Allsvenska tipset 2009 - plats 6-7

6. Halmstad. När jag såg Anel Raskaj live för första gången blev jag omåttligt förtjust. I 45 minuter gjorde han och resten av ”smurfligan” som de ville med IFK Göteborgs försvar – och det vill inte säga lite. I halvtid kände sig Stefan Rehn/Jonas Olsson tvungen att byta in Gustav Svensson som en defensiv mittfältare bakom den defensive mittfältaren. Ett genidrag visade det sig, det var nämligen enda sättet att få stopp på Raskaj. För varje gång 19-åringen i den första halvleken fick yta att vända upp gick det inte att stoppa honom. Det blev farligt gång på gång på gång. Till höger har han Michael Görlitz, i mitt tycke allsvenskans bäste yttermittfältare och till vänster Marcus Olsson, tvillingbror med Martin i Blackburn. Och Marcus är ingen dålig talang han heller. Dessa tre unga spelare är en fröjdig offensiv kraft i Halmstad BK – och framför dem, där har de en målskytt av rang: Anselmo (15 mål under debutsäsongen i fjol). Bakom ”smurfligan” finns städare som Sebastian och Andreas Johansson, båda duktiga, den sistnämnde till och med riktigt, riktigt bra med en grym kondis och löpvilja. Och det är tur för Halmstad att de har Team Johansson. För backlinjen är sådär. Först och främst är den stenhård och framför allt Tomas Zvirgzdauskas är grym med skallen (såg bara Jörgen Wålemark vinna mot honom i nickduellerna i fjol). Tommy Jönsson, mittbackskollegan, är också han bra i luften och precis som Zvirgzdauskas smäller han på utav bara helvete. Men, och det är ett stort MEN. De är ganska långsamma. Och om vi ska återvända till den där matchen mot IFK Göteborg på Ullevi i somras så var den andra halvleken totalt dominerad av hemmalaget. IFK-spelarna kontrade och sprang runt, förbi och ifrån samtidigt som HBK-försvaret tog sig fram likt tjockisar genom tunnelbanespärrarna i Stockholm. Och de kommer inte vara snabbare i år. Per ”Texas” Johansson skrev en fantastisk krönika i årets första nummer av Offside men han är inte den vänsterback han en gång var och hans krönikor hjälper inte. Och Mikael Rosén på högerbacken har långt ifrån den acceleration och fart han hade på 60-talet när han fortfarande var ung. Tur för Halmstad att de i år, till skillnad från i fjol, har med sig fantastiske finske målvakten Magnus Bahne från start. Han, smurfligan och Anselmo är receptet för en placering på den övre halvan. Och skulle nån i offensiven försvinna så finns ju alltid bröderna Kujovic – nån gång blommar de väl ut?

7. Örebro. Jag tror att publiken som skriker ”tjockis” efter Emra Tahirovic i inledningen av säsongen kommer att få äta upp det. Än så länge känns Emra som en ersättare till Eric Bassombeng på högerkantens offensiv, Bassombeng som varit riktigt bra under försäsongen, På vänsterkanten i det spännande tremannaanfallet finns finske landslagsmannen Roni Porokara som kommer springa kortaste vägen, rakt igenom motståndarförsvaren från sidlinjen rakt in i banan. Eller så kommer passningen snett inåt bakåt till Örebros bästa spelare Kim Olsen. Riktigt bra gjort av ÖSK att lyckas behålla honom och hans mål kommer betyda mycket för ÖSK som numera känns närmare toppen än botten. Mycket tack vare att de lyckats behålla kärntruppen med spelare som Fredrik Nordback och Patrik Anttonen (som gjort en sjukt bra försäsong). På mitten kommer Nordin Gerzic springa omkring med en lika låg tyngdpunkt som dvärgen i Fångarna på fortet med en uppsättning nycklar. Men de nycklarna, de offensiva nycklarna, kommer betyda mycket för ÖSK i sommar och Gerzic är ytterligare en spelare som ÖSK gjort rätt i att förlänga med. Sedan är det sjukt att en spelare som var så talangfull som Kristoffer Näfver nu är helt ute ur rampljuset. Killen har inte levererat alls och har ett självförtroende någonstans under Gerzics tyngdpunkt. En som dock har levererat på plan är nyförvärvet och fansens nye gunstling, amerikanen Alejandro Bedoya som kommer vara ett utmärkt alternativ, eller komplement, till Gerzic. John Alvbåge i målet är en av Sveriges bästa målvakter och det är inte helt omöjligt att han tar tillbaka en landslagsplats till hösten. Försvarslinjen då? Nja, här har vi det som känns osäkert och som håller kvar ÖSK i mitten. Bra ytterbackar i Samuel Wowoah och Anttonen som fungerar bra i Örebros härliga offensiv men mittlåset känns kass. Magnus Wikström i all ära men vem i h-vete ska spela bredvid honom? Jag tror att svartvitt kommer uppträda osäkert och svajigt i defensiven och det blir helt enkelt akilleshälen i jakten på den absoluta toppen. Trots det tar de platsen som är gjuten för dem, den sjunde. By the way så har ÖSK sålt en jävla massa säsongsbiljetter och Behrn Arena börjar med de nya läktarna på kortsidorna se ut som en av landets hetaste arenor.