1. Chelsea
Chelsea för ett år sedan var ett självklart lag att tippa som vinnare. Chelsea i år är inte lika självklart att tippa som vinnare. Inte på något sätt beroende på att laget blivit sämre, det har de inte, snarare tvärtom (Essien tillbaka!), utan mer för att det finns så mycket fler topplag i år. Allt kan hända. Jag tror att Man City och Man United kan vinna, att Arsenal verkligen kan göra det, och att Tottenham, Everton och Liverpool är bättre än i fjol. Arsenal har ligans i särklass bästa mittfält. Men inget annat lag har en så fantastisk centrallinje som Chelsea har, inget annat lag är ens i närheten. Cech med hjälmen, Terry med stubben, Essien med balansen, Lampard med skotten och Drogba med kraften. Att Michael Essien är tillbaka är ett jättelyft, nästan som ett nyförvärv. Folk snackar om att Chelsea inte värvat lika spektakulärt som exempelvis Man City. Men varför skulle man redan göra det när man har flera av världens bästa spelare som dessutom, till skillnad från City, bevisligen fungerar som ett lag. Det är klart att tappen av Joe Cole, Deco, Carvalho och Ballack kan kännas om man får en massa skador, det är ju bra spelare. Men det känns samtidigt sunt att Chelsea hellre satsar på hungrigare spelare som Kalou, Malouda, Ivanovic och nye Benayoun från Liverpool som garanterat vill visa vad de går för. Framåt finns fantastiska ersättare till Drogba i form av Anelka och fortsatt spännande talangen Daniel Sturridge. Och om Essien skulle gå sönder finns ju alltid Obi Mikel. Så nog fan är truppen tillräckligt bra för en ny ligatitel. Jag har förresten inte ens nämnt Cashley Cole, Alex, Bosingwa och min favorit Zhirkov. Chelsea vinner Premier League 2010/2011 men det blir tight in i det sista. Utmanarna är starkare än på länge.
Bästa målskytt i Chelsea: Didier Drogba
2. Arsenal
Ifjol tippade jag med hjärnan och fick fel. I år tippar jag med hjärtat och hoppas få fel. För jag vill att vi tar den där jävla titeln. Samir Nasri, Andrey Arshavin och Cesc Fabregas är tre av Premier Leagues absolut bästa offensiva kreatörer. Den förstnämnde har äntligen tagit steget och dominerade flera matcher under våren. Och under försäsongen har han varit utomjordligt bra. Ryssen Arshavin behöver knappast någon närmre presentation – även om man önskar en något jämnare säsong från den lille tsaren – och när nu Fabregas är fokuserad på Gunners och inte på de katalonska översittarna så kommer han precis som vanligt leverera. I år är känslan att vi klarar oss från skador betydligt mer än tidigare. Detta innebär att vi helt plötsligt har flera spännande forwardalternativ. RvP är given. Arshavin är given. Det fantastiska nyförvärvet Marouane Chamakh öste in mål för Bordeaux och har fortsatt precis på samma sätt i Arsenal under försäsongen. Nicklas Bendtner missar början av säsongen och får i år vara det han egentligen är i Arsenal – en bra reserv. Lägg därtill att en revanchsugen Walcott (han fick ju inte vara med på VM) mognat och att Vela verkligen tog det där steget under VM. Under träningsmatcherna visar han ett självförtroende och en pondus han inte haft tidigare. Apropå genombrott, kolla in Jack Wilshere i år. Där är en spelare som verkligen har all potential i världen att blomma ut, och han har numera även fått förtroende av Capello. Unga Arsenal är inte så ungt längre. Vi är redo för en titel igen. Och den kommer i ååååå… näe… för Arsenal har inte lyckats fixa en ny målvakt. Så tabbarna kommer fortsätta. Och det håller inte en hel säsong igen. Dessutom har vi ett mittbackslås som känns jävligt oroande inför starten. Gallas har lämnat och även om han i stort sett försvann redan förra säsongen, när Campbell kom in och dominerade, så känns det som att vi förlorat en ledare där bak. Är Vermaelen redo för det ansvaret efter bara en säsong (det blev ju uppstyrt först när Sol kom i vintras)? Och hur bra kommer belgaren egentligen att fungera med nye Laurent Koscielny? Schweizaren Djourou är tillbaka igen och han är en duktig spelare, men hur långt efter är han efter skadebekymren? Ytterbackarna håller världsklass men är offensivt lagda, och det känns som att Arsenal har ett försvar som inte bara är ett stort frågetecken, utan flera. Ändå har jag en positiv känsla inför säsongen. Det här är inte Young Guns längre. I år ställer vi upp med män. Och vi kommer att vara med i toppstriden på allvar i år. Så jävla bra är vår offensiv. Så är det bara.
Bästa målskytt i Arsenal: Marouane Chamakh
3. Manchester United
Är som vanligt det lag jag tycker minst om, mest beroende på att Man är precis lika självgoda som Barcelona. Det är klart att det finns fog för det men jag har fortfarande bara träffat ett par personer som håller på United som inte är usla vinnare. Det är ju så att alla fans måste få utlopp för något elakt. Och har man då ett lag som ständigt går som tåget, och som dessutom överpresterar som ifjol, så är dessa fans enda chans till release av ilskan inombords att klanka ner på dem som redan ligger. Dåliga förlorare kan jag förstå. Men dåliga vinnare är ytterst irriterande. Jag vet att jag lämnar mitt mål öppet nu men Man United är en klubb jag verkligen inte kan sympatisera med. Det har för mig ”bara” hänt två gånger att jag har gjort det. Första gången när Henke Larsson gjorde mål i sin debut mot Aston Villa, det var fantastiskt stort. Andra gången vid ett högst personligt tillfälle som jag delade med några av mina närmaste (R.I.P. gubben). Man kan väl sammanfatta detta med att jag är sjukt avundsjuk på Uniteds vinnarkultur. Dock tror jag inte att de lyckas i år (lyckas vinna alltså, för det är allt de bryr sig om). Jag tror till och med att det finns en chans att de inte ens blir bästa lag i Manchester. Att de inte ens blir topp 2. Något sådant skulle göra Alex Ferguson rosenrasande. Jag är inte ens säker på att han skulle överleva ett sådant nederlag. Park Ji-Sung är värd all respekt, liksom Ryan Giggs. Men sedan tycker jag fortfarande att firma Vidic-Ferdinand är något överskattad, framför allt när den får möta lag med kvicka spelare som Arsenals. Då förvandlas dessa backar till råskinn som har med sig domaren uppslickad i brygga i 9 av 10 fall. Nani och Valencia är ojämna men är aldrig osynliga samtidigt vilket precis som mycket annat är sjukt irriterande. Wayne Rooney är bra varannan säsong så i år bör det bli lite grus i maskineriet, även om man aldrig kan skriva bort honom. Hur mycket man än vill (och jag vill det mycket). Dessutom tror jag ägarfrågan och möjligheten till värvningspengar är riktigt jobbig för klubben. Framför allt när man får se grannarna och Chelsea spendera som fan. Till sist: Någonstans hemma i en låda ligger en papperslapp med sir Alex autograf och hans ”Best wishes”-hälsning ovanför. Hade jag fått en chans att skriva en lapp tillbaka skulle det på ett högst otacksamt sätt stå ”LIAR!”. Först och främst för att han inte behöver några lyckönskningar, uppenbarligen. Men också för att hans lyckönskning till mig inte betytt ett jävla skit. Jag är fortfarande värdelös på fotboll. Och han visste att det skulle bli så redan då. Jag hatar honom.
Bästa målskytt i Man Utd: Wayne Rooney
4. Manchester City
City är mest svårtippade av alla lag i år. Värvningarna är de bästa i ligan, David Silva och Yaya Toure är inga dussinlirare direkt. City kommer säkert vara med i titelracet men då måste jävligt mycket fungera. Och det är en särskilt svår uppgift när man har stjärnor som knappt lärt känna varandra. Hur ska manager Mancini göra? Jag vågar inte tippa City högre, det är fegt, men samtidigt inte lika dumt som Peter Wennman som tippar City överst i tabellen. Det ljusblåa laget blev ett hatlag för mig ifjol. Framför allt på grund av en viss togoles och för att han förstörde en hel dag i New York för mig. Man skulle kunna säga att för mig är City ett mer avskyvärt gäng än Spurs. Och det har med min egen Arsenal-historia att göra, det jag har upplevt (se Spurs-motivering). Jag tror att Manchester City gör en strålande höst men att de sedan faller tillbaka. Eller så blir det tvärtom. Vem fan vet, det är ju som att jag skulle kunna räkna ut vilken tjej som är singel och vem som inte är det, något jag aldrig lyckats med. Vi kan väl konstatera att truppen är precis lika namnkunnig som de andra topplagens, men att samspeltheten är ett enormt frågetecken. Finns ingen anledning att räkna upp alla stjärnor, för det finns inte plats för dem alla ändå. Och innan augusti är slut har garanterat någon lämnat på grund av regeln som säger att åtta spelare i 25-mannatruppen måste ha tillhört klubben i minst tre säsonger före 21 års ålder. Förre målsprutan i ”Pompey” Benjani, Svennis-värvningen Bojinov och Martin Petrov har redan gjort det. Bellamy är ett hett tips på en som lämnar, trots att han överraskande nog var näst bäste anfallaren i City i fjol. Själv hoppas jag att det blir målisen Shay Given som lämnar, eftersom han förmodligen ändå bänkas för framtiden: Joe Hart. Och i så fall hoppas jag att Givens nya klubb blir Arsenal. Men det lär ju aldrig hända. Äckliga, äckliga City. Och det där med att man redan har för många stjärnor, lärde du dig verkligen ingenting av Balotelli i Inter mr Mancini? Kaos.
Bästa målskytt i Man City: Emmanuel Adebayor
5. Liverpool
”Cole är lika bra som Messi”. Orden är Steven Gerrards. Jag är inte beredd att hålla med. Däremot är jag jävligt bitter över att Liverpool vann dragkampen om Cole före Gunners. För Joe Cole är helt klart ett av PL:s bästa nyförvärv den här säsongen. Och en duktig kantspelare som dessutom är lite rivig har klubben saknat de senaste åren. Man pratar om en ny era i Merseyside. Efter många år med Rafa Benitez vid rodret så blottades flera svagheter hos Liverpool ifjol, en usel ekonomi och en tunn trupp som gjorde att laget inte kom bättre än sjua och missade CL. Ett fatalt misslyckande. Nu är man givetvis revanschsugna. Och Roy Hodgson är mannen som ska leda dem. Nu är bara frågan, är en ”svensk” defensiv trygghet det som Liverpool behöver? Där nye defensive mittfältaren Christian Poulsen styr (för nu lämnar väl Mascherano)? Ja, kanske, för med spelare som Gerrard, Rodriguez, Kuyt, Joe Cole och Torres så har man det man behöver offensivt framför den där tryggheten, och det kan räcka långt. Mycket i defensiven hänger som vanligt på Agger, Skrtel och Carragher. Att mycket hänger på den sistnämnde är för mig fortfarande skrattretande. Glen Johnson är en favorit som jag för Liverpools skull hoppas är riktigt bra i år. Men truppen känns fortfarande tunnare än de andra förväntade topplagens (när spelare som Jovanovic och Babel är seriösa alternativ framåt), och råkar man ut för skador i år igen (garanterat Aquilani) så får man svårt att komma topp fyra. Man City är ju onekligen en livsfarlig ”ny” pretendent i toppen. Således tror jag att ’pool missar en CL-plats igen.
Bästa målskytt i Liverpool: Fernando Torres
6. Tottenham
Jag vet inte, men jag antar att jag inte är någon normal Arsenal-supporter. Gillar man Arsenal ”ska” man hata Spurs. Men för det första är det en rivalitet som jag faktiskt inte kan relatera till. Jag kan inte hata en klubb bara för att man ”ska” göra det. Det är emot mina principer och mitt sätt att leva. Alla måste få en chans tills de sårar mig. Som Man City till exempel. De fick en chans. De tog den inte. Och för det andra (för jag skrev ju ”för det första” tidigare) så måste jag erkänna att jag charmas av klubbens ofta galna matcher. Att man är så jävla uppochner precis hela tiden. 9-1 mot Wigan till exempel. Herregud. Full fart framåt, skit i allting bakåt. Det är ganska underhållande, det måste man bara tycka. I år ska Spurs försöka ta sig vidare till CL via ett kval som man nådde tack vare fjolårets fjärdeplacering. Det är något man lyckas med, kan inte tänka mig något annat, och i så fall är faktan på så vis att deras trupp är för tunn. Jag tror helt enkelt inte att man fixar både CL och en toppstrid i PL som i år ser ut att bli tuffare och mer konkurrensfylld än på många år. Sexa är därför, utifrån denna fakta, en bra placering. Det där med att truppen är för tunn gör det faktum att de endast värvat en enda spelare (brasilianaren Sandro, def. mitt) jävligt märkligt. Å andra sidan har de bara förlorat en enda spelare. Med andra ord: intakt. Sådant känns alltid hotfullt hos mig när jag tror mycket på sammanhållning och lagkänsla. Hur är då Spurs lag? Jo, Defoe plus långeman 1 (Crouch) och långeman 2 (Pavlyuchenko) är tre duktiga anfallare och ger anfallet flera olika alternativ och sätt att spela. Sedan är frågan om Gio dos Santos kan slå igenom i PL efter sitt fina VM för Mexiko? Jag säger kanske, han väger lätt. Den lille kroaten Modric, som äntligen börjat fungera i PL (hans vår var ju helt jävla magisk!), och landsmannen Kranjcar är två favoritspelare (se tidigare års motiveringar). Wilson Palacios med Håkan Mild-lungorna kommer kötta som fan bakom dem, Huddlestone kommer att skicka iväg smörpass ut mot högerkanten där Lennon far fram som ett jehu. Jehu! JEHUUUUU! I försvaret har man flera spelare att tillgå och det är väl den lagdel som inte ser så tunn ut på pappret. Samtidigt är Woodgates gamla ljumskar ett problem och Ledley King är skadad varannan vecka, alltså när han inte bara är halvskadad, och ja, det är helt enkelt något man får räkna med. Därför är backlinjen tunn i realiteten. Dock gillar jag ytterbackarna Vedran Corluka och Benoit Assou-Ekotto. Jag drömmer fortfarande mardrömmar om målvaktens Gomes cp-räddningar mot Arsenal och jag vill nog hålla Gomes som en av ligans absolut bästa målvakter, om inte den bäste av dem alla. Spurs är ett bra lag, men en bättre placering än sexa? Nja. Inte om man inte öppnar plånboken på allvar snart. Fast framgångsrike managern Harry Redknapp kanske har en annan plan?
