4. Helsingborg. Ledsen Martin, men efter att ha tippat Helsingborg som vinnare två år i rad så ger jag nu upp. Laget blir inte bättre än 4:a den här säsongen heller men det tror jag för att de gång på gång bevisat det. Utan den förutsättningen skulle de säkert ligga topp tre. För värvningarna är riktigt smarta. Erik Sundin har länge varit en offensiv favorit i Trelleborg på grund av sin kvickhet, men där har spelarna runt omkring, i alla fall inte i offensiven, hållit måttet. I Helsingborg får han en helt annan omgivning och det ska bli mycket spännande att se honom. Men den största anledningen till att jag tycker att värvningen av Sundin är smart, det är alternativen på kanterna. Erik Sundin gör att man nu kan spela Christoffer Andersson som ytterback om man måste det (kanske t ex en skada på Adama Tamboura uppkommer). Erik Sundin gör också att man kan flytta upp René Makondele i anfallet – han funkar ju bra med Henke – om man måste det (kanske t ex en skada på superlöftet Rasmus Jönsson uppkommer). Och detta säger jag trots att man nu har tre fantastiskt spännande alternativ att para ihop Henke med. Det andra nyförvärvet är nämligen en personlig favorit – Magnus Arvidsson! Han ska visserligen bara fungera som back up fram till sommaren men helvete vad coolt det vore att se Arvidsson och Henke ihop. Det skulle bli lika stor skillnad i att tänka löpvägar som ett parti schack där Magnus och Henke är ryska världsmästare och där försvararna framställs som två George W Bush – föredettingar och efterblivna. Den tredje värvningen är mittfältaren Yakubu Alfa (vilket fantastiskt namn!) och 18-åringen från Nigeria verkar minst sagt intressant och utvecklingsbar. Tänk vad Henke skulle kunna lära honom (allt utom Zorro-finten förmodligen). Längst bak tillkommer också Markus Holgersson från Ängelholm som är en lång och ståtlig back. Dessa spelare är alltså nykomlingar till i stort sett en intakt trupp som är riktigt respektingivande med sin rutin. Mittbacken Joel Ekstrand i mittförsvaret spås en lysande framtid men vem som ska spela bredvid honom är egentligen Helsingborgs enda riktiga problem. Hannu Patronen har mycket mer att bevisa. Tur då att mittfältet är så starka framför dem. Marcus Lantz är en klasspelare och Òlafur Skúlason är stark men skadebenägen. Andreas Landgren är också en kämpe och Isaac Chansa kan springa på bra länge. Tamboura förresten – vilken ytterback! Men stannar han hela säsongen? Daniel Andersson är målisen som stod samtliga 30 matcher i fjol och gjorde det bra – en rutinerad gubbe. Men den mest rutinerade gubben av dem alla, och han som mycket hänger på även i år, det är naturligtvis Henrik ”Henke” Larsson. Han om någon borde ju få bort den där ojämnheten som HIF visar upp år efter år.5. AIK. För tredje året i rad slutar den allmänna idrottsklubben ifrån Solna på femte plats. Och det är bra gjort med tanke på den förbryllande tunna och skadebenägna trupp man har. Bojan Djordic och Gabriel Özkan personifierar den. Nye holländaren Jos Hooiveld är en riktigt spännande värvning. Mittbacken har blivit utsedd till finska ligans bäste försvarare två år i rad och har imponerat under försäsongen. Jag tror han och Per Karlsson kommer att hitta varandra snabbt tillsammans med landslagsmeriterade ytterbackarna Nils-Eric Johansson (tidigare mittback) och Markus Jonsson. Potential att vara en av de bästa fyrbackslinjerna i årets allsvenska tycker jag. Tyvärr hade AIK en sabla otur med målvakten Tomi Maanoja som bröt benet för ett par veckor sedan. Enligt finsk media är han den störste målvaktstalangen de fått fram, och det säger inte lite i ett land med god målvaktstradition. Så AIK får ställa Daniel Örlund mellan stolparna igen, i alla fall en helt okej målvakt. Framåt ser det klent ut i AIK. Visst drömmer man om att få se talangen Özkan få vara skadefri och för en gång skull få tid på sig att slå igenom men allt känns så osäkert med honom. Framför allt eftersom det ska klämmas in ett U21-EM på hemmaplan mitt under säsongen där han förmodligen deltar. Argentinaren Jorge Ortiz är rätt seg men levererar ändå en del assists och han gillar att lira med landsmannen Ivan Obolo – i mitt tycke bland allsvenskans tre-fyra bästa anfallare. Jag tror Obolo kommer göra en hel del strutar även i år. Kenny Pavey kommer springa och slita och dribbla och slå inlägg som vanligt på sin yttermittfältsposition och han blir en viktig kugge på ett riktigt blekt mittfält.där Daniel Tjernström inte längre är vad han en gång var. Mikael Stahre har fått det underbara uppdraget att ta över ett AIK som känns jävligt labilt. Men jag har en känsla av att Stahre kan styra upp det och skapa ett lag av lirarna och ett lugn i truppen. Återstår att se om han kan skapa ett lugn hos Black Army också. Och så var det det där med bortabojkotten… suck…
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar