och det känns spännande, ibland funkar ju den snurrepellen rätt hyfsat. Och anfallet ser bra ut när Yakubo är tillbaka efter hälseneskadan och då Luis Saha är på gång och kunnat förbereda sig bra. Och bakom anfallarna finns ju som vanligt mycket duktige Fellaini i David Moyes 4-4-1-1. Det häftiga med Everton är att laget är intakt från i fjol när det gäller de viktiga spelarna (varning för att Lescott lämnar, men ärligt talat, hur snygg är han?). Tim Cahill blir dock väldigt betydelsefull för denna typen av skräll, jag tror Cahill är ännu bättre än vad man tror. Och så är Mikel Arteta riktigt viktig med sina känsliga frisparkar och hörnor. Everton blir årets Aston Villa men kommer lyckas ännu bättre än Birmingham-laget och skräller till sig en topp 4-placering framför näsorna på Arsenal och Man City. En värvning av Senderos skulle vara en fjäder i hatten för Liverpool-laget och en viktig förstärkning i backlinjen. För möjligen är truppen aningen för tunn och man brukar ha otur med skador på nyckelspelare. Men jag tror på en harmonisk lagbragd för Everton 2009/2010.
Bäste målskytt: Jo.
5. Arsenal
Flamini. Hleb. Silva. Adebayor. Touré. Inget annat lag i Premier Leagues historia har förlorat så många världsspelare på två säsonger utan att värva för att täcka upp (Arshavin ersätter inte de spelarna, framför allt inte de centrala). Inte ens Arsenal kommer klara detta manfall och i år missar man för första gången på många år topp 4. Det är egentligen först i slutet av säsongen som Arsenal klättrar uppåt. Den centrala linjen i defensiven är alldeles för tunn. Värvningen av Vermaelen känns inte tillräckligt bra, att hoppa högt räcker inte, och det defensiva mittfältet känns osäkert – även om jag tror Alexandre Song kan få sitt definitiva genombrott i år. I övrigt har jag gett upp drömmen om Diaby som en ny Viera. En värvning av marockanska målsprutan Chamakh från Bordeaux och en bra mittback kan dock vända upp och ner på detta tips och ge Arsenal silvret bakom Chelsea. Men det kommer med största sannolikhet inte att hända, tyvärr. Offensiven kan ändå bli grym i år, bättre än vad man väntat sig. Robin van Persie kommer inte göra över 20 mål men Eduardo kan göra det om han hittar formen, men då måste han få speltid. Arshavin och Fabregas tillhör världens bästa spelare och det här kan bli säsongen som Rosicky överraskar alla. Stackarn.
Bäste målskytt: Robin van Persie.
6. Manchester City
Har gjort en kanonvärvning i Kolo Touré. En backlinje med honom, Richard Dunne och Micah Richards kommer fungera fantastiskt. Problemen i City finns dock framåt. Roque Santa Cruz, Robinho, Tevez och Adebayor kommer från fyra helt olika offensiva spelsystem. Återstår att se om man kan få det att fungera och dessutom hur alla dessa världsspelare klarar av att sitta på bänken till och från. Det finns för mycket godis i burken och något måste ätas upp! Bojinov och Elano har redan lämnat. Och fantastiske kantlöparen Martin Petrov vill lämna truppen redan – är det en försmak på vad som komma skall? Gareth Barry får dra ett tungt lass bland alla stjärnor. Craig Bellamy kan ge laget en del härliga poäng när vindarna blåser kyligt novemberregn. Som en liten super sub. Han är för övrigt välkommen att plocka fram järn7an igen och ropa ”Fore Adebayor!”.
Bäste målskytt: Emmanuel Adebayor.
7. Aston Villa
Tappet av Gareth Barry är tungt men värvningen av Fabian Delph är mycket, mycket intressant. Känns dock inte som att han är redo att ikläda sig en avgörande roll. Och när Villas ledargestalt på mitten, och dessutom Martin Laursen i försvaret, har försvunnit så är det ett alldeles för orutinerat och ängsligt Villa vi får se i år. Kvalitén på spelarna i övrigt gör dock att det räcker långt ändå.
Bäste målskytt: Gabriel Agbonlahor.
8. Fulham
Clinton Dempsey är en amerikansk klasspelare. Det syntes inte minst under för-VM i Sydafrika och USA har faktiskt blivit ett bra fotbollsland. Det är bara att inse det. Och Fulham är ju typ USA:s farmarklubb. Roy Hodgson har gjort underverk med Fulham och jag hoppas faktiskt att laget klämmer sig in på topp 10. Det vore fantastiskt.
Bäste målskytt: Andy Johnson.
9. Tottenham
Man vill, med tanke på vilka spelare laget har (LUCA MODRIC!), tippa Spurs högre. Men våra grannar i norra London kommer aldrig att lyckas bättre och inte nu heller, trots flera fina skalper i träningskamperna som borde oroa motståndarna. Peter Crouch gör att laget når upp till plats åtta. Han är ju rätt lång.
Bäste målskytt: Peter Crouch.
10. West Ham
Gianfranco Zolas lag kommer att hamna på tionde plats i PL. Jag verkligen gillar att Zola eftersträvar en fulländad renodlad 4-3-3-uppställning, sällan man ser det nu för tiden. Scott Parker har en viktig roll på mitten i ”bubbles” och i år kan han få se ett genombrott bredvid sig. Jack Collison beskrivs som en framtida Michael Carrick och jag säger inte emot, West Ham får ju allt som oftast fram nya talanger. Ska bli spännande att följa honom. För att laget ska ta sig högre upp i tabellen krävs det att Carlton Cole levererar.
Bäste målskytt: Carlton Cole.
11. Sunderland
Kieron Richardson har burit laget på egen hand länge nu. Men nu kommer hjälpen. Lorik Cana från Marseille kommer att underlätta ordentligt för mittfältskollegorna runt omkring i ”The Black Cats”. Darren Bent från Spurs är ett tillskott i anfallet och han får nog en nytändning med garanterad speltid och unge Frazier Campbell från Man United breddar truppen offensivt. Jag tror på en överraskande hög placering för Sunderland.
Bäste målskytt: Darren Bent.
12. Stoke
Blir rekordsnabbt ett stabilt PL-lag. Arsenal fick stryk mot Stoke i fjol och min vän Hugo Hemlin myntade uttrycket ”You’ve just been Delaped” efter att Rory Delap låg bakom Stokes båda mål med sina enorma inkast. Ricardo Fuller fortsätter näta i år och till skillnad från Hull så kommer Stoke inte ha några problem med sitt ”andra-år”.
Bäste målskytt: Ricardo Fuller.
13. Bolton
Johan Elmander hade ingen vidare säsong i Bolton i fjol. Skador var en anledning. Svårt att anpassa sig en annan. Men nu kommer andra säsongen för Elmander och jag är övertygad om att han kommer lyckas bra. Och det är viktigt för Bolton som förra året hade en mittfältare, hjärtat och ledaren Kevin Davies, som bäste målskytt. Zat Knight från Villa är en bra förstärkning i mittlåset. Bolton? Ett typiskt mittenlag.
Bäste målskytt: Johan Elmander.
14. Blackburn
Roque Santa Cruz är ett tapp för Rovers även om han var skadad ofta. Det typiska mittenlaget håller sig kvar men får kriga för många poäng. Får se om Kalinic kan hjälpa McCarthy där uppe i stället. I övrigt är laget profillöst men svårtippat. Morten Gamst Pedersen är som vanligt en spelare att hoppas mycket på för Blackburn.
Bäste målskytt: Nikola Kalinic.
15. Portsmouth
Peter Crouch finns inte längre. Benjani är en annan lirare som försvunnit från klubben senaste året (ryktas om att han är på väg tillbaka i och för sig) och klubbens satsning har kommit av sig. Hela nio spelare har försvunnit inför den här säsongen och bland dem tongivande spelare som Glen Johnson och Sol Campbell. Det blir tungt.
Bäste målskytt: Frédérique Piquionne.
16. Birmingham
Vore roligt om Super Seb kunde lyckas med sitt Birmingham den här gången. De kommer förmodligen hamna precis ovanför strecket men backlinjen är orutinerad och tunn. Wolves och Wigan hotar underifrån och de här tre lagen slåss för att hänga kvar.
Bäste målskytt: Cameron Jerome.
17. Wolverhampton
Wolves har jag ett gott öga till på grund av en vän från förr som avgudade Steve Bull, den gamle skyttekungen i det orangesvarta laget. Det är också ett favoritlag eftersom matchdressen inspirerade Bobby BK:s dräkt, min senaste klubb. Men inte fan hjälper det Wolves. Inte ens Sylvan Ebanks-Blake fantastiska målsinne. Han värvas till ett topp 10-lag inom ett år.
Bäste målskytt: Sylvan Ebanks-Blake.
18. Wigan
Valencia har lämnat för Man United och även om det är ett nyförvärv som jag sågar när det gäller United, så hade han fortfarande gjort väldigt mycket nytta i Wigan. Det var inte heller länge sedan man förlorade Emelie Heskey och när han försvann gick det sämre för laget som förra året spelade över sin förmåga. Målvakten Kirkland måste hålla en hög nivå om Wigan ska hålla sig kvar.
Bäste målskytt: Jason Scotland.
19. Burnley
Stjärnan i Burnley är Wade Elliot. Jag skulle vilja heta Wade Elliot. Laget är kult och jag tycker redan nu synd om deras fans. Det blir inget roligt besök i högsta ligan.
Bäste målskytt: Robbie Blake.
20. Hull
Andra året blir för tufft för upp och NER-laget Hull. Förra säsongen var en oväntad succé, men i år går det skit från start till mål. Geovanni lämnar i vinter men hinner ändå göra flest mål i laget.
Bäste målskytt: Geovanni.
Skytteligan
1. Nicolas Anelka
2. Fernando Torres
3. Emmanuel Adebayor
Målskyttar i våra lag
Berbatov 9
Owen 12
Rooney 14
Bendtner 7
Arsjavin 12
Van Persie 15
Kuyt 10
Torres 19
Voronin 4
Assistligan
1. Cahill, Everton
2. Rooney, Man U
3. Zhirkov, Chelsea
Tre tränare som får sparken
Paul Hart, Portsmouth
Phil Brown, Hull
Harry Redknapp, Tottenham
Skandalspelaren 09/10
Emmanuel Adebayor
Årets målvakt: Manuel Almunia, Arsenal
Årets försvarare: John Terry, Chelsea
Årets mittfältare: Tim Cahill, Everton
Årets anfallare: Nicolas Anelka, Chelsea
Årets tränare: David Moyes, Everton
Flest mål
Manchester City
Minst mål
Burnley
Släpper in flest
Hull
Släpper in minst
Chelsea
1. Chelsea
Leker hem guldet. Man har behållit alla stjärnor och kunnat bygga upp ett lag med kontinuitet där alla vet sin plats. Dessutom har man värvat Yuri Zhirkov som blir den självklara kantspelaren som Chelski saknat. För Joe Cole och Florent Malouda har gjort alldeles för ojämna insatser. Men en Zhirkov som får leva göttigt på ryske Romans yacht kommer bli fantastisk. Dessutom ligger en värvning av Ribery nära till hands. Jag mår lite dåligt när jag läser upp Chelseas försvarare och mittfältare – löjligt bra. Kan inte se hur något lag rubbar detta bygge. Carlo Ancelotti bör dock känna pressen och hans betydelse för laget är väl det enda frågetecknet.