Bästa målskytt i Tottenham: Jermain Defoe
7. Everton
Trögstartade så in i helvete i fjol men Cahill, Arteta, Pienaar, Heitinga och Fellaini (när han blir skadefri) är spelare av hög internationell klass som ej går att förbise. Mittfältet är med andra ord riktigt jävla bra. I mål har man Tim ”fuck!fuck!fuck!fuck!fuck!” Howard och USA:s målvakt är en enorm trygghet för The Toffees. Framför honom ser det lite tunnare ut och även om David Moyes bygger mycket av laget med fokus på defensiven så är det mer femmannamittfältet än fyrbackslinjen som står för det. Sylvain Distin var en bra värvning i fjol och han är en general som måste hålla. Leighton Baines gjorde en sjukt bra vår på vänsterbacken och har livsfarliga inlägg och fortsätter han på samma sätt nu i höst så är det bra för Everton. Jagielka har fått prova på Englands landslag nu men jag förstår inte riktigt grejen med honom. Och i övrigt ser det tunt ut där bak. Med 4-5-1-uppställningen, eller 4-2-3-1-uppställningen, som jag utgår från att Moyes fortsätter med, så krävs det att man har en grym spjutspets. Saha är bra när han är i form och slipper skador, annars är alternativen sådär. Nigerianerna är ojämna, som vanligt, och nye portugisen Silva och fransosen Gueye är nog inte riktigt redo än. Däremot så tänker jag, som älskar solskenshistorier, lyfta ett högt jävla finger för den tredje nye anfallaren – blixtsnabbe Jermaine Beckford. Från division 8 till ett bra lag i PL på fyra år är sjukt sjukt och en blixtsnabb resa. Man kan väl säga att 35 mål på 40 matcher i division 7 är ett hyfsat facit. Liksom 20, 27 och 25 mål på de tre säsongerna som startspelare för Leeds i League One är (plus att han nätade mot United). Jag vill se honom springa. Jag vill se honom näta. Det ska bli intressant att följa killen som för fyra år sedan jobbade som glasmästare. Nu är det han som kanske får reparera skadan efter glaslirare som Saha. Sa jag att David Moyes är ett geni? Nej. Skrev jag det då? Inte? Då gör jag det nu: David Moyes är ett geni. Everton kan därför vara årets stora överraskning i PL. Det behöver med andra ord inte stanna vid placeringen sjua.
Bästa målskytt i Everton: Tim Cahill
8. Sunderland
Lorik Cana har lämnat polkagrisrandiga Sunderland och det är verkligen ”aj, aj, aj!”. Samtidigt har man gjort ett jättefynd när man plockade in Cristian Riveros på fri transfer. Riveros som imponerade kraftigt i Paraguay under VM. Frågan är om han fixar övergången från mexikanska ligan till PL bara sådär. Det är som bekant ett tufft klimat på de brittiska öarna. Titus Bramble (stenhårt namn för en backbjässe) kommer in från Wigan och där är en som definitivt fixar PL. Han kommer betyda massor för Sunderlands försvar. Hur som helst, redan innan dessa nyförvärv kom in i bilden så har The Black Cats tagit ett stort kliv från att ha varit ett givet lag på nedre halvan till att numera kunna vara en europaspelkandidat. Lite i skymundan har de liksom växt och ifjol visade de flera gånger om att de kan rubba även de absoluta jättarna i ligan. Det ser helt enkelt ljusare ut på Stadium of Light. Men inte mellan stolparna. Craig Gordon skadade sig under försäsongen och när man sålt den givne ersättaren så står hoppet till två mer oprövade kort – Trevor Carson och nye Simon Mignolet. Manager Steve Bruce har mindre än tre veckor på sig att hitta en ny förstemålvakt, annars kan det bli rätt otryggt längst bak i Sunderland. Längst fram är det däremot lugnt. Darren Bent öste in mål i fjol (24 stycken!) och fortsätter han likadant i år så slutar Sunderland på den övre halvan. I mitten finns flera klasspelare – Kieran Richardson, Boudewijn Zenden (nåja, rutinerad är han i alla fall), Steed Malbranque och unge Jordan Henderson kommer tillsammans med Riveros och rivjärnet Lee Cattermole vara spelare som kan kombineras ihop till ett PL-mittfält som kommer att fungera utmärkt. Bara de inte drar på sig för många gula kort. Ifjol fick de se de där korten 82 gånger, och det är inget man har råd att upprepa.
Bästa målskytt i Sunderland: Darren Bent
9. Aston Villa
Vilken effekt har det på Villa att Martin O’Neill hoppar av sitt uppdrag som tränare efter fyra år, bara några dagar före premiären? Det ryktas om att spelare jublat vilket tyder på att O’Neill inte längre gick hem i truppen. Det ryktas också om att han inte stod ut med att klubben försöker sälja landslagsmannen för England, oerhört viktiga James Milner. Och Milner försvinner säkert till Man City, män med mycket pengar brukar få som de vill. Det är ett jättetapp för Villa och i så fall blir Stiliyan Petrov väldigt viktig på innermittfältet. Om man nu inte värvar någon i sista stund, något Aston Villa brukar göra precis innan transfern stänger 31 augusti. Ashley Young är en frisk högerkantlöpare som kan bättre än vad han visade i fjol, Villas Lennon, ett anfallsvapen. På vänsterkanten huserar Downing för att briljera med säkra pass och inlägg. Richard Dunne och James Collins, Irland och Wales, bildar mittbackslås av ett klassiskt brittiskt snitt. Längst fram finns Agbonlahor som inte varit så bra på ett par år. Villa-fansen hoppas på ett definitivt genombrott för honom i år och ja, va fan, det finns ju inte så många andra att hoppas på framåt. Carew har tydligen stått i ett garage och kickat med an apelsin när ingen ser och Heskey… herregud, Heskey. Nej, det faktum att managern lämnar precis före säsongsstarten och att det inte finns toppklasspelare på speciellt många positioner alls gör Villa till ett svagare lag i år. Med betoning på lag. Bästa ledet är målvakterna (eller målvakten) där Brad Friedel är given mellan stolparna – den stabile amerikanen har inte missat en enda ligamatch de sex senaste säsongerna. Jag tror att Birminghams bästa lag når den övre halvan, men inte mycket mer.
Bästa målskytt i Aston Villa: Gabriel Agbonlahor
10. Stoke
Ricardo Fuller har diamanter i öronen och målet i ögonen. Jamaicanen gjorde en del sjuka drömmål förra året (det mot West Ham borta var väl det snyggaste i ligan över huvud taget i fjol) och det känns som att han ofta spelar över sin normala nivå – vilket ju är något bra. Tony Pulis, som påminner en hel del om förre Aston Villa-tränaren Martin O’Neill fast med keps, har fått Stoke on Trent-laget att spela över sin förmåga två år i rad då laget hamnat mitt i tabellen utan någon som helst risk att åka ur. Det var det inte många som hade trott när Stoke var nya i PL inför 2008/09. Och nu fortsätter Pulis bygga på kontinuitet då någon spelaromsättning knappt existerat. Sörensen är kvar i målet, äckliga benknäckaren Shawcross i backlinjen liksom Huth! Huth! Huth! (love it), långkastande Rory Delap är där, Glenn Whelan likaså och en av mina favoriter Matthew Etherington på vänsterkanten som trots att han brände 1,5 miljoner pund(!) på sitt spelande är en fantastisk fotbollsspelare. Och så mästaren på att hålla fast bollar – Mamady ”Big Mama” Sidebe – längst fram, tillsammans med Fuller då. Spelarna i det här laget känner varandra utan och innan och de kommer fortsätta plocka poäng från i stort sett vilket lag som helst. Det är nämligen aldrig enkelt att ta tre poäng från Stoke. Även om nu Pulis borde börja öppna plånboken någon jävla gång. För pengarna finns.
Bästa målskytt i Stoke: Ricardo Fuller
11. Birmingham
Sebastian Larsson var för några år sedan lagets absolut viktigaste spelare. Då var han glödhet. Sedan dess har glöden falnat något och samtidigt har flera andra duktigt bra lirare dykt upp i Birmingham. Ta bara en sådan bjässe som Nikola Zigic. Där snackar vi target. 202 centimeter över havet är tanken att serben ska skarva fram bollar till Cameron Jerome som för The Blues del gärna får fortsätta stå för målfabrikationen. Kevin Phillips sitter annars redo på bänken, målsinnet finns säkert kvar trots åldern. Skottarna Ferguson och McFadden kommer stå för mycket slit på mitten. Dann och Johnson i mittlåset därbak är stabilt och det är viktigt att det låset håller när anfallsstjärnor hos motståndarna letar efter rätt nycklar för att ta sig in framför Ben Foster. Foster som är en utmärkt målvaktsvärvning och kommer att ersätta Joe Hart, som återvänt till Man City, med bravur. Barcelona-fostrade Enric Valles är ett spännande nyförvärv för Birmingham och har imponerat under försäsongen, får han speltid kan han slå igenom. I år slutade Aston Villas främsta rivaler nia, bästa placeringen i högstaligan på 51 år, det kommer man inte tangera i år. Nedre halvan är given.
Bästa målskytt i Birmingham: Cameron Jerome
12. West Ham
Ja du, Robert Green. Du kommer nog känna att du har ögonen på dig i ligapremiären på Villa Park. Pallar nerverna? Du känner kanske att du har en och annan att visa var skåpet ska stå? Så här är det, du är en bra målvakt. Du gjorde en tabbe. Du kommer få höra det. Du har redan fått höra det. Men släpp det för fan. Du kommer att ha att göra ändå. Kändes bra att få säga detta, jetz gehen wir weiter. Mit ein tyschk, jaaaaa. För ärligt, hur coolt är det inte att en kille med smeknamnet Der Hammer hamnar i The Hammers? Sjukt coolt är det. Thomas Hitzlsperger lär dunka in en och annan kula i nätmaskorna i år om han slipper skadeproblemen han hade i Lazio ifjol. Bredvid sig lär han ha nyckelspelaren och föredömet Scott Parker. Men det är inget diamant-mittfält man ställer upp med i West Ham. Eller, nästan i alla fall, Diamanti ligger ju längst fram och på kanterna kör man schweizaren Behrami och Noble. Spjutspets framför de fem mittfältarna är målfarlige Carlton Cole. Men om han skadas, eller om West Ham råkar ut för andra skador, då är det kört. Truppen är riktigt tunn och redan ordinarie backlinje är inget vidare. Upson är en okej PL-back men sen då? Luktar nedre halvan lång väg för West Ham i år med. Trots pigge, charmige och glade Avram Grant.
Bästa målskytt i West Ham: Carlton Cole
13. Newcastle
De behövde bara ett år för att ta sig tillbaka till PL och här hör Newcastle verkligen hemma. Den trogna publiken på St James’ Park är värda det om något. Och i år finns viljan och ett annat go i klubben. Året i The Championship var helt klart nyttigt, det är vad jag tror. På pappret är Newcastle inte lika hett som de var när de åkte ur, men fotboll är en lagsport, och ett lag som har en ”vi ska visa dom”-känsla räcker oftast längre än ett lag med mätta stjärnor som inte drar åt samma håll (se Frankrike VM 2010). Värvningen av Sol Campbell tycker jag personligen är riktigt fet, han kan vara en ledare i motgång. Och att ”Soul Man” har det i sig fortfarande visade han inte minst i våras. Managern Chris Hughton förde upp klubben i PL igen och har valt att anta utmaningen att hålla dem kvar, såna gubbar gillar jag också. Men här finns också naturligtvis en del mörka moln. Ägaren Mike Ashley är hatad av fansen och anses inte bry sig så mycket om laget som han borde, och en sådan problematik kan bli problem även sportsligt om det vill sig illa. Anfallstalangen Andy Carroll som har Shearers gamla nummer 9 på ryggen har stora förväntningar på sig, frågan är bara om det är förväntningar killen klarar av, han har ju misstänkts för att misshandla minst en kvinna och smashat ett glas i ansiktet på en gubbe under ett ”bar brawl”, samt klappat till lagkamrater under träning (en bruten käke på Steven Taylor bland annat), så han verkar ju inte ha världens skarpaste psyke. Andy Carroll är hur som helst fotbollens nya bad boy (en seriefigur för Buster?) samtidigt som han öser in mål. Helt klart en kille att hålla ögonen på framöver. 21 år gammal har han redan hunnit göra 20 mål på 61 matcher för Newcastle, 17 av dem kom i The Championship ifjol. Watch out! För ett par år sedan tippade jag förresten José Enrique som årets back. Det blev inte så. Det blir inte så i år heller men han var en av lagets absolut bästa spelare i fjol och det ska bli intressant att se vad den spektakulära ytterbacken kan hitta på i år. Fabricio Coloccini gjorde även han en grym säsong i fjol och Kevin Nolan är visserligen en tjockis men samtidigt fet på att göra mål som mittfältare. Newcastle skrivs alltid upp, men va fan, hur kan man misslyckas på St James’ Park en gång till? Hur skulle det kunna vara möjligt? Hur!?
Bästa målskytt i Newcastle: Andy Carroll
14. Blackburn
I Rovers pratar man inte om samba när man tänker på offensiv gladfotboll – där snackar man om kungen i försvaret Christopher Samba. Att säga att han är stark på huvudet är i det närmaste en underdrift. Nikola Kalinic – ”the future of Croatian football” som Slaven Bilic sa – har stor press på sig. Han måste näta om Rovers ska lyckas och inte bli onödigt indragna i någon bottenstrid. Lånet från Manchester United Mame Biram Diouf blir också viktig när det gäller målskyttet. Om han nu petar landsmannen El-Hadji Diouf som bara gjort fyra mål på 40 matcher för Rovers. Förra året gjorde mittfältaren David Dunn flest mål i laget (nio stycken), trots att han hade mycket skadeproblem – det är på många sätt inget gott betyg för lagets anfallare. Truppen är annars sjukt intakt, och att man inte får se så mycket nytt är mest beroende på att klubben har skulder på 30 miljoner pund och mr Allardyce inte har några cash att handla med. Morten Gamst Pedersen är fortfarande en profil i Blackburn. Bakom honom på samma vänsterkant lär han få nordiskt sällskap i form av Martin Olsson, som ju växer som spelare för varje år som går. På rekordtid är han exempelvis ett givet inslag i förbundskapten Erik Hamréns landslag. Jag hoppas mycket på att Olsson får mycket speltid och att han växer till en ny Freddie Ljungberg så småningom. Det är inte helt otroligt. Mellan stolparna har Blackburn Paul Robinson och Capello lär ha varit besviken över att han inte hade Robinson att tillgå under VM då Rovers-målvakten slutat i landslaget. Unge talangen Steven N’Zonzi blev trots sin unga ålder (21 år) vald av fansen till årets bästa spelare i Blackburn i fjol, inte illa pinkat av fransosen som tidigare jagats av Arsenal. Wenger kan sina fransmän. Kan inte nog understryka det. Blackburn är helt klart svårtippade men lär hamna någonstans i mitten. Med rätt flyt, och om målskyttet lossnar för lagets anfallare, kan de dock vara ett lag för den övre halvan.
Bästa målskytt i Blackburn: Nikola Kalinic
15. Bolton
Ja, du Johan Elmander. Hur jävla lång tid behöver du för att acklimatisera dig egentligen? Det måste väl lossna någon gång? Annars lär du få sitta på bänken både i Bolton och i landslaget (till förmån för glödhete Ola Toivonen). Fortsatt konkurrens får du i alla fall i anfallsledet från Ivan Klasnic, kroaten, som är riktigt vass och spelsugen efter uteblivet VM. Nu är han Boltons egen spelare. När han var utlånad till laget från Nantes i fjol gjorde han åtta mål på 27 matcher, ett bra facit. Och Klasnic är en spelare man alltid unnar allt gott. Hur han kom tillbaka efter den där njuroperationen är en grym story efter amerikanska filmmått mätt. Ett annat nyförvärv i Wanderers som är spännande är Martin Petrov. Han kommer helt klart bidra med en hel del fart längs vänsterkanten och ge Bolton en offensiv styrka som de saknat under några säsonger. Om Kevin Davies fortsätter leda laget med pondus som spjutspets och Gary Cahill fortsätter storspela i försvaret så ska allt Bolton utan problem klara ett nytt kontrakt. Men mycket hänger på en skör tråd om skadorna börjar trilla in som dunkande tidningar i brevinkasten om natten. Man sover dåligt alltså. Sooo…
Bästa målskytt i Bolton: Ivan Klasnic
16. Fulham
Roy Hodgson försvann och in kommer Mark Hughes som ny manager. Jag är övertygad om att det är en kraftig försämring. När Hughes var ny i City misslyckades han med det mesta. Och anledningen till att han till slut fick ett topplag berodde knappast på honom själv, utan på spelarmaterialet. Nu är det inte alls samma trupp han har att tillgå. Senderos har kommit in som det mest namnkunniga nyförvärvet men han är samtidigt en spelare som länge varit jäkligt ojämn på den högsta nivån, och således kommer han inte att lyfta Fulhams försvar till nya höjder. Fulham lyckades inte vinna en enda match under sin Sverige-turné i somras och även om det är träningsmatcher med mycket byten och tester är just det under all kritik. I fjol fick Fulham koncentrera sig en hel del på Europa League, där man ju gjorde succé, och lyckades ändå sluta som ett mittenlag. Det är bra gjort. I år väntar inget Europa-spel och det kan mycket väl vara positivt för klubben. Men samtidigt försvinner en hel del inspiration och extra krydda i vardagen för spelarna när de nu inte har spännande internationella matcher att se fram emot. Mittfältet är bra i Fulham med spelare som Etuhu, Duff, Davies och Murphy, dessutom har man en giftig anfallare i form av Bobby Zamora. Den sistnämnde bör fortsätta leverera som i fjol om laget ska klara sig hyfsat. Detsamma gäller viktiga försvararsbjässen på 195 centimeter, norrmannen, Brede Hangeland. Jag tror att Fulham slutar långt ner i tabellen. Skillnaden kan göras på grund av försäljningen av ett bekant varuhus, som gör att Harrods förre ägare Mohamed Al-Fayed har en hel del feta sedelbuntar att röra sig med. Så köps det in en och annan lirare kan Fulham bli mer intressanta än vad de ser ut att vara just nu.
Bästa målskytt i Fulham: Bobby Zamora
17. Wigan
Jag gillade Antolin Alcaraz i Paraguay under VM i år. Framför allt för att han är passningsskicklig och mittback på samma gång – i och för sig vanligare bland sydamerikaner än bland européer. Det är hur som helst ett helt klart bra nyförvärv och ett viktigt sådant när man sålt Titus Bramble till Sunderland. Alcaraz i all ära, men man blir ju mer nyfiken på den andra sydamerikanen som Wigan värvat – argentinaren Mauro Boselli från Estudiantes som kostade 70 mille och som gjorde 32 mål på 57 matcher för sin förra klubb – imponerande! I sällskap framåt har han förmodligen Hugo Rodallega och Charles N’Zogbia som redan bevisat att de håller god PL-klass offensivt. Men någon av dem kan lämna klubben innan sista augusti och då får Wigan hoppas på Moses (nej ingen kristen skit här, Moses heter Victor i förnamn). Fransosen Mohamed Diamé är en viktig spelare för laget på mitten, Diamé som inte för så längesen var under luppen av flera storklubbar, som exempelvis Arsenal. Wigan har ett intressant lag, men de kommer inte hamna högre än i den nedersta fjärdedelen av tabellen i alla fall. Dock känns de för bra för att åka ur.
Bästa målskytt i Wigan: Mauro Boselli
18. Wolverhampton
Wolves har värvat Van Damme. Så man får passa sig för att såga dem alltför mycket. Ville bara ha det sagt. Nu går vi vidare. Steven Fletcher som värvades från Burnley för sju miljoner pund är en anfallare fansen tror mycket på eftersom han var bäst i Burnley i fjol. Det gör inte jag. Jag tror att Fletcher får uppleva en degradering för andra säsongen i rad. Mick McCarthy ser visserligen ut som en skurk i en dålig Hollywood-film från 90-talet (koppling till Van Damme?) men han imponerade i fjol när han höll laget kvar, det ger jag honom. Nu handlar det dock om ”det svåra andra året” och det blir just svårt, trots att klubben i år har mer pengar och värvat en del. Kevin Doyle är kvar där framme för att göra målen tillsammans med ovan nämnde Fletcher och han är viktig men av ett lag där mittfältsmotorn heter Karl Henry ska man inte vänta sig stordåd, även om han nu var oerhört viktig ifjol på det defensiva mittfältet. Men jag menar, kom igen… Karl Henry… allt i defensiven kan fan inte hänga på en kille som heter Karl Henry… this is the fucking Premier League! Stephen ”Skallknäckarn” Hunt är annars ett bra tillskott på mitten och ett till nyförvärv som i alla fall sticker ut litegrand. Klarar Wolves kontraktet är det för att jag hade fel om anfallsparet. Och jag ska i så fall aldrig ifrågasätta McCarthy.
Bästa målskytt i Wolves: Steven Fletcher
19. WBA
”Det där är ingen Fender, det där är en Ibanez”. Eller i alla fall en Pablo Ibanez. För han är kanske det mest spännande nyförvärv som West Bromwich plockat fram inför sitt nya försök att hålla sig kvar i PL efter misslyckandet senast. Ibanez från A-Madrid ska nämligen göra svenske Jonas Olsson sällskap i mittbackslåset. Gött förresten att få upp ytterligare en svensk i PL. De är ju inte så många. WBA får det tufft även om man rustat defensivt. I alla fall när deras farligaste spelare framåt är en yttermittfältare – Graham Dorrans. Laget är i akut behov av en farlig forward men att Albions lyckas få tag på en sådan av klass så här nära säsongsstarten känns i det närmaste omöjligt. I fjol stod mittfältarna för en stor majoritet av målen och mittfältarna lär på den här nivån, som man ska spela på i år, få ta ett betydligt större defensivt ansvar. WBA kan självklart överraska, men nja, jag tror de åker ur, framför allt eftersom laget är så ungt – de har häpnadsväckande nog endast en spelare över 30 år i truppen.
Bästa målskytt i West Bromwich: Roman Bednár
20. Blackpool
Det är 40 år sedan Blackpool låg i högsta ligan i England senast. Sånt där är fint. Deras supportrar har fått vänta lääänge, länge och någon har förmodligen hunnit dö under tiden – men samtidigt, förhoppningsvis, hunnit föra arvet vidare mellan generationerna. Laget har klättrat fyra divisioner på nio år och tog sig upp i PL efter att ha slutat sexa i The Championship och sedan haft flytet med sig i play off-spelet mot Cardiff. Helt sjukt att man kan klättra upp som sexa egentligen. Nåväl, en anledning till Blackpools avancemang är ”letta” pengar genom affärsmannen Valeria Belokon. Han fixade bland annat målsprutan Charlie Adam till klubben, 16 mål för Blackpool i fjol. Och i sista stund, för bara någon vecka sedan, värvades även Marlon Harewood från Aston Villa, ett riktigt bra nyförvärv för nykomlingarna. Vi som är journalister kommer mest kolla in den karismatiske managern Ian Holloway som tog över laget inför förra säsongen. Hans mest underbara citat är det han stod för efter en inte speciellt vacker vinst, men likväl en seger: "To put it in gentleman's terms: if you've been out for a night and you're looking for a young lady and you pull one, some weeks they're good looking and some weeks they're not the best. Our performance today would have been not the best looking bird but at least we got her in the taxi. She wasn't the best looking lady we ended up taking home but she was very pleasant and very nice, so thanks very much, let's have a coffee". Men varken min nyfunna kärlek för Holloway eller sköna citat ger förnyat Premier League-kontrakt. Så tyvärr för “the seasiders” så är det nog bäst att hoppa ner i havet och simma tillbaka in under den sten de kom ifrån. Den där de legat begravda i 40 år.
Bästa målskytt i Blackpool: Marlon Harewood
Skytteligan
1. Didier Drogba, Chelsea
2. Wayne Rooney, Man Utd
3. Marouane Chamakh, Arsenal
Hur många mål gör…
Berbatov 10
Owen 6
Rooney 22
Bendtner 8
Arshavin 15
Van Persie 18
Kuyt 11
Torres 19
Gerrard 12
Assistligan
1. Cesc Fabregas, Arsenal
2. Frank Lampard, Chelsea
3. Andrey Arshavin, Arsenal
Tre tränare som får sparken
Chris Hughton, Newcastle
Mark Hughes, Fulham
Roberto Di Matteo, West Bromwich
Spelaren som står för den största skandalen utanför plan:
Andy Carroll, Newcastle
Årets...
Målvakt: Heurelho Gomes, Tottenham
Back: Gael Clichy, Arsenal
Mittfältare: Cesc Fabregas, Arsenal
Anfallare: Didier Drogba, Chelsea
Tränare: Harry Redknapp, Tottenham
Det lag som gör flest mål respektive minst mål
Flest: Chelsea
Minst: West Bromwich
Vilket lag som släpper in flest/minst
Flest: West Bromwich
Minst: Man Utd
lördag 14 augusti 2010
lördag 13 mars 2010
ALLSVENSKAN 2010, plats 1-3 + bonustips
1. IF Elfsborg
Medan AIK och IFK har sin egen lilla privata duell tar boråsarna tillfället i akt och tar hem hela klabbet. Tacka världens bäste Bajrami för det! Tacka också världens bäste Svensson! Och tacka en pånyttfödd James Keene (eftersom man uttalar Keane likadant så utnämner jag inte Keene till världens bäste Keene). Truppen är inte lika bred som IFK Göteborgs men de allra bästa spelarna är bättre än Blåvitts bästa spelare. Jag tänker självklart på allsvenskans bäste spelare Anders Svensson, allsvenskan mest lovande spelare Emir Bajrami och, när han fått vara fri från skador, suveräne Stefan Ishizaki. Sedan har jag alltid tyckt om Daniel Nordmark – en fantastisk och framför allt teknisk talang som nu tagit klivet in i U21-landslaget. Lägger han på sig lite mer muskler kan han bli en storspelare. Och då snackar jag internationellt. Backlinjen är riktigt jävla bra i Elfsborg, precis som i Blåvitt. Teddy Lucic är där den självklara ledaren och jag kan mycket väl tänka mig att han vill avsluta sin framgångsrika karriär med ett SM-guld i Borås. Frågan är dock om inte mittbackskollegan Anders Wikström är ännu bättre. Och härligt offensiva Florén och Karlsson på ytterbackspositionerna har samtidigt tillräckligt mycket rutin för att värdera sina lägen och när de ska sticka upp. Helgi Danielsson är väl egentligen det enda tappet som är bra, men när Nordmark nu tagit steget så är hans plats redan fylld. Av en egen produkt dessutom. Sånt gillar vi. På anfallssidan är Fredrik Berglund tillbaka efter en kortare sejour i Norge. Han kommer dock få stå tillbaka för James Keene som kommer vara med i den absoluta toppen av skytteligan. Eller blir det kanske Jawo som nätar mest? Han kan mycket väl vara ett bra komplement till både Keene och Martin Ericsson om den sistnämnde får vara skadefri. Det här tipset med Elfsborg som slutsegrare, och det erkänner jag, är väldigt riskabelt. Både Ishi och Bajrami kan försvinna under sommaren och Teddy Lucic har en ganska sliten kropp. För det var ju det där med att truppen inte är så jäkla bred… Anyway, I like to live dangerous. Och jag vill väldigt gärna se Stefan Andreasson klapp kanon på segerbanketten i höst.
2. IFK Göteborg
Jag skulle nog säga att Blåvitt har den absolut bredaste truppen i allsvenskan. Där kryllar av ungdomar som är så insydda i IFK-mallen att de så fort de sätter sin fot på Kamratgården strävar åt samma håll som föreningen. Här är det inte fråga om supertalanger som dribblat på bakgårdar (bortsett möjligtvis Tobias Sana). Här handlar det om ungdomar med en jävla entusiasm som älskar att spela fotboll och som kan gå genom berg för att göra det. Vinnarskallar. Vinnarskallar i den förening som har mest vinnarkultur i Sverige. Det är det som genomsyrar IFK. Till i år har man behållit hela truppen samtidigt som man kryddat med ett par riktigt bra nyförvärv i Pär Ericsson och Alexander Faltsetas, tongivande i sina lag i fjol (herregud vad jag älskade att se Faltsetas dundra in distansskott med internationell pondus flera gånger om i FCT), och i år blir de bara komplementspelare. Så bra är bredden i IFK. Lägg nu till att knäskadorna på Robin Söder och Adam Johansson läkt och herregud, vilket lag! Vilken jävla trupp! Det kryllar av U21-landslagsmän och Blåvitt har återigen några självklara namn i a-landslaget som Tobias Hysén, Gustav Svensson och snart även min favorit Sebastian Eriksson (den nye Håkan Mild – fast från Dalsland!). Så här nära 90-talets storhetstid har man inte varit på länge. Och när blåvitt går bra går blågult bra. Det gillar jag. Så det ska bli oerhört intressant att följa hösten då allsvenskan och EM-kvalet ska gå hand i hand. Fredrik Risp är givetvis också ett bra nyförvärv nu när han längtat hem från Turkiet. Varför sätter jag då Elfsborg före Blåvitt? Ja, det kan jag endast förklara med motiveringen på Elfsborg. Men en del i det hela är att IFK inte alltid presterar så bra på bortaplan. Vad det beror på är jävligt märkligt. Hur kunde man till exempel förlora så stort mot Häcken i fjol? Jag är rädd att vi får se sådana bottennapp även i år. Annars ska det bli en fröjd att få gå till Gamla Ullevi även denna säsong. Frågan är om arenan har lika mycket kraft med sig i år som 2009 då den var sprillans ny? Måste nämna försvaret också. Backlinjen med Lund, Kalle Svensson, Sigurdsson och Hjalmar plus danske Christensen i målet är grym. Det kommer bli väldigt svårt att göra mål på Blåvitt i år, den saken är säker. Nu gäller det bara att Tobbe fortsätter producera även 2010. Jag tror till skillnad från många andra att han inte vill ut i Europa igen. Han är hemma nu, Hysén. Till sist: Jag vet att det ligger ett MAX även i Gamla Ullevi men det är alltid för lång kö och ligger alldeles för avsides efter krogen. Är dessutom osäker på öppettiderna.
3. AIK
Det finns något fascinerande med att läsa böcker som Svensk Maffia och Gomorra, det som handlar om det där otäcka som styr vår vardag men som vi ändå inte riktigt har koll på. Eller som vi inte låtsas om. Vi undviker det liksom. AIK är allt det där. Man blir lite nervös av det där som finns kring klubben. Något slags sektliknande. Samtidigt sugs man in i det där farliga. Fråga bara en kompis till mig. Stenhård Blåvitt-supporter, men han kan ändå inte undgå från att vara polare med halva AIK. Fast nu är ju inte spelarna i AIK och det där skrämmande som finns i det som trängt sig in i AIK riktigt samma sak... Nåväl. Nog om detta. Jag undviker att ta upp det mer nu. Vad jag vill få fram är att AIK står för sig själva. Och AIK vill stå för sig själva. Och det speciella är att samtidigt som de ser sig själva som Sveriges största klubb (ja, dom är väl det också för tillfället med alla sina titlar), så kör dom stenhårt på sin vi-mot-dom-känsla. Om du inte är en äkta gnagare men ändå snackar positivt om AIK så ser de ändå ner på dig med stor skepsis. Även om du vill väl. Du är liksom inte på deras nivå. Du är inte välkommen om du inte är född som gnagare, eller har bevisat att du är värdig. Bojan visade prov på den känslan när han lämnade TV4-studion efter supercupfinalen. De hade vunnit men han visade vad AIK delvis står för genom att skita i att svara på frågor. Typiskt AIK. Men också jävligt vackert på sitt sätt. Klubben har ju faktiskt en imponerande tydlig identitet. Den kan spegla sig i Mutumbas omtalade tatuering lika väl som i när Kenny Pavey i sitt målfirande i fjol kramade sina handflator kring ett ståltrådsförsett staket tills de började blöda. Jag tycker verkligen att det är vackert. Och fascinerande. Och skrämmande. För att komma till saken. Det är alldeles för svårt att ta två SM-guld på raken. Djurgården lyckades visserligen för inte så längesedan men då hade de också ett fantastiskt lag. AIK har ett bra lag med många bra spelare men nyförvärvet från La Liga, Sebastian Eguren, ser endast Råsunda som en mellanlandning och magkänslan är att han inte kommer lyckas riktigt lika bra som de flesta hoppas. Som Ivan Obolo lyckades. Han är dessutom redan skärrad av att ha ”svikit” Hammarby. Var det verkligen det här han hade hoppats på när han lämnade Villarreal? Hot och en jävla massa press? Han vill ju nå Uruguays VM-trupp samtidigt. Hans tankar kommer att snurra som fan. Men ändå, skitsamma. Jag märker att jag tappar tråden hela tiden. Jag blir uppenbarligen nervös av att bara skriva om AIK. Så snabbt då: Eguren, Ortiz, Bojan, Dulee, Mutumba, Özkan och Tjernström är namn som återfinns på mittfältet. Hygglig bredd. Minst sagt. Och Flavio och Jagne är två finfina anfallsvapen. Framför allt Flavio kommer hamna högt upp i skytteligan. Det är helt enkelt där bak det brister. Eller brister och brister. Det är där bak som de förlorar guldet. Förlusterna av Jos Hooiveld och Markus Jonsson blir kännbara. Och AIK kommer tappa poäng allt för ofta så fort det börjar gå emot dem. Och en sådan svacka kommer att komma. Frågan är bara när. Klart är att de lär börja säsongen bra.
BONUSTIPS
Tabellen vid VM-uppehållet:
1. AIK
2. IF Elfsborg
3. IFK Göteborg
4. Kalmar FF
5. BK Häcken
6. Örebro SK
7. Helsingborg IF
8. Djurgården IF
9. Malmö FF
10. Trelleborg FF
11. Halmstad BK
12. Brommapojkarna
13. Mjällby AIF
14. GAIS
15. Gefle IF
16. Åtvidaberg FF
Skytteligan, topp 3
1. Tobias Hysén, IFK Göteborg
2. James Keene, IF Elfsborg
3. Mathias Ranégie, BK Häcken
Assistligan, topp 3
1. Anders Svensson, IF Elfsborg
2. Stefan Selakovic, IFK Göteborg
3. Emir Bajrami, IF Elfsborg
Spelare som får flest varningar: Christoffer Karlsson, Åtvidaberg
Tre tränare som får sparken:
Roland Nilsson, Malmö FF
Alexander Axén, GAIS
Lennart Wass, Djurgården IF
Vilket lag värvar flest spelare under säsongen: Djurgården IF
Fem spelare som lämnar allsvenskan under säsongen:
Michael Görlitz, Halmstad BK
Emir Kujovic, Halmstad BK
Wanderson, GAIS
Gustav Svensson, IFK Göteborg
Miiko Albornoz, BP
Spelaren som står för den största skandalen utanför planen: Tobias Grahn, Mjällby
Bäst i regionerna
Väst: IF Elfsborg
Sthlm: AIK
Skåne: Malmö FF
Övriga: Örebro SK
Fairplay: IF Elfsborg
Busligan: GAIS
Flest gjorda mål: Elfsborg
Minst gjorda mål: Åtvidaberg
Minst insläppta mål: IFK Göteborg
Flest insläppta mål: Åtvidaberg
Årets målvakt: Kim Christensen, IFK Göteborg
Årets back: Anders Wikström, IF Elfsborg
Årets mittfältare: Emir Bajrami, IF Elfsborg
Årets anfallare: Tobias Hysén, IFK Göteborg
Årets tränare: Magnus Haglund, IF Elfsborg
Medan AIK och IFK har sin egen lilla privata duell tar boråsarna tillfället i akt och tar hem hela klabbet. Tacka världens bäste Bajrami för det! Tacka också världens bäste Svensson! Och tacka en pånyttfödd James Keene (eftersom man uttalar Keane likadant så utnämner jag inte Keene till världens bäste Keene). Truppen är inte lika bred som IFK Göteborgs men de allra bästa spelarna är bättre än Blåvitts bästa spelare. Jag tänker självklart på allsvenskans bäste spelare Anders Svensson, allsvenskan mest lovande spelare Emir Bajrami och, när han fått vara fri från skador, suveräne Stefan Ishizaki. Sedan har jag alltid tyckt om Daniel Nordmark – en fantastisk och framför allt teknisk talang som nu tagit klivet in i U21-landslaget. Lägger han på sig lite mer muskler kan han bli en storspelare. Och då snackar jag internationellt. Backlinjen är riktigt jävla bra i Elfsborg, precis som i Blåvitt. Teddy Lucic är där den självklara ledaren och jag kan mycket väl tänka mig att han vill avsluta sin framgångsrika karriär med ett SM-guld i Borås. Frågan är dock om inte mittbackskollegan Anders Wikström är ännu bättre. Och härligt offensiva Florén och Karlsson på ytterbackspositionerna har samtidigt tillräckligt mycket rutin för att värdera sina lägen och när de ska sticka upp. Helgi Danielsson är väl egentligen det enda tappet som är bra, men när Nordmark nu tagit steget så är hans plats redan fylld. Av en egen produkt dessutom. Sånt gillar vi. På anfallssidan är Fredrik Berglund tillbaka efter en kortare sejour i Norge. Han kommer dock få stå tillbaka för James Keene som kommer vara med i den absoluta toppen av skytteligan. Eller blir det kanske Jawo som nätar mest? Han kan mycket väl vara ett bra komplement till både Keene och Martin Ericsson om den sistnämnde får vara skadefri. Det här tipset med Elfsborg som slutsegrare, och det erkänner jag, är väldigt riskabelt. Både Ishi och Bajrami kan försvinna under sommaren och Teddy Lucic har en ganska sliten kropp. För det var ju det där med att truppen inte är så jäkla bred… Anyway, I like to live dangerous. Och jag vill väldigt gärna se Stefan Andreasson klapp kanon på segerbanketten i höst.
