ALLSVENSKAN 2010, plats 1-3 + bonustips

1. IF Elfsborg
Medan AIK och IFK har sin egen lilla privata duell tar boråsarna tillfället i akt och tar hem hela klabbet. Tacka världens bäste Bajrami för det! Tacka också världens bäste Svensson! Och tacka en pånyttfödd James Keene (eftersom man uttalar Keane likadant så utnämner jag inte Keene till världens bäste Keene). Truppen är inte lika bred som IFK Göteborgs men de allra bästa spelarna är bättre än Blåvitts bästa spelare. Jag tänker självklart på allsvenskans bäste spelare Anders Svensson, allsvenskan mest lovande spelare Emir Bajrami och, när han fått vara fri från skador, suveräne Stefan Ishizaki. Sedan har jag alltid tyckt om Daniel Nordmark – en fantastisk och framför allt teknisk talang som nu tagit klivet in i U21-landslaget. Lägger han på sig lite mer muskler kan han bli en storspelare. Och då snackar jag internationellt. Backlinjen är riktigt jävla bra i Elfsborg, precis som i Blåvitt. Teddy Lucic är där den självklara ledaren och jag kan mycket väl tänka mig att han vill avsluta sin framgångsrika karriär med ett SM-guld i Borås. Frågan är dock om inte mittbackskollegan Anders Wikström är ännu bättre. Och härligt offensiva Florén och Karlsson på ytterbackspositionerna har samtidigt tillräckligt mycket rutin för att värdera sina lägen och när de ska sticka upp. Helgi Danielsson är väl egentligen det enda tappet som är bra, men när Nordmark nu tagit steget så är hans plats redan fylld. Av en egen produkt dessutom. Sånt gillar vi. På anfallssidan är Fredrik Berglund tillbaka efter en kortare sejour i Norge. Han kommer dock få stå tillbaka för James Keene som kommer vara med i den absoluta toppen av skytteligan. Eller blir det kanske Jawo som nätar mest? Han kan mycket väl vara ett bra komplement till både Keene och Martin Ericsson om den sistnämnde får vara skadefri. Det här tipset med Elfsborg som slutsegrare, och det erkänner jag, är väldigt riskabelt. Både Ishi och Bajrami kan försvinna under sommaren och Teddy Lucic har en ganska sliten kropp. För det var ju det där med att truppen inte är så jäkla bred… Anyway, I like to live dangerous. Och jag vill väldigt gärna se Stefan Andreasson klapp kanon på segerbanketten i höst.

2. IFK Göteborg
Jag skulle nog säga att Blåvitt har den absolut bredaste truppen i allsvenskan. Där kryllar av ungdomar som är så insydda i IFK-mallen att de så fort de sätter sin fot på Kamratgården strävar åt samma håll som föreningen. Här är det inte fråga om supertalanger som dribblat på bakgårdar (bortsett möjligtvis Tobias Sana). Här handlar det om ungdomar med en jävla entusiasm som älskar att spela fotboll och som kan gå genom berg för att göra det. Vinnarskallar. Vinnarskallar i den förening som har mest vinnarkultur i Sverige. Det är det som genomsyrar IFK. Till i år har man behållit hela truppen samtidigt som man kryddat med ett par riktigt bra nyförvärv i Pär Ericsson och Alexander Faltsetas, tongivande i sina lag i fjol (herregud vad jag älskade att se Faltsetas dundra in distansskott med internationell pondus flera gånger om i FCT), och i år blir de bara komplementspelare. Så bra är bredden i IFK. Lägg nu till att knäskadorna på Robin Söder och Adam Johansson läkt och herregud, vilket lag! Vilken jävla trupp! Det kryllar av U21-landslagsmän och Blåvitt har återigen några självklara namn i a-landslaget som Tobias Hysén, Gustav Svensson och snart även min favorit Sebastian Eriksson (den nye Håkan Mild – fast från Dalsland!). Så här nära 90-talets storhetstid har man inte varit på länge. Och när blåvitt går bra går blågult bra. Det gillar jag. Så det ska bli oerhört intressant att följa hösten då allsvenskan och EM-kvalet ska gå hand i hand. Fredrik Risp är givetvis också ett bra nyförvärv nu när han längtat hem från Turkiet. Varför sätter jag då Elfsborg före Blåvitt? Ja, det kan jag endast förklara med motiveringen på Elfsborg. Men en del i det hela är att IFK inte alltid presterar så bra på bortaplan. Vad det beror på är jävligt märkligt. Hur kunde man till exempel förlora så stort mot Häcken i fjol? Jag är rädd att vi får se sådana bottennapp även i år. Annars ska det bli en fröjd att få gå till Gamla Ullevi även denna säsong. Frågan är om arenan har lika mycket kraft med sig i år som 2009 då den var sprillans ny? Måste nämna försvaret också. Backlinjen med Lund, Kalle Svensson, Sigurdsson och Hjalmar plus danske Christensen i målet är grym. Det kommer bli väldigt svårt att göra mål på Blåvitt i år, den saken är säker. Nu gäller det bara att Tobbe fortsätter producera även 2010. Jag tror till skillnad från många andra att han inte vill ut i Europa igen. Han är hemma nu, Hysén. Till sist: Jag vet att det ligger ett MAX även i Gamla Ullevi men det är alltid för lång kö och ligger alldeles för avsides efter krogen. Är dessutom osäker på öppettiderna.