Bäste målskytt: Nicolas Anelka.
2. Manchester United
Ronaldo fixade alldeles för många poäng för United på egen hand för att laget ska klara sig utan honom. Nu har man tappat sin boy power (Nani är väl mer baby power?). Topplag är man självklart, man har ju behållit stjärnor som Ryan Giggs, Darren Fletcher och Ji-Sung Park. Wayne Rooney då undrar ni? Han skadar sig i november. Och då finns inte längre någon Tevez att slänga in. Valencia är en skämt-värvning i förhållande till vilket lag det handlar om. Berbatov känns inte som en United-spelare och Owen är snart skadad. Ett tungt år för United som ändå krigar till sig en väntad topp 2-placering till slut. Så bra är man nämligen som lag under Fergusons ledning.
Bäste målskytt: Wayne Rooney.
3. Liverpool
Hade sin chans till guldet i fjol. I år börjar man trögt men hittar formen när Fernando Torres hittar sin efter jul. Torres svacka pågår mellan oktober och december och innehåller en del lätta skador. Tappet av Xabi Alonso spelar inte så stor roll, inte så stor som Liverpool-fansen vill ha det till i alla fall. Aquilani är en spännande värvning men så vitt jag vet är det bara en italienare, Gianfranco Zola, som lyckats i England. För Liverpools skull får man hoppas att Mascherano hittar suget och inte längre längtar bort från den brittiska ön. Steven Gerrard kan inte göra allt själv på mitten. Albert Riera på vänsterkanten imponerade stundom i fjol, och då så in i helvete. John ”Sneaky sneaky-betjänten från Mr Deeds” Turturro-lookaliken kan bli en av Premier Leagues bästa vänsteryttermittfältare.
Bäste målskytt: Fernando Torres.
4. Everton
Everton har tamejfan värvat två spelare från amerikanska division 4.Watta fack?!? Brassen som aldrig säger nej, Jo, lånas från Man City och det känns spännande, ibland funkar ju den snurrepellen rätt hyfsat. Och anfallet ser bra ut när Yakubo är tillbaka efter hälseneskadan och då Luis Saha är på gång och kunnat förbereda sig bra. Och bakom anfallarna finns ju som vanligt mycket duktige Fellaini i David Moyes 4-4-1-1. Det häftiga med Everton är att laget är intakt från i fjol när det gäller de viktiga spelarna (varning för att Lescott lämnar, men ärligt talat, hur snygg är han?). Tim Cahill blir dock väldigt betydelsefull för denna typen av skräll, jag tror Cahill är ännu bättre än vad man tror. Och så är Mikel Arteta riktigt viktig med sina känsliga frisparkar och hörnor. Everton blir årets Aston Villa men kommer lyckas ännu bättre än Birmingham-laget och skräller till sig en topp 4-placering framför näsorna på Arsenal och Man City. En värvning av Senderos skulle vara en fjäder i hatten för Liverpool-laget och en viktig förstärkning i backlinjen. För möjligen är truppen aningen för tunn och man brukar ha otur med skador på nyckelspelare. Men jag tror på en harmonisk lagbragd för Everton 2009/2010.
Bäste målskytt: Jo.
5. Arsenal
Flamini. Hleb. Silva. Adebayor. Touré. Inget annat lag i Premier Leagues historia har förlorat så många världsspelare på två säsonger utan att värva för att täcka upp (Arshavin ersätter inte de spelarna, framför allt inte de centrala). Inte ens Arsenal kommer klara detta manfall och i år missar man för första gången på många år topp 4. Det är egentligen först i slutet av säsongen som Arsenal klättrar uppåt. Den centrala linjen i defensiven är alldeles för tunn. Värvningen av Vermaelen känns inte tillräckligt bra, att hoppa högt räcker inte, och det defensiva mittfältet känns osäkert – även om jag tror Alexandre Song kan få sitt definitiva genombrott i år. I övrigt har jag gett upp drömmen om Diaby som en ny Viera. En värvning av marockanska målsprutan Chamakh från Bordeaux och en bra mittback kan dock vända upp och ner på detta tips och ge Arsenal silvret bakom Chelsea. Men det kommer med största sannolikhet inte att hända, tyvärr. Offensiven kan ändå bli grym i år, bättre än vad man väntat sig. Robin van Persie kommer inte göra över 20 mål men Eduardo kan göra det om han hittar formen, men då måste han få speltid. Arshavin och Fabregas tillhör världens bästa spelare och det här kan bli säsongen som Rosicky överraskar alla. Stackarn.
Bäste målskytt: Robin van Persie.
6. Manchester City
Har gjort en kanonvärvning i Kolo Touré. En backlinje med honom, Richard Dunne och Micah Richards kommer fungera fantastiskt. Problemen i City finns dock framåt. Roque Santa Cruz, Robinho, Tevez och Adebayor kommer från fyra helt olika offensiva spelsystem. Återstår att se om man kan få det att fungera och dessutom hur alla dessa världsspelare klarar av att sitta på bänken till och från. Det finns för mycket godis i burken och något måste ätas upp! Bojinov och Elano har redan lämnat. Och fantastiske kantlöparen Martin Petrov vill lämna truppen redan – är det en försmak på vad som komma skall? Gareth Barry får dra ett tungt lass bland alla stjärnor. Craig Bellamy kan ge laget en del härliga poäng när vindarna blåser kyligt novemberregn. Som en liten super sub. Han är för övrigt välkommen att plocka fram järn7an igen och ropa ”Fore Adebayor!”.
Bäste målskytt: Emmanuel Adebayor.
7. Aston Villa
Tappet av Gareth Barry är tungt men värvningen av Fabian Delph är mycket, mycket intressant. Känns dock inte som att han är redo att ikläda sig en avgörande roll. Och när Villas ledargestalt på mitten, och dessutom Martin Laursen i försvaret, har försvunnit så är det ett alldeles för orutinerat och ängsligt Villa vi får se i år. Kvalitén på spelarna i övrigt gör dock att det räcker långt ändå.
Bäste målskytt: Gabriel Agbonlahor.
8. Fulham
Clinton Dempsey är en amerikansk klasspelare. Det syntes inte minst under för-VM i Sydafrika och USA har faktiskt blivit ett bra fotbollsland. Det är bara att inse det. Och Fulham är ju typ USA:s farmarklubb. Roy Hodgson har gjort underverk med Fulham och jag hoppas faktiskt att laget klämmer sig in på topp 10. Det vore fantastiskt.
Bäste målskytt: Andy Johnson.
9. Tottenham
Man vill, med tanke på vilka spelare laget har (LUCA MODRIC!), tippa Spurs högre. Men våra grannar i norra London kommer aldrig att lyckas bättre och inte nu heller, trots flera fina skalper i träningskamperna som borde oroa motståndarna. Peter Crouch gör att laget når upp till plats åtta. Han är ju rätt lång.
Bäste målskytt: Peter Crouch.
10. West Ham
Gianfranco Zolas lag kommer att hamna på tionde plats i PL. Jag verkligen gillar att Zola eftersträvar en fulländad renodlad 4-3-3-uppställning, sällan man ser det nu för tiden. Scott Parker har en viktig roll på mitten i ”bubbles” och i år kan han få se ett genombrott bredvid sig. Jack Collison beskrivs som en framtida Michael Carrick och jag säger inte emot, West Ham får ju allt som oftast fram nya talanger. Ska bli spännande att följa honom. För att laget ska ta sig högre upp i tabellen krävs det att Carlton Cole levererar.
Bäste målskytt: Carlton Cole.
11. Sunderland
Kieron Richardson har burit laget på egen hand länge nu. Men nu kommer hjälpen. Lorik Cana från Marseille kommer att underlätta ordentligt för mittfältskollegorna runt omkring i ”The Black Cats”. Darren Bent från Spurs är ett tillskott i anfallet och han får nog en nytändning med garanterad speltid och unge Frazier Campbell från Man United breddar truppen offensivt. Jag tror på en överraskande hög placering för Sunderland.
Bäste målskytt: Darren Bent.
12. Stoke
Blir rekordsnabbt ett stabilt PL-lag. Arsenal fick stryk mot Stoke i fjol och min vän Hugo Hemlin myntade uttrycket ”You’ve just been Delaped” efter att Rory Delap låg bakom Stokes båda mål med sina enorma inkast. Ricardo Fuller fortsätter näta i år och till skillnad från Hull så kommer Stoke inte ha några problem med sitt ”andra-år”.
Bäste målskytt: Ricardo Fuller.
13. Bolton
Johan Elmander hade ingen vidare säsong i Bolton i fjol. Skador var en anledning. Svårt att anpassa sig en annan. Men nu kommer andra säsongen för Elmander och jag är övertygad om att han kommer lyckas bra. Och det är viktigt för Bolton som förra året hade en mittfältare, hjärtat och ledaren Kevin Davies, som bäste målskytt. Zat Knight från Villa är en bra förstärkning i mittlåset. Bolton? Ett typiskt mittenlag.
Bäste målskytt: Johan Elmander.
14. Blackburn
Roque Santa Cruz är ett tapp för Rovers även om han var skadad ofta. Det typiska mittenlaget håller sig kvar men får kriga för många poäng. Får se om Kalinic kan hjälpa McCarthy där uppe i stället. I övrigt är laget profillöst men svårtippat. Morten Gamst Pedersen är som vanligt en spelare att hoppas mycket på för Blackburn.
Bäste målskytt: Nikola Kalinic.
15. Portsmouth
Peter Crouch finns inte längre. Benjani är en annan lirare som försvunnit från klubben senaste året (ryktas om att han är på väg tillbaka i och för sig) och klubbens satsning har kommit av sig. Hela nio spelare har försvunnit inför den här säsongen och bland dem tongivande spelare som Glen Johnson och Sol Campbell. Det blir tungt.
Bäste målskytt: Frédérique Piquionne.
16. Birmingham
Vore roligt om Super Seb kunde lyckas med sitt Birmingham den här gången. De kommer förmodligen hamna precis ovanför strecket men backlinjen är orutinerad och tunn. Wolves och Wigan hotar underifrån och de här tre lagen slåss för att hänga kvar.
Bäste målskytt: Cameron Jerome.
17. Wolverhampton
Wolves har jag ett gott öga till på grund av en vän från förr som avgudade Steve Bull, den gamle skyttekungen i det orangesvarta laget. Det är också ett favoritlag eftersom matchdressen inspirerade Bobby BK:s dräkt, min senaste klubb. Men inte fan hjälper det Wolves. Inte ens Sylvan Ebanks-Blake fantastiska målsinne. Han värvas till ett topp 10-lag inom ett år.
Bäste målskytt: Sylvan Ebanks-Blake.
18. Wigan
Valencia har lämnat för Man United och även om det är ett nyförvärv som jag sågar när det gäller United, så hade han fortfarande gjort väldigt mycket nytta i Wigan. Det var inte heller länge sedan man förlorade Emelie Heskey och när han försvann gick det sämre för laget som förra året spelade över sin förmåga. Målvakten Kirkland måste hålla en hög nivå om Wigan ska hålla sig kvar.
