1. IF Elfsborg
Medan AIK och IFK har sin egen lilla privata duell tar boråsarna tillfället i akt och tar hem hela klabbet. Tacka världens bäste Bajrami för det! Tacka också världens bäste Svensson! Och tacka en pånyttfödd James Keene (eftersom man uttalar Keane likadant så utnämner jag inte Keene till världens bäste Keene). Truppen är inte lika bred som IFK Göteborgs men de allra bästa spelarna är bättre än Blåvitts bästa spelare. Jag tänker självklart på allsvenskans bäste spelare Anders Svensson, allsvenskan mest lovande spelare Emir Bajrami och, när han fått vara fri från skador, suveräne Stefan Ishizaki. Sedan har jag alltid tyckt om Daniel Nordmark – en fantastisk och framför allt teknisk talang som nu tagit klivet in i U21-landslaget. Lägger han på sig lite mer muskler kan han bli en storspelare. Och då snackar jag internationellt. Backlinjen är riktigt jävla bra i Elfsborg, precis som i Blåvitt. Teddy Lucic är där den självklara ledaren och jag kan mycket väl tänka mig att han vill avsluta sin framgångsrika karriär med ett SM-guld i Borås. Frågan är dock om inte mittbackskollegan Anders Wikström är ännu bättre. Och härligt offensiva Florén och Karlsson på ytterbackspositionerna har samtidigt tillräckligt mycket rutin för att värdera sina lägen och när de ska sticka upp. Helgi Danielsson är väl egentligen det enda tappet som är bra, men när Nordmark nu tagit steget så är hans plats redan fylld. Av en egen produkt dessutom. Sånt gillar vi. På anfallssidan är Fredrik Berglund tillbaka efter en kortare sejour i Norge. Han kommer dock få stå tillbaka för James Keene som kommer vara med i den absoluta toppen av skytteligan. Eller blir det kanske Jawo som nätar mest? Han kan mycket väl vara ett bra komplement till både Keene och Martin Ericsson om den sistnämnde får vara skadefri. Det här tipset med Elfsborg som slutsegrare, och det erkänner jag, är väldigt riskabelt. Både Ishi och Bajrami kan försvinna under sommaren och Teddy Lucic har en ganska sliten kropp. För det var ju det där med att truppen inte är så jäkla bred… Anyway, I like to live dangerous. Och jag vill väldigt gärna se Stefan Andreasson klapp kanon på segerbanketten i höst.
2. IFK Göteborg
Jag skulle nog säga att Blåvitt har den absolut bredaste truppen i allsvenskan. Där kryllar av ungdomar som är så insydda i IFK-mallen att de så fort de sätter sin fot på Kamratgården strävar åt samma håll som föreningen. Här är det inte fråga om supertalanger som dribblat på bakgårdar (bortsett möjligtvis Tobias Sana). Här handlar det om ungdomar med en jävla entusiasm som älskar att spela fotboll och som kan gå genom berg för att göra det. Vinnarskallar. Vinnarskallar i den förening som har mest vinnarkultur i Sverige. Det är det som genomsyrar IFK. Till i år har man behållit hela truppen samtidigt som man kryddat med ett par riktigt bra nyförvärv i Pär Ericsson och Alexander Faltsetas, tongivande i sina lag i fjol (herregud vad jag älskade att se Faltsetas dundra in distansskott med internationell pondus flera gånger om i FCT), och i år blir de bara komplementspelare. Så bra är bredden i IFK. Lägg nu till att knäskadorna på Robin Söder och Adam Johansson läkt och herregud, vilket lag! Vilken jävla trupp! Det kryllar av U21-landslagsmän och Blåvitt har återigen några självklara namn i a-landslaget som Tobias Hysén, Gustav Svensson och snart även min favorit Sebastian Eriksson (den nye Håkan Mild – fast från Dalsland!). Så här nära 90-talets storhetstid har man inte varit på länge. Och när blåvitt går bra går blågult bra. Det gillar jag. Så det ska bli oerhört intressant att följa hösten då allsvenskan och EM-kvalet ska gå hand i hand. Fredrik Risp är givetvis också ett bra nyförvärv nu när han längtat hem från Turkiet. Varför sätter jag då Elfsborg före Blåvitt? Ja, det kan jag endast förklara med motiveringen på Elfsborg. Men en del i det hela är att IFK inte alltid presterar så bra på bortaplan. Vad det beror på är jävligt märkligt. Hur kunde man till exempel förlora så stort mot Häcken i fjol? Jag är rädd att vi får se sådana bottennapp även i år. Annars ska det bli en fröjd att få gå till Gamla Ullevi även denna säsong. Frågan är om arenan har lika mycket kraft med sig i år som 2009 då den var sprillans ny? Måste nämna försvaret också. Backlinjen med Lund, Kalle Svensson, Sigurdsson och Hjalmar plus danske Christensen i målet är grym. Det kommer bli väldigt svårt att göra mål på Blåvitt i år, den saken är säker. Nu gäller det bara att Tobbe fortsätter producera även 2010. Jag tror till skillnad från många andra att han inte vill ut i Europa igen. Han är hemma nu, Hysén. Till sist: Jag vet att det ligger ett MAX även i Gamla Ullevi men det är alltid för lång kö och ligger alldeles för avsides efter krogen. Är dessutom osäker på öppettiderna.
3. AIK
Det finns något fascinerande med att läsa böcker som Svensk Maffia och Gomorra, det som handlar om det där otäcka som styr vår vardag men som vi ändå inte riktigt har koll på. Eller som vi inte låtsas om. Vi undviker det liksom. AIK är allt det där. Man blir lite nervös av det där som finns kring klubben. Något slags sektliknande. Samtidigt sugs man in i det där farliga. Fråga bara en kompis till mig. Stenhård Blåvitt-supporter, men han kan ändå inte undgå från att vara polare med halva AIK. Fast nu är ju inte spelarna i AIK och det där skrämmande som finns i det som trängt sig in i AIK riktigt samma sak... Nåväl. Nog om detta. Jag undviker att ta upp det mer nu. Vad jag vill få fram är att AIK står för sig själva. Och AIK vill stå för sig själva. Och det speciella är att samtidigt som de ser sig själva som Sveriges största klubb (ja, dom är väl det också för tillfället med alla sina titlar), så kör dom stenhårt på sin vi-mot-dom-känsla. Om du inte är en äkta gnagare men ändå snackar positivt om AIK så ser de ändå ner på dig med stor skepsis. Även om du vill väl. Du är liksom inte på deras nivå. Du är inte välkommen om du inte är född som gnagare, eller har bevisat att du är värdig. Bojan visade prov på den känslan när han lämnade TV4-studion efter supercupfinalen. De hade vunnit men han visade vad AIK delvis står för genom att skita i att svara på frågor. Typiskt AIK. Men också jävligt vackert på sitt sätt. Klubben har ju faktiskt en imponerande tydlig identitet. Den kan spegla sig i Mutumbas omtalade tatuering lika väl som i när Kenny Pavey i sitt målfirande i fjol kramade sina handflator kring ett ståltrådsförsett staket tills de började blöda. Jag tycker verkligen att det är vackert. Och fascinerande. Och skrämmande. För att komma till saken. Det är alldeles för svårt att ta två SM-guld på raken. Djurgården lyckades visserligen för inte så längesedan men då hade de också ett fantastiskt lag. AIK har ett bra lag med många bra spelare men nyförvärvet från La Liga, Sebastian Eguren, ser endast Råsunda som en mellanlandning och magkänslan är att han inte kommer lyckas riktigt lika bra som de flesta hoppas. Som Ivan Obolo lyckades. Han är dessutom redan skärrad av att ha ”svikit” Hammarby. Var det verkligen det här han hade hoppats på när han lämnade Villarreal? Hot och en jävla massa press? Han vill ju nå Uruguays VM-trupp samtidigt. Hans tankar kommer att snurra som fan. Men ändå, skitsamma. Jag märker att jag tappar tråden hela tiden. Jag blir uppenbarligen nervös av att bara skriva om AIK. Så snabbt då: Eguren, Ortiz, Bojan, Dulee, Mutumba, Özkan och Tjernström är namn som återfinns på mittfältet. Hygglig bredd. Minst sagt. Och Flavio och Jagne är två finfina anfallsvapen. Framför allt Flavio kommer hamna högt upp i skytteligan. Det är helt enkelt där bak det brister. Eller brister och brister. Det är där bak som de förlorar guldet. Förlusterna av Jos Hooiveld och Markus Jonsson blir kännbara. Och AIK kommer tappa poäng allt för ofta så fort det börjar gå emot dem. Och en sådan svacka kommer att komma. Frågan är bara när. Klart är att de lär börja säsongen bra.
