C´mon Arsenal! C'mon Arsenal!

SPORT. Idag klockan 12:00 är lottningen till Champions League. Arsenal har en hemsk säsong bakom sig där skadorna avlöst varandra. Just nu väntar vi på Fabregas, Adebayor, Silvestre och Rosicky. Vi har nyss fått tillbaka Walcott och Eduardo. Vi snackar startspelare. Inget annat lag har fått så betydelsefulla spelare skadade så frekvent. Men det säger också en del om mitt kära Arsenal. Truppen är tunn. Och det är för många lätt vägande fjunisar. Allt gick åt helvete när Flamini sa hejdå. Samtidigt försvann Diarra och Gilberto Silva. TRE defensiva mittfältare av klass. Den här säsongen har Song och Denilson stått för den rollen, med blandad framgång. Även om Song varit näst intill briljant i defensiven det senaste så har han aldrig vågat sticka framåt. Där hade Arsenal ett vapen med Flamini i fjol, som rätt som det var kunde byta plats med Cesc och sticka på djupet - ett överraskningsmoment som varit osynligt den här säsongen.

Fantastiskt skönt ändå att vi fick Arshavin till slut. Han hade inte spelat match sedan i november och gick för tre veckor in och gjorde en halvhjärtad insats även om han blixtrade till ett par gånger. Efter det har han gått från klarhet till klarhet och de senaste matcherna har han öst fram målgivande passningar, gjort mål och skapat lägen som han eller lagkamraterna kanske borde nätat på. Han har varit fantastisk. Men han får ju som bekant inte lira i CL den här säsongen. Hade vi fått honom redan i somras, som det var tänkt, så hade vi haft honom i kvarten. Det hade känts bra.

Vad som dock kommer kännas bra, och känns bra, är att vi har Walcott tillbaka. Hans comeback efter skadan har varit magnifik och häromveckan sprang han fullkomligt sönder Blackburn Rovers försvar. Djupledslöpningarna längs kanterna avlöste varandra och det gick fort, fort, fort. En dimension Arsenal saknat sedan Theo sprang sönder Uniteds tröga försvar i höstas och lekte sig till tre poäng i en fotbollsmatch som var sagolik. Men det räcker inte med att bara plocka poäng mot United om man vill vinna ligan. Det har, om inga andra United visat. Ironiskt nog.

Om två timmar är det alltså dags för CL-lottning. Att Arsenal tagit sig till kvartsfinal är bra gjort med den här säsongen i åtanke. En semifinal skulle få betyget mycket bra. En final sanslöst sjukt bra. En seger i hela CL: omöjligt. Vi har inte turen i de här sammanhangen. Och det året vi hade turen hade motståndarna Henrik Larsson. Ghud på den tiden. Innebandyspelare idag.

I fjol såg jag den bästa fotbollsmatch där mitt lag förlorade som jag skådat. Den andra kvarten mellan Arsenal och Liverpool. I kvartsfinalmötena totalt blev vi blåsta på en straff när Hleb rann igenom och fick armen avdragen, vi fick Flamini (som fullkomligt raderat Gerrard) skadad och tappade mitten och vi fick en sanslös straff emot oss när Fröjdfeldt pekade på elvameterspunkten trots att Babel stoppades utanför straffområdet - precis efter att Arsenal på ett enastående sätt tagit sig tillbaka i matchen efter en sjuk raid av Walcott. Det var ett slag i magen som jag inte upplevt sedan Sverige åkte ut mot Holland på straffar i EM 2004. Också det oerhört orättvist.

Därför önskar jag mig läge för en revansch. Även om Liverpool uppenbarligen är CL:s starkaste och jämnaste lag om man ser till säsong för säsong och hur de presterar annars så önskar jag mig ett möte med dem igen. Det var fantastiskt i fjol. Jag skrev så här i min gamla blogg efter den där andra kvarten: http://jeppelarssons.blogg.se/2008/april/en-san-tomhet.html#comment

Arsenal kan få möta sju olika lag i kvartsfinalen. Det lottas också hur sidorna fram till finalen ska se ut. Här följer en rangordning gällande vilka motståndare jag hoppas på för Gunners.

1. Liverpool (läge för revansch)
2. Villarreal (känns svaga jämfört med de andra lagen)
3. Manchester United (United har svårt för oss i ligan och vi har det psykologiska övertaget)
4. Porto (svaga på papperet men vi åkte på pisk borta i gruppspelet och det skrämmer)
5. Chelsea (London-derby)
6. Bayern München (känns som en omöjlig uppgift för Arsenals småttingar i Allianz Arena)
7. Barcelona (kommentarer överflödiga - Barca är favoriter)

Klart det är kaxigt att placera Liverpool och Man Utd så högt upp men som sagt, jag VILL se en revansch på Liverpool och Man Utd vore kul att möta med tanke på tjötet inför och runt de matcherna. Man har ju allt för många kompisar som av någon outgrundlig anledning fötts med röven först.