Bäste målskytt: Jason Scotland.
19. Burnley
Stjärnan i Burnley är Wade Elliot. Jag skulle vilja heta Wade Elliot. Laget är kult och jag tycker redan nu synd om deras fans. Det blir inget roligt besök i högsta ligan.
Bäste målskytt: Robbie Blake.
20. Hull
Andra året blir för tufft för upp och NER-laget Hull. Förra säsongen var en oväntad succé, men i år går det skit från start till mål. Geovanni lämnar i vinter men hinner ändå göra flest mål i laget.
Bäste målskytt: Geovanni.
Skytteligan
1. Nicolas Anelka
2. Fernando Torres
3. Emmanuel Adebayor
Målskyttar i våra lag
Berbatov 9
Owen 12
Rooney 14
Bendtner 7
Arsjavin 12
Van Persie 15
Kuyt 10
Torres 19
Voronin 4
Assistligan
1. Cahill, Everton
2. Rooney, Man U
3. Zhirkov, Chelsea
Tre tränare som får sparken
Paul Hart, Portsmouth
Phil Brown, Hull
Harry Redknapp, Tottenham
Skandalspelaren 09/10
Emmanuel Adebayor
Årets målvakt: Manuel Almunia, Arsenal
Årets försvarare: John Terry, Chelsea
Årets mittfältare: Tim Cahill, Everton
Årets anfallare: Nicolas Anelka, Chelsea
Årets tränare: David Moyes, Everton
Flest mål
Manchester City
Minst mål
Burnley
Släpper in flest
Hull
Släpper in minst
Chelsea
lördag 11 april 2009
Snart skiner Poseidon
Blev väldigt glad när jag läste att IFK Göteborg äntligen bytt inmarschlåt. För mig som går och ser fotboll i Göteborg titt som tätt och som definitivt tänkt att göra det detta året då jag numera bor i Göteborg, plus att nya Gamla Ullevi lockar, så känns det grymt.
Tyckte om Joel Alme på skiva förra sommaren och en av låtarna jag tyckte om var "A summers youth", som han ju också tidigare gett bort till Hästpojken som gjorde sin version på melodin han älskade så mycket - "Utan personlig insats".
Nu kommer den tredje versionen på den fantastiska melodin som heter "Snart skiner Poseidon". Och den är alltså tänkt att fungera som IFK Göteborgs nya inmarschlåt. Helt rätt tänkt! Bra text, grym melodi och lätt att sjunga med i på ett brötigt "Just idag är jag stark"-sätt lika väl som på ett magiskt "You'll never walk alone"-sätt.
Tummen upp till IFK! Idag hade låten premiär på nya Gamla Ullevi och låten verkar föra goda krafter med sig. Blåvitt håller på att utklassa Djurgår'n.
I sammanhanget har det dock dykt upp en riktigt usel "Tommy Nilsson"-låt "En stad, ett lag" vilket för det första inte alls stämmer då staden har fyra lag i högsta divisionen. Men låten är kräkframkallande. Till och med "Heja Blåvitt" från 1867 är bättre.
tisdag 7 april 2009
Superchockskiten vi matas med.
JOURNALISTIK. Var tvungen att fota Aftonbladets "etta" häromdagen. På förstasidan lyckas de få in sina tre ledord: chock, extrem och super. Vad det handlar om? Ja, se själva. Om att det blir 12 plusgrader i april. Vilket det mig veterligen blir varje år.
Vilka amatörer det måste sitta på redigeringen där. De journalisterna som håller klass på "Bladet" - de är inte många - måste ju skämmas.
Nästa gång någon stolt berättar att "jag jobbar på blaaaadet" ska jag bara skaka på huvudet och gå därifrån. That's a promise.
fredag 3 april 2009
Allsvenska tipset 2009 - plats 1-3 plus bonustips
1. Elfsborg. Ante Covic. Abbas Hassan. Mycket hänger på er två. Målvaktsposten – den efter Johan Wilands avsked avgörande punkten. Just nu ser den extremt svag ut. Det är också den som fått mig att stöta och blöta beslutet om att placera Elfsborg som svenska mästare i evighet. Men nu har jag bestämt mig. För i övrigt har Elfsborg allsvenskans absolut bredaste och bästa trupp. Det är också spelare som inte är på väg att lämna laget. Stefan Ishizaki möjligtvis, men annars finns där lirare som redan har provat utomlands eller helt enkelt inte är redo. Inte när det kommer lukta SM-guld i sommar. Anders Svensson är tillsammans med Henrik Larsson allsvenskans bästa spelare men han är inte ensam om att vara en drivkraft i det gula laget. Martin Ericsson kom hem till Sverige och valde överraskande Borås före Göteborg och hans passningsspel tillsammans med Svensson, Ishizaki och dansande Emir Bajrami kommer att bli fantastiskt att se. Dessutom har Elfsborg tre (!) riktigt bra alternativ till den enda anfallspositionen. James Keene, Denni Avdic och så superettans mest eftertraktade spelare, nyförvärvet från Falkenberg, Joel Johansson. För defensiven på mitten kan de välja mellan Jari Ilola, Daniel Mobaeck och Helgi Danielsson. Teddy Lucic har fått en ny mittbackskollega, Anders Wikström, en av Gefles bästa spelare i fjol. Mathias Florén och Johan Karlsson är kanske inte de där flygande offensiva ytterbackarna men de är riktigt bra spelare och viktiga, framför allt Karlsson. Jag är väldigt imponerad som nämnt av bredden i Elfsborgs trupp. Som jag tror är en guldtrupp som tränare Magnus Haglund kontinuerligt kunnat bygga upp tack vare en fantastisk klubbledning som varje år värvar de hetaste spelarna. En eloge till det. Men som sagt, Ante Covic, Abbas Hassan, ni måste upp till bevis.2. IFK Göteborg. Dörren till omklädningsrummet står på glänt. En mjuk och lite sorgsen melodi nynnas någonstans där inifrån. När man kommer närmare hör man vilken sång det är. Västsvenska stämmor har försiktigt tagit ton och man hör de välbekanta orden och den lika välbekanta melodin. ”Pappa kom hem, för jag längtar efter dig”. Niclas Alexanderssons avsked tror jag kommer betyda mycket för IFK på ett negativt sätt. Det var han som gjorde Adam Johansson till en landslagsman. Det var hans rutin och smartness som gjorde att IFK:s ungtuppar blivit så bra som de nu är. Men jag tror inte riktigt att Erik Lund, Jakob Johansson, Sebastian Eriksson, Robin Söder, Nicklas Bärkroth och de andra var riktigt redo att släppa Alex hand. Otroliga talanger givetvis, men vad skulle hända om laget fick motgång? Thomas Olsson är en nyttig spelare och kan säkert fungera som ”pappa” men Tobias Hysén som är oerhört nyttig för IFK:s sätt att spela med snabba omställningar tror jag inte har riktigt den typen av respekt hos småkillarna. Han är mer den skämtsamma typen som lär leva rövare med Stefan Selakovic. Vilket, om det går bra för laget, kommer betyda en fortsatt fantastisk stämning i Blåvitt. Ett U21-EM står för dörren och IFK har flera representanter i Sveriges lag. Sådana viktiga pjäser som Pontus Wernbloom, Gustav Svensson och Mattias Bjärsmyr och kanske Erik Lund och Sebastian Eriksson är aktuella att spela i den blågula tröjan under den andra halvan av juni månad. Bjärsmyr har redan sagt att han är sugen på att prova proffslivet och han lär se U21-EM, precis som de andra, som ett utmärkt skyltfönster. Jag tror också att nyblivne A-landslagsmannen Adam Johansson kan sticka utomlands i sommar om rätt bud kommer. Så hemvärvningen av Karl Svensson som misslyckats med det mesta sedan han lämnade IFK och ingick i landslagstruppen VM 2006 kommer att betyda enormt mycket för Blåvitts defensiv där Ragnar Sigurdsson redan är dominant och där Hjalmar Jonsson och Adam Johansson är bra ytterbackar med två goda alternativ i Sebastian Eriksson och Erik Lund. På mitten kommer Gustav Svensson göra ett hästjobb i vanlig ordning. Och Pontus Wernbloom, hur man nu väljer att använda honom i år, han kommer att fortsätta växa. Säkert ännu mer efter U21-EM då han fått spela stora matcher (det kan ju faktiskt få den effekten också). IFK Göteborg är det lag som kommer att älska mest att spela på den nya fantastiska fotbollsarenan Gamla Ullevi. Räkna med ett enormt tryck. Förra årets publiksvek berodde mest på tröttheten på ett ekande öde Ullevi så detta var verkligen på tiden. Publiken och den härliga ungdomliga energin i laget samt tränarteamet Stefan Rehns och Jonas Olssons fenomenala hjärnor kommer definitivt göra IFK till ett topplag även i år. Men jag tror inte Blåvitt går hela vägen.
3. Kalmar. Kalmar gjorde klart flest mål i allsvenskan i fjol, hela 70 stycken. Men då var Patrik Ingelsten, Cesar Santin och Viktor Elm de stora fabrikörerna och de har lämnat. Att så många mål försvinner är det som gör att Kalmar inte försvarar sitt guld. Rasmus Elm har tagit ett rejält kliv och jag blir förvånad om han är kvar i Kalmar efter U21-EM där han kommer vara fantastisk att skåda. Med Rasmus borta har Kalmar blivit av med topparna i laget, men har ändå en imponerande bredd. Lasse Johansson och Henrik Rydström håller fortfarande klass på mitten, Daryl Smylie är ett okej nyförvärv från Ljungskile, likaså Tobias Eriksson från GIF Sundsvall och brassen Lourival Assis som ska vara en giftig yttermittfältare. Daniel Sobralense fick inte spela mycket i fjol men gjorde mål när han fick chansen och kan få ett genombrott i år. Daniel Mendes däremot är jag tveksam till, han sög i AIK. Kanske att han trivs bättre i Kalmar men frågan är hur ofta han får spela i den stenhårda konkurrensen med Abiola Dauda och David Elm om forwardpositionen. Emin Nouri är en av mina favoritytterbackar och jag tror han kan bli en A-landslagsspelare så småningom. Marcus Lindberg och Joachim Lantz är mittlåset som gav guld 2008 och de är samspelta och kommer att betyda mycket för defensiven. Nanne Bergstrand är allsvenskans skönaste tränare (Janne Andersson är närmast) och en riktigt bra sådan. Han kan med sitt taktiska kunnande göra storverk med Kalmar i år igen. Men Champions League och ständiga värvningsrykten och två bättre fokuserande utmanare i Elfsborg och IFK Göteborg kommer att göra att Kalmar inte blir bättre än trea.
Allsvenska tabellen vid sommaruppehållet
1. Elfsborg
2. Helsingborg
3. IFK Göteborg
4. AIK
5. Kalmar
6. GAIS
7. Halmstad
8. Örebro
9. Malmö
10. Djurgården
11. Häcken
12. Örgryte
13. Trelleborg
14. Hammarby
15. BP
16. Gefle
Skytteligan - topp tre
1: Anselmo, HBK
2: Robin Söder, IFK
3: Kim Olsen, ÖSK
Assistligan - topp tre
1: Henrik Larsson, HIF
2: Stefan Ishizaki, IFE
3: Rasmus Elm, KFF
Fem spelare som kommer att lämna allsvenskan innan sista matchen är färdigspelad.
Mattias Bjärsmyr, IFK
Adam Johansson, IFK
Rasmus Elm, KFF
Ivan Obolo, AIK
Anel Raskaj, HBK
Tre tränare som får sparken.
Tony Gustavsson, Hammarby
Per Olsson, Gefle
Mikael Stahre, AIK
Spelare som står för den största skandalen utanför fotbollsplanen.
Wilton Figueiredo
Vilket lag som kommer att värva flest spelare under säsongen.
AIK
Bäst i regionen
Väst: Elfsborg
Skåne: Helsingborg
Stockholm: AIK
Övriga: Kalmar FF
Fairplay: Elfsborg
Busligan: Örgryte
Årets målvakt: Kim Christensen, IFK
Försvarare: Adam Johansson, IFK
Mittfältare: Rasmus Elm, KFF
Anfallare: Anselmo, HBK
Tränare: Sixten Boström, ÖSK
Gör flest mål: Helsingborg
Gör minst mål: Gefle
Släpper in flest mål: Brommapojkarna
Släpper in minst mål: IFK Göteborg
Vilken spelare får flest varningar?
David Leinar, Örgryte
torsdag 2 april 2009
Allsvenska tipset 2009 - plats 4-5
4. Helsingborg. Ledsen Martin, men efter att ha tippat Helsingborg som vinnare två år i rad så ger jag nu upp. Laget blir inte bättre än 4:a den här säsongen heller men det tror jag för att de gång på gång bevisat det. Utan den förutsättningen skulle de säkert ligga topp tre. För värvningarna är riktigt smarta. Erik Sundin har länge varit en offensiv favorit i Trelleborg på grund av sin kvickhet, men där har spelarna runt omkring, i alla fall inte i offensiven, hållit måttet. I Helsingborg får han en helt annan omgivning och det ska bli mycket spännande att se honom. Men den största anledningen till att jag tycker att värvningen av Sundin är smart, det är alternativen på kanterna. Erik Sundin gör att man nu kan spela Christoffer Andersson som ytterback om man måste det (kanske t ex en skada på Adama Tamboura uppkommer). Erik Sundin gör också att man kan flytta upp René Makondele i anfallet – han funkar ju bra med Henke – om man måste det (kanske t ex en skada på superlöftet Rasmus Jönsson uppkommer). Och detta säger jag trots att man nu har tre fantastiskt spännande alternativ att para ihop Henke med. Det andra nyförvärvet är nämligen en personlig favorit – Magnus Arvidsson! Han ska visserligen bara fungera som back up fram till sommaren men helvete vad coolt det vore att se Arvidsson och Henke ihop. Det skulle bli lika stor skillnad i att tänka löpvägar som ett parti schack där Magnus och Henke är ryska världsmästare och där försvararna framställs som två George W Bush – föredettingar och efterblivna. Den tredje värvningen är mittfältaren Yakubu Alfa (vilket fantastiskt namn!) och 18-åringen från Nigeria verkar minst sagt intressant och utvecklingsbar. Tänk vad Henke skulle kunna lära honom (allt utom Zorro-finten förmodligen). Längst bak tillkommer också Markus Holgersson från Ängelholm som är en lång och ståtlig back. Dessa spelare är alltså nykomlingar till i stort sett en intakt trupp som är riktigt respektingivande med sin rutin. Mittbacken Joel Ekstrand i mittförsvaret spås en lysande framtid men vem som ska spela bredvid honom är egentligen Helsingborgs enda riktiga problem. Hannu Patronen har mycket mer att bevisa. Tur då att mittfältet är så starka framför dem. Marcus Lantz är en klasspelare och Òlafur Skúlason är stark men skadebenägen. Andreas Landgren är också en kämpe och Isaac Chansa kan springa på bra länge. Tamboura förresten – vilken ytterback! Men stannar han hela säsongen? Daniel Andersson är målisen som stod samtliga 30 matcher i fjol och gjorde det bra – en rutinerad gubbe. Men den mest rutinerade gubben av dem alla, och han som mycket hänger på även i år, det är naturligtvis Henrik ”Henke” Larsson. Han om någon borde ju få bort den där ojämnheten som HIF visar upp år efter år.5. AIK. För tredje året i rad slutar den allmänna idrottsklubben ifrån Solna på femte plats. Och det är bra gjort med tanke på den förbryllande tunna och skadebenägna trupp man har. Bojan Djordic och Gabriel Özkan personifierar den. Nye holländaren Jos Hooiveld är en riktigt spännande värvning. Mittbacken har blivit utsedd till finska ligans bäste försvarare två år i rad och har imponerat under försäsongen. Jag tror han och Per Karlsson kommer att hitta varandra snabbt tillsammans med landslagsmeriterade ytterbackarna Nils-Eric Johansson (tidigare mittback) och Markus Jonsson. Potential att vara en av de bästa fyrbackslinjerna i årets allsvenska tycker jag. Tyvärr hade AIK en sabla otur med målvakten Tomi Maanoja som bröt benet för ett par veckor sedan. Enligt finsk media är han den störste målvaktstalangen de fått fram, och det säger inte lite i ett land med god målvaktstradition. Så AIK får ställa Daniel Örlund mellan stolparna igen, i alla fall en helt okej målvakt. Framåt ser det klent ut i AIK. Visst drömmer man om att få se talangen Özkan få vara skadefri och för en gång skull få tid på sig att slå igenom men allt känns så osäkert med honom. Framför allt eftersom det ska klämmas in ett U21-EM på hemmaplan mitt under säsongen där han förmodligen deltar. Argentinaren Jorge Ortiz är rätt seg men levererar ändå en del assists och han gillar att lira med landsmannen Ivan Obolo – i mitt tycke bland allsvenskans tre-fyra bästa anfallare. Jag tror Obolo kommer göra en hel del strutar även i år. Kenny Pavey kommer springa och slita och dribbla och slå inlägg som vanligt på sin yttermittfältsposition och han blir en viktig kugge på ett riktigt blekt mittfält.där Daniel Tjernström inte längre är vad han en gång var. Mikael Stahre har fått det underbara uppdraget att ta över ett AIK som känns jävligt labilt. Men jag har en känsla av att Stahre kan styra upp det och skapa ett lag av lirarna och ett lugn i truppen. Återstår att se om han kan skapa ett lugn hos Black Army också. Och så var det det där med bortabojkotten… suck…
onsdag 1 april 2009
Allsvenska tipset 2009 - plats 6-7
6. Halmstad. När jag såg Anel Raskaj live för första gången blev jag omåttligt förtjust. I 45 minuter gjorde han och resten av ”smurfligan” som de ville med IFK Göteborgs försvar – och det vill inte säga lite. I halvtid kände sig Stefan Rehn/Jonas Olsson tvungen att byta in Gustav Svensson som en defensiv mittfältare bakom den defensive mittfältaren. Ett genidrag visade det sig, det var nämligen enda sättet att få stopp på Raskaj. För varje gång 19-åringen i den första halvleken fick yta att vända upp gick det inte att stoppa honom. Det blev farligt gång på gång på gång. Till höger har han Michael Görlitz, i mitt tycke allsvenskans bäste yttermittfältare och till vänster Marcus Olsson, tvillingbror med Martin i Blackburn. Och Marcus är ingen dålig talang han heller. Dessa tre unga spelare är en fröjdig offensiv kraft i Halmstad BK – och framför dem, där har de en målskytt av rang: Anselmo (15 mål under debutsäsongen i fjol). Bakom ”smurfligan” finns städare som Sebastian och Andreas Johansson, båda duktiga, den sistnämnde till och med riktigt, riktigt bra med en grym kondis och löpvilja. Och det är tur för Halmstad att de har Team Johansson. För backlinjen är sådär. Först och främst är den stenhård och framför allt Tomas Zvirgzdauskas är grym med skallen (såg bara Jörgen Wålemark vinna mot honom i nickduellerna i fjol). Tommy Jönsson, mittbackskollegan, är också han bra i luften och precis som Zvirgzdauskas smäller han på utav bara helvete. Men, och det är ett stort MEN. De är ganska långsamma. Och om vi ska återvända till den där matchen mot IFK Göteborg på Ullevi i somras så var den andra halvleken totalt dominerad av hemmalaget. IFK-spelarna kontrade och sprang runt, förbi och ifrån samtidigt som HBK-försvaret tog sig fram likt tjockisar genom tunnelbanespärrarna i Stockholm. Och de kommer inte vara snabbare i år. Per ”Texas” Johansson skrev en fantastisk krönika i årets första nummer av Offside men han är inte den vänsterback han en gång var och hans krönikor hjälper inte. Och Mikael Rosén på högerbacken har långt ifrån den acceleration och fart han hade på 60-talet när han fortfarande var ung. Tur för Halmstad att de i år, till skillnad från i fjol, har med sig fantastiske finske målvakten Magnus Bahne från start. Han, smurfligan och Anselmo är receptet för en placering på den övre halvan. Och skulle nån i offensiven försvinna så finns ju alltid bröderna Kujovic – nån gång blommar de väl ut?7. Örebro. Jag tror att publiken som skriker ”tjockis” efter Emra Tahirovic i inledningen av säsongen kommer att få äta upp det. Än så länge känns Emra som en ersättare till Eric Bassombeng på högerkantens offensiv, Bassombeng som varit riktigt bra under försäsongen, På vänsterkanten i det spännande tremannaanfallet finns finske landslagsmannen Roni Porokara som kommer springa kortaste vägen, rakt igenom motståndarförsvaren från sidlinjen rakt in i banan. Eller så kommer passningen snett inåt bakåt till Örebros bästa spelare Kim Olsen. Riktigt bra gjort av ÖSK att lyckas behålla honom och hans mål kommer betyda mycket för ÖSK som numera känns närmare toppen än botten. Mycket tack vare att de lyckats behålla kärntruppen med spelare som Fredrik Nordback och Patrik Anttonen (som gjort en sjukt bra försäsong). På mitten kommer Nordin Gerzic springa omkring med en lika låg tyngdpunkt som dvärgen i Fångarna på fortet med en uppsättning nycklar. Men de nycklarna, de offensiva nycklarna, kommer betyda mycket för ÖSK i sommar och Gerzic är ytterligare en spelare som ÖSK gjort rätt i att förlänga med. Sedan är det sjukt att en spelare som var så talangfull som Kristoffer Näfver nu är helt ute ur rampljuset. Killen har inte levererat alls och har ett självförtroende någonstans under Gerzics tyngdpunkt. En som dock har levererat på plan är nyförvärvet och fansens nye gunstling, amerikanen Alejandro Bedoya som kommer vara ett utmärkt alternativ, eller komplement, till Gerzic. John Alvbåge i målet är en av Sveriges bästa målvakter och det är inte helt omöjligt att han tar tillbaka en landslagsplats till hösten. Försvarslinjen då? Nja, här har vi det som känns osäkert och som håller kvar ÖSK i mitten. Bra ytterbackar i Samuel Wowoah och Anttonen som fungerar bra i Örebros härliga offensiv men mittlåset känns kass. Magnus Wikström i all ära men vem i h-vete ska spela bredvid honom? Jag tror att svartvitt kommer uppträda osäkert och svajigt i defensiven och det blir helt enkelt akilleshälen i jakten på den absoluta toppen. Trots det tar de platsen som är gjuten för dem, den sjunde. By the way så har ÖSK sålt en jävla massa säsongsbiljetter och Behrn Arena börjar med de nya läktarna på kortsidorna se ut som en av landets hetaste arenor.