2. IFK Göteborg
Jag skulle nog säga att Blåvitt har den absolut bredaste truppen i allsvenskan. Där kryllar av ungdomar som är så insydda i IFK-mallen att de så fort de sätter sin fot på Kamratgården strävar åt samma håll som föreningen. Här är det inte fråga om supertalanger som dribblat på bakgårdar (bortsett möjligtvis Tobias Sana). Här handlar det om ungdomar med en jävla entusiasm som älskar att spela fotboll och som kan gå genom berg för att göra det. Vinnarskallar. Vinnarskallar i den förening som har mest vinnarkultur i Sverige. Det är det som genomsyrar IFK. Till i år har man behållit hela truppen samtidigt som man kryddat med ett par riktigt bra nyförvärv i Pär Ericsson och Alexander Faltsetas, tongivande i sina lag i fjol (herregud vad jag älskade att se Faltsetas dundra in distansskott med internationell pondus flera gånger om i FCT), och i år blir de bara komplementspelare. Så bra är bredden i IFK. Lägg nu till att knäskadorna på Robin Söder och Adam Johansson läkt och herregud, vilket lag! Vilken jävla trupp! Det kryllar av U21-landslagsmän och Blåvitt har återigen några självklara namn i a-landslaget som Tobias Hysén, Gustav Svensson och snart även min favorit Sebastian Eriksson (den nye Håkan Mild – fast från Dalsland!). Så här nära 90-talets storhetstid har man inte varit på länge. Och när blåvitt går bra går blågult bra. Det gillar jag. Så det ska bli oerhört intressant att följa hösten då allsvenskan och EM-kvalet ska gå hand i hand. Fredrik Risp är givetvis också ett bra nyförvärv nu när han längtat hem från Turkiet. Varför sätter jag då Elfsborg före Blåvitt? Ja, det kan jag endast förklara med motiveringen på Elfsborg. Men en del i det hela är att IFK inte alltid presterar så bra på bortaplan. Vad det beror på är jävligt märkligt. Hur kunde man till exempel förlora så stort mot Häcken i fjol? Jag är rädd att vi får se sådana bottennapp även i år. Annars ska det bli en fröjd att få gå till Gamla Ullevi även denna säsong. Frågan är om arenan har lika mycket kraft med sig i år som 2009 då den var sprillans ny? Måste nämna försvaret också. Backlinjen med Lund, Kalle Svensson, Sigurdsson och Hjalmar plus danske Christensen i målet är grym. Det kommer bli väldigt svårt att göra mål på Blåvitt i år, den saken är säker. Nu gäller det bara att Tobbe fortsätter producera även 2010. Jag tror till skillnad från många andra att han inte vill ut i Europa igen. Han är hemma nu, Hysén. Till sist: Jag vet att det ligger ett MAX även i Gamla Ullevi men det är alltid för lång kö och ligger alldeles för avsides efter krogen. Är dessutom osäker på öppettiderna.
3. AIK
Det finns något fascinerande med att läsa böcker som Svensk Maffia och Gomorra, det som handlar om det där otäcka som styr vår vardag men som vi ändå inte riktigt har koll på. Eller som vi inte låtsas om. Vi undviker det liksom. AIK är allt det där. Man blir lite nervös av det där som finns kring klubben. Något slags sektliknande. Samtidigt sugs man in i det där farliga. Fråga bara en kompis till mig. Stenhård Blåvitt-supporter, men han kan ändå inte undgå från att vara polare med halva AIK. Fast nu är ju inte spelarna i AIK och det där skrämmande som finns i det som trängt sig in i AIK riktigt samma sak... Nåväl. Nog om detta. Jag undviker att ta upp det mer nu. Vad jag vill få fram är att AIK står för sig själva. Och AIK vill stå för sig själva. Och det speciella är att samtidigt som de ser sig själva som Sveriges största klubb (ja, dom är väl det också för tillfället med alla sina titlar), så kör dom stenhårt på sin vi-mot-dom-känsla. Om du inte är en äkta gnagare men ändå snackar positivt om AIK så ser de ändå ner på dig med stor skepsis. Även om du vill väl. Du är liksom inte på deras nivå. Du är inte välkommen om du inte är född som gnagare, eller har bevisat att du är värdig. Bojan visade prov på den känslan när han lämnade TV4-studion efter supercupfinalen. De hade vunnit men han visade vad AIK delvis står för genom att skita i att svara på frågor. Typiskt AIK. Men också jävligt vackert på sitt sätt. Klubben har ju faktiskt en imponerande tydlig identitet. Den kan spegla sig i Mutumbas omtalade tatuering lika väl som i när Kenny Pavey i sitt målfirande i fjol kramade sina handflator kring ett ståltrådsförsett staket tills de började blöda. Jag tycker verkligen att det är vackert. Och fascinerande. Och skrämmande. För att komma till saken. Det är alldeles för svårt att ta två SM-guld på raken. Djurgården lyckades visserligen för inte så längesedan men då hade de också ett fantastiskt lag. AIK har ett bra lag med många bra spelare men nyförvärvet från La Liga, Sebastian Eguren, ser endast Råsunda som en mellanlandning och magkänslan är att han inte kommer lyckas riktigt lika bra som de flesta hoppas. Som Ivan Obolo lyckades. Han är dessutom redan skärrad av att ha ”svikit” Hammarby. Var det verkligen det här han hade hoppats på när han lämnade Villarreal? Hot och en jävla massa press? Han vill ju nå Uruguays VM-trupp samtidigt. Hans tankar kommer att snurra som fan. Men ändå, skitsamma. Jag märker att jag tappar tråden hela tiden. Jag blir uppenbarligen nervös av att bara skriva om AIK. Så snabbt då: Eguren, Ortiz, Bojan, Dulee, Mutumba, Özkan och Tjernström är namn som återfinns på mittfältet. Hygglig bredd. Minst sagt. Och Flavio och Jagne är två finfina anfallsvapen. Framför allt Flavio kommer hamna högt upp i skytteligan. Det är helt enkelt där bak det brister. Eller brister och brister. Det är där bak som de förlorar guldet. Förlusterna av Jos Hooiveld och Markus Jonsson blir kännbara. Och AIK kommer tappa poäng allt för ofta så fort det börjar gå emot dem. Och en sådan svacka kommer att komma. Frågan är bara när. Klart är att de lär börja säsongen bra.
BONUSTIPS
Tabellen vid VM-uppehållet:
1. AIK
2. IF Elfsborg
3. IFK Göteborg
4. Kalmar FF
5. BK Häcken
6. Örebro SK
7. Helsingborg IF
8. Djurgården IF
9. Malmö FF
10. Trelleborg FF
11. Halmstad BK
12. Brommapojkarna
13. Mjällby AIF
14. GAIS
15. Gefle IF
16. Åtvidaberg FF
Skytteligan, topp 3
1. Tobias Hysén, IFK Göteborg
2. James Keene, IF Elfsborg
3. Mathias Ranégie, BK Häcken
Assistligan, topp 3
1. Anders Svensson, IF Elfsborg
2. Stefan Selakovic, IFK Göteborg
3. Emir Bajrami, IF Elfsborg
Spelare som får flest varningar: Christoffer Karlsson, Åtvidaberg
Tre tränare som får sparken:
Roland Nilsson, Malmö FF
Alexander Axén, GAIS
Lennart Wass, Djurgården IF
Vilket lag värvar flest spelare under säsongen: Djurgården IF
Fem spelare som lämnar allsvenskan under säsongen:
Michael Görlitz, Halmstad BK
Emir Kujovic, Halmstad BK
Wanderson, GAIS
Gustav Svensson, IFK Göteborg
Miiko Albornoz, BP
Spelaren som står för den största skandalen utanför planen: Tobias Grahn, Mjällby
Bäst i regionerna
Väst: IF Elfsborg
Sthlm: AIK
Skåne: Malmö FF
Övriga: Örebro SK
Fairplay: IF Elfsborg
Busligan: GAIS
Flest gjorda mål: Elfsborg
Minst gjorda mål: Åtvidaberg
Minst insläppta mål: IFK Göteborg
Flest insläppta mål: Åtvidaberg
Årets målvakt: Kim Christensen, IFK Göteborg
Årets back: Anders Wikström, IF Elfsborg
Årets mittfältare: Emir Bajrami, IF Elfsborg
Årets anfallare: Tobias Hysén, IFK Göteborg
Årets tränare: Magnus Haglund, IF Elfsborg
fredag 12 mars 2010
ALLSVENSKAN 2010, plats 4-5
4. Malmö FF
Längst bak, bakom en trupp som i stort sett är densamma som i fjol, står en äkta Tröllhättebo med ryggproblem. Det kunde varit jag. Men det är en av Tarzans söner och om han är hel håller sig Malmö på den övre halvan före VM-uppehållet. För det blir en ganska jobbig vår innan klättringen mot toppen inleds. Och då har den unge målvakten – ung för att vara målvakt – en viktig roll. Apropå roll. ”Rolle” har inte fått ordning på defensiven och har ännu inte fått laget med allsvenskans kanske mest lovande spetskompetens att blomma ut som ett fruktbart och målfarligt kollektiv. Försäsongen har varit upp och ner även om Wilton kom igång i genrepet mot Bröndby med två baljer så ser det oroligt ut. Agon, Molins, Larsson, Wilton och Ofere är sjukt bra individuellt, men när de inte fungerar ihop är det skitsamma. Som jag ser det kan en helsingborgare inte styra Malmö. Som jag ser det kommer VM-hjälten från 1994 med stor sannolikhet få lämna sitt uppdrag till sommaren. Då tar nye unge spanske assisterande tränaren Josep Clotet (”Klotet”?) Ruiz över. Och det är sedan, efter det, som Malmö börjar en imponerande spurt. Agon kommer sitta hemma och titta på VM med Molins och fyllas med inspiration, drömma om att ta blågula steg och fantisera om att springa ut på fotbollsplaner i Rio om fyra år. Den resan börjar i ett efter sommaren pånyttfött MFF då glädjen kommit tillbaka. Då börjar klättringen i tabellen. Då är de helt plötsligt med och nosar på topptrion. En ny stark höst att vänta alltså. Daniel Andersson har ett stort ansvar som ledare på planen och han är verkligen rätt man för jobbet. Och av alla himmelsblau kommer ”Gishe” att vara allra bäst.
5. Örebro SK
På väg hem från krogen i Örebro, på väg från centrum till campus, då passerar man Behrn Arena. Behrn är ett bostadsbolag i Örebro och på gamla Eyravallen bor Örebro SK. I ÖSK:s hemmaborg finns en av Sveriges absolut bästa restauranger. Den heter MAX och har en gång i tiden gett oss godbitar som Mozzarella Peperoni (som i Örebro tydligen kallades Pepe-Roni). Behrn Arena ligger halvvägs mellan stan och campus. Därför är det ett utmärkt pit stop runt 03:07 iklädd på kinden utsmetat läppstift och en cigg i handen. Nattamat. Nattatjat. Utanför ligger en konstgräsplan där utsparkarna studsar en halvmeter högre än på andra arenor. Även ÖSK studsar i år. Uppåt i tabellen. Redan förra året inleddes på allvar en spännande resa med målet tydligt uppsatt någonstans i toppen av allsvenskan. Örebro ska inte längre vara ett tråkigt mittenlag. Man ska vara ett roligt topplag. Och även om man inte nått dit än så är man på god väg. Viljan finns, intresset finns och fansen vallfärdar till Kronbloms borg i allt större utsträckning. För nio år sedan såg jag Zlatan bli utbuad på samma plats, och då lät buropen mer än jublet vid ÖSK:s mål. Nu är det annorlunda. Det omtalade gnället har allt mer tvättats bort och mungiporna har vinklats uppåt, allt i takt med Nordin Gerzics tekniska nummer, där knäskålarna svischar i konstgräsets strån, och där samma strån viker sig av fartränderna efter Roni Porokaras rusher. Eller om det är Nordbacks starka svartvita hjärtslag som dundrar över konstgräset likt en pulserande maskin? Eller om det kanske är både och? Kollektivt. Att man dessutom behållit Kim Olsen (DANSK DYNAMIT!) som notorisk målskytt 2010 är av stor vikt i Sixtens trupp. Nu var hans säsong i fjol inget vidare, inte ens i närheten av genombrottshalvåret då han kom till Närkeslätten, men han har nu mindre förväntningar på sig i år och bara han börjar stå på rätt ställe igen och vispa in returer så kommer det danska självförtroendet att växa. Varningens finger höjs om Kim blir skadad. De offensiva alternativen är under all kritik med tanke på var i tabellen ÖSK numera ska höra hemma. ”Ale” är favoriten. Amerikanen siktar på VM i Sydafrika i sommar och han tror verkligen att det är möjligt. Det fick inte minst Patrick Ekwall erfara häromdagen. Den motivationen kommer räcka långt för ”Ale” och vill våren honom väl så kommer hela ÖSK skrika efter Ale på krogen. ”Me Lager, Finchy Lager, Gareth lager, sometimes cider, Kubanerna ALE!!!”. Alejandro. Jag älskar att ta namnet i min mun, likt en liten mellanamerikansk mysig snubbe med mustasch, poncho och sombrero hade gjort det. Som en riktig Padre off duty. Alejandro. Ale. Det blir din vår. Det blir ditt år. Sixtens 4-3-3-uppställning är redo för 2010 och borde ha utvecklats även om träningskamperna visar annat. Men ÖSK blir åter svårslagna hemma på Behrn Arena. Bortasupportrarnas tröst finns dock inte långt borta. Ni vet vad jag pratar om mina vänner. MAX. MmmmmmAX. Mitt andra hem.
Längst bak, bakom en trupp som i stort sett är densamma som i fjol, står en äkta Tröllhättebo med ryggproblem. Det kunde varit jag. Men det är en av Tarzans söner och om han är hel håller sig Malmö på den övre halvan före VM-uppehållet. För det blir en ganska jobbig vår innan klättringen mot toppen inleds. Och då har den unge målvakten – ung för att vara målvakt – en viktig roll. Apropå roll. ”Rolle” har inte fått ordning på defensiven och har ännu inte fått laget med allsvenskans kanske mest lovande spetskompetens att blomma ut som ett fruktbart och målfarligt kollektiv. Försäsongen har varit upp och ner även om Wilton kom igång i genrepet mot Bröndby med två baljer så ser det oroligt ut. Agon, Molins, Larsson, Wilton och Ofere är sjukt bra individuellt, men när de inte fungerar ihop är det skitsamma. Som jag ser det kan en helsingborgare inte styra Malmö. Som jag ser det kommer VM-hjälten från 1994 med stor sannolikhet få lämna sitt uppdrag till sommaren. Då tar nye unge spanske assisterande tränaren Josep Clotet (”Klotet”?) Ruiz över. Och det är sedan, efter det, som Malmö börjar en imponerande spurt. Agon kommer sitta hemma och titta på VM med Molins och fyllas med inspiration, drömma om att ta blågula steg och fantisera om att springa ut på fotbollsplaner i Rio om fyra år. Den resan börjar i ett efter sommaren pånyttfött MFF då glädjen kommit tillbaka. Då börjar klättringen i tabellen. Då är de helt plötsligt med och nosar på topptrion. En ny stark höst att vänta alltså. Daniel Andersson har ett stort ansvar som ledare på planen och han är verkligen rätt man för jobbet. Och av alla himmelsblau kommer ”Gishe” att vara allra bäst.
5. Örebro SK
På väg hem från krogen i Örebro, på väg från centrum till campus, då passerar man Behrn Arena. Behrn är ett bostadsbolag i Örebro och på gamla Eyravallen bor Örebro SK. I ÖSK:s hemmaborg finns en av Sveriges absolut bästa restauranger. Den heter MAX och har en gång i tiden gett oss godbitar som Mozzarella Peperoni (som i Örebro tydligen kallades Pepe-Roni). Behrn Arena ligger halvvägs mellan stan och campus. Därför är det ett utmärkt pit stop runt 03:07 iklädd på kinden utsmetat läppstift och en cigg i handen. Nattamat. Nattatjat. Utanför ligger en konstgräsplan där utsparkarna studsar en halvmeter högre än på andra arenor. Även ÖSK studsar i år. Uppåt i tabellen. Redan förra året inleddes på allvar en spännande resa med målet tydligt uppsatt någonstans i toppen av allsvenskan. Örebro ska inte längre vara ett tråkigt mittenlag. Man ska vara ett roligt topplag. Och även om man inte nått dit än så är man på god väg. Viljan finns, intresset finns och fansen vallfärdar till Kronbloms borg i allt större utsträckning. För nio år sedan såg jag Zlatan bli utbuad på samma plats, och då lät buropen mer än jublet vid ÖSK:s mål. Nu är det annorlunda. Det omtalade gnället har allt mer tvättats bort och mungiporna har vinklats uppåt, allt i takt med Nordin Gerzics tekniska nummer, där knäskålarna svischar i konstgräsets strån, och där samma strån viker sig av fartränderna efter Roni Porokaras rusher. Eller om det är Nordbacks starka svartvita hjärtslag som dundrar över konstgräset likt en pulserande maskin? Eller om det kanske är både och? Kollektivt. Att man dessutom behållit Kim Olsen (DANSK DYNAMIT!) som notorisk målskytt 2010 är av stor vikt i Sixtens trupp. Nu var hans säsong i fjol inget vidare, inte ens i närheten av genombrottshalvåret då han kom till Närkeslätten, men han har nu mindre förväntningar på sig i år och bara han börjar stå på rätt ställe igen och vispa in returer så kommer det danska självförtroendet att växa. Varningens finger höjs om Kim blir skadad. De offensiva alternativen är under all kritik med tanke på var i tabellen ÖSK numera ska höra hemma. ”Ale” är favoriten. Amerikanen siktar på VM i Sydafrika i sommar och han tror verkligen att det är möjligt. Det fick inte minst Patrick Ekwall erfara häromdagen. Den motivationen kommer räcka långt för ”Ale” och vill våren honom väl så kommer hela ÖSK skrika efter Ale på krogen. ”Me Lager, Finchy Lager, Gareth lager, sometimes cider, Kubanerna ALE!!!”. Alejandro. Jag älskar att ta namnet i min mun, likt en liten mellanamerikansk mysig snubbe med mustasch, poncho och sombrero hade gjort det. Som en riktig Padre off duty. Alejandro. Ale. Det blir din vår. Det blir ditt år. Sixtens 4-3-3-uppställning är redo för 2010 och borde ha utvecklats även om träningskamperna visar annat. Men ÖSK blir åter svårslagna hemma på Behrn Arena. Bortasupportrarnas tröst finns dock inte långt borta. Ni vet vad jag pratar om mina vänner. MAX. MmmmmmAX. Mitt andra hem.
torsdag 11 mars 2010
ALLSVENSKAN 2010, plats 6-8
6. Häcken
Jag har träffat Dennis Andersson, generalen för Gothia Cup, och blev väldigt imponerad av denne majestätiske och samtidigt oerhört jordnära person. ”Att ha en sån snubbe i Häckens organisation, med såna visioner och såna kontakter, måste självklart betyda något”. Jag minns att jag tänkte så men samtidigt stod det väldigt klart för mig att Häcken aldrig skulle kunna bli ett topplag i allsvenskan. Det gick ju inte ens när den galne dansken Stig gjorde en succéartad gästsäsong. Men i fjol hände något. Långe Mathias Ranégie som misslyckades totalt i Blåvitt tog plötsligt de där stora kliven i karriären. Nu har han gjort a-landslagsdebut och tippas av många experter bli skyttekung i allsvenskan. Snacka om utveckling. Hela laget dryper förresten av utvecklingsbara lirare och att man nu dessutom har kvar i stort sett samtliga från 2009 kan betyda en hel del. Det kan till och med betyda att man visar oss att fjolårets femteplats inte var en tillfällighet. Det var ju förra året som Häcken satte stor skräck i motståndarna med sitt fartfyllda spelsystem, bland i storebror IFK via revanschmål från Ranegie, och där finns en klubbkänsla i de gulsvarta som ofta ignoreras. I den sammanhållningen har Häcken samtidigt inga problem att slänga in talanger från världens alla hörn som via Gothia Cup och Grande Dennis hittat till Hisingen. Inte för att jag vill vara lite omklädningsrumsgrabbigt skämtsam men faktum är att ”alla trivs i Häcken”. En som kommer trivas riktigt bra är Paulinho, sanslöst anonym i media för att vara en av allsvenskans stora stjärnor. Hisingens finest har spöat skiten ur samtliga under försäsongen och även om försäsong är försäsong så är skalpen mot guldkandidaten Elfsborg med 3-0 imponerande. Det enda jag funderar på just nu är om jag har tippat Häcken för långt ner. Och hur många John Chibuike kommer lura upp på läktaren, över densamma och in i någon biker-lokal på den sida av Hisingen där man helst inte går ensam.
7. Kalmar FF
Precis som för Edsbyn i bandyn så är storhetstiden nu över för Kalmar i fotbollen. I alla fall så är den på väg utför. I år blir Kalmar bara ett mittenlag och ingen brasse i världen kan rädda det. Sobralense håller inte alls samma klass som Santin och Ari exempelvis gjorde. Och med alla Elmarna på äventyr ute i Europa och med Lasse Johanssons skruvdobbskor på hyllan så har mycket kalmaritisk själ gått förlorad. Nanne är hur som helst Nanne och han kan lika gärna göra KFF till ett topplag igen. Men det känns som att han får svårare att övertyga sina spelare i år. Allt har liksom känts lite mer negativt kring föreningen sedan man misslyckades så fatalt i CL-kvalet förra sommaren. Hem från J-Södra plockar man i alla fall målgöraren Ricardo Santos samt Darryl Smylie. Två bra spelare, absolut, men samtidigt inte alls lika bra som föregångarna på samma positioner. Emin Nouri är en offensiv ytterback jag älskar och han kommer sannolikt bjuda på en och annan vacker offensiv rush 2010. Ett anfallsvapen, helt klart. Henrik Rydström har varit bättre än han egentligen är de senaste säsongerna och jag funderar på om det inte är dags för en liten tydligare motgång för allsvenskans Hank Moody, även om han nu har duktige Tobias Eriksson bredvid sig på det defensiva mittfältet. I backlinjen har man som vanligt flera högklassiga mittbackar att tillgå där Markus Lindberg är kung. Mest spännande nya ansiktet i Kalmar är utan tvekan Jael Ferreira. Kanske ett nytt Nanne-fynd och då kanske man får omvärdera sitt tips så småningom. Men i nuläget känns Fredrikskansarna mer mitt än topp.
8.Trelleborgs FF
Tom Prahl. Dessa jävla små ögon. Ändå så klok. Ändå så taktisk. Är det för att vi inte kan se åt vilket håll han tittar som han har ett sådant försprång på sina motståndare? Eller är den där blicken hur skarp som helst? Tom Prahl är den ende, förutom AIK:s Stahre, som pratar om sitt lag och guld i samma mening. Kanske inte lika tydligt som Solnas tränare, men definitivt har han satt upp ett envetet mål. Tom har förmodligen suttit där i sin mörka kammare långt nere i Skåne, gnisslat tänder, lagt pannan i djupa veck, om möjligt kisat ännu mer och tänkt att nu ska jag visa dom. Problemet är bara att han i Trelleborg aldrig får materialet till det. Man blir aldrig mer än ett stabilt kollektiv. I år har man förutom i Martins blogg omdiskuterade Adelstam inte värvat ett skit av intresse. Samtidigt har man förlorat en pådrivare som Thylander. Laget känns fantastiskt profillöst. Jag hade gärna skrivit upp Fredrik Jensen, Kristian Haynes och Andreas Drugge men jag tycker faktiskt inte att dom sticker ut på något sätt alls. Dock ska man aldrig underskatta ett kollektiv. Man ska heller aldrig underskatta blåsiga Vångavallen. Och man ska definitivt inte, och det har ni förstått nu, underskatta mannen med de små, små ögonen. Under de veckade ögonlocken finns ju faktiskt drömmar om guld.
Jag har träffat Dennis Andersson, generalen för Gothia Cup, och blev väldigt imponerad av denne majestätiske och samtidigt oerhört jordnära person. ”Att ha en sån snubbe i Häckens organisation, med såna visioner och såna kontakter, måste självklart betyda något”. Jag minns att jag tänkte så men samtidigt stod det väldigt klart för mig att Häcken aldrig skulle kunna bli ett topplag i allsvenskan. Det gick ju inte ens när den galne dansken Stig gjorde en succéartad gästsäsong. Men i fjol hände något. Långe Mathias Ranégie som misslyckades totalt i Blåvitt tog plötsligt de där stora kliven i karriären. Nu har han gjort a-landslagsdebut och tippas av många experter bli skyttekung i allsvenskan. Snacka om utveckling. Hela laget dryper förresten av utvecklingsbara lirare och att man nu dessutom har kvar i stort sett samtliga från 2009 kan betyda en hel del. Det kan till och med betyda att man visar oss att fjolårets femteplats inte var en tillfällighet. Det var ju förra året som Häcken satte stor skräck i motståndarna med sitt fartfyllda spelsystem, bland i storebror IFK via revanschmål från Ranegie, och där finns en klubbkänsla i de gulsvarta som ofta ignoreras. I den sammanhållningen har Häcken samtidigt inga problem att slänga in talanger från världens alla hörn som via Gothia Cup och Grande Dennis hittat till Hisingen. Inte för att jag vill vara lite omklädningsrumsgrabbigt skämtsam men faktum är att ”alla trivs i Häcken”. En som kommer trivas riktigt bra är Paulinho, sanslöst anonym i media för att vara en av allsvenskans stora stjärnor. Hisingens finest har spöat skiten ur samtliga under försäsongen och även om försäsong är försäsong så är skalpen mot guldkandidaten Elfsborg med 3-0 imponerande. Det enda jag funderar på just nu är om jag har tippat Häcken för långt ner. Och hur många John Chibuike kommer lura upp på läktaren, över densamma och in i någon biker-lokal på den sida av Hisingen där man helst inte går ensam.
7. Kalmar FF
Precis som för Edsbyn i bandyn så är storhetstiden nu över för Kalmar i fotbollen. I alla fall så är den på väg utför. I år blir Kalmar bara ett mittenlag och ingen brasse i världen kan rädda det. Sobralense håller inte alls samma klass som Santin och Ari exempelvis gjorde. Och med alla Elmarna på äventyr ute i Europa och med Lasse Johanssons skruvdobbskor på hyllan så har mycket kalmaritisk själ gått förlorad. Nanne är hur som helst Nanne och han kan lika gärna göra KFF till ett topplag igen. Men det känns som att han får svårare att övertyga sina spelare i år. Allt har liksom känts lite mer negativt kring föreningen sedan man misslyckades så fatalt i CL-kvalet förra sommaren. Hem från J-Södra plockar man i alla fall målgöraren Ricardo Santos samt Darryl Smylie. Två bra spelare, absolut, men samtidigt inte alls lika bra som föregångarna på samma positioner. Emin Nouri är en offensiv ytterback jag älskar och han kommer sannolikt bjuda på en och annan vacker offensiv rush 2010. Ett anfallsvapen, helt klart. Henrik Rydström har varit bättre än han egentligen är de senaste säsongerna och jag funderar på om det inte är dags för en liten tydligare motgång för allsvenskans Hank Moody, även om han nu har duktige Tobias Eriksson bredvid sig på det defensiva mittfältet. I backlinjen har man som vanligt flera högklassiga mittbackar att tillgå där Markus Lindberg är kung. Mest spännande nya ansiktet i Kalmar är utan tvekan Jael Ferreira. Kanske ett nytt Nanne-fynd och då kanske man får omvärdera sitt tips så småningom. Men i nuläget känns Fredrikskansarna mer mitt än topp.
8.Trelleborgs FF
Tom Prahl. Dessa jävla små ögon. Ändå så klok. Ändå så taktisk. Är det för att vi inte kan se åt vilket håll han tittar som han har ett sådant försprång på sina motståndare? Eller är den där blicken hur skarp som helst? Tom Prahl är den ende, förutom AIK:s Stahre, som pratar om sitt lag och guld i samma mening. Kanske inte lika tydligt som Solnas tränare, men definitivt har han satt upp ett envetet mål. Tom har förmodligen suttit där i sin mörka kammare långt nere i Skåne, gnisslat tänder, lagt pannan i djupa veck, om möjligt kisat ännu mer och tänkt att nu ska jag visa dom. Problemet är bara att han i Trelleborg aldrig får materialet till det. Man blir aldrig mer än ett stabilt kollektiv. I år har man förutom i Martins blogg omdiskuterade Adelstam inte värvat ett skit av intresse. Samtidigt har man förlorat en pådrivare som Thylander. Laget känns fantastiskt profillöst. Jag hade gärna skrivit upp Fredrik Jensen, Kristian Haynes och Andreas Drugge men jag tycker faktiskt inte att dom sticker ut på något sätt alls. Dock ska man aldrig underskatta ett kollektiv. Man ska heller aldrig underskatta blåsiga Vångavallen. Och man ska definitivt inte, och det har ni förstått nu, underskatta mannen med de små, små ögonen. Under de veckade ögonlocken finns ju faktiskt drömmar om guld.
onsdag 10 mars 2010
ALLSVENSKAN 2010, plats 9-10
9. Helsingborgs IF
Erik Edman får bollen på vänsterkanten. Avancerar, gör ett litet ryck förbi sin försvarare, bollen är på väg ut till inkast men han hinner upp den i allra sista stund och nyper iväg ett hårt, långt och svävande inlägg med sin vänsterfot mot den bortre stolpen där… inte en jävel dyker upp. Henrik Larsson finns inte mer. Det är tragiskt för alla fotbollsälskare. Men mest tragiskt är det för Helsingborgs IF. Hur ska de klara detta? Ända sedan det uppdagades att King of Kings verkligen helt och hållet på riktigt skulle vända hem så har det blåst positiva vindar hos de rödblåa skåningarna. ”Allt löser sig nu när Henke kommer hem. Allt blir bra nu och vi kommer ta SM-guld och Henke kommer att vinna skytteligan och vi kommer vara bäst i Sverige i flera år”. Det blev inte riktigt så. Men HIF fortsatte tro och publiken fortsatte hoppas på att Henke fortfarande var ”the shit”. Det var han också. Men resten var bara shit. Förutom en gänglig tillika valpig målskytt som heter Rasmus så fanns där ingenting. Och nu är vi där. Det finns verkligen ingenting utan Henrik. Och medgångsvindarna, om det nu fanns några sådana, men vindarna med hopp i alla fall, dom har slutat blåsa. Är det ur detta scenario som Helsingborg mot all förmodan ska lyfta? En drake lyfter ju i motvind? Eller? I Helsingborgs fall? Knappast. Det blir den sämsta placeringen på flera år. Vi i media gläds bara åt att Edman är hemma i allsvenskan igen. En härlig match i matchen mot Emir Bajrami. Citatmaskin vid sundet. Check! Supportrarna pratar och skriver om på webben att sammanhållningen är bättre än på länge och nyförvärven Edman, Lindström och Gashi tokhyllas. Vad Gashi kan har jag inte en aning om – Norge är liksom alltid utanför min radar – men det låter ju som någon som kommer bli spännande att följa. Hemvändaren Mattias Lindström håller jag nog som det bästa nyförvärvet och mittfältet ser i alla fall på pappret ut att hålla fjolårets standard – trots förlusterna av Skúlason, Chansa och Landgren. Joel Ekstrand får ett tungt ok att bära där bak men är helt klart en av landets mest lovande mittbackar, men det där vet alla redan. Gäller för HIF att Ekstrand fortsätter hålla koll på motståndarnas anfallare. Och till sist: May May måne, jag kan lura dig till Skåne. Men kan May ”Måne” luras? Behöver jag säga att jag hoppas mycket på May ”Måne” Mahlangu. Han har nämligen nyss fått allsvenskans coolaste artistnamn.
10. Mjällby AIF
Här har vi årets stora positiva överraskning i mina ögon. Hade två fantastiska målskyttar i Erton Fejzullahu (numera Nijmegen i Holland) och Marcus Ekenberg i fjol. Anfallsparet kom i topp i skytteligan i superettan och det var just dom som många pratade om. Men Mjällbys riktiga styrka ligger inte i anfallet. Den ligger i försvaret. Svenske mästaren från 2008 Patrik Rosengren bildar mittbackspar med orubblige Juan Robledo och de har en mängd rutin och styrka i luftrummet, något som kommer vara viktigt på värdelösa gräsmattor den här säsongen. MAIF släppte bara in 19 mål i superettan. Jesper Westerberg, Tobias Grahn och Daniel Nicklasson är alla tekniska spelare med mycket speed och tre riktigt bra nyförvärv för en nykomling. Om Grahn inte flippar ur och byter klubb i sommar vill säga, men nu tror till och med jag att han själv fått nog av klubb-byte och ”skandaler”. Å andra sidan tror man alltid det om såna gubbar - sedan visar dom återigen motsatsen. Det krävs att Ekenberg levererar i allsvenskan för att den här platsen ska bli möjlig. Sillastrybarna från Strandvallen och Listerlandet ska hur som helst bli underhållande att följa denna säsong. Varning dock för att truppen är tunn. Krävs mycket hjärta för att nå så här högt. Hur som helst, jag tror på Mjällby.
Erik Edman får bollen på vänsterkanten. Avancerar, gör ett litet ryck förbi sin försvarare, bollen är på väg ut till inkast men han hinner upp den i allra sista stund och nyper iväg ett hårt, långt och svävande inlägg med sin vänsterfot mot den bortre stolpen där… inte en jävel dyker upp. Henrik Larsson finns inte mer. Det är tragiskt för alla fotbollsälskare. Men mest tragiskt är det för Helsingborgs IF. Hur ska de klara detta? Ända sedan det uppdagades att King of Kings verkligen helt och hållet på riktigt skulle vända hem så har det blåst positiva vindar hos de rödblåa skåningarna. ”Allt löser sig nu när Henke kommer hem. Allt blir bra nu och vi kommer ta SM-guld och Henke kommer att vinna skytteligan och vi kommer vara bäst i Sverige i flera år”. Det blev inte riktigt så. Men HIF fortsatte tro och publiken fortsatte hoppas på att Henke fortfarande var ”the shit”. Det var han också. Men resten var bara shit. Förutom en gänglig tillika valpig målskytt som heter Rasmus så fanns där ingenting. Och nu är vi där. Det finns verkligen ingenting utan Henrik. Och medgångsvindarna, om det nu fanns några sådana, men vindarna med hopp i alla fall, dom har slutat blåsa. Är det ur detta scenario som Helsingborg mot all förmodan ska lyfta? En drake lyfter ju i motvind? Eller? I Helsingborgs fall? Knappast. Det blir den sämsta placeringen på flera år. Vi i media gläds bara åt att Edman är hemma i allsvenskan igen. En härlig match i matchen mot Emir Bajrami. Citatmaskin vid sundet. Check! Supportrarna pratar och skriver om på webben att sammanhållningen är bättre än på länge och nyförvärven Edman, Lindström och Gashi tokhyllas. Vad Gashi kan har jag inte en aning om – Norge är liksom alltid utanför min radar – men det låter ju som någon som kommer bli spännande att följa. Hemvändaren Mattias Lindström håller jag nog som det bästa nyförvärvet och mittfältet ser i alla fall på pappret ut att hålla fjolårets standard – trots förlusterna av Skúlason, Chansa och Landgren. Joel Ekstrand får ett tungt ok att bära där bak men är helt klart en av landets mest lovande mittbackar, men det där vet alla redan. Gäller för HIF att Ekstrand fortsätter hålla koll på motståndarnas anfallare. Och till sist: May May måne, jag kan lura dig till Skåne. Men kan May ”Måne” luras? Behöver jag säga att jag hoppas mycket på May ”Måne” Mahlangu. Han har nämligen nyss fått allsvenskans coolaste artistnamn.
10. Mjällby AIF
Här har vi årets stora positiva överraskning i mina ögon. Hade två fantastiska målskyttar i Erton Fejzullahu (numera Nijmegen i Holland) och Marcus Ekenberg i fjol. Anfallsparet kom i topp i skytteligan i superettan och det var just dom som många pratade om. Men Mjällbys riktiga styrka ligger inte i anfallet. Den ligger i försvaret. Svenske mästaren från 2008 Patrik Rosengren bildar mittbackspar med orubblige Juan Robledo och de har en mängd rutin och styrka i luftrummet, något som kommer vara viktigt på värdelösa gräsmattor den här säsongen. MAIF släppte bara in 19 mål i superettan. Jesper Westerberg, Tobias Grahn och Daniel Nicklasson är alla tekniska spelare med mycket speed och tre riktigt bra nyförvärv för en nykomling. Om Grahn inte flippar ur och byter klubb i sommar vill säga, men nu tror till och med jag att han själv fått nog av klubb-byte och ”skandaler”. Å andra sidan tror man alltid det om såna gubbar - sedan visar dom återigen motsatsen. Det krävs att Ekenberg levererar i allsvenskan för att den här platsen ska bli möjlig. Sillastrybarna från Strandvallen och Listerlandet ska hur som helst bli underhållande att följa denna säsong. Varning dock för att truppen är tunn. Krävs mycket hjärta för att nå så här högt. Hur som helst, jag tror på Mjällby.
tisdag 9 mars 2010
ALLSVENSKAN 2010, plats 11-13
11. Djurgårdens IF
Vad har egentligen hänt med laget som dominerade svensk fotboll under första halvan av 00-talet? Frustrationen har varit märkbart tilltagen på Stockholm Stadion de senaste åren och av de där drömförvärven från Enköping för ett par år sedan, ja vi trodde ju faktiskt att de verkligen var sensationer Martin och Sebastian, blev det egentligen ingenting. En fin start visserligen, men sedan då? Och nu har man konstigt nog gjort sig av med Mikael Dahlberg som hade en viktig funktion i DIF när Mattias Jonson gått sönder. Jonson är utan tvekan en av allsvenskans bästa spelare när han är skadefri men inte en chans att han klarar sig från skador denna säsong heller. Och jag vet att det tipset kommer att slå in eftersom Jonson redan är skadad. Annars rensas det rätt friskt i leden. Tränarduon försvinner (Jeglertz tillbaka till damfotbollen!) och in med nytt folk på ledarsidan. Det ska bli väldigt spännande att se vad nigerianen Kennedy Igboananike (min favoritspelare att kommentera) kan hitta på mot allsvenskt motstånd, han är utan tvekan en målskytt av rang så länge han inte drar på sig onödiga kort. Att Markus Johannesson slutade var väntat och ständigt hånade Jan Tauer hade nog trots allt gjort sitt. En skön profil men till slut inte så mycket mer visade det sig. Kuivasto är en annan rutinerad räv som försvinner från DIF. Återstår att se om denna ommöblering i de blårandiga ger någon effekt. Men nog är man lååångt ifrån fornstora dagar med Elmander, Källström och Isaksson. I övrigt kan man konstatera att det är riktigt imponerande att de fick Daniel Sjölund att stanna. Finnen har ju så gott som skrivit på både för Elfsborg och Blåvitt sedan i juli. Nu är han precis som Jonson skadad inledningsvis och det är tunga avbräck. Vi kan avslutningsvis notera att DIF fått in mer och mer finsk sisu i sin nya 4-3-3-uppställning och nog fan är det trolleri som behövs om stockholmarna ska slå sig in bland de tio bästa 2010. Kippis!
12. Halmstad BK
Örjans Vall kommer ha en katastrofal gräsmatta hela våren. Så inte ens hemma kommer Bollklubben kunna trilla boll på det sätt som Lasse Jacobsson uttalat att de ska göra i år. Succétrion Görlitz, Olsson och Raskaj splittras till sommaren och där försvinner mycket offensiv kraft. Även så när Emir Kujovic flyttar på sig. Han blev helt förtvivlad när han härom månaden inte fick gå till Celtic, och det är ju inte så konstigt. HBK får hoppas att han och den som Radiosportens Mats Strandberg ständigt kallar ”den lille tysken” ändå har motivation i vår, trots att de ville lämna klubben. Buden var dock för dåliga och HBK:s styrelse hade blivit slaktad om de hade släppt dessa supertalanger (nåja, med allsvenska mått mätt) utan att håva in cash. 2010 är hur som helst ett av Halmstads mellanår, då de enbart ska hänga kvar och likt ett företag dra in pengar så att de går runt. En affärsidé är det, men det är en jävligt tråkig affärsidé. Men jag verkligen älskar att ”Killer” är tillbaka i svensk fotboll. Tragiskt att han är slut som spelare men hans röda hjässa hoppas jag kan betyda en hel del för HBK. Magnus Bahne, Tim Sparv och Ajsel Kujovic är jobbiga tapp och Ryan Miller är egentligen det enda nyförvärvet av klass. Det blir en jobbig, tråkig och ointressant halländsk insats i allsvenskan – igen. Några extra mål från Joe Sise och en nytändning med nya ledarduon är det som talar emot en sådan utveckling.
13. BP
Jag tycker det är så tråkigt att de hänger kvar igen och att vi kommer få dras med BP även 2011. Visst, Brommapojkarna har Sveriges största och mest talangfulla ungdomssektion, men det är just det som är deras grej. Dom ska inte ligga i allsvenskan och ta plats, dom ska enbart fostra talanger. Superettan är ju som skapt för BP. Och när nu dessutom Richard Henriksson lagt av så försvinner mycket av det som var roligt med Stockholms Milan. Och med Radiosportens och Canal Plus expert har ytterligare två ur backlinjen försvunnit, så Pontus Segerström har i år ett stort ansvar att hålla ihop det som finns kvar. Det finns sköna talanger i BP, som nu dessutom är ett år äldre, så därför fattar jag inte varför man värvar Babis Stefanidis? Måste väl finnas bättre alternativ i de egna leden. Men visst, han kanske pånyttföds i BP? Brommapojkarna kommer förmodligen blanda riktigt bra insatser med riktigt usla även i år. Att de hänger kvar beror på en grymt bra målis i Kristoffer Nordfeldt, mittfältets spelförare Petrovic och att det finns en härlig klubbkänsla runt Grimsta IP. BP gör allt för att såna som jag ska tystas, och de kommer lyckas hyfsat igen. Tyvärr.
