Konsten att tråka ut är att berätta allt

Premier League-tipset 2010/2011

2010-08-14T11:13:00.005+02:00

1. Chelsea
Chelsea för ett år sedan var ett självklart lag att tippa som vinnare. Chelsea i år är inte lika självklart att tippa som vinnare. Inte på något sätt beroende på att laget blivit sämre, det har de inte, snarare tvärtom (Essien tillbaka!), utan mer för att det finns så mycket fler topplag i år. Allt kan hända. Jag tror att Man City och Man United kan vinna, att Arsenal verkligen kan göra det, och att Tottenham, Everton och Liverpool är bättre än i fjol. Arsenal har ligans i särklass bästa mittfält. Men inget annat lag har en så fantastisk centrallinje som Chelsea har, inget annat lag är ens i närheten. Cech med hjälmen, Terry med stubben, Essien med balansen, Lampard med skotten och Drogba med kraften. Att Michael Essien är tillbaka är ett jättelyft, nästan som ett nyförvärv. Folk snackar om att Chelsea inte värvat lika spektakulärt som exempelvis Man City. Men varför skulle man redan göra det när man har flera av världens bästa spelare som dessutom, till skillnad från City, bevisligen fungerar som ett lag. Det är klart att tappen av Joe Cole, Deco, Carvalho och Ballack kan kännas om man får en massa skador, det är ju bra spelare. Men det känns samtidigt sunt att Chelsea hellre satsar på hungrigare spelare som Kalou, Malouda, Ivanovic och nye Benayoun från Liverpool som garanterat vill visa vad de går för. Framåt finns fantastiska ersättare till Drogba i form av Anelka och fortsatt spännande talangen Daniel Sturridge. Och om Essien skulle gå sönder finns ju alltid Obi Mikel. Så nog fan är truppen tillräckligt bra för en ny ligatitel. Jag har förresten inte ens nämnt Cashley Cole, Alex, Bosingwa och min favorit Zhirkov. Chelsea vinner Premier League 2010/2011 men det blir tight in i det sista. Utmanarna är starkare än på länge.
Bästa målskytt i Chelsea: Didier Drogba

2. Arsenal
Ifjol tippade jag med hjärnan och fick fel. I år tippar jag med hjärtat och hoppas få fel. För jag vill att vi tar den där jävla titeln. Samir Nasri, Andrey Arshavin och Cesc Fabregas är tre av Premier Leagues absolut bästa offensiva kreatörer. Den förstnämnde har äntligen tagit steget och dominerade flera matcher under våren. Och under försäsongen har han varit utomjordligt bra. Ryssen Arshavin behöver knappast någon närmre presentation – även om man önskar en något jämnare säsong från den lille tsaren – och när nu Fabregas är fokuserad på Gunners och inte på de katalonska översittarna så kommer han precis som vanligt leverera. I år är känslan att vi klarar oss från skador betydligt mer än tidigare. Detta innebär att vi helt plötsligt har flera spännande forwardalternativ. RvP är given. Arshavin är given. Det fantastiska nyförvärvet Marouane Chamakh öste in mål för Bordeaux och har fortsatt precis på samma sätt i Arsenal under försäsongen. Nicklas Bendtner missar början av säsongen och får i år vara det han egentligen är i Arsenal – en bra reserv. Lägg därtill att en revanchsugen Walcott (han fick ju inte vara med på VM) mognat och att Vela verkligen tog det där steget under VM. Under träningsmatcherna visar han ett självförtroende och en pondus han inte haft tidigare. Apropå genombrott, kolla in Jack Wilshere i år. Där är en spelare som verkligen har all potential i världen att blomma ut, och han har numera även fått förtroende av Capello. Unga Arsenal är inte så ungt längre. Vi är redo för en titel igen. Och den kommer i ååååå… näe… för Arsenal har inte lyckats fixa en ny målvakt. Så tabbarna kommer fortsätta. Och det håller inte en hel säsong igen. Dessutom har vi ett mittbackslås som känns jävligt oroande inför starten. Gallas har lämnat och även om han i stort sett försvann redan förra säsongen, när Campbell kom in och dominerade, så känns det som att vi förlorat en ledare där bak. Är Vermaelen redo för det ansvaret efter bara en säsong (det blev ju uppstyrt först när Sol kom i vintras)? Och hur bra kommer belgaren egentligen att fungera med nye Laurent Koscielny? Schweizaren Djourou är tillbaka igen och han är en duktig spelare, men hur långt efter är han efter skadebekymren? Ytterbackarna håller världsklass men är offensivt lagda, och det känns som att Arsenal har ett försvar som inte bara är ett stort frågetecken, utan flera. Ändå har jag en positiv känsla inför säsongen. Det här är inte Young Guns längre. I år ställer vi upp med män. Och vi kommer att vara med i toppstriden på allvar i år. Så jävla bra är vår offensiv. Så är det bara.
Bästa målskytt i Arsenal: Marouane Chamakh

3. Manchester United
Är som vanligt det lag jag tycker minst om, mest beroende på att Man är precis lika självgoda som Barcelona. Det är klart att det finns fog för det men jag har fortfarande bara träffat ett par personer som håller på United som inte är usla vinnare. Det är ju så att alla fans måste få utlopp för något elakt. Och har man då ett lag som ständigt går som tåget, och som dessutom överpresterar som ifjol, så är dessa fans enda chans till release av ilskan inombords att klanka ner på dem som redan ligger. Dåliga förlorare kan jag förstå. Men dåliga vinnare är ytterst irriterande. Jag vet att jag lämnar mitt mål öppet nu men Man United är en klubb jag verkligen inte kan sympatisera med. Det har för mig ”bara” hänt två gånger att jag har gjort det. Första gången när Henke Larsson gjorde mål i sin debut mot Aston Villa, det var fantastiskt stort. Andra gången vid ett högst personligt tillfälle som jag delade med några av mina närmaste (R.I.P. gubben). Man kan väl sammanfatta detta med att jag är sjukt avundsjuk på Uniteds vinnarkultur. Dock tror jag inte att de lyckas i år (lyckas vinna alltså, för det är allt de bryr sig om). Jag tror till och med att det finns en chans att de inte ens blir bästa lag i Manchester. Att de inte ens blir topp 2. Något sådant skulle göra Alex Ferguson rosenrasande. Jag är inte ens säker på att han skulle överleva ett sådant nederlag. Park Ji-Sung är värd all respekt, liksom Ryan Giggs. Men sedan tycker jag fortfarande att firma Vidic-Ferdinand är något överskattad, framför allt när den får möta lag med kvicka spelare som Arsenals. Då förvandlas dessa backar till råskinn som har med sig domaren uppslickad i brygga i 9 av 10 fall. Nani och Valencia är ojämna men är aldrig osynliga samtidigt vilket precis som mycket annat är sjukt irriterande. Wayne Rooney är bra varannan säsong så i år bör det bli lite grus i maskineriet, även om man aldrig kan skriva bort honom. Hur mycket man än vill (och jag vill det mycket). Dessutom tror jag ägarfrågan och möjligheten till värvningspengar är riktigt jobbig för klubben. Framför allt när man får se grannarna och Chelsea spendera som fan. Till sist: Någonstans hemma i en låda ligger en papperslapp med sir Alex autograf och hans ”Best wishes”-hälsning ovanför. Hade jag fått en chans att skriva en lapp tillbaka skulle det på ett högst otacksamt sätt stå ”LIAR!”. Först och främst för att han inte behöver några lyckönskningar, uppenbarligen. Men också för att hans lyckönskning till mig inte betytt ett jävla skit. Jag är fortfarande värdelös på fotboll. Och han visste att det skulle bli så redan då. Jag hatar honom.
Bästa målskytt i Man Utd: Wayne Rooney

4. Manchester City
City är mest svårtippade av alla lag i år. Värvningarna är de bästa i ligan, David Silva och Yaya Toure är inga dussinlirare direkt. City kommer säkert vara med i titelracet men då måste jävligt mycket fungera. Och det är en särskilt svår uppgift när man har stjärnor som knappt lärt känna varandra. Hur ska manager Mancini göra? Jag vågar inte tippa City högre, det är fegt, men samtidigt inte lika dumt som Peter Wennman som tippar City överst i tabellen. Det ljusblåa laget blev ett hatlag för mig ifjol. Framför allt på grund av en viss togoles och för att han förstörde en hel dag i New York för mig. Man skulle kunna säga att för mig är City ett mer avskyvärt gäng än Spurs. Och det har med min egen Arsenal-historia att göra, det jag har upplevt (se Spurs-motivering). Jag tror att Manchester City gör en strålande höst men att de sedan faller tillbaka. Eller så blir det tvärtom. Vem fan vet, det är ju som att jag skulle kunna räkna ut vilken tjej som är singel och vem som inte är det, något jag aldrig lyckats med. Vi kan väl konstatera att truppen är precis lika namnkunnig som de andra topplagens, men att samspeltheten är ett enormt frågetecken. Finns ingen anledning att räkna upp alla stjärnor, för det finns inte plats för dem alla ändå. Och innan augusti är slut har garanterat någon lämnat på grund av regeln som säger att åtta spelare i 25-mannatruppen måste ha tillhört klubben i minst tre säsonger före 21 års ålder. Förre målsprutan i ”Pompey” Benjani, Svennis-värvningen Bojinov och Martin Petrov har redan gjort det. Bellamy är ett hett tips på en som lämnar, trots att han överraskande nog var näst bäste anfallaren i City i fjol. Själv hoppas jag att det blir målisen Shay Given som lämnar, eftersom han förmodligen ändå bänkas för framtiden: Joe Hart. Och i så fall hoppas jag att Givens nya klubb blir Arsenal. Men det lär ju aldrig hända. Äckliga, äckliga City. Och det där med att man redan har för många stjärnor, lärde du dig verkligen ingenting av Balotelli i Inter mr Mancini? Kaos.
Bästa målskytt i Man City: Emmanuel Adebayor

5. Liverpool
”Cole är lika bra som Messi”. Orden är Steven Gerrards. Jag är inte beredd att hålla med. Däremot är jag jävligt bitter över att Liverpool vann dragkampen om Cole före Gunners. För Joe Cole är helt klart ett av PL:s bästa nyförvärv den här säsongen. Och en duktig kantspelare som dessutom är lite rivig har klubben saknat de senaste åren. Man pratar om en ny era i Merseyside. Efter många år med Rafa Benitez vid rodret så blottades flera svagheter hos Liverpool ifjol, en usel ekonomi och en tunn trupp som gjorde att laget inte kom bättre än sjua och missade CL. Ett fatalt misslyckande. Nu är man givetvis revanschsugna. Och Roy Hodgson är mannen som ska leda dem. Nu är bara frågan, är en ”svensk” defensiv trygghet det som Liverpool behöver? Där nye defensive mittfältaren Christian Poulsen styr (för nu lämnar väl Mascherano)? Ja, kanske, för med spelare som Gerrard, Rodriguez, Kuyt, Joe Cole och Torres så har man det man behöver offensivt framför den där tryggheten, och det kan räcka långt. Mycket i defensiven hänger som vanligt på Agger, Skrtel och Carragher. Att mycket hänger på den sistnämnde är för mig fortfarande skrattretande. Glen Johnson är en favorit som jag för Liverpools skull hoppas är riktigt bra i år. Men truppen känns fortfarande tunnare än de andra förväntade topplagens (när spelare som Jovanovic och Babel är seriösa alternativ framåt), och råkar man ut för skador i år igen (garanterat Aquilani) så får man svårt att komma topp fyra. Man City är ju onekligen en livsfarlig ”ny” pretendent i toppen. Således tror jag att ’pool missar en CL-plats igen.
Bästa målskytt i Liverpool: Fernando Torres