tisdag 31 mars 2009
Allsvenska tipset 2009 - plats 8-10
8. Malmö FF. Det faktum att ”Himmelsblau” inte längre har den stora pressen på sig som de hade säsongerna efter SM-guldet kan komma att betyda mycket i år. MFF har helt klart ett par av ligans bästa mittfältare – om allt klaffar – Daniel Andersson och teknikern Labinot Harbuzi. Dessutom är Jeffrey Aubynn inte slut som fotbollsspelare och hans ”dojja” kommer hjälpa till med flera fasta situationer. På topp ser det inte lika bra ut som tidigare år. Finska landslagsmannen Jonathan Johansson har lämnat och nu ställs hoppet till Edward Ofere, en kraftfull anfallare som visade sin farlighet i flera inhopp i fjol. Men att MFF bara har fyra renodlade forwards är märkligt, här måste det ju komma någon värvning i sommar, eller? Jag tycker det mesta tyder på att man kommer lira en 4-2-3-1-uppställning men jag tror också talangen Agon Mehmeti kan få ett genombrott i år om/när han får chansen. Och får han det kan säkert Malmö gå över till spel med två forwards så småningom. Jonas Sandqvist är en helt okej målvakt, försvarslinjen också den helt okej, framför allt Ulrich Vinzents. Malmö måste vara det enda laget som har två brasilianare som försvarare! Men här ska vi komma ihåg att nye Ricardo är en härligt offensiv och snabb ytterback som kommer springa fram och tillbaka på vänsterkanten i sann brasse-anda. Kan bli kul. Den nya arenan i Malmö och en ökad publiktillströmning kan kanske hjälpa Malmö högre upp – men jag tror snarare det sätter press på en hårt belastad och tunn trupp.9. Hammarby. Petter Andersson var den första spelaren förra säsongen som jag verkligen imponerades av (han dansade fotboll i premiären mot LSK). Han fortsatte spela osvenskt med högt tempo och det var ingen överraskning att han lämnade klubben efter att jag sett de första omgångarna med Bajen i fjol. Nu saknas han på Söderstadion. Erkan Zengin har också lämnat men nja, det tappet känns inte lika farligt. Han har aldrig riktigt imponerat på mig över tid. Sant är i alla fall att Hammarby IF inte är ett lag för den övre halvan. Niondeplatsen når man efter en stark avslutning på säsongen efter att de värvat/lånat en duktig offensiv spelare under sommaren (Kennedy? Björn Runström?). Sedan är lagen bakom helt enkelt inte tillräckligt bra över en hel säsong. Framåt är man alltså lite för tunna och det kommer inte bli svårt att läsa att många av bollarna kommer att spelas mot Charlie Davies. Carlos Gaete kan få ett genombrott i år och i sådana fall är hans tjänster ute på vänsterkanten viktiga för Bajens attacker. Lolo Chanko blir en ledarfigur mer än någonsin i år men jag är övertygad om att han kommer sköta det ansvaret med bravur. Sebastian Castro-Tello då? Nja, jag tycker han är för seg trots sin fina teknik och tror han kommer se ut som i fjol: som en axelryckning. Längst bak är Rami Shaaban en viktig kugge som en av Sveriges bästa målvakter (så länge han är frisk då förstås) och det kommer betyda mycket för backlinjen med den hyllade nye mittbacken Igor Armas från Moldavien som överhuvud. I premiären borta mot Elfsborg häver tillfälligt Bajens supportrar bortabojkotten, men sedan är tydligen deras önskan att fortsätta med den. Det kommer inte direkt hjälpa laget även om de naturligtvis inte kan sluta med den nu när de höll på hela förra säsongen (utan att lyckas).
10. GAIS. Det första man tänker på är givetvis tappen av Bobbie Friberg da Cruz och snabblöpande Levon Pachan… Packo…Pachta… en jävligt snabb armenier. Just Bobbie måste kännas tungt för Gaisarna även om det var väntat. Levon är ett anfallsvapen mindre och när nu spelet i stället mer kommer att gå genom Wanderson så tycker jag inte man har vad som krävs i den offensiva variationen – trots att brassen är en av de bästa i allsvenskan. Förra årets stora utropstecken i GAIS tycker jag Björn Andersson var som i sin allsvenska debutsäsong gick från att vara en mittback till en anfallare med enorm pondus. Han kommer med stor sannolikhet betyda mycket även i år. Jag tror att nye Pär Eriksson kommer börja där uppe men får Björn förtroendet så kommer han tacka för det med några kraftfulla målgivande nickar. Värvningen Mattias Lindström kan säkert vara en god ersättare till Levon som högerspringare men jag tror inte man ska överskatta hans förmåga bara för att han varit utlandsproffs i Österrike. Däremot gillar jag Daniel Nicklasson på andra kanten, en mycket underhållande spelare när formen är där. Styrkan i Gais sitter trots Bobbies avsked i defensiven. Ifjol släppte makrillarna bara in 36 mål och hjärtat Fredrik Lundgren och starke Richard Ekunde är rutinerade och bra i defensiven. Framför dem kommer Johan Mårtensson hjälpa laget att andas. Men jag tror det är bristen på offensiv kraft som gör att GAIS inte kommer ta tillräckligt mycket poäng i år för att tillhöra den övre halvan. Och just det. Även GAIS kommer att kunna avnjutas på nya Gamla Ullevi.
måndag 30 mars 2009
Allsvenska tipset 2009 - plats 11-13
11. Djurgården. De enda riktiga ljusglimtarna på Stockholm Stadion i sommar blir de tre konserterna med Bruce Springsteen & the E Street Band. För folk kommer svära nåt så in i helvete över deras fotbollslag. Laget blev tolva i fjol och revanschlusten är stor med gamle mästartränaren Zoran Lukic tillbaka. Dessutom är DIF ett sprillans nytt lag. ”Äntligen” har de dumpat brassarna Quirino och Enrico men tyvärr har de tappat deras bäste spelare, i mitt tycke, Jones Kusi-Asare. Liraren Christer Youssef från BP är ett bra och spännande nyförvärv och förre ÖIS:aren Boyd Mwila kommer sätta en del strutar. Mest mål ska dock Johan Oremo göra och nu är det verkligen upp till bevis, för man hoppas ju att den där säsongen för två år sedan inte var en engångsföreteelse. Daniel Sjölund var skadad mycket i fjol men i år blir finnen verkligen tungan på vågen. Får han det att stämma med Prince Ikpe Ekong så lär DIF hamna högre upp i tabellen än så här. Annars är jag absolut mest nyfiken på Hrvoje Milic från ett så underbart klassiskt lag som Hajduk Split. Under försäsongen har han utmanat och utmanat, lyckats hyfsat faktiskt. Tror dock han kommer reta gallfeber på Rajalakso eftersom Milic är rätt bollkär. Faktum kvarstår, i år handlar det om att bygga ett nytt lag och i Djurgårdens långsiktiga plan för att åter bli ett vinnarlag så kommer det att ta tid. Man är inte redo i år och kommer helt enkelt vara för ojämna. Till sist: jag kommer verkligen älska att få se Jan Tauer i aktion igen. Första gula kommer i premiären.
12. Örgryte. Marcus Allbäck tog ÖIS till allsvenskan. Marcus Allbäck håller dem kvar. Allbäck kommer göra över 12 mål den kommande säsongen, vilket är mycket i den nedre halvan. Alvaro Santos gör 10 mål. Det är två klasspelare det handlar om och även om de blivit lite till åren så tror jag deras glädje och rutin gör dem till det anfallspar som folk faktiskt hoppats på. Dessutom blir Gamla Ullevi ett lyft, vilket det blir för alla Göteborgslagen. När man knallar förbi arenan så blir man jävligt sugen. Den ser så internationell ut, fast i ett mindre, mer intimt format. Kan bli ett jävla tryck. Och ÖIS fans har redan visat vad de går för när de ”hämtade hem” Mackan. Tyvärr för Göteborgs samlade stekarkår är mittfältet för svagt trots Pavel Zavadils och Sylvain Legwinskis offensiva kvalitéer och backlinjen lär inte skrämma någon kaxig forward, även om nu David Leinar kan trycka till. ÖIS har varit katastrofala under försäsongen. Dagens tapp av den ende som visat lite form i träningsmatcherna, Boyd Mwila, som nu går till Djurgården, är inte bra. ÖIS hade behövt alternativ då Allbäcks och Santos kroppar inte kommer orka spela alla matcher.
13. Trelleborg. Andreas Drugge och lånet Joakim Sjöhage kommer väga lätt mot de allsvenska försvaren men tar de bara rätt löpningar kan nog Kristian Haynes leverera en och annan macka på Vångavallen. Är Jovanovic-bröderna från IFK Malmö redo för klivet från division 1 till allsvenskan? Tror inte det, även om de kan bli underhållande. Mattias Thylander blir även i år naturligtvis väldigt viktig på mitten med sin kämparglöd. En gammal favorit från Malmös guldår är snabbe och smarte Marcus Pode som nu vänder hem till andra sidan Danmark efter spel i Nordsjälland – där får Haynes garanterat en lekkamrat. Man sitter och hoppas att TFF ska spela lite mer underhållande den här säsongen än tidigare, för det verkar ju så, men jag tror det leder till en liten identitetskris. Är man ett tjongalag så är man ett tjongalag. Det kan inte ens Tom Prahl ändra på.
12. Örgryte. Marcus Allbäck tog ÖIS till allsvenskan. Marcus Allbäck håller dem kvar. Allbäck kommer göra över 12 mål den kommande säsongen, vilket är mycket i den nedre halvan. Alvaro Santos gör 10 mål. Det är två klasspelare det handlar om och även om de blivit lite till åren så tror jag deras glädje och rutin gör dem till det anfallspar som folk faktiskt hoppats på. Dessutom blir Gamla Ullevi ett lyft, vilket det blir för alla Göteborgslagen. När man knallar förbi arenan så blir man jävligt sugen. Den ser så internationell ut, fast i ett mindre, mer intimt format. Kan bli ett jävla tryck. Och ÖIS fans har redan visat vad de går för när de ”hämtade hem” Mackan. Tyvärr för Göteborgs samlade stekarkår är mittfältet för svagt trots Pavel Zavadils och Sylvain Legwinskis offensiva kvalitéer och backlinjen lär inte skrämma någon kaxig forward, även om nu David Leinar kan trycka till. ÖIS har varit katastrofala under försäsongen. Dagens tapp av den ende som visat lite form i träningsmatcherna, Boyd Mwila, som nu går till Djurgården, är inte bra. ÖIS hade behövt alternativ då Allbäcks och Santos kroppar inte kommer orka spela alla matcher.