Vad har egentligen hänt med laget som dominerade svensk fotboll under första halvan av 00-talet? Frustrationen har varit märkbart tilltagen på Stockholm Stadion de senaste åren och av de där drömförvärven från Enköping för ett par år sedan, ja vi trodde ju faktiskt att de verkligen var sensationer Martin och Sebastian, blev det egentligen ingenting. En fin start visserligen, men sedan då? Och nu har man konstigt nog gjort sig av med Mikael Dahlberg som hade en viktig funktion i DIF när Mattias Jonson gått sönder. Jonson är utan tvekan en av allsvenskans bästa spelare när han är skadefri men inte en chans att han klarar sig från skador denna säsong heller. Och jag vet att det tipset kommer att slå in eftersom Jonson redan är skadad. Annars rensas det rätt friskt i leden. Tränarduon försvinner (Jeglertz tillbaka till damfotbollen!) och in med nytt folk på ledarsidan. Det ska bli väldigt spännande att se vad nigerianen Kennedy Igboananike (min favoritspelare att kommentera) kan hitta på mot allsvenskt motstånd, han är utan tvekan en målskytt av rang så länge han inte drar på sig onödiga kort. Att Markus Johannesson slutade var väntat och ständigt hånade Jan Tauer hade nog trots allt gjort sitt. En skön profil men till slut inte så mycket mer visade det sig. Kuivasto är en annan rutinerad räv som försvinner från DIF. Återstår att se om denna ommöblering i de blårandiga ger någon effekt. Men nog är man lååångt ifrån fornstora dagar med Elmander, Källström och Isaksson. I övrigt kan man konstatera att det är riktigt imponerande att de fick Daniel Sjölund att stanna. Finnen har ju så gott som skrivit på både för Elfsborg och Blåvitt sedan i juli. Nu är han precis som Jonson skadad inledningsvis och det är tunga avbräck. Vi kan avslutningsvis notera att DIF fått in mer och mer finsk sisu i sin nya 4-3-3-uppställning och nog fan är det trolleri som behövs om stockholmarna ska slå sig in bland de tio bästa 2010. Kippis!
12. Halmstad BK
Örjans Vall kommer ha en katastrofal gräsmatta hela våren. Så inte ens hemma kommer Bollklubben kunna trilla boll på det sätt som Lasse Jacobsson uttalat att de ska göra i år. Succétrion Görlitz, Olsson och Raskaj splittras till sommaren och där försvinner mycket offensiv kraft. Även så när Emir Kujovic flyttar på sig. Han blev helt förtvivlad när han härom månaden inte fick gå till Celtic, och det är ju inte så konstigt. HBK får hoppas att han och den som Radiosportens Mats Strandberg ständigt kallar ”den lille tysken” ändå har motivation i vår, trots att de ville lämna klubben. Buden var dock för dåliga och HBK:s styrelse hade blivit slaktad om de hade släppt dessa supertalanger (nåja, med allsvenska mått mätt) utan att håva in cash. 2010 är hur som helst ett av Halmstads mellanår, då de enbart ska hänga kvar och likt ett företag dra in pengar så att de går runt. En affärsidé är det, men det är en jävligt tråkig affärsidé. Men jag verkligen älskar att ”Killer” är tillbaka i svensk fotboll. Tragiskt att han är slut som spelare men hans röda hjässa hoppas jag kan betyda en hel del för HBK. Magnus Bahne, Tim Sparv och Ajsel Kujovic är jobbiga tapp och Ryan Miller är egentligen det enda nyförvärvet av klass. Det blir en jobbig, tråkig och ointressant halländsk insats i allsvenskan – igen. Några extra mål från Joe Sise och en nytändning med nya ledarduon är det som talar emot en sådan utveckling.
13. BP
Jag tycker det är så tråkigt att de hänger kvar igen och att vi kommer få dras med BP även 2011. Visst, Brommapojkarna har Sveriges största och mest talangfulla ungdomssektion, men det är just det som är deras grej. Dom ska inte ligga i allsvenskan och ta plats, dom ska enbart fostra talanger. Superettan är ju som skapt för BP. Och när nu dessutom Richard Henriksson lagt av så försvinner mycket av det som var roligt med Stockholms Milan. Och med Radiosportens och Canal Plus expert har ytterligare två ur backlinjen försvunnit, så Pontus Segerström har i år ett stort ansvar att hålla ihop det som finns kvar. Det finns sköna talanger i BP, som nu dessutom är ett år äldre, så därför fattar jag inte varför man värvar Babis Stefanidis? Måste väl finnas bättre alternativ i de egna leden. Men visst, han kanske pånyttföds i BP? Brommapojkarna kommer förmodligen blanda riktigt bra insatser med riktigt usla även i år. Att de hänger kvar beror på en grymt bra målis i Kristoffer Nordfeldt, mittfältets spelförare Petrovic och att det finns en härlig klubbkänsla runt Grimsta IP. BP gör allt för att såna som jag ska tystas, och de kommer lyckas hyfsat igen. Tyvärr.
måndag 8 mars 2010
ALLSVENSKAN 2010, plats 14-16
Den allsvenska tävlingen mellan mig Wickan och Martini Lill-Holm är här igen. För fjärde året i rad. I en tävling som jag var den förste i historien att vinna. Vi börjar med de tre sista platserna. I år går jag all in magkänsla.
14. Gefle
Förutom poäng borta mot Åtvidaberg (se koppling nedan) så lär Gefle få det tungt. Jag tror visserligen det varje år, och sedan lyckas ändå Pelle Ohlsson leda laget till en mittenplacering, med ett tryggt avstånd ner till kvalstreck. Detta trots att han varje säsong får finna sig i att ledningen säljer vidare spelare eftersom just det är Gefles melodi. Men det här året blir det inget tryggt avstånd ner till kvalstrecket. Inte när hösten sätter fart i alla fall. Och därför tror jag att det blir just GIF som får kvala. Det som talar emot det är att truppen än så länge är hyfsat intakt från i fjol, men Hasse Berggren blir inte yngre. Och Jonas Lantto blir knappast längre. Fast då är det ju tur att man värvat långlånge Mikael Dahlberg från Djurgården. Han blir ett utmärkt tillskott och en bra target player. Det andra anfallsglada nyförvärvet är talangfulle Jakob Orlov. Men även om han öste in mål för Skövde AIK i division 1 så var det i division 1, och till allsvenskan är det ett stort steg för en spelare som inte klarade av att överlista FC Trollhättans backlinje i kvalet till superettan. Att kreative Chibsah är kvar gillar jag men Bapupa, som kunde hitta på ännu mer, kommer att saknas när han nu provar lyckan i Kalmar. Pelle, Pelle, vad kommer du att hitta på i år? Och vad hade du kunnat hitta på med ett bättre material? Chansningen är dock att Gefles livlinor börjar ta slut och att den sista är ett kvalspel i ett jävligt kallt november.
15. GAIS
För makrillarna blir det en mardrömssäsong. Ekonomin är redan idag dålig och GAIS har varit tvungna att göra sig av med spelare på löpande band. Men man har inte gjort sig av med den som skulle ha gett mest pengar – Wanderson. Han är också den som kommer att betyda mest sportsligt för det grönsvarta laget. I sommar tror jag dock att det är ett måste att sälja brassen. Wandersons motivation är ett stort frågetecken och han vill vidare ut i Europa, alternativt till ett allsvenskt topplag som får skadebekymmer i jakten på guldet (så blir det AIK, Malmö eller Holland för GAIS enda stjärna?). Tror inte Alexander Axén är mogen att driva detta lag på egen hand. Det visade han redan i fjol innan Benny Lennartsson kom in och stöttade. Nu är han ensam igen, ung, orutinerad, i ett lag som har det kärvt och som har en stjärna som vill därifrån. Nej, det blir respass för GAIS i år. Rakt ner i superettan.
16. Åtvidaberg
Koppar har haft en stor betydelse för den svenska historien och inom svensk kultur. I mitten av 1600-talet var koppargruvan i Falun den största i Europa och hela Sveriges ekonomi hölls uppe tack vare en lönsam årlig malmbrytning på cirka 3000 ton. Åtvidabergs FF i sin tur har haft en stor betydelse för den svenska fotbollshistorien och nog är Ralf Edström kult nog. Det är också roligt att Kopparvallen (ja go vänner, här kom då den självklart långsökta kopplingen till inledningen) åter blir en allsvensk arena, men det blir endast ett kort gästspel i landets högsta liga. ÅFF kommer hjälplöst sist och det finns verkligen ingenting som tyder på att laget skulle vara redo för allsvenskan. Kristian Bergström är visserligen en bra mittfältsmotor med mycket rutin, men det kommer knappast att räcka när resten av truppen är ung. Ambitiös möjligen, men väldigt orutinerad. I anfallsspelet är det Dirk Kuyt-löpande Oscar Möller som kommer att springa och spinga och vinna publikens hjärtan, men det gäller att mata in bollar i nätmaskorna också och någon målskytt finns inte i Åtvid. Försvarsspelet har varit hyfsat under försäsongen men faktum kvarstår: det finns hårdare metaller än koppar. Koppar är visserligen väldigt bra på att leda ström men det gynnar väl bara Gefle?
14. Gefle
Förutom poäng borta mot Åtvidaberg (se koppling nedan) så lär Gefle få det tungt. Jag tror visserligen det varje år, och sedan lyckas ändå Pelle Ohlsson leda laget till en mittenplacering, med ett tryggt avstånd ner till kvalstreck. Detta trots att han varje säsong får finna sig i att ledningen säljer vidare spelare eftersom just det är Gefles melodi. Men det här året blir det inget tryggt avstånd ner till kvalstrecket. Inte när hösten sätter fart i alla fall. Och därför tror jag att det blir just GIF som får kvala. Det som talar emot det är att truppen än så länge är hyfsat intakt från i fjol, men Hasse Berggren blir inte yngre. Och Jonas Lantto blir knappast längre. Fast då är det ju tur att man värvat långlånge Mikael Dahlberg från Djurgården. Han blir ett utmärkt tillskott och en bra target player. Det andra anfallsglada nyförvärvet är talangfulle Jakob Orlov. Men även om han öste in mål för Skövde AIK i division 1 så var det i division 1, och till allsvenskan är det ett stort steg för en spelare som inte klarade av att överlista FC Trollhättans backlinje i kvalet till superettan. Att kreative Chibsah är kvar gillar jag men Bapupa, som kunde hitta på ännu mer, kommer att saknas när han nu provar lyckan i Kalmar. Pelle, Pelle, vad kommer du att hitta på i år? Och vad hade du kunnat hitta på med ett bättre material? Chansningen är dock att Gefles livlinor börjar ta slut och att den sista är ett kvalspel i ett jävligt kallt november.
15. GAIS
För makrillarna blir det en mardrömssäsong. Ekonomin är redan idag dålig och GAIS har varit tvungna att göra sig av med spelare på löpande band. Men man har inte gjort sig av med den som skulle ha gett mest pengar – Wanderson. Han är också den som kommer att betyda mest sportsligt för det grönsvarta laget. I sommar tror jag dock att det är ett måste att sälja brassen. Wandersons motivation är ett stort frågetecken och han vill vidare ut i Europa, alternativt till ett allsvenskt topplag som får skadebekymmer i jakten på guldet (så blir det AIK, Malmö eller Holland för GAIS enda stjärna?). Tror inte Alexander Axén är mogen att driva detta lag på egen hand. Det visade han redan i fjol innan Benny Lennartsson kom in och stöttade. Nu är han ensam igen, ung, orutinerad, i ett lag som har det kärvt och som har en stjärna som vill därifrån. Nej, det blir respass för GAIS i år. Rakt ner i superettan.
16. Åtvidaberg
Koppar har haft en stor betydelse för den svenska historien och inom svensk kultur. I mitten av 1600-talet var koppargruvan i Falun den största i Europa och hela Sveriges ekonomi hölls uppe tack vare en lönsam årlig malmbrytning på cirka 3000 ton. Åtvidabergs FF i sin tur har haft en stor betydelse för den svenska fotbollshistorien och nog är Ralf Edström kult nog. Det är också roligt att Kopparvallen (ja go vänner, här kom då den självklart långsökta kopplingen till inledningen) åter blir en allsvensk arena, men det blir endast ett kort gästspel i landets högsta liga. ÅFF kommer hjälplöst sist och det finns verkligen ingenting som tyder på att laget skulle vara redo för allsvenskan. Kristian Bergström är visserligen en bra mittfältsmotor med mycket rutin, men det kommer knappast att räcka när resten av truppen är ung. Ambitiös möjligen, men väldigt orutinerad. I anfallsspelet är det Dirk Kuyt-löpande Oscar Möller som kommer att springa och spinga och vinna publikens hjärtan, men det gäller att mata in bollar i nätmaskorna också och någon målskytt finns inte i Åtvid. Försvarsspelet har varit hyfsat under försäsongen men faktum kvarstår: det finns hårdare metaller än koppar. Koppar är visserligen väldigt bra på att leda ström men det gynnar väl bara Gefle?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