6. Tottenham
Jag vet inte, men jag antar att jag inte är någon normal Arsenal-supporter. Gillar man Arsenal ”ska” man hata Spurs. Men för det första är det en rivalitet som jag faktiskt inte kan relatera till. Jag kan inte hata en klubb bara för att man ”ska” göra det. Det är emot mina principer och mitt sätt att leva. Alla måste få en chans tills de sårar mig. Som Man City till exempel. De fick en chans. De tog den inte. Och för det andra (för jag skrev ju ”för det första” tidigare) så måste jag erkänna att jag charmas av klubbens ofta galna matcher. Att man är så jävla uppochner precis hela tiden. 9-1 mot Wigan till exempel. Herregud. Full fart framåt, skit i allting bakåt. Det är ganska underhållande, det måste man bara tycka. I år ska Spurs försöka ta sig vidare till CL via ett kval som man nådde tack vare fjolårets fjärdeplacering. Det är något man lyckas med, kan inte tänka mig något annat, och i så fall är faktan på så vis att deras trupp är för tunn. Jag tror helt enkelt inte att man fixar både CL och en toppstrid i PL som i år ser ut att bli tuffare och mer konkurrensfylld än på många år. Sexa är därför, utifrån denna fakta, en bra placering. Det där med att truppen är för tunn gör det faktum att de endast värvat en enda spelare (brasilianaren Sandro, def. mitt) jävligt märkligt. Å andra sidan har de bara förlorat en enda spelare. Med andra ord: intakt. Sådant känns alltid hotfullt hos mig när jag tror mycket på sammanhållning och lagkänsla. Hur är då Spurs lag? Jo, Defoe plus långeman 1 (Crouch) och långeman 2 (Pavlyuchenko) är tre duktiga anfallare och ger anfallet flera olika alternativ och sätt att spela. Sedan är frågan om Gio dos Santos kan slå igenom i PL efter sitt fina VM för Mexiko? Jag säger kanske, han väger lätt. Den lille kroaten Modric, som äntligen börjat fungera i PL (hans vår var ju helt jävla magisk!), och landsmannen Kranjcar är två favoritspelare (se tidigare års motiveringar). Wilson Palacios med Håkan Mild-lungorna kommer kötta som fan bakom dem, Huddlestone kommer att skicka iväg smörpass ut mot högerkanten där Lennon far fram som ett jehu. Jehu! JEHUUUUU! I försvaret har man flera spelare att tillgå och det är väl den lagdel som inte ser så tunn ut på pappret. Samtidigt är Woodgates gamla ljumskar ett problem och Ledley King är skadad varannan vecka, alltså när han inte bara är halvskadad, och ja, det är helt enkelt något man får räkna med. Därför är backlinjen tunn i realiteten. Dock gillar jag ytterbackarna Vedran Corluka och Benoit Assou-Ekotto. Jag drömmer fortfarande mardrömmar om målvaktens Gomes cp-räddningar mot Arsenal och jag vill nog hålla Gomes som en av ligans absolut bästa målvakter, om inte den bäste av dem alla. Spurs är ett bra lag, men en bättre placering än sexa? Nja. Inte om man inte öppnar plånboken på allvar snart. Fast framgångsrike managern Harry Redknapp kanske har en annan plan?
Bästa målskytt i Tottenham: Jermain Defoe

7. Everton
Trögstartade så in i helvete i fjol men Cahill, Arteta, Pienaar, Heitinga och Fellaini (när han blir skadefri) är spelare av hög internationell klass som ej går att förbise. Mittfältet är med andra ord riktigt jävla bra. I mål har man Tim ”fuck!fuck!fuck!fuck!fuck!” Howard och USA:s målvakt är en enorm trygghet för The Toffees. Framför honom ser det lite tunnare ut och även om David Moyes bygger mycket av laget med fokus på defensiven så är det mer femmannamittfältet än fyrbackslinjen som står för det. Sylvain Distin var en bra värvning i fjol och han är en general som måste hålla. Leighton Baines gjorde en sjukt bra vår på vänsterbacken och har livsfarliga inlägg och fortsätter han på samma sätt nu i höst så är det bra för Everton. Jagielka har fått prova på Englands landslag nu men jag förstår inte riktigt grejen med honom. Och i övrigt ser det tunt ut där bak. Med 4-5-1-uppställningen, eller 4-2-3-1-uppställningen, som jag utgår från att Moyes fortsätter med, så krävs det att man har en grym spjutspets. Saha är bra när han är i form och slipper skador, annars är alternativen sådär. Nigerianerna är ojämna, som vanligt, och nye portugisen Silva och fransosen Gueye är nog inte riktigt redo än. Däremot så tänker jag, som älskar solskenshistorier, lyfta ett högt jävla finger för den tredje nye anfallaren – blixtsnabbe Jermaine Beckford. Från division 8 till ett bra lag i PL på fyra år är sjukt sjukt och en blixtsnabb resa. Man kan väl säga att 35 mål på 40 matcher i division 7 är ett hyfsat facit. Liksom 20, 27 och 25 mål på de tre säsongerna som startspelare för Leeds i League One är (plus att han nätade mot United). Jag vill se honom springa. Jag vill se honom näta. Det ska bli intressant att följa killen som för fyra år sedan jobbade som glasmästare. Nu är det han som kanske får reparera skadan efter glaslirare som Saha. Sa jag att David Moyes är ett geni? Nej. Skrev jag det då? Inte? Då gör jag det nu: David Moyes är ett geni. Everton kan därför vara årets stora överraskning i PL. Det behöver med andra ord inte stanna vid placeringen sjua.
Bästa målskytt i Everton: Tim Cahill

8. Sunderland
Lorik Cana har lämnat polkagrisrandiga Sunderland och det är verkligen ”aj, aj, aj!”. Samtidigt har man gjort ett jättefynd när man plockade in Cristian Riveros på fri transfer. Riveros som imponerade kraftigt i Paraguay under VM. Frågan är om han fixar övergången från mexikanska ligan till PL bara sådär. Det är som bekant ett tufft klimat på de brittiska öarna. Titus Bramble (stenhårt namn för en backbjässe) kommer in från Wigan och där är en som definitivt fixar PL. Han kommer betyda massor för Sunderlands försvar. Hur som helst, redan innan dessa nyförvärv kom in i bilden så har The Black Cats tagit ett stort kliv från att ha varit ett givet lag på nedre halvan till att numera kunna vara en europaspelkandidat. Lite i skymundan har de liksom växt och ifjol visade de flera gånger om att de kan rubba även de absoluta jättarna i ligan. Det ser helt enkelt ljusare ut på Stadium of Light. Men inte mellan stolparna. Craig Gordon skadade sig under försäsongen och när man sålt den givne ersättaren så står hoppet till två mer oprövade kort – Trevor Carson och nye Simon Mignolet. Manager Steve Bruce har mindre än tre veckor på sig att hitta en ny förstemålvakt, annars kan det bli rätt otryggt längst bak i Sunderland. Längst fram är det däremot lugnt. Darren Bent öste in mål i fjol (24 stycken!) och fortsätter han likadant i år så slutar Sunderland på den övre halvan. I mitten finns flera klasspelare – Kieran Richardson, Boudewijn Zenden (nåja, rutinerad är han i alla fall), Steed Malbranque och unge Jordan Henderson kommer tillsammans med Riveros och rivjärnet Lee Cattermole vara spelare som kan kombineras ihop till ett PL-mittfält som kommer att fungera utmärkt. Bara de inte drar på sig för många gula kort. Ifjol fick de se de där korten 82 gånger, och det är inget man har råd att upprepa.
Bästa målskytt i Sunderland: Darren Bent

9. Aston Villa
Vilken effekt har det på Villa att Martin O’Neill hoppar av sitt uppdrag som tränare efter fyra år, bara några dagar före premiären? Det ryktas om att spelare jublat vilket tyder på att O’Neill inte längre gick hem i truppen. Det ryktas också om att han inte stod ut med att klubben försöker sälja landslagsmannen för England, oerhört viktiga James Milner. Och Milner försvinner säkert till Man City, män med mycket pengar brukar få som de vill. Det är ett jättetapp för Villa och i så fall blir Stiliyan Petrov väldigt viktig på innermittfältet. Om man nu inte värvar någon i sista stund, något Aston Villa brukar göra precis innan transfern stänger 31 augusti. Ashley Young är en frisk högerkantlöpare som kan bättre än vad han visade i fjol, Villas Lennon, ett anfallsvapen. På vänsterkanten huserar Downing för att briljera med säkra pass och inlägg. Richard Dunne och James Collins, Irland och Wales, bildar mittbackslås av ett klassiskt brittiskt snitt. Längst fram finns Agbonlahor som inte varit så bra på ett par år. Villa-fansen hoppas på ett definitivt genombrott för honom i år och ja, va fan, det finns ju inte så många andra att hoppas på framåt. Carew har tydligen stått i ett garage och kickat med an apelsin när ingen ser och Heskey… herregud, Heskey. Nej, det faktum att managern lämnar precis före säsongsstarten och att det inte finns toppklasspelare på speciellt många positioner alls gör Villa till ett svagare lag i år. Med betoning på lag. Bästa ledet är målvakterna (eller målvakten) där Brad Friedel är given mellan stolparna – den stabile amerikanen har inte missat en enda ligamatch de sex senaste säsongerna. Jag tror att Birminghams bästa lag når den övre halvan, men inte mycket mer.
Bästa målskytt i Aston Villa: Gabriel Agbonlahor

10. Stoke
Ricardo Fuller har diamanter i öronen och målet i ögonen. Jamaicanen gjorde en del sjuka drömmål förra året (det mot West Ham borta var väl det snyggaste i ligan över huvud taget i fjol) och det känns som att han ofta spelar över sin normala nivå – vilket ju är något bra. Tony Pulis, som påminner en hel del om förre Aston Villa-tränaren Martin O’Neill fast med keps, har fått Stoke on Trent-laget att spela över sin förmåga två år i rad då laget hamnat mitt i tabellen utan någon som helst risk att åka ur. Det var det inte många som hade trott när Stoke var nya i PL inför 2008/09. Och nu fortsätter Pulis bygga på kontinuitet då någon spelaromsättning knappt existerat. Sörensen är kvar i målet, äckliga benknäckaren Shawcross i backlinjen liksom Huth! Huth! Huth! (love it), långkastande Rory Delap är där, Glenn Whelan likaså och en av mina favoriter Matthew Etherington på vänsterkanten som trots att han brände 1,5 miljoner pund(!) på sitt spelande är en fantastisk fotbollsspelare. Och så mästaren på att hålla fast bollar – Mamady ”Big Mama” Sidebe – längst fram, tillsammans med Fuller då. Spelarna i det här laget känner varandra utan och innan och de kommer fortsätta plocka poäng från i stort sett vilket lag som helst. Det är nämligen aldrig enkelt att ta tre poäng från Stoke. Även om nu Pulis borde börja öppna plånboken någon jävla gång. För pengarna finns.
Bästa målskytt i Stoke: Ricardo Fuller

11. Birmingham
Sebastian Larsson var för några år sedan lagets absolut viktigaste spelare. Då var han glödhet. Sedan dess har glöden falnat något och samtidigt har flera andra duktigt bra lirare dykt upp i Birmingham. Ta bara en sådan bjässe som Nikola Zigic. Där snackar vi target. 202 centimeter över havet är tanken att serben ska skarva fram bollar till Cameron Jerome som för The Blues del gärna får fortsätta stå för målfabrikationen. Kevin Phillips sitter annars redo på bänken, målsinnet finns säkert kvar trots åldern. Skottarna Ferguson och McFadden kommer stå för mycket slit på mitten. Dann och Johnson i mittlåset därbak är stabilt och det är viktigt att det låset håller när anfallsstjärnor hos motståndarna letar efter rätt nycklar för att ta sig in framför Ben Foster. Foster som är en utmärkt målvaktsvärvning och kommer att ersätta Joe Hart, som återvänt till Man City, med bravur. Barcelona-fostrade Enric Valles är ett spännande nyförvärv för Birmingham och har imponerat under försäsongen, får han speltid kan han slå igenom. I år slutade Aston Villas främsta rivaler nia, bästa placeringen i högstaligan på 51 år, det kommer man inte tangera i år. Nedre halvan är given.
Bästa målskytt i Birmingham: Cameron Jerome

12. West Ham
Ja du, Robert Green. Du kommer nog känna att du har ögonen på dig i ligapremiären på Villa Park. Pallar nerverna? Du känner kanske att du har en och annan att visa var skåpet ska stå? Så här är det, du är en bra målvakt. Du gjorde en tabbe. Du kommer få höra det. Du har redan fått höra det. Men släpp det för fan. Du kommer att ha att göra ändå. Kändes bra att få säga detta, jetz gehen wir weiter. Mit ein tyschk, jaaaaa. För ärligt, hur coolt är det inte att en kille med smeknamnet Der Hammer hamnar i The Hammers? Sjukt coolt är det. Thomas Hitzlsperger lär dunka in en och annan kula i nätmaskorna i år om han slipper skadeproblemen han hade i Lazio ifjol. Bredvid sig lär han ha nyckelspelaren och föredömet Scott Parker. Men det är inget diamant-mittfält man ställer upp med i West Ham. Eller, nästan i alla fall, Diamanti ligger ju längst fram och på kanterna kör man schweizaren Behrami och Noble. Spjutspets framför de fem mittfältarna är målfarlige Carlton Cole. Men om han skadas, eller om West Ham råkar ut för andra skador, då är det kört. Truppen är riktigt tunn och redan ordinarie backlinje är inget vidare. Upson är en okej PL-back men sen då? Luktar nedre halvan lång väg för West Ham i år med. Trots pigge, charmige och glade Avram Grant.
Bästa målskytt i West Ham: Carlton Cole

13. Newcastle
De behövde bara ett år för att ta sig tillbaka till PL och här hör Newcastle verkligen hemma. Den trogna publiken på St James’ Park är värda det om något. Och i år finns viljan och ett annat go i klubben. Året i The Championship var helt klart nyttigt, det är vad jag tror. På pappret är Newcastle inte lika hett som de var när de åkte ur, men fotboll är en lagsport, och ett lag som har en ”vi ska visa dom”-känsla räcker oftast längre än ett lag med mätta stjärnor som inte drar åt samma håll (se Frankrike VM 2010). Värvningen av Sol Campbell tycker jag personligen är riktigt fet, han kan vara en ledare i motgång. Och att ”Soul Man” har det i sig fortfarande visade han inte minst i våras. Managern Chris Hughton förde upp klubben i PL igen och har valt att anta utmaningen att hålla dem kvar, såna gubbar gillar jag också. Men här finns också naturligtvis en del mörka moln. Ägaren Mike Ashley är hatad av fansen och anses inte bry sig så mycket om laget som han borde, och en sådan problematik kan bli problem även sportsligt om det vill sig illa. Anfallstalangen Andy Carroll som har Shearers gamla nummer 9 på ryggen har stora förväntningar på sig, frågan är bara om det är förväntningar killen klarar av, han har ju misstänkts för att misshandla minst en kvinna och smashat ett glas i ansiktet på en gubbe under ett ”bar brawl”, samt klappat till lagkamrater under träning (en bruten käke på Steven Taylor bland annat), så han verkar ju inte ha världens skarpaste psyke. Andy Carroll är hur som helst fotbollens nya bad boy (en seriefigur för Buster?) samtidigt som han öser in mål. Helt klart en kille att hålla ögonen på framöver. 21 år gammal har han redan hunnit göra 20 mål på 61 matcher för Newcastle, 17 av dem kom i The Championship ifjol. Watch out! För ett par år sedan tippade jag förresten José Enrique som årets back. Det blev inte så. Det blir inte så i år heller men han var en av lagets absolut bästa spelare i fjol och det ska bli intressant att se vad den spektakulära ytterbacken kan hitta på i år. Fabricio Coloccini gjorde även han en grym säsong i fjol och Kevin Nolan är visserligen en tjockis men samtidigt fet på att göra mål som mittfältare. Newcastle skrivs alltid upp, men va fan, hur kan man misslyckas på St James’ Park en gång till? Hur skulle det kunna vara möjligt? Hur!?
Bästa målskytt i Newcastle: Andy Carroll

14. Blackburn
I Rovers pratar man inte om samba när man tänker på offensiv gladfotboll – där snackar man om kungen i försvaret Christopher Samba. Att säga att han är stark på huvudet är i det närmaste en underdrift. Nikola Kalinic – ”the future of Croatian football” som Slaven Bilic sa – har stor press på sig. Han måste näta om Rovers ska lyckas och inte bli onödigt indragna i någon bottenstrid. Lånet från Manchester United Mame Biram Diouf blir också viktig när det gäller målskyttet. Om han nu petar landsmannen El-Hadji Diouf som bara gjort fyra mål på 40 matcher för Rovers. Förra året gjorde mittfältaren David Dunn flest mål i laget (nio stycken), trots att han hade mycket skadeproblem – det är på många sätt inget gott betyg för lagets anfallare. Truppen är annars sjukt intakt, och att man inte får se så mycket nytt är mest beroende på att klubben har skulder på 30 miljoner pund och mr Allardyce inte har några cash att handla med. Morten Gamst Pedersen är fortfarande en profil i Blackburn. Bakom honom på samma vänsterkant lär han få nordiskt sällskap i form av Martin Olsson, som ju växer som spelare för varje år som går. På rekordtid är han exempelvis ett givet inslag i förbundskapten Erik Hamréns landslag. Jag hoppas mycket på att Olsson får mycket speltid och att han växer till en ny Freddie Ljungberg så småningom. Det är inte helt otroligt. Mellan stolparna har Blackburn Paul Robinson och Capello lär ha varit besviken över att han inte hade Robinson att tillgå under VM då Rovers-målvakten slutat i landslaget. Unge talangen Steven N’Zonzi blev trots sin unga ålder (21 år) vald av fansen till årets bästa spelare i Blackburn i fjol, inte illa pinkat av fransosen som tidigare jagats av Arsenal. Wenger kan sina fransmän. Kan inte nog understryka det. Blackburn är helt klart svårtippade men lär hamna någonstans i mitten. Med rätt flyt, och om målskyttet lossnar för lagets anfallare, kan de dock vara ett lag för den övre halvan.
Bästa målskytt i Blackburn: Nikola Kalinic

15. Bolton
Ja, du Johan Elmander. Hur jävla lång tid behöver du för att acklimatisera dig egentligen? Det måste väl lossna någon gång? Annars lär du få sitta på bänken både i Bolton och i landslaget (till förmån för glödhete Ola Toivonen). Fortsatt konkurrens får du i alla fall i anfallsledet från Ivan Klasnic, kroaten, som är riktigt vass och spelsugen efter uteblivet VM. Nu är han Boltons egen spelare. När han var utlånad till laget från Nantes i fjol gjorde han åtta mål på 27 matcher, ett bra facit. Och Klasnic är en spelare man alltid unnar allt gott. Hur han kom tillbaka efter den där njuroperationen är en grym story efter amerikanska filmmått mätt. Ett annat nyförvärv i Wanderers som är spännande är Martin Petrov. Han kommer helt klart bidra med en hel del fart längs vänsterkanten och ge Bolton en offensiv styrka som de saknat under några säsonger. Om Kevin Davies fortsätter leda laget med pondus som spjutspets och Gary Cahill fortsätter storspela i försvaret så ska allt Bolton utan problem klara ett nytt kontrakt. Men mycket hänger på en skör tråd om skadorna börjar trilla in som dunkande tidningar i brevinkasten om natten. Man sover dåligt alltså. Sooo…
Bästa målskytt i Bolton: Ivan Klasnic

16. Fulham
Roy Hodgson försvann och in kommer Mark Hughes som ny manager. Jag är övertygad om att det är en kraftig försämring. När Hughes var ny i City misslyckades han med det mesta. Och anledningen till att han till slut fick ett topplag berodde knappast på honom själv, utan på spelarmaterialet. Nu är det inte alls samma trupp han har att tillgå. Senderos har kommit in som det mest namnkunniga nyförvärvet men han är samtidigt en spelare som länge varit jäkligt ojämn på den högsta nivån, och således kommer han inte att lyfta Fulhams försvar till nya höjder. Fulham lyckades inte vinna en enda match under sin Sverige-turné i somras och även om det är träningsmatcher med mycket byten och tester är just det under all kritik. I fjol fick Fulham koncentrera sig en hel del på Europa League, där man ju gjorde succé, och lyckades ändå sluta som ett mittenlag. Det är bra gjort. I år väntar inget Europa-spel och det kan mycket väl vara positivt för klubben. Men samtidigt försvinner en hel del inspiration och extra krydda i vardagen för spelarna när de nu inte har spännande internationella matcher att se fram emot. Mittfältet är bra i Fulham med spelare som Etuhu, Duff, Davies och Murphy, dessutom har man en giftig anfallare i form av Bobby Zamora. Den sistnämnde bör fortsätta leverera som i fjol om laget ska klara sig hyfsat. Detsamma gäller viktiga försvararsbjässen på 195 centimeter, norrmannen, Brede Hangeland. Jag tror att Fulham slutar långt ner i tabellen. Skillnaden kan göras på grund av försäljningen av ett bekant varuhus, som gör att Harrods förre ägare Mohamed Al-Fayed har en hel del feta sedelbuntar att röra sig med. Så köps det in en och annan lirare kan Fulham bli mer intressanta än vad de ser ut att vara just nu.
Bästa målskytt i Fulham: Bobby Zamora

17. Wigan
Jag gillade Antolin Alcaraz i Paraguay under VM i år. Framför allt för att han är passningsskicklig och mittback på samma gång – i och för sig vanligare bland sydamerikaner än bland européer. Det är hur som helst ett helt klart bra nyförvärv och ett viktigt sådant när man sålt Titus Bramble till Sunderland. Alcaraz i all ära, men man blir ju mer nyfiken på den andra sydamerikanen som Wigan värvat – argentinaren Mauro Boselli från Estudiantes som kostade 70 mille och som gjorde 32 mål på 57 matcher för sin förra klubb – imponerande! I sällskap framåt har han förmodligen Hugo Rodallega och Charles N’Zogbia som redan bevisat att de håller god PL-klass offensivt. Men någon av dem kan lämna klubben innan sista augusti och då får Wigan hoppas på Moses (nej ingen kristen skit här, Moses heter Victor i förnamn). Fransosen Mohamed Diamé är en viktig spelare för laget på mitten, Diamé som inte för så längesen var under luppen av flera storklubbar, som exempelvis Arsenal. Wigan har ett intressant lag, men de kommer inte hamna högre än i den nedersta fjärdedelen av tabellen i alla fall. Dock känns de för bra för att åka ur.
Bästa målskytt i Wigan: Mauro Boselli

18. Wolverhampton
Wolves har värvat Van Damme. Så man får passa sig för att såga dem alltför mycket. Ville bara ha det sagt. Nu går vi vidare. Steven Fletcher som värvades från Burnley för sju miljoner pund är en anfallare fansen tror mycket på eftersom han var bäst i Burnley i fjol. Det gör inte jag. Jag tror att Fletcher får uppleva en degradering för andra säsongen i rad. Mick McCarthy ser visserligen ut som en skurk i en dålig Hollywood-film från 90-talet (koppling till Van Damme?) men han imponerade i fjol när han höll laget kvar, det ger jag honom. Nu handlar det dock om ”det svåra andra året” och det blir just svårt, trots att klubben i år har mer pengar och värvat en del. Kevin Doyle är kvar där framme för att göra målen tillsammans med ovan nämnde Fletcher och han är viktig men av ett lag där mittfältsmotorn heter Karl Henry ska man inte vänta sig stordåd, även om han nu var oerhört viktig ifjol på det defensiva mittfältet. Men jag menar, kom igen… Karl Henry… allt i defensiven kan fan inte hänga på en kille som heter Karl Henry… this is the fucking Premier League! Stephen ”Skallknäckarn” Hunt är annars ett bra tillskott på mitten och ett till nyförvärv som i alla fall sticker ut litegrand. Klarar Wolves kontraktet är det för att jag hade fel om anfallsparet. Och jag ska i så fall aldrig ifrågasätta McCarthy.
Bästa målskytt i Wolves: Steven Fletcher

19. WBA
”Det där är ingen Fender, det där är en Ibanez”. Eller i alla fall en Pablo Ibanez. För han är kanske det mest spännande nyförvärv som West Bromwich plockat fram inför sitt nya försök att hålla sig kvar i PL efter misslyckandet senast. Ibanez från A-Madrid ska nämligen göra svenske Jonas Olsson sällskap i mittbackslåset. Gött förresten att få upp ytterligare en svensk i PL. De är ju inte så många. WBA får det tufft även om man rustat defensivt. I alla fall när deras farligaste spelare framåt är en yttermittfältare – Graham Dorrans. Laget är i akut behov av en farlig forward men att Albions lyckas få tag på en sådan av klass så här nära säsongsstarten känns i det närmaste omöjligt. I fjol stod mittfältarna för en stor majoritet av målen och mittfältarna lär på den här nivån, som man ska spela på i år, få ta ett betydligt större defensivt ansvar. WBA kan självklart överraska, men nja, jag tror de åker ur, framför allt eftersom laget är så ungt – de har häpnadsväckande nog endast en spelare över 30 år i truppen.
Bästa målskytt i West Bromwich: Roman Bednár

20. Blackpool
Det är 40 år sedan Blackpool låg i högsta ligan i England senast. Sånt där är fint. Deras supportrar har fått vänta lääänge, länge och någon har förmodligen hunnit dö under tiden – men samtidigt, förhoppningsvis, hunnit föra arvet vidare mellan generationerna. Laget har klättrat fyra divisioner på nio år och tog sig upp i PL efter att ha slutat sexa i The Championship och sedan haft flytet med sig i play off-spelet mot Cardiff. Helt sjukt att man kan klättra upp som sexa egentligen. Nåväl, en anledning till Blackpools avancemang är ”letta” pengar genom affärsmannen Valeria Belokon. Han fixade bland annat målsprutan Charlie Adam till klubben, 16 mål för Blackpool i fjol. Och i sista stund, för bara någon vecka sedan, värvades även Marlon Harewood från Aston Villa, ett riktigt bra nyförvärv för nykomlingarna. Vi som är journalister kommer mest kolla in den karismatiske managern Ian Holloway som tog över laget inför förra säsongen. Hans mest underbara citat är det han stod för efter en inte speciellt vacker vinst, men likväl en seger: "To put it in gentleman's terms: if you've been out for a night and you're looking for a young lady and you pull one, some weeks they're good looking and some weeks they're not the best. Our performance today would have been not the best looking bird but at least we got her in the taxi. She wasn't the best looking lady we ended up taking home but she was very pleasant and very nice, so thanks very much, let's have a coffee". Men varken min nyfunna kärlek för Holloway eller sköna citat ger förnyat Premier League-kontrakt. Så tyvärr för “the seasiders” så är det nog bäst att hoppa ner i havet och simma tillbaka in under den sten de kom ifrån. Den där de legat begravda i 40 år.
Bästa målskytt i Blackpool: Marlon Harewood

Skytteligan
1. Didier Drogba, Chelsea
2. Wayne Rooney, Man Utd
3. Marouane Chamakh, Arsenal

Hur många mål gör…
Berbatov 10
Owen 6
Rooney 22

Bendtner 8
Arshavin 15
Van Persie 18

Kuyt 11
Torres 19
Gerrard 12

Assistligan
1. Cesc Fabregas, Arsenal
2. Frank Lampard, Chelsea
3. Andrey Arshavin, Arsenal

Tre tränare som får sparken
Chris Hughton, Newcastle
Mark Hughes, Fulham
Roberto Di Matteo, West Bromwich

Spelaren som står för den största skandalen utanför plan:
Andy Carroll, Newcastle

Årets...
Målvakt: Heurelho Gomes, Tottenham
Back: Gael Clichy, Arsenal
Mittfältare: Cesc Fabregas, Arsenal
Anfallare: Didier Drogba, Chelsea
Tränare: Harry Redknapp, Tottenham

Det lag som gör flest mål respektive minst mål
Flest: Chelsea
Minst: West Bromwich

Vilket lag som släpper in flest/minst
Flest: West Bromwich
Minst: Man Utd

ALLSVENSKAN 2010, plats 1-3 + bonustips

2010-03-13T13:25:00.004+01:00

1. IF Elfsborg
Medan AIK och IFK har sin egen lilla privata duell tar boråsarna tillfället i akt och tar hem hela klabbet. Tacka världens bäste Bajrami för det! Tacka också världens bäste Svensson! Och tacka en pånyttfödd James Keene (eftersom man uttalar Keane likadant så utnämner jag inte Keene till världens bäste Keene). Truppen är inte lika bred som IFK Göteborgs men de allra bästa spelarna är bättre än Blåvitts bästa spelare. Jag tänker självklart på allsvenskans bäste spelare Anders Svensson, allsvenskan mest lovande spelare Emir Bajrami och, när han fått vara fri från skador, suveräne Stefan Ishizaki. Sedan har jag alltid tyckt om Daniel Nordmark – en fantastisk och framför allt teknisk talang som nu tagit klivet in i U21-landslaget. Lägger han på sig lite mer muskler kan han bli en storspelare. Och då snackar jag internationellt. Backlinjen är riktigt jävla bra i Elfsborg, precis som i Blåvitt. Teddy Lucic är där den självklara ledaren och jag kan mycket väl tänka mig att han vill avsluta sin framgångsrika karriär med ett SM-guld i Borås. Frågan är dock om inte mittbackskollegan Anders Wikström är ännu bättre. Och härligt offensiva Florén och Karlsson på ytterbackspositionerna har samtidigt tillräckligt mycket rutin för att värdera sina lägen och när de ska sticka upp. Helgi Danielsson är väl egentligen det enda tappet som är bra, men när Nordmark nu tagit steget så är hans plats redan fylld. Av en egen produkt dessutom. Sånt gillar vi. På anfallssidan är Fredrik Berglund tillbaka efter en kortare sejour i Norge. Han kommer dock få stå tillbaka för James Keene som kommer vara med i den absoluta toppen av skytteligan. Eller blir det kanske Jawo som nätar mest? Han kan mycket väl vara ett bra komplement till både Keene och Martin Ericsson om den sistnämnde får vara skadefri. Det här tipset med Elfsborg som slutsegrare, och det erkänner jag, är väldigt riskabelt. Både Ishi och Bajrami kan försvinna under sommaren och Teddy Lucic har en ganska sliten kropp. För det var ju det där med att truppen inte är så jäkla bred… Anyway, I like to live dangerous. Och jag vill väldigt gärna se Stefan Andreasson klapp kanon på segerbanketten i höst.

2. IFK Göteborg
Jag skulle nog säga att Blåvitt har den absolut bredaste truppen i allsvenskan. Där kryllar av ungdomar som är så insydda i IFK-mallen att de så fort de sätter sin fot på Kamratgården strävar åt samma håll som föreningen. Här är det inte fråga om supertalanger som dribblat på bakgårdar (bortsett möjligtvis Tobias Sana). Här handlar det om ungdomar med en jävla entusiasm som älskar att spela fotboll och som kan gå genom berg för att göra det. Vinnarskallar. Vinnarskallar i den förening som har mest vinnarkultur i Sverige. Det är det som genomsyrar IFK. Till i år har man behållit hela truppen samtidigt som man kryddat med ett par riktigt bra nyförvärv i Pär Ericsson och Alexander Faltsetas, tongivande i sina lag i fjol (herregud vad jag älskade att se Faltsetas dundra in distansskott med internationell pondus flera gånger om i FCT), och i år blir de bara komplementspelare. Så bra är bredden i IFK. Lägg nu till att knäskadorna på Robin Söder och Adam Johansson läkt och herregud, vilket lag! Vilken jävla trupp! Det kryllar av U21-landslagsmän och Blåvitt har återigen några självklara namn i a-landslaget som Tobias Hysén, Gustav Svensson och snart även min favorit Sebastian Eriksson (den nye Håkan Mild – fast från Dalsland!). Så här nära 90-talets storhetstid har man inte varit på länge. Och när blåvitt går bra går blågult bra. Det gillar jag. Så det ska bli oerhört intressant att följa hösten då allsvenskan och EM-kvalet ska gå hand i hand. Fredrik Risp är givetvis också ett bra nyförvärv nu när han längtat hem från Turkiet. Varför sätter jag då Elfsborg före Blåvitt? Ja, det kan jag endast förklara med motiveringen på Elfsborg. Men en del i det hela är att IFK inte alltid presterar så bra på bortaplan. Vad det beror på är jävligt märkligt. Hur kunde man till exempel förlora så stort mot Häcken i fjol? Jag är rädd att vi får se sådana bottennapp även i år. Annars ska det bli en fröjd att få gå till Gamla Ullevi även denna säsong. Frågan är om arenan har lika mycket kraft med sig i år som 2009 då den var sprillans ny? Måste nämna försvaret också. Backlinjen med Lund, Kalle Svensson, Sigurdsson och Hjalmar plus danske Christensen i målet är grym. Det kommer bli väldigt svårt att göra mål på Blåvitt i år, den saken är säker. Nu gäller det bara att Tobbe fortsätter producera även 2010. Jag tror till skillnad från många andra att han inte vill ut i Europa igen. Han är hemma nu, Hysén. Till sist: Jag vet att det ligger ett MAX även i Gamla Ullevi men det är alltid för lång kö och ligger alldeles för avsides efter krogen. Är dessutom osäker på öppettiderna.