13. Trelleborg. Andreas Drugge och lånet Joakim Sjöhage kommer väga lätt mot de allsvenska försvaren men tar de bara rätt löpningar kan nog Kristian Haynes leverera en och annan macka på Vångavallen. Är Jovanovic-bröderna från IFK Malmö redo för klivet från division 1 till allsvenskan? Tror inte det, även om de kan bli underhållande. Mattias Thylander blir även i år naturligtvis väldigt viktig på mitten med sin kämparglöd. En gammal favorit från Malmös guldår är snabbe och smarte Marcus Pode som nu vänder hem till andra sidan Danmark efter spel i Nordsjälland – där får Haynes garanterat en lekkamrat. Man sitter och hoppas att TFF ska spela lite mer underhållande den här säsongen än tidigare, för det verkar ju så, men jag tror det leder till en liten identitetskris. Är man ett tjongalag så är man ett tjongalag. Det kan inte ens Tom Prahl ändra på.
söndag 29 mars 2009
Allsvenska tipset 2009 - plats 14-16
SPORT. Följande inlägg är det första av flera den närmaste veckan som kommer handla om allsvenskan i fotboll. En egentligen obetydlig liten skitserie som ändå engagerar väldigt mycket folk. Framför allt engagerar den mig (Sveriges Radio), Martin Bergström (HD, Lokaltidningen) och Andréas Sundberg (UNT, SvD), tre journalister som gillar att tävla. Det blir väldigt internt och löjligt men likväl blodigt allvar. Idag ska vi enligt reglerna (Sundbergs regler, Sundbergs tävling) lägga ut vilka lag som placerar sig på platserna 14-16 i den allsvenska tabellen 2009. Med andra ord de tre sista lagen. Detta är tredje året vi kör tävlingen. Första året vann jag och i fjol vann Martin. Det här året tar jag tillbaka mästartiteln.
14. Häcken. Förra gången getingarna från Hisingen gick upp gjorde de en supersatsning med den argaste bålgetingen av dem alla – Stig Töfting. Den här gången triumferar de med den tre meter långe men skadebenägne gamle knarkaren Mathias Ranégie som inte platsade i IFK Göteborg. Han lät spännande när han kom till allsvenskan. Mer än så var det inte. Och att Häcken nu till stora delar sätter sitt hopp till honom borde vara lite oroväckande för alla bikers på Hisingen. För tappet av Daniel Larsson till Malmö FF var tungt. Resten av värvningarna kommer från finska ligan, superettan och division 1. Det håller inte. Häcken får helt enkelt förlita sig på duktige målisen Christoffer Källqvist och rutinerade men gamle mittbacken Mathias Östberg. Jonas Henriksson är duktig men han blir allt äldre. Häcken klarar en kvalplats, mycket beroende på att de är samspelta och att föreningen alltid verkar omhuldas av en positiv anda. Och hoppas på någon schysst Gothia Cup-talang, kan man ju alltid.
15. Gefle. Tack för den här tiden Gefle. Men nu är det över. Bapupa hit och Bapupa dit – det handlar om överskattad skit. Anders Wikström gick till Elfsborg och jag tror inte folk fattar hur viktig han var för Gefles defensiv. Han styrde. Och framåt skyltar de ljusblåa med Hans Berggren, 49 år, som lär hinna skada sig innan detta inlägg är publicerat. Eller åtminstone få problem med ryggen igen. Kvicke lille Jonas Lantto och gänglige Amadou Jawo ska skapa grejerna framåt. Mattias Hugosson är en fantastisk målvakt. Dessutom gillar jag Yussif Chibsa och hoppas han får mer speltid i år. Men, nej, Johan Oremo och all den boost som kom med honom och Gefle för två säsonger sedan, den finns inte kvar. Jonathan Berg, som aldrig tycks få spela längre än en halv säsong i IFK Göteborg, ska vara räddaren på mitten. Och även om han är duktig så är han inte sååå duktig – dessutom för ojämn. Nej, nu är allsvenskan klar med Gefle och Gefle med allsvenskan.
16. BP. Olof Guterstam – världens trevligaste fotbollsspelare – är tillbaka i BP och han kommer få bära en enorm börda på sina axlar. Om målskyttet inte lossnar för honom i år heller så kommer det att gå grus i maskineriet direkt för Brommapojkarna. Även om Pablo Piñones-Arce är ett intressant nyförvärv så ser det tunt ut i den lilla 08-klubben. Under försäsongen har de kryssat mot Djurgården och spöat Gefle men den inspirationen lär inte räcka när det blir allvar. BP kan mycket väl hålla sig ovanför nedflyttning ett tag, som så många andra nykomlingar ofta gjort, men jag tror det blir respass till slut. Och att den gigantiska ungdomsföreningen, men samtidigt lilla klubben, kommer sist.
14. Häcken. Förra gången getingarna från Hisingen gick upp gjorde de en supersatsning med den argaste bålgetingen av dem alla – Stig Töfting. Den här gången triumferar de med den tre meter långe men skadebenägne gamle knarkaren Mathias Ranégie som inte platsade i IFK Göteborg. Han lät spännande när han kom till allsvenskan. Mer än så var det inte. Och att Häcken nu till stora delar sätter sitt hopp till honom borde vara lite oroväckande för alla bikers på Hisingen. För tappet av Daniel Larsson till Malmö FF var tungt. Resten av värvningarna kommer från finska ligan, superettan och division 1. Det håller inte. Häcken får helt enkelt förlita sig på duktige målisen Christoffer Källqvist och rutinerade men gamle mittbacken Mathias Östberg. Jonas Henriksson är duktig men han blir allt äldre. Häcken klarar en kvalplats, mycket beroende på att de är samspelta och att föreningen alltid verkar omhuldas av en positiv anda. Och hoppas på någon schysst Gothia Cup-talang, kan man ju alltid.
15. Gefle. Tack för den här tiden Gefle. Men nu är det över. Bapupa hit och Bapupa dit – det handlar om överskattad skit. Anders Wikström gick till Elfsborg och jag tror inte folk fattar hur viktig han var för Gefles defensiv. Han styrde. Och framåt skyltar de ljusblåa med Hans Berggren, 49 år, som lär hinna skada sig innan detta inlägg är publicerat. Eller åtminstone få problem med ryggen igen. Kvicke lille Jonas Lantto och gänglige Amadou Jawo ska skapa grejerna framåt. Mattias Hugosson är en fantastisk målvakt. Dessutom gillar jag Yussif Chibsa och hoppas han får mer speltid i år. Men, nej, Johan Oremo och all den boost som kom med honom och Gefle för två säsonger sedan, den finns inte kvar. Jonathan Berg, som aldrig tycks få spela längre än en halv säsong i IFK Göteborg, ska vara räddaren på mitten. Och även om han är duktig så är han inte sååå duktig – dessutom för ojämn. Nej, nu är allsvenskan klar med Gefle och Gefle med allsvenskan.
16. BP. Olof Guterstam – världens trevligaste fotbollsspelare – är tillbaka i BP och han kommer få bära en enorm börda på sina axlar. Om målskyttet inte lossnar för honom i år heller så kommer det att gå grus i maskineriet direkt för Brommapojkarna. Även om Pablo Piñones-Arce är ett intressant nyförvärv så ser det tunt ut i den lilla 08-klubben. Under försäsongen har de kryssat mot Djurgården och spöat Gefle men den inspirationen lär inte räcka när det blir allvar. BP kan mycket väl hålla sig ovanför nedflyttning ett tag, som så många andra nykomlingar ofta gjort, men jag tror det blir respass till slut. Och att den gigantiska ungdomsföreningen, men samtidigt lilla klubben, kommer sist.
lördag 28 mars 2009
Hoppsan! Vilken debut "Ankan"!
SPORT. Lagerbäck låter alltså en orutinerad 26-årig allsvensk högerback debutera i tävlingssammanhang mot Portugal på vänsterbacken. Då får i alla fall Mikael Nilsson spela på sin högerback för en gång skull. Adam Johansson har spelat på typ alla positioner i IFK Göteborg så det är ju ingen jättestor ovana för honom. Det är bara det att det är skillnad på Nani och Görlitz. Märkligt när vi äntligen fått tillbaka en riktig - förvisso matchotränad - vänsterback i Erik Edman. Men hoppas "Ankan" fixar det bra nu. Vore kul med ett genombrott. Sjukt förresten allt tjat om att Lagerbäck aldrig förnyar. Jämför startelvan mot Portugal med EM-laget.
Portugal har inte en chans
SPORT. Fotboll är en lagsport. Lag fungerar inte om spelare mår dåligt. I Sverige mår spelarna enligt rapporterna bra, tjoar och tjimmar på träningarna och har ingen press på sig i VM-kvalet ikväll. I Portugal mår uppenbarligen spelarna inte alls särskilt bra just nu. Cristiano Ronaldo får rött kort. En av varningarna kommer efter något av följande: snack, filmning, eftersläng. Mikael Nilsson hade inga problem med Ronaldo senast och byter Uniteds stjärna kant så är kung Edman tillbaka i tjänst. Det finns ingen riktig rutin i Portugal och en nästan oprövad och enligt portugisiska journalister dålig målvakt ska stå mellan stolparna. Sverige fixar minst en poäng idag på ett Lagerbäckskt kvalsätt. Förvånansvärt enkelt dessutom. Rasmus Elm ligger bakom ett mål.
Men har Sverige en dålig dag vinner Portugal med 1-0 på en felaktigt dömd straffspark.
Det är för övrigt enkelt att provocera människor. Glöm aldrig det.
Men har Sverige en dålig dag vinner Portugal med 1-0 på en felaktigt dömd straffspark.
Det är för övrigt enkelt att provocera människor. Glöm aldrig det.
Finns Bobby Svanér de la Cruz på riktigt?
LIVET. Bobby, som på riktigt är världens snällaste människa, kom in i mitt liv genom min kombo David för x antal år sedan. Det senaste ett och ett halvt året har vi lärt känna varandra väl, mycket beroende på att han blev en del av Jesper Larsson Band i rollen som den nya gitarristen. Jag har också förstått att Bobby, som är en ideell själ och ett socialt geni, är omtyckt och känd av precis alla i Åmål där han bor. Anledningen till dagens inlägg om honom är följande händelse:
Igår var det fest i Åmål. Jag sov hemma hos Bobby på en madrass på vardagsrumsgolvet. Jag vaknade vid 10:40 av att det puttrade och fräste ute i köket. Det luktade pannkakor.
"Bobby!?" undrade jag nyvaken och bakfull.
"Javisst!" svarade Bobby glatt.
"Vad gör du?" undrade jag.
"Jag gör american pancakes. Du ska nog gå upp och ta på dig för det kommer fölk hit om 20 minuter" uppmanade Bobby.
"Kommer det folk?", undrade jag.
"Javisst!" svarade Bobby glatt.
"Vad gör du?" undrade jag.
"Jag gör american pancakes. Du ska nog gå upp och ta på dig för det kommer fölk hit om 20 minuter" uppmanade Bobby.
"Kommer det folk?", undrade jag.
"Ja jag har bjudit över lite fölk på brunch" förklarade Bobby glatt.