BONUSTIPS
Tabellen vid VM-uppehållet:
1. AIK
2. IF Elfsborg
3. IFK Göteborg
4. Kalmar FF
5. BK Häcken
6. Örebro SK
7. Helsingborg IF
8. Djurgården IF
9. Malmö FF
10. Trelleborg FF
11. Halmstad BK
12. Brommapojkarna
13. Mjällby AIF
14. GAIS
15. Gefle IF
16. Åtvidaberg FF
Skytteligan, topp 3
1. Tobias Hysén, IFK Göteborg
2. James Keene, IF Elfsborg
3. Mathias Ranégie, BK Häcken
Assistligan, topp 3
1. Anders Svensson, IF Elfsborg
2. Stefan Selakovic, IFK Göteborg
3. Emir Bajrami, IF Elfsborg
Spelare som får flest varningar: Christoffer Karlsson, Åtvidaberg
Tre tränare som får sparken:
Roland Nilsson, Malmö FF
Alexander Axén, GAIS
Lennart Wass, Djurgården IF
Vilket lag värvar flest spelare under säsongen: Djurgården IF
Fem spelare som lämnar allsvenskan under säsongen:
Michael Görlitz, Halmstad BK
Emir Kujovic, Halmstad BK
Wanderson, GAIS
Gustav Svensson, IFK Göteborg
Miiko Albornoz, BP
Spelaren som står för den största skandalen utanför planen: Tobias Grahn, Mjällby
Bäst i regionerna
Väst: IF Elfsborg
Sthlm: AIK
Skåne: Malmö FF
Övriga: Örebro SK
Fairplay: IF Elfsborg
Busligan: GAIS
Flest gjorda mål: Elfsborg
Minst gjorda mål: Åtvidaberg
Minst insläppta mål: IFK Göteborg
Flest insläppta mål: Åtvidaberg
Årets målvakt: Kim Christensen, IFK Göteborg
Årets back: Anders Wikström, IF Elfsborg
Årets mittfältare: Emir Bajrami, IF Elfsborg
Årets anfallare: Tobias Hysén, IFK Göteborg
Årets tränare: Magnus Haglund, IF Elfsborg
lördag 13 mars 2010
fredag 12 mars 2010
ALLSVENSKAN 2010, plats 4-5
4. Malmö FF
Längst bak, bakom en trupp som i stort sett är densamma som i fjol, står en äkta Tröllhättebo med ryggproblem. Det kunde varit jag. Men det är en av Tarzans söner och om han är hel håller sig Malmö på den övre halvan före VM-uppehållet. För det blir en ganska jobbig vår innan klättringen mot toppen inleds. Och då har den unge målvakten – ung för att vara målvakt – en viktig roll. Apropå roll. ”Rolle” har inte fått ordning på defensiven och har ännu inte fått laget med allsvenskans kanske mest lovande spetskompetens att blomma ut som ett fruktbart och målfarligt kollektiv. Försäsongen har varit upp och ner även om Wilton kom igång i genrepet mot Bröndby med två baljer så ser det oroligt ut. Agon, Molins, Larsson, Wilton och Ofere är sjukt bra individuellt, men när de inte fungerar ihop är det skitsamma. Som jag ser det kan en helsingborgare inte styra Malmö. Som jag ser det kommer VM-hjälten från 1994 med stor sannolikhet få lämna sitt uppdrag till sommaren. Då tar nye unge spanske assisterande tränaren Josep Clotet (”Klotet”?) Ruiz över. Och det är sedan, efter det, som Malmö börjar en imponerande spurt. Agon kommer sitta hemma och titta på VM med Molins och fyllas med inspiration, drömma om att ta blågula steg och fantisera om att springa ut på fotbollsplaner i Rio om fyra år. Den resan börjar i ett efter sommaren pånyttfött MFF då glädjen kommit tillbaka. Då börjar klättringen i tabellen. Då är de helt plötsligt med och nosar på topptrion. En ny stark höst att vänta alltså. Daniel Andersson har ett stort ansvar som ledare på planen och han är verkligen rätt man för jobbet. Och av alla himmelsblau kommer ”Gishe” att vara allra bäst.
5. Örebro SK
På väg hem från krogen i Örebro, på väg från centrum till campus, då passerar man Behrn Arena. Behrn är ett bostadsbolag i Örebro och på gamla Eyravallen bor Örebro SK. I ÖSK:s hemmaborg finns en av Sveriges absolut bästa restauranger. Den heter MAX och har en gång i tiden gett oss godbitar som Mozzarella Peperoni (som i Örebro tydligen kallades Pepe-Roni). Behrn Arena ligger halvvägs mellan stan och campus. Därför är det ett utmärkt pit stop runt 03:07 iklädd på kinden utsmetat läppstift och en cigg i handen. Nattamat. Nattatjat. Utanför ligger en konstgräsplan där utsparkarna studsar en halvmeter högre än på andra arenor. Även ÖSK studsar i år. Uppåt i tabellen. Redan förra året inleddes på allvar en spännande resa med målet tydligt uppsatt någonstans i toppen av allsvenskan. Örebro ska inte längre vara ett tråkigt mittenlag. Man ska vara ett roligt topplag. Och även om man inte nått dit än så är man på god väg. Viljan finns, intresset finns och fansen vallfärdar till Kronbloms borg i allt större utsträckning. För nio år sedan såg jag Zlatan bli utbuad på samma plats, och då lät buropen mer än jublet vid ÖSK:s mål. Nu är det annorlunda. Det omtalade gnället har allt mer tvättats bort och mungiporna har vinklats uppåt, allt i takt med Nordin Gerzics tekniska nummer, där knäskålarna svischar i konstgräsets strån, och där samma strån viker sig av fartränderna efter Roni Porokaras rusher. Eller om det är Nordbacks starka svartvita hjärtslag som dundrar över konstgräset likt en pulserande maskin? Eller om det kanske är både och? Kollektivt. Att man dessutom behållit Kim Olsen (DANSK DYNAMIT!) som notorisk målskytt 2010 är av stor vikt i Sixtens trupp. Nu var hans säsong i fjol inget vidare, inte ens i närheten av genombrottshalvåret då han kom till Närkeslätten, men han har nu mindre förväntningar på sig i år och bara han börjar stå på rätt ställe igen och vispa in returer så kommer det danska självförtroendet att växa. Varningens finger höjs om Kim blir skadad. De offensiva alternativen är under all kritik med tanke på var i tabellen ÖSK numera ska höra hemma. ”Ale” är favoriten. Amerikanen siktar på VM i Sydafrika i sommar och han tror verkligen att det är möjligt. Det fick inte minst Patrick Ekwall erfara häromdagen. Den motivationen kommer räcka långt för ”Ale” och vill våren honom väl så kommer hela ÖSK skrika efter Ale på krogen. ”Me Lager, Finchy Lager, Gareth lager, sometimes cider, Kubanerna ALE!!!”. Alejandro. Jag älskar att ta namnet i min mun, likt en liten mellanamerikansk mysig snubbe med mustasch, poncho och sombrero hade gjort det. Som en riktig Padre off duty. Alejandro. Ale. Det blir din vår. Det blir ditt år. Sixtens 4-3-3-uppställning är redo för 2010 och borde ha utvecklats även om träningskamperna visar annat. Men ÖSK blir åter svårslagna hemma på Behrn Arena. Bortasupportrarnas tröst finns dock inte långt borta. Ni vet vad jag pratar om mina vänner. MAX. MmmmmmAX. Mitt andra hem.