3. AIK
Det finns något fascinerande med att läsa böcker som Svensk Maffia och Gomorra, det som handlar om det där otäcka som styr vår vardag men som vi ändå inte riktigt har koll på. Eller som vi inte låtsas om. Vi undviker det liksom. AIK är allt det där. Man blir lite nervös av det där som finns kring klubben. Något slags sektliknande. Samtidigt sugs man in i det där farliga. Fråga bara en kompis till mig. Stenhård Blåvitt-supporter, men han kan ändå inte undgå från att vara polare med halva AIK. Fast nu är ju inte spelarna i AIK och det där skrämmande som finns i det som trängt sig in i AIK riktigt samma sak... Nåväl. Nog om detta. Jag undviker att ta upp det mer nu. Vad jag vill få fram är att AIK står för sig själva. Och AIK vill stå för sig själva. Och det speciella är att samtidigt som de ser sig själva som Sveriges största klubb (ja, dom är väl det också för tillfället med alla sina titlar), så kör dom stenhårt på sin vi-mot-dom-känsla. Om du inte är en äkta gnagare men ändå snackar positivt om AIK så ser de ändå ner på dig med stor skepsis. Även om du vill väl. Du är liksom inte på deras nivå. Du är inte välkommen om du inte är född som gnagare, eller har bevisat att du är värdig. Bojan visade prov på den känslan när han lämnade TV4-studion efter supercupfinalen. De hade vunnit men han visade vad AIK delvis står för genom att skita i att svara på frågor. Typiskt AIK. Men också jävligt vackert på sitt sätt. Klubben har ju faktiskt en imponerande tydlig identitet. Den kan spegla sig i Mutumbas omtalade tatuering lika väl som i när Kenny Pavey i sitt målfirande i fjol kramade sina handflator kring ett ståltrådsförsett staket tills de började blöda. Jag tycker verkligen att det är vackert. Och fascinerande. Och skrämmande. För att komma till saken. Det är alldeles för svårt att ta två SM-guld på raken. Djurgården lyckades visserligen för inte så längesedan men då hade de också ett fantastiskt lag. AIK har ett bra lag med många bra spelare men nyförvärvet från La Liga, Sebastian Eguren, ser endast Råsunda som en mellanlandning och magkänslan är att han inte kommer lyckas riktigt lika bra som de flesta hoppas. Som Ivan Obolo lyckades. Han är dessutom redan skärrad av att ha ”svikit” Hammarby. Var det verkligen det här han hade hoppats på när han lämnade Villarreal? Hot och en jävla massa press? Han vill ju nå Uruguays VM-trupp samtidigt. Hans tankar kommer att snurra som fan. Men ändå, skitsamma. Jag märker att jag tappar tråden hela tiden. Jag blir uppenbarligen nervös av att bara skriva om AIK. Så snabbt då: Eguren, Ortiz, Bojan, Dulee, Mutumba, Özkan och Tjernström är namn som återfinns på mittfältet. Hygglig bredd. Minst sagt. Och Flavio och Jagne är två finfina anfallsvapen. Framför allt Flavio kommer hamna högt upp i skytteligan. Det är helt enkelt där bak det brister. Eller brister och brister. Det är där bak som de förlorar guldet. Förlusterna av Jos Hooiveld och Markus Jonsson blir kännbara. Och AIK kommer tappa poäng allt för ofta så fort det börjar gå emot dem. Och en sådan svacka kommer att komma. Frågan är bara när. Klart är att de lär börja säsongen bra.



BONUSTIPS

Tabellen vid VM-uppehållet:
1. AIK
2. IF Elfsborg
3. IFK Göteborg
4. Kalmar FF
5. BK Häcken
6. Örebro SK
7. Helsingborg IF
8. Djurgården IF
9. Malmö FF
10. Trelleborg FF
11. Halmstad BK
12. Brommapojkarna
13. Mjällby AIF
14. GAIS
15. Gefle IF
16. Åtvidaberg FF

Skytteligan, topp 3
1. Tobias Hysén, IFK Göteborg
2. James Keene, IF Elfsborg
3. Mathias Ranégie, BK Häcken

Assistligan, topp 3
1. Anders Svensson, IF Elfsborg
2. Stefan Selakovic, IFK Göteborg
3. Emir Bajrami, IF Elfsborg

Spelare som får flest varningar: Christoffer Karlsson, Åtvidaberg

Tre tränare som får sparken:
Roland Nilsson, Malmö FF
Alexander Axén, GAIS
Lennart Wass, Djurgården IF

Vilket lag värvar flest spelare under säsongen: Djurgården IF

Fem spelare som lämnar allsvenskan under säsongen:
Michael Görlitz, Halmstad BK
Emir Kujovic, Halmstad BK
Wanderson, GAIS
Gustav Svensson, IFK Göteborg
Miiko Albornoz, BP

Spelaren som står för den största skandalen utanför planen: Tobias Grahn, Mjällby

Bäst i regionerna
Väst: IF Elfsborg
Sthlm: AIK
Skåne: Malmö FF
Övriga: Örebro SK

Fairplay: IF Elfsborg
Busligan: GAIS

Flest gjorda mål: Elfsborg
Minst gjorda mål: Åtvidaberg

Minst insläppta mål: IFK Göteborg
Flest insläppta mål: Åtvidaberg

Årets målvakt: Kim Christensen, IFK Göteborg
Årets back: Anders Wikström, IF Elfsborg
Årets mittfältare: Emir Bajrami, IF Elfsborg
Årets anfallare: Tobias Hysén, IFK Göteborg
Årets tränare: Magnus Haglund, IF Elfsborg