3. AIK
Det finns något fascinerande med att läsa böcker som Svensk Maffia och Gomorra, det som handlar om det där otäcka som styr vår vardag men som vi ändå inte riktigt har koll på. Eller som vi inte låtsas om. Vi undviker det liksom. AIK är allt det där. Man blir lite nervös av det där som finns kring klubben. Något slags sektliknande. Samtidigt sugs man in i det där farliga. Fråga bara en kompis till mig. Stenhård Blåvitt-supporter, men han kan ändå inte undgå från att vara polare med halva AIK. Fast nu är ju inte spelarna i AIK och det där skrämmande som finns i det som trängt sig in i AIK riktigt samma sak... Nåväl. Nog om detta. Jag undviker att ta upp det mer nu. Vad jag vill få fram är att AIK står för sig själva. Och AIK vill stå för sig själva. Och det speciella är att samtidigt som de ser sig själva som Sveriges största klubb (ja, dom är väl det också för tillfället med alla sina titlar), så kör dom stenhårt på sin vi-mot-dom-känsla. Om du inte är en äkta gnagare men ändå snackar positivt om AIK så ser de ändå ner på dig med stor skepsis. Även om du vill väl. Du är liksom inte på deras nivå. Du är inte välkommen om du inte är född som gnagare, eller har bevisat att du är värdig. Bojan visade prov på den känslan när han lämnade TV4-studion efter supercupfinalen. De hade vunnit men han visade vad AIK delvis står för genom att skita i att svara på frågor. Typiskt AIK. Men också jävligt vackert på sitt sätt. Klubben har ju faktiskt en imponerande tydlig identitet. Den kan spegla sig i Mutumbas omtalade tatuering lika väl som i när Kenny Pavey i sitt målfirande i fjol kramade sina handflator kring ett ståltrådsförsett staket tills de började blöda. Jag tycker verkligen att det är vackert. Och fascinerande. Och skrämmande. För att komma till saken. Det är alldeles för svårt att ta två SM-guld på raken. Djurgården lyckades visserligen för inte så längesedan men då hade de också ett fantastiskt lag. AIK har ett bra lag med många bra spelare men nyförvärvet från La Liga, Sebastian Eguren, ser endast Råsunda som en mellanlandning och magkänslan är att han inte kommer lyckas riktigt lika bra som de flesta hoppas. Som Ivan Obolo lyckades. Han är dessutom redan skärrad av att ha ”svikit” Hammarby. Var det verkligen det här han hade hoppats på när han lämnade Villarreal? Hot och en jävla massa press? Han vill ju nå Uruguays VM-trupp samtidigt. Hans tankar kommer att snurra som fan. Men ändå, skitsamma. Jag märker att jag tappar tråden hela tiden. Jag blir uppenbarligen nervös av att bara skriva om AIK. Så snabbt då: Eguren, Ortiz, Bojan, Dulee, Mutumba, Özkan och Tjernström är namn som återfinns på mittfältet. Hygglig bredd. Minst sagt. Och Flavio och Jagne är två finfina anfallsvapen. Framför allt Flavio kommer hamna högt upp i skytteligan. Det är helt enkelt där bak det brister. Eller brister och brister. Det är där bak som de förlorar guldet. Förlusterna av Jos Hooiveld och Markus Jonsson blir kännbara. Och AIK kommer tappa poäng allt för ofta så fort det börjar gå emot dem. Och en sådan svacka kommer att komma. Frågan är bara när. Klart är att de lär börja säsongen bra.

BONUSTIPS

Tabellen vid VM-uppehållet:
1. AIK
2. IF Elfsborg
3. IFK Göteborg
4. Kalmar FF
5. BK Häcken
6. Örebro SK
7. Helsingborg IF
8. Djurgården IF
9. Malmö FF
10. Trelleborg FF
11. Halmstad BK
12. Brommapojkarna
13. Mjällby AIF
14. GAIS
15. Gefle IF
16. Åtvidaberg FF

Skytteligan, topp 3
1. Tobias Hysén, IFK Göteborg
2. James Keene, IF Elfsborg
3. Mathias Ranégie, BK Häcken

Assistligan, topp 3
1. Anders Svensson, IF Elfsborg
2. Stefan Selakovic, IFK Göteborg
3. Emir Bajrami, IF Elfsborg

Spelare som får flest varningar: Christoffer Karlsson, Åtvidaberg

Tre tränare som får sparken:
Roland Nilsson, Malmö FF
Alexander Axén, GAIS
Lennart Wass, Djurgården IF

Vilket lag värvar flest spelare under säsongen: Djurgården IF

Fem spelare som lämnar allsvenskan under säsongen:
Michael Görlitz, Halmstad BK
Emir Kujovic, Halmstad BK
Wanderson, GAIS
Gustav Svensson, IFK Göteborg
Miiko Albornoz, BP

Spelaren som står för den största skandalen utanför planen: Tobias Grahn, Mjällby

Bäst i regionerna
Väst: IF Elfsborg
Sthlm: AIK
Skåne: Malmö FF
Övriga: Örebro SK

Fairplay: IF Elfsborg
Busligan: GAIS

Flest gjorda mål: Elfsborg
Minst gjorda mål: Åtvidaberg

Minst insläppta mål: IFK Göteborg
Flest insläppta mål: Åtvidaberg

Årets målvakt: Kim Christensen, IFK Göteborg
Årets back: Anders Wikström, IF Elfsborg
Årets mittfältare: Emir Bajrami, IF Elfsborg
Årets anfallare: Tobias Hysén, IFK Göteborg
Årets tränare: Magnus Haglund, IF Elfsborg

ALLSVENSKAN 2010, plats 4-5

2010-03-12T22:16:00.001+01:00

4. Malmö FF
Längst bak, bakom en trupp som i stort sett är densamma som i fjol, står en äkta Tröllhättebo med ryggproblem. Det kunde varit jag. Men det är en av Tarzans söner och om han är hel håller sig Malmö på den övre halvan före VM-uppehållet. För det blir en ganska jobbig vår innan klättringen mot toppen inleds. Och då har den unge målvakten – ung för att vara målvakt – en viktig roll. Apropå roll. ”Rolle” har inte fått ordning på defensiven och har ännu inte fått laget med allsvenskans kanske mest lovande spetskompetens att blomma ut som ett fruktbart och målfarligt kollektiv. Försäsongen har varit upp och ner även om Wilton kom igång i genrepet mot Bröndby med två baljer så ser det oroligt ut. Agon, Molins, Larsson, Wilton och Ofere är sjukt bra individuellt, men när de inte fungerar ihop är det skitsamma. Som jag ser det kan en helsingborgare inte styra Malmö. Som jag ser det kommer VM-hjälten från 1994 med stor sannolikhet få lämna sitt uppdrag till sommaren. Då tar nye unge spanske assisterande tränaren Josep Clotet (”Klotet”?) Ruiz över. Och det är sedan, efter det, som Malmö börjar en imponerande spurt. Agon kommer sitta hemma och titta på VM med Molins och fyllas med inspiration, drömma om att ta blågula steg och fantisera om att springa ut på fotbollsplaner i Rio om fyra år. Den resan börjar i ett efter sommaren pånyttfött MFF då glädjen kommit tillbaka. Då börjar klättringen i tabellen. Då är de helt plötsligt med och nosar på topptrion. En ny stark höst att vänta alltså. Daniel Andersson har ett stort ansvar som ledare på planen och han är verkligen rätt man för jobbet. Och av alla himmelsblau kommer ”Gishe” att vara allra bäst.

5. Örebro SK
På väg hem från krogen i Örebro, på väg från centrum till campus, då passerar man Behrn Arena. Behrn är ett bostadsbolag i Örebro och på gamla Eyravallen bor Örebro SK. I ÖSK:s hemmaborg finns en av Sveriges absolut bästa restauranger. Den heter MAX och har en gång i tiden gett oss godbitar som Mozzarella Peperoni (som i Örebro tydligen kallades Pepe-Roni). Behrn Arena ligger halvvägs mellan stan och campus. Därför är det ett utmärkt pit stop runt 03:07 iklädd på kinden utsmetat läppstift och en cigg i handen. Nattamat. Nattatjat. Utanför ligger en konstgräsplan där utsparkarna studsar en halvmeter högre än på andra arenor. Även ÖSK studsar i år. Uppåt i tabellen. Redan förra året inleddes på allvar en spännande resa med målet tydligt uppsatt någonstans i toppen av allsvenskan. Örebro ska inte längre vara ett tråkigt mittenlag. Man ska vara ett roligt topplag. Och även om man inte nått dit än så är man på god väg. Viljan finns, intresset finns och fansen vallfärdar till Kronbloms borg i allt större utsträckning. För nio år sedan såg jag Zlatan bli utbuad på samma plats, och då lät buropen mer än jublet vid ÖSK:s mål. Nu är det annorlunda. Det omtalade gnället har allt mer tvättats bort och mungiporna har vinklats uppåt, allt i takt med Nordin Gerzics tekniska nummer, där knäskålarna svischar i konstgräsets strån, och där samma strån viker sig av fartränderna efter Roni Porokaras rusher. Eller om det är Nordbacks starka svartvita hjärtslag som dundrar över konstgräset likt en pulserande maskin? Eller om det kanske är både och? Kollektivt. Att man dessutom behållit Kim Olsen (DANSK DYNAMIT!) som notorisk målskytt 2010 är av stor vikt i Sixtens trupp. Nu var hans säsong i fjol inget vidare, inte ens i närheten av genombrottshalvåret då han kom till Närkeslätten, men han har nu mindre förväntningar på sig i år och bara han börjar stå på rätt ställe igen och vispa in returer så kommer det danska självförtroendet att växa. Varningens finger höjs om Kim blir skadad. De offensiva alternativen är under all kritik med tanke på var i tabellen ÖSK numera ska höra hemma. ”Ale” är favoriten. Amerikanen siktar på VM i Sydafrika i sommar och han tror verkligen att det är möjligt. Det fick inte minst Patrick Ekwall erfara häromdagen. Den motivationen kommer räcka långt för ”Ale” och vill våren honom väl så kommer hela ÖSK skrika efter Ale på krogen. ”Me Lager, Finchy Lager, Gareth lager, sometimes cider, Kubanerna ALE!!!”. Alejandro. Jag älskar att ta namnet i min mun, likt en liten mellanamerikansk mysig snubbe med mustasch, poncho och sombrero hade gjort det. Som en riktig Padre off duty. Alejandro. Ale. Det blir din vår. Det blir ditt år. Sixtens 4-3-3-uppställning är redo för 2010 och borde ha utvecklats även om träningskamperna visar annat. Men ÖSK blir åter svårslagna hemma på Behrn Arena. Bortasupportrarnas tröst finns dock inte långt borta. Ni vet vad jag pratar om mina vänner. MAX. MmmmmmAX. Mitt andra hem.