Längst bak, bakom en trupp som i stort sett är densamma som i fjol, står en äkta Tröllhättebo med ryggproblem. Det kunde varit jag. Men det är en av Tarzans söner och om han är hel håller sig Malmö på den övre halvan före VM-uppehållet. För det blir en ganska jobbig vår innan klättringen mot toppen inleds. Och då har den unge målvakten – ung för att vara målvakt – en viktig roll. Apropå roll. ”Rolle” har inte fått ordning på defensiven och har ännu inte fått laget med allsvenskans kanske mest lovande spetskompetens att blomma ut som ett fruktbart och målfarligt kollektiv. Försäsongen har varit upp och ner även om Wilton kom igång i genrepet mot Bröndby med två baljer så ser det oroligt ut. Agon, Molins, Larsson, Wilton och Ofere är sjukt bra individuellt, men när de inte fungerar ihop är det skitsamma. Som jag ser det kan en helsingborgare inte styra Malmö. Som jag ser det kommer VM-hjälten från 1994 med stor sannolikhet få lämna sitt uppdrag till sommaren. Då tar nye unge spanske assisterande tränaren Josep Clotet (”Klotet”?) Ruiz över. Och det är sedan, efter det, som Malmö börjar en imponerande spurt. Agon kommer sitta hemma och titta på VM med Molins och fyllas med inspiration, drömma om att ta blågula steg och fantisera om att springa ut på fotbollsplaner i Rio om fyra år. Den resan börjar i ett efter sommaren pånyttfött MFF då glädjen kommit tillbaka. Då börjar klättringen i tabellen. Då är de helt plötsligt med och nosar på topptrion. En ny stark höst att vänta alltså. Daniel Andersson har ett stort ansvar som ledare på planen och han är verkligen rätt man för jobbet. Och av alla himmelsblau kommer ”Gishe” att vara allra bäst.
5. Örebro SK
På väg hem från krogen i Örebro, på väg från centrum till campus, då passerar man Behrn Arena. Behrn är ett bostadsbolag i Örebro och på gamla Eyravallen bor Örebro SK. I ÖSK:s hemmaborg finns en av Sveriges absolut bästa restauranger. Den heter MAX och har en gång i tiden gett oss godbitar som Mozzarella Peperoni (som i Örebro tydligen kallades Pepe-Roni). Behrn Arena ligger halvvägs mellan stan och campus. Därför är det ett utmärkt pit stop runt 03:07 iklädd på kinden utsmetat läppstift och en cigg i handen. Nattamat. Nattatjat. Utanför ligger en konstgräsplan där utsparkarna studsar en halvmeter högre än på andra arenor. Även ÖSK studsar i år. Uppåt i tabellen. Redan förra året inleddes på allvar en spännande resa med målet tydligt uppsatt någonstans i toppen av allsvenskan. Örebro ska inte längre vara ett tråkigt mittenlag. Man ska vara ett roligt topplag. Och även om man inte nått dit än så är man på god väg. Viljan finns, intresset finns och fansen vallfärdar till Kronbloms borg i allt större utsträckning. För nio år sedan såg jag Zlatan bli utbuad på samma plats, och då lät buropen mer än jublet vid ÖSK:s mål. Nu är det annorlunda. Det omtalade gnället har allt mer tvättats bort och mungiporna har vinklats uppåt, allt i takt med Nordin Gerzics tekniska nummer, där knäskålarna svischar i konstgräsets strån, och där samma strån viker sig av fartränderna efter Roni Porokaras rusher. Eller om det är Nordbacks starka svartvita hjärtslag som dundrar över konstgräset likt en pulserande maskin? Eller om det kanske är både och? Kollektivt. Att man dessutom behållit Kim Olsen (DANSK DYNAMIT!) som notorisk målskytt 2010 är av stor vikt i Sixtens trupp. Nu var hans säsong i fjol inget vidare, inte ens i närheten av genombrottshalvåret då han kom till Närkeslätten, men han har nu mindre förväntningar på sig i år och bara han börjar stå på rätt ställe igen och vispa in returer så kommer det danska självförtroendet att växa. Varningens finger höjs om Kim blir skadad. De offensiva alternativen är under all kritik med tanke på var i tabellen ÖSK numera ska höra hemma. ”Ale” är favoriten. Amerikanen siktar på VM i Sydafrika i sommar och han tror verkligen att det är möjligt. Det fick inte minst Patrick Ekwall erfara häromdagen. Den motivationen kommer räcka långt för ”Ale” och vill våren honom väl så kommer hela ÖSK skrika efter Ale på krogen. ”Me Lager, Finchy Lager, Gareth lager, sometimes cider, Kubanerna ALE!!!”. Alejandro. Jag älskar att ta namnet i min mun, likt en liten mellanamerikansk mysig snubbe med mustasch, poncho och sombrero hade gjort det. Som en riktig Padre off duty. Alejandro. Ale. Det blir din vår. Det blir ditt år. Sixtens 4-3-3-uppställning är redo för 2010 och borde ha utvecklats även om träningskamperna visar annat. Men ÖSK blir åter svårslagna hemma på Behrn Arena. Bortasupportrarnas tröst finns dock inte långt borta. Ni vet vad jag pratar om mina vänner. MAX. MmmmmmAX. Mitt andra hem.