Jag ligger alltså utslagen på en madrass men om nu Bobby gått upp vid klockan 9 för att köpa ägg och en massa annat så får jag ju kliva upp, tänkte jag. Väl i köket ser jag resten av Bobbys bakfylleprojekt. Jag blir chockad.
Ungefär lika chockad som de 12-15 personerna som Bobby bjudit in (alla han bjöd kom såklart!) och som under tystnad bevittnade allt som stod framdukat på vardagsrumsbordet. Det vill säga:
Amercian Pancakes. Nutella-choklad. Jordnötssmör. Bacon. Äggröra. En gigantisk fruktsallad (äpple, apelsin, kiwi, banan, melon m.m.). Brödrost med massa toast. Smör. Ost. Gurka. Apelsinjuice. Äpplejuice. Sylt. Bröd.
Kom ihåg att det var för tolv till femton personer. Mycket mat alltså. När de tolv till femton personernas blickar till slut scannat över hela bordet vände de sig mot Bobby, som stod vid ena kortsidan av bordet, och såg då en överlycklig pojke stå där och gnugga händerna och se alldeles överlycklig ut. Och så sa han lite förtjust på sin breda Åmåls-dialekt:
"Det ä bare så roligt å bjude fölk på mat".
Finns han på riktigt, Bobby Svanér de la Cruz? Jag älskar honom av hela mitt hjärta.
Vardagsångest del 1
LIVET. Jag pendlar mellan Göteborg och Uddevalla under vardagarna. Jag har det senaste funderat mycket på hur rädda vi är för varandra. Det är sällan - nej det händer fan aldrig - att två personer sitter bredvid varandra om det finns lediga säten i par. Jag själv är likadan. Mobilbilden till höger är tagen häromdagen. Det satt en person på nästan samtliga dubbelsäten, och vissa kör till och med klassikern att trotsigt sätta sig ytterst så att man verkligen visar att "jag vill då inte ha någon social kontakt under den här bussresan inte". Själv passerade jag samtliga säten och hamnade längst bak. Det är inte så mycket för att jag inte vill sitta bredvid någon - det är mer för att jag inte vill sätta mig bredvid någon för att den personen ska sucka och bli irriterad och tänka att "av alla jävla lediga platser så väljer du att sitta bredvid mig, vilken jävla otur jag har". Så utan att störa trippar jag förbi allihop och sätter mig längst bak. Jag har allvarliga problem. Därför följande regel:
"Jag måste sluta bry mig oftare och låta folk få bli förbannade på mig även när det inte är på mina villkor."
Sedan är det givetvis skönt att sitta själv på ett dubbelsäte och ha väskan bredvid sig i stället för på golvet bakom vaderna där utrymmet för benen blir extremt litet och varmt om personen framför fäller sitt säte bakåt. Men det blir bara så jävla löjligt och typiskt svenskt när jag och alla vill sitta för sig själva. Är vi så jävla tråkiga? Känner att jag vill bort härifrån till ett ställe där de sociala reglerna är annorlunda.
Expressens nya bidrag till mänskligheten
JOURNALISTIK. Expressen hade idag ett helt nytt ord på sina löpsedlar: TÅRKOLLAPS.
Kommentarer är överflödiga va?
Kommentarer är överflödiga va?
fredag 27 mars 2009
Grattis i efternackskott
LIVET. Det här med att komma ihåg födelsedagar är nog fan jag sämst i världen på. Igår glömde jag min vän Martins. Trots att jag ringde bara för fyra dagar sedan för att kolla när den var så att jag inte skulle glömma. Han fyllde 24 år, en ålder som passar honom. Fortfarande ung och lovande och kan kallas för talang, men nu också med ett års mer rutin i kroppen. Martin passar jävligt bra i rollen som 24-åring. Men först, förlåt för att jag glömde din födelsedag. Och grattis i efterskott.
(Facebooks nya design gör att födelsedagarna hamnar allra längst ner i listan till höger istället för typ längst upp. Det hjälper inte direkt en sådan som mig.)
(Facebooks nya design gör att födelsedagarna hamnar allra längst ner i listan till höger istället för typ längst upp. Det hjälper inte direkt en sådan som mig.)
* Foto: martini.blogg.se
Två korta recensioner av mindre betydelse precis som alla andra recensioner
MUSIK. bob hunds nya är antingen jävligt dålig eller kräver sjukt många lyssningar. En besvikelse men kanske mest för att "Tinnitus i mitt hjärta" lovade så mycket.
Florence Valentin däremot river av den bästa albumstarten på svensk mark sedan Håkans "Känn ingen sorg för mig Göteborg" och David & the Citizens "For all happy endings". Första spåret, den redan hårdkörda Glasvegas-snodda dängan "Spring Ricco", andra spåret, Le Sport-doftande "Mitt allt" med en refräng som kommer göra den här våren fantatsisk och spår 3, BD-flirtande "Vårt hem, vår borg" är en så sjukt bra och euforispridande bilåkarmusik så att jag redan nu sitter och låtsas trampa på en gaspedal. Lägg därtill "Du kommer gå långt", mitt punkiga favoritspår, och Love Antell och hans boys har satt ihop detta årets hittills bästa svenska skiva.
Florence Valentin däremot river av den bästa albumstarten på svensk mark sedan Håkans "Känn ingen sorg för mig Göteborg" och David & the Citizens "For all happy endings". Första spåret, den redan hårdkörda Glasvegas-snodda dängan "Spring Ricco", andra spåret, Le Sport-doftande "Mitt allt" med en refräng som kommer göra den här våren fantatsisk och spår 3, BD-flirtande "Vårt hem, vår borg" är en så sjukt bra och euforispridande bilåkarmusik så att jag redan nu sitter och låtsas trampa på en gaspedal. Lägg därtill "Du kommer gå långt", mitt punkiga favoritspår, och Love Antell och hans boys har satt ihop detta årets hittills bästa svenska skiva.
onsdag 25 mars 2009
Dags att spisa plattor
MUSIK. Så jag hann till Bengans. Jävligt gött! Köpte inte bara Florence Valentines "Spring Ricco" och bob hunds "Folkmusik för folk som inte kan bete sig som folk" utan också den senaste från Perssons Pack som var värd att ha i samlingen plus en trippel-CD med Johnny Cash som bara kosta 59 kronor. Dessutom åkte Leonard Cohens bästa samlingsplatta ned i påsen. Jag har redan ägt den en gång för några år sedan i Örebro. Den betydde mycket under en viss period och jag har varit lite småförbannad sedan den blev stulen. Nu har jag den igen. Första gången jag köpte skivor i butik på jävligt länge och så blev det totalt åtta plattor på en och samma gång. Känns som gamla tider! Nu är våren här!
Uddevallas hetaste skivaffär
MUSIK. Som jag nämnde igår ska jag göra två skivinköp idag. Men jag är lite osäker på om jag hinner hem till Masthugget och Bengans, så jag tänkte kolla med mina kollegor här på jobbet i Uddevalla var man köper skivor i den här stan. Svaren var häpnadsväckande negativa. Tydligen är det Åhléns eller någon bensinmack som gäller. Först tyckte jag det var hemskt att Uddevalla-borna måste ta sig till en bensinstation för att göra sina skivinköp. Sedan såg jag den här (bilden till höger) annonsen i fjolårets melodifestival-programblad. Landets hetaste musikaffär finns i Uddevalla! Då bör de ju ha bob hunds och Florence Valentins nya.tisdag 24 mars 2009
Månadens Ricky Gervais
FEST. Jag vet att jag inte riktigt har en bloggkategori som hanterar tv/film men när det kommer till min stora favorit Ricky Gervais så är det alltid lite fest. Minst en gång i månaden dammsuger jag youtube efter nya klipp med Ricky (hans blogg är förresten länkad här intill). Och nyss hittade jag han och Stephen Merchants nya Comic Relief-klipp. Magiskt bra. Som vanligt.
Imorrn ska jag för i h-vete köpa skivor igen
MUSIK. Det är dan före den stora dan. Det var längesen jag längtade så mycket efter skivsläpp som jag gör idag. För imorrn släpper två av mina absoluta svenska favoritband (kanske till och med de absolut bästa tillsammans med T.S.O.O.L.) sina nya album. bob hund och Florence Valentin slänger ut nya plattor i butikerna på exakt samma dag. Den 25 mars. Exakt en vecka efter min 28-årsdag. Och jag känner mig som ett fnittrigt dagisbarn med hela ansiktet nedtryckt i en tunna chockladpudding. Det är tamejfan helt fantasiskt. Ska se till att göra rent öronen ordentligt imorrn så jag kan skicka in de nya spåren snabbt utav bara helvete, rätt in och rakt ner i hjärtroten.
bob hund spelar i Göteborg den 1 maj. Sveriges bästa liveband liksom. Inbokat.
Florence Valentin lirar i Göteborg när fan då? Kom igen nu arrangörer. Sveriges näst bästa liveband liksom. Vill boka in. Eller ska jag behöva åka nånstans? Kanske är värt det. Jag kommer ju imorgon börja köpa skivor igen. Och det var verkligen inte igår. Återkommer med nån form av dubbelrecension.
Till helgen blir det en lokal nostalgitripp i musikens tecken. Fredagen lär spenderas i Åmål tillsammans med min kombo David och hans idioter till bandkompanjoner. Kid Down på Dalslands största stads diskotek. Kan bara gå på ett sätt. Lördagen lär spenderas inför två av Sveriges mest mytomspunna och fantastiska punkband - eller i alla fall Trollhättans. Ölhävers gör sin sista spelning någonsin och Kapten Kermit gör sin första på evigheter - dessutom går rykten om att även grodpojkarna (lokaltidningens fantastiska omskrivning av bandnamnet) börjar närma sig sitt slut. Då gäller det att passa på. På hemmaplan i Trollhättan också.
Lördagen är dock lurig för den ska tajmas ihop med Portugal-Sverige som inleds först 21:45 svensk tid. VM-kval liksom. Som Thomas Öberg frustrerat hade uttryckt sig: "Kom och ge mig en lösning!".
måndag 23 mars 2009
El Padre som Steve Butabi
FEST. Det var som tidigare nämnt maskerad på 30-årsfesten i lördags. Temat var tv/film. Jag gillar inte maskerader eftersom jag inte är speciellt kreativ och annars har fullt sjå med att göra mig snyggare än vad jag egentligen är. Så varför då göra sig fulare? Irriterande.
Men den här gången kände jag att jag i alla fall fick bjuda till någorlunda. Linus är en bra kille och flera av hans vänner är sådana som gärna klär ut sig. Och så gillar jag tv och film.
Eftersom jag nyligen köpt in en lila kostym så krävdes det inte så där jättemycket i övrigt för att ha likadana kläder som Will Ferrells karaktär Steve Butabi i A Night at the Roxbury. En svart t-shirt och en äckligt sliskig halskedja samt finskorna. Sen var det klart. Tyvärr klippte jag mig i tisdags och kunde därför inte få till mittbena. Vilket är lite störande.
På min vän och bloggkollega Andréas "Wickan" Sundbergs begäran ger jag er här en bild. Vill också passa på att tacka mr DJ som nångång efter midnatt fick en något berusad "Steve Butabi" att dansa "the dance" till Roxbury-filmens soundtrack "What is Love" med Haddaway. Lika mycket 90-tal som silverhalslänken.
De fyra redaktörerna
JOURNALISTIK. Jag arbetar som journalist. Det var inte alltid självklart. Efter två år som chefredaktör för Örebros studenttidning Lösnummer från 2002 till 2004 var jag rätt trött på det. Men det är klart, det handlade inte så mycket om journalistik då utan mer om att kränga annonser. Jag var heller inte speciellt erfaren. Journalistik handlar en hel del om erfarenhet. Och om självförtroende, nyfikenhet och viljan att lära sig saker. Jag gillar't.
På ett 30-årskalas i lördags i Örebro fanns fyra av Lösnummers redaktörer, som utan erfarenhet inlett sina journalistiska karriärer just där. Tomas Lundström (överst klädd i Speedway-dräkt) har hand om sporten på Vetlanda-posten och skriver speedway och en hel del bandy. Trots att han på min tid hånade mitt bandyintresse som den hockeyidiot han var. Marcus Lundstedt, i lördags utklädd till en av Mikael Persbrandt blåslagen Maria Larsson från den där filmen som vann massa baggar, tog över efter mig och gjorde ett jättejobb med Lösnummer. Idag jobbar han som PR-kille i Sthlm och är en av mina absolut bästa vänner. Efter Mackan kom Jacob Järpegård (nederst), här klädd som J.D. i Scrubs och i somras var han klar och lämnade över till nån tjej som vi inte har koll på. Jacob jobbar idag till och från på NWT eftersom han är pappaledig. På bilden ser ni alltså ett i rakt nedstigande led fyra redaktörer för en gammal studenttidning. Ett historiskt ögonblick.
Och jag själv jobbar som programledare och reporter på Sveriges Radio Väst P4. Nyligen fick jag förlängt och kommer att stanna där till minst slutet av augusti. Sedan vet jag inte. Men det är också en del av livet som nyutbildad journalist. Man vet bara hur de närmaste månaderna kommer se ut. Och ibland inte ens det. Tänkte här i bloggen berätta om saker som händer i yrket samt tankar och funderingar kring det. Vi får väl se hur det blir. Klart är i alla fall att allt började med Lösnummer i Örebro. Tack för den tiden gott folk!
lördag 21 mars 2009
What is love?
FEST. Ikväll stundar Linus stora 30-årskalas här i Örebro där jag befinner mig nu. Temat är film/tv och jag kommer anlända som Steve Butabi. Jag har gått in för det den här gången. Var till och med och köpte en halslänk på Glitter för 40 kronor.
"Är det en present?" frågade tjejen i kassan.
"Ja" sa jag och skruvade på mig.
"Vill du ha den inslagen?" frågade hon.
"Nooo..." sa jag, inväntade hennes reaktion och la in stöten:
"Yeees!".
Ni ser. Jag har redan gått in i rollen som Steve Butabi. Tyvärr kommer jag sakna Doug ikväll. The dance moves blir liksom inte desamma. Förhoppningen är dock att han stiger in med bergsprängaren sträckt över huvudet med Haddaways gamla dänga i bott framåt midnatt.
Och just det: GRATTIS LINUS!
Ingen risk att kvarta in
SPORT. Det blev alltså Villarreal. Och vi har gjort det förrut och kan göra det igen. Men det är klart att det är lite oroligt. Vi har ett innermittfält som ingen har en aning om hur det kommer se ut om ett par veckor. Och Villarreal har Senna. Det finns en stor risk att denne Marcos Senna, pumpen i bakgrunden när Spanien blev Europamästare i somras, kommer bli en obehaglig jätte för Arsenals eleganter. Framför allt på El Madrigal.
Senast Gunners var där var i semifinalen i CL 2005/2006. Då fixade vi 0-0 i Spanien. Det räckte eftersom min hjälte Kolo Toures mål hemma på Highbury var det enda som blev till i de där semifinalmötena.
Idag ser det mesta annorlunda ut. Men jämfört med att möta Bayern München och Barcelona ser chanserna hyfsat goda ut att nå en semifinal. Där väntar Man Utd som på ett United-aktigt vis slapp de fyra största konkurrenterna till CL-titeln på sin sida. Det kallas tur.
Så här spelas kvartsfinalerna och så här tror jag det går (första laget börjar hemma och fetade laget gissar jag går vidare):
Villarreal-Arsenal
Man Utd-Porto
Liverpool-Chelsea
Barcelona-B. München
De första tre kvartarna känns okej att tippa så. Den fjärde fullkomligt omöjlig. Vilken jäkla match det kommer bli! Chansar på Bayern München eftersom de får avsluta hemma på Allianz Arena och kan göra ett bra resultat på Camp Nou.
7-8 april är möte 1.
14-15 april är möte 2.
Vilken härlig fotbollsvecka som väntar. Och Senna i all ära, don't forget about the little Santi Cazorla. Och så den där Rossi. Och Forlan. Fan.
fredag 20 mars 2009
C´mon Arsenal! C'mon Arsenal!
SPORT. Idag klockan 12:00 är lottningen till Champions League. Arsenal har en hemsk säsong bakom sig där skadorna avlöst varandra. Just nu väntar vi på Fabregas, Adebayor, Silvestre och Rosicky. Vi har nyss fått tillbaka Walcott och Eduardo. Vi snackar startspelare. Inget annat lag har fått så betydelsefulla spelare skadade så frekvent. Men det säger också en del om mitt kära Arsenal. Truppen är tunn. Och det är för många lätt vägande fjunisar. Allt gick åt helvete när Flamini sa hejdå. Samtidigt försvann Diarra och Gilberto Silva. TRE defensiva mittfältare av klass. Den här säsongen har Song och Denilson stått för den rollen, med blandad framgång. Även om Song varit näst intill briljant i defensiven det senaste så har han aldrig vågat sticka framåt. Där hade Arsenal ett vapen med Flamini i fjol, som rätt som det var kunde byta plats med Cesc och sticka på djupet - ett överraskningsmoment som varit osynligt den här säsongen.
Fantastiskt skönt ändå att vi fick Arshavin till slut. Han hade inte spelat match sedan i november och gick för tre veckor in och gjorde en halvhjärtad insats även om han blixtrade till ett par gånger. Efter det har han gått från klarhet till klarhet och de senaste matcherna har han öst fram målgivande passningar, gjort mål och skapat lägen som han eller lagkamraterna kanske borde nätat på. Han har varit fantastisk. Men han får ju som bekant inte lira i CL den här säsongen. Hade vi fått honom redan i somras, som det var tänkt, så hade vi haft honom i kvarten. Det hade känts bra.
Vad som dock kommer kännas bra, och känns bra, är att vi har Walcott tillbaka. Hans comeback efter skadan har varit magnifik och häromveckan sprang han fullkomligt sönder Blackburn Rovers försvar. Djupledslöpningarna längs kanterna avlöste varandra och det gick fort, fort, fort. En dimension Arsenal saknat sedan Theo sprang sönder Uniteds tröga försvar i höstas och lekte sig till tre poäng i en fotbollsmatch som var sagolik. Men det räcker inte med att bara plocka poäng mot United om man vill vinna ligan. Det har, om inga andra United visat. Ironiskt nog.
Om två timmar är det alltså dags för CL-lottning. Att Arsenal tagit sig till kvartsfinal är bra gjort med den här säsongen i åtanke. En semifinal skulle få betyget mycket bra. En final sanslöst sjukt bra. En seger i hela CL: omöjligt. Vi har inte turen i de här sammanhangen. Och det året vi hade turen hade motståndarna Henrik Larsson. Ghud på den tiden. Innebandyspelare idag.
I fjol såg jag den bästa fotbollsmatch där mitt lag förlorade som jag skådat. Den andra kvarten mellan Arsenal och Liverpool. I kvartsfinalmötena totalt blev vi blåsta på en straff när Hleb rann igenom och fick armen avdragen, vi fick Flamini (som fullkomligt raderat Gerrard) skadad och tappade mitten och vi fick en sanslös straff emot oss när Fröjdfeldt pekade på elvameterspunkten trots att Babel stoppades utanför straffområdet - precis efter att Arsenal på ett enastående sätt tagit sig tillbaka i matchen efter en sjuk raid av Walcott. Det var ett slag i magen som jag inte upplevt sedan Sverige åkte ut mot Holland på straffar i EM 2004. Också det oerhört orättvist.
Därför önskar jag mig läge för en revansch. Även om Liverpool uppenbarligen är CL:s starkaste och jämnaste lag om man ser till säsong för säsong och hur de presterar annars så önskar jag mig ett möte med dem igen. Det var fantastiskt i fjol. Jag skrev så här i min gamla blogg efter den där andra kvarten: http://jeppelarssons.blogg.se/2008/april/en-san-tomhet.html#comment
Arsenal kan få möta sju olika lag i kvartsfinalen. Det lottas också hur sidorna fram till finalen ska se ut. Här följer en rangordning gällande vilka motståndare jag hoppas på för Gunners.
- Liverpool (läge för revansch)
- Villarreal (känns svaga jämfört med de andra lagen)
- Manchester United (United har svårt för oss i ligan och vi har det psykologiska övertaget)
- Porto (svaga på papperet men vi åkte på pisk borta i gruppspelet och det skrämmer)
- Chelsea (London-derby)
- Bayern München (känns som en omöjlig uppgift för Arsenals småttingar i Allianz Arena)
- Barcelona (kommentarer överflödiga - Barca är favoriter)
Klart det är kaxigt att placera Liverpool och Man Utd så högt upp men som sagt, jag VILL se en revansch på Liverpool och Man Utd vore kul att möta med tanke på tjötet inför och runt de matcherna. Man har ju allt för många kompisar som av någon outgrundlig anledning fötts med röven först.
tisdag 17 mars 2009
Love Love Antell
MUSIK. Spotify förändrade den här musikvintern drastiskt - till det positiva för de flesta. Men jävlar vad lat man har blivit på grund av det. Alla nya låtar finns ju där. Hela tiden. Och hela tjusningen med att stå och bläddra mellan skivor, provlyssna på nåt som verkar intressant i tio minuter och sen köpa plattan på chans, gilla den som fan, prata om den med alla sina vänner och be dem "kolla upp det", allt det är borta för nu kan alla leta upp ny musik hur lätt som helst. Skönt som sagt (jag hade aldrig lyssnat in mig på Perssons Packs fantastiska comeback annars) men visst har det försvunnit en viss tjusning.
Andréas tipsade om Perssons Packs comeback och också om Florence Valentines nya mästerverk "Spring Ricco" (lyssna ovan, den är redan nu inne på topp-3-listan över årets svenska låt). För fem år sedan hade jag redan i december haft koll på exakt datum för Love Antell-gängets nya släpp. Men nu har jag blivit latare och latare och en slentrianlyssnare på Spotify. Gillar jag verkligen den utvecklingen?
Ni som känner mig vet att jag allra helst hade varit den som upptäckt allt det nya. Det bekräftelsebehovet har jag och det är ibland en jävla last. Nu får jag helt enkelt finna mig i att inte längre vara en grabb med hyfsad koll.
Det enda jag "upptäckt" i min krets det senaste är Samtidigt Som. Och det var i augusti... Pinsamt dåligt av mig.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