ALLSVENSKAN 2010, plats 6-8

2010-03-11T23:24:00.002+01:00

6. Häcken
Jag har träffat Dennis Andersson, generalen för Gothia Cup, och blev väldigt imponerad av denne majestätiske och samtidigt oerhört jordnära person. ”Att ha en sån snubbe i Häckens organisation, med såna visioner och såna kontakter, måste självklart betyda något”. Jag minns att jag tänkte så men samtidigt stod det väldigt klart för mig att Häcken aldrig skulle kunna bli ett topplag i allsvenskan. Det gick ju inte ens när den galne dansken Stig gjorde en succéartad gästsäsong. Men i fjol hände något. Långe Mathias Ranégie som misslyckades totalt i Blåvitt tog plötsligt de där stora kliven i karriären. Nu har han gjort a-landslagsdebut och tippas av många experter bli skyttekung i allsvenskan. Snacka om utveckling. Hela laget dryper förresten av utvecklingsbara lirare och att man nu dessutom har kvar i stort sett samtliga från 2009 kan betyda en hel del. Det kan till och med betyda att man visar oss att fjolårets femteplats inte var en tillfällighet. Det var ju förra året som Häcken satte stor skräck i motståndarna med sitt fartfyllda spelsystem, bland i storebror IFK via revanschmål från Ranegie, och där finns en klubbkänsla i de gulsvarta som ofta ignoreras. I den sammanhållningen har Häcken samtidigt inga problem att slänga in talanger från världens alla hörn som via Gothia Cup och Grande Dennis hittat till Hisingen. Inte för att jag vill vara lite omklädningsrumsgrabbigt skämtsam men faktum är att ”alla trivs i Häcken”. En som kommer trivas riktigt bra är Paulinho, sanslöst anonym i media för att vara en av allsvenskans stora stjärnor. Hisingens finest har spöat skiten ur samtliga under försäsongen och även om försäsong är försäsong så är skalpen mot guldkandidaten Elfsborg med 3-0 imponerande. Det enda jag funderar på just nu är om jag har tippat Häcken för långt ner. Och hur många John Chibuike kommer lura upp på läktaren, över densamma och in i någon biker-lokal på den sida av Hisingen där man helst inte går ensam.

7. Kalmar FF
Precis som för Edsbyn i bandyn så är storhetstiden nu över för Kalmar i fotbollen. I alla fall så är den på väg utför. I år blir Kalmar bara ett mittenlag och ingen brasse i världen kan rädda det. Sobralense håller inte alls samma klass som Santin och Ari exempelvis gjorde. Och med alla Elmarna på äventyr ute i Europa och med Lasse Johanssons skruvdobbskor på hyllan så har mycket kalmaritisk själ gått förlorad. Nanne är hur som helst Nanne och han kan lika gärna göra KFF till ett topplag igen. Men det känns som att han får svårare att övertyga sina spelare i år. Allt har liksom känts lite mer negativt kring föreningen sedan man misslyckades så fatalt i CL-kvalet förra sommaren. Hem från J-Södra plockar man i alla fall målgöraren Ricardo Santos samt Darryl Smylie. Två bra spelare, absolut, men samtidigt inte alls lika bra som föregångarna på samma positioner. Emin Nouri är en offensiv ytterback jag älskar och han kommer sannolikt bjuda på en och annan vacker offensiv rush 2010. Ett anfallsvapen, helt klart. Henrik Rydström har varit bättre än han egentligen är de senaste säsongerna och jag funderar på om det inte är dags för en liten tydligare motgång för allsvenskans Hank Moody, även om han nu har duktige Tobias Eriksson bredvid sig på det defensiva mittfältet. I backlinjen har man som vanligt flera högklassiga mittbackar att tillgå där Markus Lindberg är kung. Mest spännande nya ansiktet i Kalmar är utan tvekan Jael Ferreira. Kanske ett nytt Nanne-fynd och då kanske man får omvärdera sitt tips så småningom. Men i nuläget känns Fredrikskansarna mer mitt än topp.

8.Trelleborgs FF
Tom Prahl. Dessa jävla små ögon. Ändå så klok. Ändå så taktisk. Är det för att vi inte kan se åt vilket håll han tittar som han har ett sådant försprång på sina motståndare? Eller är den där blicken hur skarp som helst? Tom Prahl är den ende, förutom AIK:s Stahre, som pratar om sitt lag och guld i samma mening. Kanske inte lika tydligt som Solnas tränare, men definitivt har han satt upp ett envetet mål. Tom har förmodligen suttit där i sin mörka kammare långt nere i Skåne, gnisslat tänder, lagt pannan i djupa veck, om möjligt kisat ännu mer och tänkt att nu ska jag visa dom. Problemet är bara att han i Trelleborg aldrig får materialet till det. Man blir aldrig mer än ett stabilt kollektiv. I år har man förutom i Martins blogg omdiskuterade Adelstam inte värvat ett skit av intresse. Samtidigt har man förlorat en pådrivare som Thylander. Laget känns fantastiskt profillöst. Jag hade gärna skrivit upp Fredrik Jensen, Kristian Haynes och Andreas Drugge men jag tycker faktiskt inte att dom sticker ut på något sätt alls. Dock ska man aldrig underskatta ett kollektiv. Man ska heller aldrig underskatta blåsiga Vångavallen. Och man ska definitivt inte, och det har ni förstått nu, underskatta mannen med de små, små ögonen. Under de veckade ögonlocken finns ju faktiskt drömmar om guld.

ALLSVENSKAN 2010, plats 9-10

2010-03-10T23:56:00.001+01:00

9. Helsingborgs IF
Erik Edman får bollen på vänsterkanten. Avancerar, gör ett litet ryck förbi sin försvarare, bollen är på väg ut till inkast men han hinner upp den i allra sista stund och nyper iväg ett hårt, långt och svävande inlägg med sin vänsterfot mot den bortre stolpen där… inte en jävel dyker upp. Henrik Larsson finns inte mer. Det är tragiskt för alla fotbollsälskare. Men mest tragiskt är det för Helsingborgs IF. Hur ska de klara detta? Ända sedan det uppdagades att King of Kings verkligen helt och hållet på riktigt skulle vända hem så har det blåst positiva vindar hos de rödblåa skåningarna. ”Allt löser sig nu när Henke kommer hem. Allt blir bra nu och vi kommer ta SM-guld och Henke kommer att vinna skytteligan och vi kommer vara bäst i Sverige i flera år”. Det blev inte riktigt så. Men HIF fortsatte tro och publiken fortsatte hoppas på att Henke fortfarande var ”the shit”. Det var han också. Men resten var bara shit. Förutom en gänglig tillika valpig målskytt som heter Rasmus så fanns där ingenting. Och nu är vi där. Det finns verkligen ingenting utan Henrik. Och medgångsvindarna, om det nu fanns några sådana, men vindarna med hopp i alla fall, dom har slutat blåsa. Är det ur detta scenario som Helsingborg mot all förmodan ska lyfta? En drake lyfter ju i motvind? Eller? I Helsingborgs fall? Knappast. Det blir den sämsta placeringen på flera år. Vi i media gläds bara åt att Edman är hemma i allsvenskan igen. En härlig match i matchen mot Emir Bajrami. Citatmaskin vid sundet. Check! Supportrarna pratar och skriver om på webben att sammanhållningen är bättre än på länge och nyförvärven Edman, Lindström och Gashi tokhyllas. Vad Gashi kan har jag inte en aning om – Norge är liksom alltid utanför min radar – men det låter ju som någon som kommer bli spännande att följa. Hemvändaren Mattias Lindström håller jag nog som det bästa nyförvärvet och mittfältet ser i alla fall på pappret ut att hålla fjolårets standard – trots förlusterna av Skúlason, Chansa och Landgren. Joel Ekstrand får ett tungt ok att bära där bak men är helt klart en av landets mest lovande mittbackar, men det där vet alla redan. Gäller för HIF att Ekstrand fortsätter hålla koll på motståndarnas anfallare. Och till sist: May May måne, jag kan lura dig till Skåne. Men kan May ”Måne” luras? Behöver jag säga att jag hoppas mycket på May ”Måne” Mahlangu. Han har nämligen nyss fått allsvenskans coolaste artistnamn.

10. Mjällby AIF
Här har vi årets stora positiva överraskning i mina ögon. Hade två fantastiska målskyttar i Erton Fejzullahu (numera Nijmegen i Holland) och Marcus Ekenberg i fjol. Anfallsparet kom i topp i skytteligan i superettan och det var just dom som många pratade om. Men Mjällbys riktiga styrka ligger inte i anfallet. Den ligger i försvaret. Svenske mästaren från 2008 Patrik Rosengren bildar mittbackspar med orubblige Juan Robledo och de har en mängd rutin och styrka i luftrummet, något som kommer vara viktigt på värdelösa gräsmattor den här säsongen. MAIF släppte bara in 19 mål i superettan. Jesper Westerberg, Tobias Grahn och Daniel Nicklasson är alla tekniska spelare med mycket speed och tre riktigt bra nyförvärv för en nykomling. Om Grahn inte flippar ur och byter klubb i sommar vill säga, men nu tror till och med jag att han själv fått nog av klubb-byte och ”skandaler”. Å andra sidan tror man alltid det om såna gubbar - sedan visar dom återigen motsatsen. Det krävs att Ekenberg levererar i allsvenskan för att den här platsen ska bli möjlig. Sillastrybarna från Strandvallen och Listerlandet ska hur som helst bli underhållande att följa denna säsong. Varning dock för att truppen är tunn. Krävs mycket hjärta för att nå så här högt. Hur som helst, jag tror på Mjällby.

ALLSVENSKAN 2010, plats 11-13

2010-03-09T19:10:00.000+01:00

11. Djurgårdens IF
Vad har egentligen hänt med laget som dominerade svensk fotboll under första halvan av 00-talet? Frustrationen har varit märkbart tilltagen på Stockholm Stadion de senaste åren och av de där drömförvärven från Enköping för ett par år sedan, ja vi trodde ju faktiskt att de verkligen var sensationer Martin och Sebastian, blev det egentligen ingenting. En fin start visserligen, men sedan då? Och nu har man konstigt nog gjort sig av med Mikael Dahlberg som hade en viktig funktion i DIF när Mattias Jonson gått sönder. Jonson är utan tvekan en av allsvenskans bästa spelare när han är skadefri men inte en chans att han klarar sig från skador denna säsong heller. Och jag vet att det tipset kommer att slå in eftersom Jonson redan är skadad. Annars rensas det rätt friskt i leden. Tränarduon försvinner (Jeglertz tillbaka till damfotbollen!) och in med nytt folk på ledarsidan. Det ska bli väldigt spännande att se vad nigerianen Kennedy Igboananike (min favoritspelare att kommentera) kan hitta på mot allsvenskt motstånd, han är utan tvekan en målskytt av rang så länge han inte drar på sig onödiga kort. Att Markus Johannesson slutade var väntat och ständigt hånade Jan Tauer hade nog trots allt gjort sitt. En skön profil men till slut inte så mycket mer visade det sig. Kuivasto är en annan rutinerad räv som försvinner från DIF. Återstår att se om denna ommöblering i de blårandiga ger någon effekt. Men nog är man lååångt ifrån fornstora dagar med Elmander, Källström och Isaksson. I övrigt kan man konstatera att det är riktigt imponerande att de fick Daniel Sjölund att stanna. Finnen har ju så gott som skrivit på både för Elfsborg och Blåvitt sedan i juli. Nu är han precis som Jonson skadad inledningsvis och det är tunga avbräck. Vi kan avslutningsvis notera att DIF fått in mer och mer finsk sisu i sin nya 4-3-3-uppställning och nog fan är det trolleri som behövs om stockholmarna ska slå sig in bland de tio bästa 2010. Kippis!