torsdag 11 mars 2010
ALLSVENSKAN 2010, plats 6-8
6. Häcken
Jag har träffat Dennis Andersson, generalen för Gothia Cup, och blev väldigt imponerad av denne majestätiske och samtidigt oerhört jordnära person. ”Att ha en sån snubbe i Häckens organisation, med såna visioner och såna kontakter, måste självklart betyda något”. Jag minns att jag tänkte så men samtidigt stod det väldigt klart för mig att Häcken aldrig skulle kunna bli ett topplag i allsvenskan. Det gick ju inte ens när den galne dansken Stig gjorde en succéartad gästsäsong. Men i fjol hände något. Långe Mathias Ranégie som misslyckades totalt i Blåvitt tog plötsligt de där stora kliven i karriären. Nu har han gjort a-landslagsdebut och tippas av många experter bli skyttekung i allsvenskan. Snacka om utveckling. Hela laget dryper förresten av utvecklingsbara lirare och att man nu dessutom har kvar i stort sett samtliga från 2009 kan betyda en hel del. Det kan till och med betyda att man visar oss att fjolårets femteplats inte var en tillfällighet. Det var ju förra året som Häcken satte stor skräck i motståndarna med sitt fartfyllda spelsystem, bland i storebror IFK via revanschmål från Ranegie, och där finns en klubbkänsla i de gulsvarta som ofta ignoreras. I den sammanhållningen har Häcken samtidigt inga problem att slänga in talanger från världens alla hörn som via Gothia Cup och Grande Dennis hittat till Hisingen. Inte för att jag vill vara lite omklädningsrumsgrabbigt skämtsam men faktum är att ”alla trivs i Häcken”. En som kommer trivas riktigt bra är Paulinho, sanslöst anonym i media för att vara en av allsvenskans stora stjärnor. Hisingens finest har spöat skiten ur samtliga under försäsongen och även om försäsong är försäsong så är skalpen mot guldkandidaten Elfsborg med 3-0 imponerande. Det enda jag funderar på just nu är om jag har tippat Häcken för långt ner. Och hur många John Chibuike kommer lura upp på läktaren, över densamma och in i någon biker-lokal på den sida av Hisingen där man helst inte går ensam.
7. Kalmar FF
Precis som för Edsbyn i bandyn så är storhetstiden nu över för Kalmar i fotbollen. I alla fall så är den på väg utför. I år blir Kalmar bara ett mittenlag och ingen brasse i världen kan rädda det. Sobralense håller inte alls samma klass som Santin och Ari exempelvis gjorde. Och med alla Elmarna på äventyr ute i Europa och med Lasse Johanssons skruvdobbskor på hyllan så har mycket kalmaritisk själ gått förlorad. Nanne är hur som helst Nanne och han kan lika gärna göra KFF till ett topplag igen. Men det känns som att han får svårare att övertyga sina spelare i år. Allt har liksom känts lite mer negativt kring föreningen sedan man misslyckades så fatalt i CL-kvalet förra sommaren. Hem från J-Södra plockar man i alla fall målgöraren Ricardo Santos samt Darryl Smylie. Två bra spelare, absolut, men samtidigt inte alls lika bra som föregångarna på samma positioner. Emin Nouri är en offensiv ytterback jag älskar och han kommer sannolikt bjuda på en och annan vacker offensiv rush 2010. Ett anfallsvapen, helt klart. Henrik Rydström har varit bättre än han egentligen är de senaste säsongerna och jag funderar på om det inte är dags för en liten tydligare motgång för allsvenskans Hank Moody, även om han nu har duktige Tobias Eriksson bredvid sig på det defensiva mittfältet. I backlinjen har man som vanligt flera högklassiga mittbackar att tillgå där Markus Lindberg är kung. Mest spännande nya ansiktet i Kalmar är utan tvekan Jael Ferreira. Kanske ett nytt Nanne-fynd och då kanske man får omvärdera sitt tips så småningom. Men i nuläget känns Fredrikskansarna mer mitt än topp.
8.Trelleborgs FF
Tom Prahl. Dessa jävla små ögon. Ändå så klok. Ändå så taktisk. Är det för att vi inte kan se åt vilket håll han tittar som han har ett sådant försprång på sina motståndare? Eller är den där blicken hur skarp som helst? Tom Prahl är den ende, förutom AIK:s Stahre, som pratar om sitt lag och guld i samma mening. Kanske inte lika tydligt som Solnas tränare, men definitivt har han satt upp ett envetet mål. Tom har förmodligen suttit där i sin mörka kammare långt nere i Skåne, gnisslat tänder, lagt pannan i djupa veck, om möjligt kisat ännu mer och tänkt att nu ska jag visa dom. Problemet är bara att han i Trelleborg aldrig får materialet till det. Man blir aldrig mer än ett stabilt kollektiv. I år har man förutom i Martins blogg omdiskuterade Adelstam inte värvat ett skit av intresse. Samtidigt har man förlorat en pådrivare som Thylander. Laget känns fantastiskt profillöst. Jag hade gärna skrivit upp Fredrik Jensen, Kristian Haynes och Andreas Drugge men jag tycker faktiskt inte att dom sticker ut på något sätt alls. Dock ska man aldrig underskatta ett kollektiv. Man ska heller aldrig underskatta blåsiga Vångavallen. Och man ska definitivt inte, och det har ni förstått nu, underskatta mannen med de små, små ögonen. Under de veckade ögonlocken finns ju faktiskt drömmar om guld.
Jag har träffat Dennis Andersson, generalen för Gothia Cup, och blev väldigt imponerad av denne majestätiske och samtidigt oerhört jordnära person. ”Att ha en sån snubbe i Häckens organisation, med såna visioner och såna kontakter, måste självklart betyda något”. Jag minns att jag tänkte så men samtidigt stod det väldigt klart för mig att Häcken aldrig skulle kunna bli ett topplag i allsvenskan. Det gick ju inte ens när den galne dansken Stig gjorde en succéartad gästsäsong. Men i fjol hände något. Långe Mathias Ranégie som misslyckades totalt i Blåvitt tog plötsligt de där stora kliven i karriären. Nu har han gjort a-landslagsdebut och tippas av många experter bli skyttekung i allsvenskan. Snacka om utveckling. Hela laget dryper förresten av utvecklingsbara lirare och att man nu dessutom har kvar i stort sett samtliga från 2009 kan betyda en hel del. Det kan till och med betyda att man visar oss att fjolårets femteplats inte var en tillfällighet. Det var ju förra året som Häcken satte stor skräck i motståndarna med sitt fartfyllda spelsystem, bland i storebror IFK via revanschmål från Ranegie, och där finns en klubbkänsla i de gulsvarta som ofta ignoreras. I den sammanhållningen har Häcken samtidigt inga problem att slänga in talanger från världens alla hörn som via Gothia Cup och Grande Dennis hittat till Hisingen. Inte för att jag vill vara lite omklädningsrumsgrabbigt skämtsam men faktum är att ”alla trivs i Häcken”. En som kommer trivas riktigt bra är Paulinho, sanslöst anonym i media för att vara en av allsvenskans stora stjärnor. Hisingens finest har spöat skiten ur samtliga under försäsongen och även om försäsong är försäsong så är skalpen mot guldkandidaten Elfsborg med 3-0 imponerande. Det enda jag funderar på just nu är om jag har tippat Häcken för långt ner. Och hur många John Chibuike kommer lura upp på läktaren, över densamma och in i någon biker-lokal på den sida av Hisingen där man helst inte går ensam.
7. Kalmar FF
Precis som för Edsbyn i bandyn så är storhetstiden nu över för Kalmar i fotbollen. I alla fall så är den på väg utför. I år blir Kalmar bara ett mittenlag och ingen brasse i världen kan rädda det. Sobralense håller inte alls samma klass som Santin och Ari exempelvis gjorde. Och med alla Elmarna på äventyr ute i Europa och med Lasse Johanssons skruvdobbskor på hyllan så har mycket kalmaritisk själ gått förlorad. Nanne är hur som helst Nanne och han kan lika gärna göra KFF till ett topplag igen. Men det känns som att han får svårare att övertyga sina spelare i år. Allt har liksom känts lite mer negativt kring föreningen sedan man misslyckades så fatalt i CL-kvalet förra sommaren. Hem från J-Södra plockar man i alla fall målgöraren Ricardo Santos samt Darryl Smylie. Två bra spelare, absolut, men samtidigt inte alls lika bra som föregångarna på samma positioner. Emin Nouri är en offensiv ytterback jag älskar och han kommer sannolikt bjuda på en och annan vacker offensiv rush 2010. Ett anfallsvapen, helt klart. Henrik Rydström har varit bättre än han egentligen är de senaste säsongerna och jag funderar på om det inte är dags för en liten tydligare motgång för allsvenskans Hank Moody, även om han nu har duktige Tobias Eriksson bredvid sig på det defensiva mittfältet. I backlinjen har man som vanligt flera högklassiga mittbackar att tillgå där Markus Lindberg är kung. Mest spännande nya ansiktet i Kalmar är utan tvekan Jael Ferreira. Kanske ett nytt Nanne-fynd och då kanske man får omvärdera sitt tips så småningom. Men i nuläget känns Fredrikskansarna mer mitt än topp.
8.Trelleborgs FF
Tom Prahl. Dessa jävla små ögon. Ändå så klok. Ändå så taktisk. Är det för att vi inte kan se åt vilket håll han tittar som han har ett sådant försprång på sina motståndare? Eller är den där blicken hur skarp som helst? Tom Prahl är den ende, förutom AIK:s Stahre, som pratar om sitt lag och guld i samma mening. Kanske inte lika tydligt som Solnas tränare, men definitivt har han satt upp ett envetet mål. Tom har förmodligen suttit där i sin mörka kammare långt nere i Skåne, gnisslat tänder, lagt pannan i djupa veck, om möjligt kisat ännu mer och tänkt att nu ska jag visa dom. Problemet är bara att han i Trelleborg aldrig får materialet till det. Man blir aldrig mer än ett stabilt kollektiv. I år har man förutom i Martins blogg omdiskuterade Adelstam inte värvat ett skit av intresse. Samtidigt har man förlorat en pådrivare som Thylander. Laget känns fantastiskt profillöst. Jag hade gärna skrivit upp Fredrik Jensen, Kristian Haynes och Andreas Drugge men jag tycker faktiskt inte att dom sticker ut på något sätt alls. Dock ska man aldrig underskatta ett kollektiv. Man ska heller aldrig underskatta blåsiga Vångavallen. Och man ska definitivt inte, och det har ni förstått nu, underskatta mannen med de små, små ögonen. Under de veckade ögonlocken finns ju faktiskt drömmar om guld.
onsdag 10 mars 2010
ALLSVENSKAN 2010, plats 9-10
9. Helsingborgs IF
Erik Edman får bollen på vänsterkanten. Avancerar, gör ett litet ryck förbi sin försvarare, bollen är på väg ut till inkast men han hinner upp den i allra sista stund och nyper iväg ett hårt, långt och svävande inlägg med sin vänsterfot mot den bortre stolpen där… inte en jävel dyker upp. Henrik Larsson finns inte mer. Det är tragiskt för alla fotbollsälskare. Men mest tragiskt är det för Helsingborgs IF. Hur ska de klara detta? Ända sedan det uppdagades att King of Kings verkligen helt och hållet på riktigt skulle vända hem så har det blåst positiva vindar hos de rödblåa skåningarna. ”Allt löser sig nu när Henke kommer hem. Allt blir bra nu och vi kommer ta SM-guld och Henke kommer att vinna skytteligan och vi kommer vara bäst i Sverige i flera år”. Det blev inte riktigt så. Men HIF fortsatte tro och publiken fortsatte hoppas på att Henke fortfarande var ”the shit”. Det var han också. Men resten var bara shit. Förutom en gänglig tillika valpig målskytt som heter Rasmus så fanns där ingenting. Och nu är vi där. Det finns verkligen ingenting utan Henrik. Och medgångsvindarna, om det nu fanns några sådana, men vindarna med hopp i alla fall, dom har slutat blåsa. Är det ur detta scenario som Helsingborg mot all förmodan ska lyfta? En drake lyfter ju i motvind? Eller? I Helsingborgs fall? Knappast. Det blir den sämsta placeringen på flera år. Vi i media gläds bara åt att Edman är hemma i allsvenskan igen. En härlig match i matchen mot Emir Bajrami. Citatmaskin vid sundet. Check! Supportrarna pratar och skriver om på webben att sammanhållningen är bättre än på länge och nyförvärven Edman, Lindström och Gashi tokhyllas. Vad Gashi kan har jag inte en aning om – Norge är liksom alltid utanför min radar – men det låter ju som någon som kommer bli spännande att följa. Hemvändaren Mattias Lindström håller jag nog som det bästa nyförvärvet och mittfältet ser i alla fall på pappret ut att hålla fjolårets standard – trots förlusterna av Skúlason, Chansa och Landgren. Joel Ekstrand får ett tungt ok att bära där bak men är helt klart en av landets mest lovande mittbackar, men det där vet alla redan. Gäller för HIF att Ekstrand fortsätter hålla koll på motståndarnas anfallare. Och till sist: May May måne, jag kan lura dig till Skåne. Men kan May ”Måne” luras? Behöver jag säga att jag hoppas mycket på May ”Måne” Mahlangu. Han har nämligen nyss fått allsvenskans coolaste artistnamn.
10. Mjällby AIF
Här har vi årets stora positiva överraskning i mina ögon. Hade två fantastiska målskyttar i Erton Fejzullahu (numera Nijmegen i Holland) och Marcus Ekenberg i fjol. Anfallsparet kom i topp i skytteligan i superettan och det var just dom som många pratade om. Men Mjällbys riktiga styrka ligger inte i anfallet. Den ligger i försvaret. Svenske mästaren från 2008 Patrik Rosengren bildar mittbackspar med orubblige Juan Robledo och de har en mängd rutin och styrka i luftrummet, något som kommer vara viktigt på värdelösa gräsmattor den här säsongen. MAIF släppte bara in 19 mål i superettan. Jesper Westerberg, Tobias Grahn och Daniel Nicklasson är alla tekniska spelare med mycket speed och tre riktigt bra nyförvärv för en nykomling. Om Grahn inte flippar ur och byter klubb i sommar vill säga, men nu tror till och med jag att han själv fått nog av klubb-byte och ”skandaler”. Å andra sidan tror man alltid det om såna gubbar - sedan visar dom återigen motsatsen. Det krävs att Ekenberg levererar i allsvenskan för att den här platsen ska bli möjlig. Sillastrybarna från Strandvallen och Listerlandet ska hur som helst bli underhållande att följa denna säsong. Varning dock för att truppen är tunn. Krävs mycket hjärta för att nå så här högt. Hur som helst, jag tror på Mjällby.
Erik Edman får bollen på vänsterkanten. Avancerar, gör ett litet ryck förbi sin försvarare, bollen är på väg ut till inkast men han hinner upp den i allra sista stund och nyper iväg ett hårt, långt och svävande inlägg med sin vänsterfot mot den bortre stolpen där… inte en jävel dyker upp. Henrik Larsson finns inte mer. Det är tragiskt för alla fotbollsälskare. Men mest tragiskt är det för Helsingborgs IF. Hur ska de klara detta? Ända sedan det uppdagades att King of Kings verkligen helt och hållet på riktigt skulle vända hem så har det blåst positiva vindar hos de rödblåa skåningarna. ”Allt löser sig nu när Henke kommer hem. Allt blir bra nu och vi kommer ta SM-guld och Henke kommer att vinna skytteligan och vi kommer vara bäst i Sverige i flera år”. Det blev inte riktigt så. Men HIF fortsatte tro och publiken fortsatte hoppas på att Henke fortfarande var ”the shit”. Det var han också. Men resten var bara shit. Förutom en gänglig tillika valpig målskytt som heter Rasmus så fanns där ingenting. Och nu är vi där. Det finns verkligen ingenting utan Henrik. Och medgångsvindarna, om det nu fanns några sådana, men vindarna med hopp i alla fall, dom har slutat blåsa. Är det ur detta scenario som Helsingborg mot all förmodan ska lyfta? En drake lyfter ju i motvind? Eller? I Helsingborgs fall? Knappast. Det blir den sämsta placeringen på flera år. Vi i media gläds bara åt att Edman är hemma i allsvenskan igen. En härlig match i matchen mot Emir Bajrami. Citatmaskin vid sundet. Check! Supportrarna pratar och skriver om på webben att sammanhållningen är bättre än på länge och nyförvärven Edman, Lindström och Gashi tokhyllas. Vad Gashi kan har jag inte en aning om – Norge är liksom alltid utanför min radar – men det låter ju som någon som kommer bli spännande att följa. Hemvändaren Mattias Lindström håller jag nog som det bästa nyförvärvet och mittfältet ser i alla fall på pappret ut att hålla fjolårets standard – trots förlusterna av Skúlason, Chansa och Landgren. Joel Ekstrand får ett tungt ok att bära där bak men är helt klart en av landets mest lovande mittbackar, men det där vet alla redan. Gäller för HIF att Ekstrand fortsätter hålla koll på motståndarnas anfallare. Och till sist: May May måne, jag kan lura dig till Skåne. Men kan May ”Måne” luras? Behöver jag säga att jag hoppas mycket på May ”Måne” Mahlangu. Han har nämligen nyss fått allsvenskans coolaste artistnamn.
10. Mjällby AIF
Här har vi årets stora positiva överraskning i mina ögon. Hade två fantastiska målskyttar i Erton Fejzullahu (numera Nijmegen i Holland) och Marcus Ekenberg i fjol. Anfallsparet kom i topp i skytteligan i superettan och det var just dom som många pratade om. Men Mjällbys riktiga styrka ligger inte i anfallet. Den ligger i försvaret. Svenske mästaren från 2008 Patrik Rosengren bildar mittbackspar med orubblige Juan Robledo och de har en mängd rutin och styrka i luftrummet, något som kommer vara viktigt på värdelösa gräsmattor den här säsongen. MAIF släppte bara in 19 mål i superettan. Jesper Westerberg, Tobias Grahn och Daniel Nicklasson är alla tekniska spelare med mycket speed och tre riktigt bra nyförvärv för en nykomling. Om Grahn inte flippar ur och byter klubb i sommar vill säga, men nu tror till och med jag att han själv fått nog av klubb-byte och ”skandaler”. Å andra sidan tror man alltid det om såna gubbar - sedan visar dom återigen motsatsen. Det krävs att Ekenberg levererar i allsvenskan för att den här platsen ska bli möjlig. Sillastrybarna från Strandvallen och Listerlandet ska hur som helst bli underhållande att följa denna säsong. Varning dock för att truppen är tunn. Krävs mycket hjärta för att nå så här högt. Hur som helst, jag tror på Mjällby.
tisdag 9 mars 2010
ALLSVENSKAN 2010, plats 11-13
11. Djurgårdens IF
Vad har egentligen hänt med laget som dominerade svensk fotboll under första halvan av 00-talet? Frustrationen har varit märkbart tilltagen på Stockholm Stadion de senaste åren och av de där drömförvärven från Enköping för ett par år sedan, ja vi trodde ju faktiskt att de verkligen var sensationer Martin och Sebastian, blev det egentligen ingenting. En fin start visserligen, men sedan då? Och nu har man konstigt nog gjort sig av med Mikael Dahlberg som hade en viktig funktion i DIF när Mattias Jonson gått sönder. Jonson är utan tvekan en av allsvenskans bästa spelare när han är skadefri men inte en chans att han klarar sig från skador denna säsong heller. Och jag vet att det tipset kommer att slå in eftersom Jonson redan är skadad. Annars rensas det rätt friskt i leden. Tränarduon försvinner (Jeglertz tillbaka till damfotbollen!) och in med nytt folk på ledarsidan. Det ska bli väldigt spännande att se vad nigerianen Kennedy Igboananike (min favoritspelare att kommentera) kan hitta på mot allsvenskt motstånd, han är utan tvekan en målskytt av rang så länge han inte drar på sig onödiga kort. Att Markus Johannesson slutade var väntat och ständigt hånade Jan Tauer hade nog trots allt gjort sitt. En skön profil men till slut inte så mycket mer visade det sig. Kuivasto är en annan rutinerad räv som försvinner från DIF. Återstår att se om denna ommöblering i de blårandiga ger någon effekt. Men nog är man lååångt ifrån fornstora dagar med Elmander, Källström och Isaksson. I övrigt kan man konstatera att det är riktigt imponerande att de fick Daniel Sjölund att stanna. Finnen har ju så gott som skrivit på både för Elfsborg och Blåvitt sedan i juli. Nu är han precis som Jonson skadad inledningsvis och det är tunga avbräck. Vi kan avslutningsvis notera att DIF fått in mer och mer finsk sisu i sin nya 4-3-3-uppställning och nog fan är det trolleri som behövs om stockholmarna ska slå sig in bland de tio bästa 2010. Kippis!
12. Halmstad BK
Örjans Vall kommer ha en katastrofal gräsmatta hela våren. Så inte ens hemma kommer Bollklubben kunna trilla boll på det sätt som Lasse Jacobsson uttalat att de ska göra i år. Succétrion Görlitz, Olsson och Raskaj splittras till sommaren och där försvinner mycket offensiv kraft. Även så när Emir Kujovic flyttar på sig. Han blev helt förtvivlad när han härom månaden inte fick gå till Celtic, och det är ju inte så konstigt. HBK får hoppas att han och den som Radiosportens Mats Strandberg ständigt kallar ”den lille tysken” ändå har motivation i vår, trots att de ville lämna klubben. Buden var dock för dåliga och HBK:s styrelse hade blivit slaktad om de hade släppt dessa supertalanger (nåja, med allsvenska mått mätt) utan att håva in cash. 2010 är hur som helst ett av Halmstads mellanår, då de enbart ska hänga kvar och likt ett företag dra in pengar så att de går runt. En affärsidé är det, men det är en jävligt tråkig affärsidé. Men jag verkligen älskar att ”Killer” är tillbaka i svensk fotboll. Tragiskt att han är slut som spelare men hans röda hjässa hoppas jag kan betyda en hel del för HBK. Magnus Bahne, Tim Sparv och Ajsel Kujovic är jobbiga tapp och Ryan Miller är egentligen det enda nyförvärvet av klass. Det blir en jobbig, tråkig och ointressant halländsk insats i allsvenskan – igen. Några extra mål från Joe Sise och en nytändning med nya ledarduon är det som talar emot en sådan utveckling.