12. Halmstad BK
Örjans Vall kommer ha en katastrofal gräsmatta hela våren. Så inte ens hemma kommer Bollklubben kunna trilla boll på det sätt som Lasse Jacobsson uttalat att de ska göra i år. Succétrion Görlitz, Olsson och Raskaj splittras till sommaren och där försvinner mycket offensiv kraft. Även så när Emir Kujovic flyttar på sig. Han blev helt förtvivlad när han härom månaden inte fick gå till Celtic, och det är ju inte så konstigt. HBK får hoppas att han och den som Radiosportens Mats Strandberg ständigt kallar ”den lille tysken” ändå har motivation i vår, trots att de ville lämna klubben. Buden var dock för dåliga och HBK:s styrelse hade blivit slaktad om de hade släppt dessa supertalanger (nåja, med allsvenska mått mätt) utan att håva in cash. 2010 är hur som helst ett av Halmstads mellanår, då de enbart ska hänga kvar och likt ett företag dra in pengar så att de går runt. En affärsidé är det, men det är en jävligt tråkig affärsidé. Men jag verkligen älskar att ”Killer” är tillbaka i svensk fotboll. Tragiskt att han är slut som spelare men hans röda hjässa hoppas jag kan betyda en hel del för HBK. Magnus Bahne, Tim Sparv och Ajsel Kujovic är jobbiga tapp och Ryan Miller är egentligen det enda nyförvärvet av klass. Det blir en jobbig, tråkig och ointressant halländsk insats i allsvenskan – igen. Några extra mål från Joe Sise och en nytändning med nya ledarduon är det som talar emot en sådan utveckling.

13. BP
Jag tycker det är så tråkigt att de hänger kvar igen och att vi kommer få dras med BP även 2011. Visst, Brommapojkarna har Sveriges största och mest talangfulla ungdomssektion, men det är just det som är deras grej. Dom ska inte ligga i allsvenskan och ta plats, dom ska enbart fostra talanger. Superettan är ju som skapt för BP. Och när nu dessutom Richard Henriksson lagt av så försvinner mycket av det som var roligt med Stockholms Milan. Och med Radiosportens och Canal Plus expert har ytterligare två ur backlinjen försvunnit, så Pontus Segerström har i år ett stort ansvar att hålla ihop det som finns kvar. Det finns sköna talanger i BP, som nu dessutom är ett år äldre, så därför fattar jag inte varför man värvar Babis Stefanidis? Måste väl finnas bättre alternativ i de egna leden. Men visst, han kanske pånyttföds i BP? Brommapojkarna kommer förmodligen blanda riktigt bra insatser med riktigt usla även i år. Att de hänger kvar beror på en grymt bra målis i Kristoffer Nordfeldt, mittfältets spelförare Petrovic och att det finns en härlig klubbkänsla runt Grimsta IP. BP gör allt för att såna som jag ska tystas, och de kommer lyckas hyfsat igen. Tyvärr.

ALLSVENSKAN 2010, plats 14-16

2010-03-08T18:36:00.003+01:00

Den allsvenska tävlingen mellan mig Wickan och Martini Lill-Holm är här igen. För fjärde året i rad. I en tävling som jag var den förste i historien att vinna. Vi börjar med de tre sista platserna. I år går jag all in magkänsla.

14. Gefle
Förutom poäng borta mot Åtvidaberg (se koppling nedan) så lär Gefle få det tungt. Jag tror visserligen det varje år, och sedan lyckas ändå Pelle Ohlsson leda laget till en mittenplacering, med ett tryggt avstånd ner till kvalstreck. Detta trots att han varje säsong får finna sig i att ledningen säljer vidare spelare eftersom just det är Gefles melodi. Men det här året blir det inget tryggt avstånd ner till kvalstrecket. Inte när hösten sätter fart i alla fall. Och därför tror jag att det blir just GIF som får kvala. Det som talar emot det är att truppen än så länge är hyfsat intakt från i fjol, men Hasse Berggren blir inte yngre. Och Jonas Lantto blir knappast längre. Fast då är det ju tur att man värvat långlånge Mikael Dahlberg från Djurgården. Han blir ett utmärkt tillskott och en bra target player. Det andra anfallsglada nyförvärvet är talangfulle Jakob Orlov. Men även om han öste in mål för Skövde AIK i division 1 så var det i division 1, och till allsvenskan är det ett stort steg för en spelare som inte klarade av att överlista FC Trollhättans backlinje i kvalet till superettan. Att kreative Chibsah är kvar gillar jag men Bapupa, som kunde hitta på ännu mer, kommer att saknas när han nu provar lyckan i Kalmar. Pelle, Pelle, vad kommer du att hitta på i år? Och vad hade du kunnat hitta på med ett bättre material? Chansningen är dock att Gefles livlinor börjar ta slut och att den sista är ett kvalspel i ett jävligt kallt november.

15. GAIS
För makrillarna blir det en mardrömssäsong. Ekonomin är redan idag dålig och GAIS har varit tvungna att göra sig av med spelare på löpande band. Men man har inte gjort sig av med den som skulle ha gett mest pengar – Wanderson. Han är också den som kommer att betyda mest sportsligt för det grönsvarta laget. I sommar tror jag dock att det är ett måste att sälja brassen. Wandersons motivation är ett stort frågetecken och han vill vidare ut i Europa, alternativt till ett allsvenskt topplag som får skadebekymmer i jakten på guldet (så blir det AIK, Malmö eller Holland för GAIS enda stjärna?). Tror inte Alexander Axén är mogen att driva detta lag på egen hand. Det visade han redan i fjol innan Benny Lennartsson kom in och stöttade. Nu är han ensam igen, ung, orutinerad, i ett lag som har det kärvt och som har en stjärna som vill därifrån. Nej, det blir respass för GAIS i år. Rakt ner i superettan.

16. Åtvidaberg
Koppar har haft en stor betydelse för den svenska historien och inom svensk kultur. I mitten av 1600-talet var koppargruvan i Falun den största i Europa och hela Sveriges ekonomi hölls uppe tack vare en lönsam årlig malmbrytning på cirka 3000 ton. Åtvidabergs FF i sin tur har haft en stor betydelse för den svenska fotbollshistorien och nog är Ralf Edström kult nog. Det är också roligt att Kopparvallen (ja go vänner, här kom då den självklart långsökta kopplingen till inledningen) åter blir en allsvensk arena, men det blir endast ett kort gästspel i landets högsta liga. ÅFF kommer hjälplöst sist och det finns verkligen ingenting som tyder på att laget skulle vara redo för allsvenskan. Kristian Bergström är visserligen en bra mittfältsmotor med mycket rutin, men det kommer knappast att räcka när resten av truppen är ung. Ambitiös möjligen, men väldigt orutinerad. I anfallsspelet är det Dirk Kuyt-löpande Oscar Möller som kommer att springa och spinga och vinna publikens hjärtan, men det gäller att mata in bollar i nätmaskorna också och någon målskytt finns inte i Åtvid. Försvarsspelet har varit hyfsat under försäsongen men faktum kvarstår: det finns hårdare metaller än koppar. Koppar är visserligen väldigt bra på att leda ström men det gynnar väl bara Gefle?

"Killing in the Name"

2010-02-01T12:52:00.004+01:00

Natten till i söndags var jag Tom Morello.
I fem minuter var det 1993 och jag var förbannad.
Idag har jag träningsvärk.
Det är inte längre 1993.
Men ändå:
Fuck you, I won't do what you tell me.

Väderkvarnen.

2010-01-31T04:35:00.002+01:00

Jag har egentligen inget att säga som betyder något.
Och hon skulle aldrig svara om jag hade det.
Jag bara undrar hur hon mår?
Om hon sover som hon gör när hon sover som bäst.
Jag saknar henne så mycket.
Jag älskar henne mer.
Ni skulle bara se hennes stora gröna hav.
Ni skulle drunkna som jag.

En Cassius Clay utan armar

2010-01-30T00:20:00.003+01:00

Det enda jag vann tillbaka.
Var en rak höger i magen.
Var en spark i skrevet.
Var ett utslitet hjärta.
Det var vad jag vann.
Det var vad jag var värd.
Nu står jag underst på pallen.

Wasabigrönt omslag

2010-01-28T15:03:00.003+01:00

Jag felanmäler härmed mig själv.
Instruktionsboken skrivs om.
Första sidan är svart.
Nästa är ett frågetecken.

Pumpen... eller hjärtat då som man säger

2010-01-26T22:51:00.002+01:00

Jag sms:ade henne och skrev att det gör ont.
Att det gör ont varje gång mitt hjärta slår.
Jag hade fel.
Det gör ont mellan slagen också.

Den blå stekpannan

2010-01-25T23:28:00.001+01:00

Stekte äggen så som hon vill ha dem.
Men vad dum jag var.
Hon är ju inte här.
Inte längre.

En toffel som sparkas in under soffan

2009-09-26T11:53:00.003+02:00

Andréas samtal häromdagen fick mig att börja tänka. Är det verkligen så att jag är på väg att bli en, vad folk kallar, toffel?

Först och främst, jag tror inte det. För här måste finnas en skillnad. Toffel är man väl om man är rädd för flickvännen i fråga och gör allt som hon säger till en att man ska göra, för att hon säger det och inte för att man själv vill det?

Jag vill ju verkligen vara med min kära nästan hela tiden. Hon har blivit ett beroende, jag mår bra och jag skrattar. Jag är ju med henne och gör saker för henne för att jag själv vill det. Då är jag väl inte en toffel?

Men jag ger Andréas en poäng. För det är när man sviker sina kompisar, som folk gärna tar benämningen "toffel" i sina munnar, oavsett vilket av två ovanstående scenarion som gäller.

I det här fallet har jag inte svikit någon. Om folk bjuder in sig själva tre dagar före och jag redan är uppbokad på annat som är viktigt både för mig och min flickvän, då är det inte helt enkelt att ändra schemat.

Men jag höjer med detta inlägg ett varningens finger. För att påminna mig om att aldrig glömma mina vänner.

Jag bara känner att jag stått på andra sidan och surat över kompisar och deras flickvänsbehov alltför ofta i mitt liv, och att det nu därför tamejfan är på tiden att jag får leva i kärlek.

Min älskling ligger på en spikmatta.

2009-09-23T15:57:00.003+02:00

Hon kunde lika gärna legat på mig. Jag är mjukare och varmare.

Men jag ligger bredvid. Och jag är nöjd med det.

För att ha någon bredvid är fantastiskt.