13. BP
Jag tycker det är så tråkigt att de hänger kvar igen och att vi kommer få dras med BP även 2011. Visst, Brommapojkarna har Sveriges största och mest talangfulla ungdomssektion, men det är just det som är deras grej. Dom ska inte ligga i allsvenskan och ta plats, dom ska enbart fostra talanger. Superettan är ju som skapt för BP. Och när nu dessutom Richard Henriksson lagt av så försvinner mycket av det som var roligt med Stockholms Milan. Och med Radiosportens och Canal Plus expert har ytterligare två ur backlinjen försvunnit, så Pontus Segerström har i år ett stort ansvar att hålla ihop det som finns kvar. Det finns sköna talanger i BP, som nu dessutom är ett år äldre, så därför fattar jag inte varför man värvar Babis Stefanidis? Måste väl finnas bättre alternativ i de egna leden. Men visst, han kanske pånyttföds i BP? Brommapojkarna kommer förmodligen blanda riktigt bra insatser med riktigt usla även i år. Att de hänger kvar beror på en grymt bra målis i Kristoffer Nordfeldt, mittfältets spelförare Petrovic och att det finns en härlig klubbkänsla runt Grimsta IP. BP gör allt för att såna som jag ska tystas, och de kommer lyckas hyfsat igen. Tyvärr.
Vad har egentligen hänt med laget som dominerade svensk fotboll under första halvan av 00-talet? Frustrationen har varit märkbart tilltagen på Stockholm Stadion de senaste åren och av de där drömförvärven från Enköping för ett par år sedan, ja vi trodde ju faktiskt att de verkligen var sensationer Martin och Sebastian, blev det egentligen ingenting. En fin start visserligen, men sedan då? Och nu har man konstigt nog gjort sig av med Mikael Dahlberg som hade en viktig funktion i DIF när Mattias Jonson gått sönder. Jonson är utan tvekan en av allsvenskans bästa spelare när han är skadefri men inte en chans att han klarar sig från skador denna säsong heller. Och jag vet att det tipset kommer att slå in eftersom Jonson redan är skadad. Annars rensas det rätt friskt i leden. Tränarduon försvinner (Jeglertz tillbaka till damfotbollen!) och in med nytt folk på ledarsidan. Det ska bli väldigt spännande att se vad nigerianen Kennedy Igboananike (min favoritspelare att kommentera) kan hitta på mot allsvenskt motstånd, han är utan tvekan en målskytt av rang så länge han inte drar på sig onödiga kort. Att Markus Johannesson slutade var väntat och ständigt hånade Jan Tauer hade nog trots allt gjort sitt. En skön profil men till slut inte så mycket mer visade det sig. Kuivasto är en annan rutinerad räv som försvinner från DIF. Återstår att se om denna ommöblering i de blårandiga ger någon effekt. Men nog är man lååångt ifrån fornstora dagar med Elmander, Källström och Isaksson. I övrigt kan man konstatera att det är riktigt imponerande att de fick Daniel Sjölund att stanna. Finnen har ju så gott som skrivit på både för Elfsborg och Blåvitt sedan i juli. Nu är han precis som Jonson skadad inledningsvis och det är tunga avbräck. Vi kan avslutningsvis notera att DIF fått in mer och mer finsk sisu i sin nya 4-3-3-uppställning och nog fan är det trolleri som behövs om stockholmarna ska slå sig in bland de tio bästa 2010. Kippis!
12. Halmstad BK
Örjans Vall kommer ha en katastrofal gräsmatta hela våren. Så inte ens hemma kommer Bollklubben kunna trilla boll på det sätt som Lasse Jacobsson uttalat att de ska göra i år. Succétrion Görlitz, Olsson och Raskaj splittras till sommaren och där försvinner mycket offensiv kraft. Även så när Emir Kujovic flyttar på sig. Han blev helt förtvivlad när han härom månaden inte fick gå till Celtic, och det är ju inte så konstigt. HBK får hoppas att han och den som Radiosportens Mats Strandberg ständigt kallar ”den lille tysken” ändå har motivation i vår, trots att de ville lämna klubben. Buden var dock för dåliga och HBK:s styrelse hade blivit slaktad om de hade släppt dessa supertalanger (nåja, med allsvenska mått mätt) utan att håva in cash. 2010 är hur som helst ett av Halmstads mellanår, då de enbart ska hänga kvar och likt ett företag dra in pengar så att de går runt. En affärsidé är det, men det är en jävligt tråkig affärsidé. Men jag verkligen älskar att ”Killer” är tillbaka i svensk fotboll. Tragiskt att han är slut som spelare men hans röda hjässa hoppas jag kan betyda en hel del för HBK. Magnus Bahne, Tim Sparv och Ajsel Kujovic är jobbiga tapp och Ryan Miller är egentligen det enda nyförvärvet av klass. Det blir en jobbig, tråkig och ointressant halländsk insats i allsvenskan – igen. Några extra mål från Joe Sise och en nytändning med nya ledarduon är det som talar emot en sådan utveckling.
13. BP
Jag tycker det är så tråkigt att de hänger kvar igen och att vi kommer få dras med BP även 2011. Visst, Brommapojkarna har Sveriges största och mest talangfulla ungdomssektion, men det är just det som är deras grej. Dom ska inte ligga i allsvenskan och ta plats, dom ska enbart fostra talanger. Superettan är ju som skapt för BP. Och när nu dessutom Richard Henriksson lagt av så försvinner mycket av det som var roligt med Stockholms Milan. Och med Radiosportens och Canal Plus expert har ytterligare två ur backlinjen försvunnit, så Pontus Segerström har i år ett stort ansvar att hålla ihop det som finns kvar. Det finns sköna talanger i BP, som nu dessutom är ett år äldre, så därför fattar jag inte varför man värvar Babis Stefanidis? Måste väl finnas bättre alternativ i de egna leden. Men visst, han kanske pånyttföds i BP? Brommapojkarna kommer förmodligen blanda riktigt bra insatser med riktigt usla även i år. Att de hänger kvar beror på en grymt bra målis i Kristoffer Nordfeldt, mittfältets spelförare Petrovic och att det finns en härlig klubbkänsla runt Grimsta IP. BP gör allt för att såna som jag ska tystas, och de kommer lyckas hyfsat igen. Tyvärr.
måndag 8 mars 2010
ALLSVENSKAN 2010, plats 14-16
Den allsvenska tävlingen mellan mig Wickan och Martini Lill-Holm är här igen. För fjärde året i rad. I en tävling som jag var den förste i historien att vinna. Vi börjar med de tre sista platserna. I år går jag all in magkänsla.
14. Gefle
Förutom poäng borta mot Åtvidaberg (se koppling nedan) så lär Gefle få det tungt. Jag tror visserligen det varje år, och sedan lyckas ändå Pelle Ohlsson leda laget till en mittenplacering, med ett tryggt avstånd ner till kvalstreck. Detta trots att han varje säsong får finna sig i att ledningen säljer vidare spelare eftersom just det är Gefles melodi. Men det här året blir det inget tryggt avstånd ner till kvalstrecket. Inte när hösten sätter fart i alla fall. Och därför tror jag att det blir just GIF som får kvala. Det som talar emot det är att truppen än så länge är hyfsat intakt från i fjol, men Hasse Berggren blir inte yngre. Och Jonas Lantto blir knappast längre. Fast då är det ju tur att man värvat långlånge Mikael Dahlberg från Djurgården. Han blir ett utmärkt tillskott och en bra target player. Det andra anfallsglada nyförvärvet är talangfulle Jakob Orlov. Men även om han öste in mål för Skövde AIK i division 1 så var det i division 1, och till allsvenskan är det ett stort steg för en spelare som inte klarade av att överlista FC Trollhättans backlinje i kvalet till superettan. Att kreative Chibsah är kvar gillar jag men Bapupa, som kunde hitta på ännu mer, kommer att saknas när han nu provar lyckan i Kalmar. Pelle, Pelle, vad kommer du att hitta på i år? Och vad hade du kunnat hitta på med ett bättre material? Chansningen är dock att Gefles livlinor börjar ta slut och att den sista är ett kvalspel i ett jävligt kallt november.
15. GAIS
För makrillarna blir det en mardrömssäsong. Ekonomin är redan idag dålig och GAIS har varit tvungna att göra sig av med spelare på löpande band. Men man har inte gjort sig av med den som skulle ha gett mest pengar – Wanderson. Han är också den som kommer att betyda mest sportsligt för det grönsvarta laget. I sommar tror jag dock att det är ett måste att sälja brassen. Wandersons motivation är ett stort frågetecken och han vill vidare ut i Europa, alternativt till ett allsvenskt topplag som får skadebekymmer i jakten på guldet (så blir det AIK, Malmö eller Holland för GAIS enda stjärna?). Tror inte Alexander Axén är mogen att driva detta lag på egen hand. Det visade han redan i fjol innan Benny Lennartsson kom in och stöttade. Nu är han ensam igen, ung, orutinerad, i ett lag som har det kärvt och som har en stjärna som vill därifrån. Nej, det blir respass för GAIS i år. Rakt ner i superettan.
16. Åtvidaberg
Koppar har haft en stor betydelse för den svenska historien och inom svensk kultur. I mitten av 1600-talet var koppargruvan i Falun den största i Europa och hela Sveriges ekonomi hölls uppe tack vare en lönsam årlig malmbrytning på cirka 3000 ton. Åtvidabergs FF i sin tur har haft en stor betydelse för den svenska fotbollshistorien och nog är Ralf Edström kult nog. Det är också roligt att Kopparvallen (ja go vänner, här kom då den självklart långsökta kopplingen till inledningen) åter blir en allsvensk arena, men det blir endast ett kort gästspel i landets högsta liga. ÅFF kommer hjälplöst sist och det finns verkligen ingenting som tyder på att laget skulle vara redo för allsvenskan. Kristian Bergström är visserligen en bra mittfältsmotor med mycket rutin, men det kommer knappast att räcka när resten av truppen är ung. Ambitiös möjligen, men väldigt orutinerad. I anfallsspelet är det Dirk Kuyt-löpande Oscar Möller som kommer att springa och spinga och vinna publikens hjärtan, men det gäller att mata in bollar i nätmaskorna också och någon målskytt finns inte i Åtvid. Försvarsspelet har varit hyfsat under försäsongen men faktum kvarstår: det finns hårdare metaller än koppar. Koppar är visserligen väldigt bra på att leda ström men det gynnar väl bara Gefle?
14. Gefle
Förutom poäng borta mot Åtvidaberg (se koppling nedan) så lär Gefle få det tungt. Jag tror visserligen det varje år, och sedan lyckas ändå Pelle Ohlsson leda laget till en mittenplacering, med ett tryggt avstånd ner till kvalstreck. Detta trots att han varje säsong får finna sig i att ledningen säljer vidare spelare eftersom just det är Gefles melodi. Men det här året blir det inget tryggt avstånd ner till kvalstrecket. Inte när hösten sätter fart i alla fall. Och därför tror jag att det blir just GIF som får kvala. Det som talar emot det är att truppen än så länge är hyfsat intakt från i fjol, men Hasse Berggren blir inte yngre. Och Jonas Lantto blir knappast längre. Fast då är det ju tur att man värvat långlånge Mikael Dahlberg från Djurgården. Han blir ett utmärkt tillskott och en bra target player. Det andra anfallsglada nyförvärvet är talangfulle Jakob Orlov. Men även om han öste in mål för Skövde AIK i division 1 så var det i division 1, och till allsvenskan är det ett stort steg för en spelare som inte klarade av att överlista FC Trollhättans backlinje i kvalet till superettan. Att kreative Chibsah är kvar gillar jag men Bapupa, som kunde hitta på ännu mer, kommer att saknas när han nu provar lyckan i Kalmar. Pelle, Pelle, vad kommer du att hitta på i år? Och vad hade du kunnat hitta på med ett bättre material? Chansningen är dock att Gefles livlinor börjar ta slut och att den sista är ett kvalspel i ett jävligt kallt november.
15. GAIS
För makrillarna blir det en mardrömssäsong. Ekonomin är redan idag dålig och GAIS har varit tvungna att göra sig av med spelare på löpande band. Men man har inte gjort sig av med den som skulle ha gett mest pengar – Wanderson. Han är också den som kommer att betyda mest sportsligt för det grönsvarta laget. I sommar tror jag dock att det är ett måste att sälja brassen. Wandersons motivation är ett stort frågetecken och han vill vidare ut i Europa, alternativt till ett allsvenskt topplag som får skadebekymmer i jakten på guldet (så blir det AIK, Malmö eller Holland för GAIS enda stjärna?). Tror inte Alexander Axén är mogen att driva detta lag på egen hand. Det visade han redan i fjol innan Benny Lennartsson kom in och stöttade. Nu är han ensam igen, ung, orutinerad, i ett lag som har det kärvt och som har en stjärna som vill därifrån. Nej, det blir respass för GAIS i år. Rakt ner i superettan.
16. Åtvidaberg
Koppar har haft en stor betydelse för den svenska historien och inom svensk kultur. I mitten av 1600-talet var koppargruvan i Falun den största i Europa och hela Sveriges ekonomi hölls uppe tack vare en lönsam årlig malmbrytning på cirka 3000 ton. Åtvidabergs FF i sin tur har haft en stor betydelse för den svenska fotbollshistorien och nog är Ralf Edström kult nog. Det är också roligt att Kopparvallen (ja go vänner, här kom då den självklart långsökta kopplingen till inledningen) åter blir en allsvensk arena, men det blir endast ett kort gästspel i landets högsta liga. ÅFF kommer hjälplöst sist och det finns verkligen ingenting som tyder på att laget skulle vara redo för allsvenskan. Kristian Bergström är visserligen en bra mittfältsmotor med mycket rutin, men det kommer knappast att räcka när resten av truppen är ung. Ambitiös möjligen, men väldigt orutinerad. I anfallsspelet är det Dirk Kuyt-löpande Oscar Möller som kommer att springa och spinga och vinna publikens hjärtan, men det gäller att mata in bollar i nätmaskorna också och någon målskytt finns inte i Åtvid. Försvarsspelet har varit hyfsat under försäsongen men faktum kvarstår: det finns hårdare metaller än koppar. Koppar är visserligen väldigt bra på att leda ström men det gynnar väl bara Gefle?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