*************************
Appropå kärlek. Zlatans fyra mål på fyra matcher är fan svincoolt.

Höst/Vinter/Vår/Sommar/Höst planerat.

2009-09-21T09:30:00.004+02:00

Jag är i Åmål och tittar på hur hon vaknar. Det är fantastiskt. Och lugnet före stormen personifierat.

Min framtid har planerats i rekordfart och bitar har fallit på plats. Förutom en hel del springvikariat framöver ska jag gå en starta eget-kurs. Jag kommer få stor nytta av den säger man. Jag tror på det.

Men återigen alla dessa papper som ska skickas till a-kassan. Återigen stressen för att inte bli godkänd. Helvete. Stressen över att behöva ha de ifyllda blanketterna från tidigare arbetsvgivare från 18 augusti 2008 och framåt. Dubbelhelvete. Det handlar i alla fall bara om två blanketter det här året. Istället för 7-8 som jag skulle samla in i fjol. Det känns bra. Men vilket jävla jobbigt system det är.

En vecka sedan jag lämnade New York. Nu är det bara minnen för mig själv och ingen att dela med. Resan var fantastisk, och man bör nog göra det, åka själv alltså, men nästa gång vill jag ha sällskap.

Nu har hon vaknat. Alltid lika spännande.

New York halva dag 5 och dag 6 och lite dag 7

2009-09-14T18:41:00.002+02:00

Jag aker hem om nagra timmar. Hem till Sverige igen. Men det kanns bra och jag ar nojd som fan med resan. Lagom med en vecka nar man ar sjalv. Det ar langt mellan samtalen aven om de kan bli riktigt bra nar de val tar fart. Som med min nya kompis fran Indien, 57-arig bankman boende pa Long Island som gjorde att jag nastan konverterade till hinduismen. Mer om det senare nar jag kommit hem. Maste ju dra snart.

Halva dag 5 har ni last om. Efter det gick jag och kolla slutet pa Tottenham-Man Utd och det var da jag traffade indiern. Darefter var jag sa trott att jag gick och la mig. En Carro-siesta sa att saga. Tydligen var jag trott for jag sov 4 timmar. Vaknade och kande att jag inte orkade gora nanting. Sa jag slosade bort lordagkvallen med att kolla film och ata pizzaslajsar och cup cakes.

Darfor var jag rejalt utvilad till sondagen och riktigt peppad vilket var skont. Jag klarade av halva Central Park, museum of Natural History och en riktigt lang promenad ner till 56th street pa 3rd avenue dar jag hittade Johhny Rockets. En dubbel cheddarbacon-burgare och en stor milk shake senare kunde jag knappt ga. Men jag gillade stallet och lamnade rikligt med dricks. Allt var i 50-talsstuk och darfor var det lite konstigt att nar servitorerna helt plotsligt hojde musiken och gick ut och stallde sig och borjade dansa och sjunga sa var det en 60-talslat. Mer om det nar fotona kommer upp.

Har ar forresten vad jag upplevde i fredags.

Och har ar vad jag upplevde sondag kvall utanfor Radio City Music Hall dar MTV-galan pagick. Javligt ball aven om Taylor Swift inte ar en idol. Kolla istallet in Pinks och Beyonces upptradanden fran samma gala. Sjukt hett.

Jag sag av naturliga skal bara vad som hande ovanfor ytan. Men det var kul att se hysterin nar alla kom till roda mattan. Och jag har alltid varit en starfucker. Without the fucking that is...

Nu ska jag kaka nat och sen dra till Newark Airport. Ta hand om er sa lange.

New York halva dag 5

2009-09-12T19:53:00.003+02:00

Sag Man City-Arsenal mellan 10 och 12. Han med tva ol och brunch. Kandes konstigt att se PL 10:00 men skont med lite fotboll. Och att hitta en pub som visar soccer 10 am i NY ar fan en bedrift. Sjukt sur dock efter forlusten och Adebayors stampling pa Van Persie samt olampliga malfirande. Vad sysslade han med?

Positivt da? Tomas Rosicky tillbaka for forsta gangen pa ett par ar och malskytt direkt. Kan bli nyttigt framover. Nu slipper vi i alla fall aka till Manchester nat mer i ar. I PL i alla fall.

Nu ska jag se slutet pa Spurs-United pa hotellet. Sen vetifan... Vi far se. =)

**************
Carro har lagt ner sin farm. Det kanns fantastiskt. Och lite vemodigt. Men bara lite. Saknar dig Smokie.

New York dag 3 och 4

2009-09-12T06:24:00.002+02:00

Jag kommer bli sjuk. Men det var det vart for jag fick vara med om amerikansk baseballhistoria. Aterkommer till det strax.

Har ju lite kvar pa gardagen att beratta om. Efter bloggandet skulle jag ju ut i modevarlden. Det blev ett antiklimax. Pa Macy's fanns fan ingen gratis sprit och livebanden var klara nar jag val kommit dit. Macy's var inget vidare heller. Laaangt ifran Harrods i London. Och alla moderiktiga besokare var som bortblasta och istallet var dar bara en massa turister - som jag. Men om my man mr Martini varit med sa hade jag i alla fall fatt kul eftersom han formodligen borjat jucka mot montrarna med klockor. Amerikanerna kan det dar med att smalla pa i fethet.

Appropa feta amerikaner, jag har varit pa baseball ikvall. Men som namnt, jag aterkommer till det.

Efter Macy's gick jag en runda pa en halvtimma for att leta andra butiker, gick inget vidare, sa jag tog en tur upp till Bryant Park igen for att se om dar var nan modefest. Men dar var det helt dott. Hitta dock en bar i parken dar jag tog en GT ensam i baren. Dom slosade inte pa groggvirket om man sager sa. Efter det traskade jag till ett kotthak for att kaka och se slutet pa NFL-premiaren. Sen hem.

Dagen idag borjade med tv-tittande. Minst 10 kanaler visade samma bilder fran Ground Zero med minnesceremonien. Sa planen var att ta mig ner dit for att kanna av stamningen (den var inget vidare) och klamma in Century 21st Store. Forst sen frulle. For sen visade det sig da alla stallen slutat servera frukost. 11:10. Sa jag gjorde forstas det som alla Turtlesgubbar gjort. Kaka pizzaslajsar med salami.

Sedan bar det av med tunnelbanan till Ground Zero. Alla vagar var avstangda och man fick inte komma nara. Det sag NYPD i langa regnrockar till. Men man horde samma saker man nyss hort pa tv sa efter lite medlidande drog jag in i ovan namnda affar som ar en stor affar med sjukt mycket klader. Markesklader till nedsatt pris eftersom det finns nat fel pa dom. Till exempel behovde man inte alls betala 35 000 for en kostym fran Gaultier utan det rackte med 9 papp. Som hittat... eh... eller inte. Jag kopte strumpor, kalsonger, halsduk, handskar och ett NY Yankees-paraply istallet. Regnet har verkligen javlats hela dan.

Sen gick jag in pa skoavdelningen och kopte tva par skor till mig sjalv. Jag vet att Carro kommer hata det ena paret men jag valjer att se det som att hon kommer gilla 50 % av inkopen.

Sen akte jag hem, lamnade kassarna, bytte om, och drog mot Bronx och Yankee Stadium for Yankees match mot Baltimore. Det intressante med matchen var att Derek Jeter, superstjarnan som finns pa bild i ett tidigare inlagg har nedan, hade chansen att ga upp i ensam ledning i flest hits i Yankees historia. Forra matchen gick han upp pa delad forstaplats, sa en enda hit behovdes alltsa. En hit = traffa bollen utan att nan tar lyra, det behover alltsa inte vara en Home Run. 2721 var resultatet infor kvallen. Och det blev alltsa 2722. Och sedan ocksa 2723. Publiken var helt galen och stod upp och bara skrek varje gang det var dags for Derek att sla. Sa nar han fixade det skakade hela arenan och blixtrade som fan i kamerablixtrar. Pa sedvanligt amerikanskt maner stoppades matchen sa att han fick ta emot alla hyllningar.

Sen spelade Yankees kass och sag ut att forlora nar bara en liten del aterstod. Sa jag drog hem. Framst for att matchen fran borjan var forsenad med en timma pga regn och blast. Risken var javligt stor att matchen skulle flyttas till en annan dag sa jag ar glad att det blev av.

Nu ar jag tillbaka pa hotellet. Genomsur trots min NY Yankee-poncho.

Kul detalj fran dagen. Pa forsta stallet jag gick in pa for frukost och dar den alltsa inte langre serverades fick jag en bra dialog med kocken. Han kallade mig "papi" hela tiden. Sa som latinosarna tydligen gor (se Prison Break). "Sorry papi, no breakfast". Loved it.

Dags att sova. Dagarna kanns langa nar man gor sa mycket hela tiden. Imorrn har jag inget direkt planerat. Formodligen Central Park men om regnet fortsatter kanns inte det sa kul. Pa sondag ska det bli kanonvader och da ska jag pa gospel i Harlem. Dessutom gar MTV Video Music Awards har i New York pa sondag. Jag sag alla dom galorna fran 1992 och tio ar framat sa det kanns kul att den gar sa nara. Blir nog lite mer kandisfotande da. MATT DAMON!!!

***************
Carolina, alskling, jag ar hemma snart igen. Da ska vi skruva ihop byran. Och jag tar val den dar diskhogen da. Bara du skoljer ur glasen efter all oboy.

***************
Gonatt vanner!

New York dag 2 och 3 i korthet

2009-09-11T01:07:00.003+02:00

Best city in the world. Det kan jag skriva under pa. Men det finns fan inget internetcafe och internet ar sjukt trogt.

Jag ska fatta mig hyfsat kort nu. Maste in pa hotellrummet och trycka i mig ett par cup cakes kopta pa Crumbs vid Bryant Park. Min Orebrokompis Oskar tipsade mig ju om dom sa jag hoppas dom passar bra till ett par Budwiser. Sen ikvall vantar Fashion Nights Out. Sag sjukt langa koer utanfor Macy's nyss med finkladda manniskor. Allt fran Jay Z-stuket plus lite bling bling till sjuka kreationer. Det ar alltsa New York Fashion Week, varldens storsta modefest. och jag ska ge mig ratt ut i den ikvall i klader jag shoppade igar.

Jag mar bra forresten. Det funkar att vara sjalv for det finns sa mycket att gora hela tiden. Och det ar javligt skont att om man planerar dagen i New York sa springer man ofta rakt in i handelser och planerar om den. Som idag nar jag rakade ga forbi Late Show with David Letterman samtidigt som Matt Damon kommer ut bakvagen till de skrikande fansens fortjusning. Jag trangde mig in i hogen for att fa smaskiga paparazzibilder. Darefter sag jag nar ett par killar stod och jamforde autografer i sina autografblock och visade gamla bilder pa kandisar som kommit ut fran Ed Sullivan Theatre. Dom star dar varje dag. Bara i Amerika.

Igar var jag pa musikal pa Broadway efter en lang dag med shopping i SoHo, vandring bland acklig fisk i China Town och en fantastisk lunch i Little Italy. Knallade ocksa forbi City Hall och tankte pa Spin City.

New York ar fullt av sopor langs trottoarerna, NYPD ar overallt, pa tv'n pa hotellrummet far jag in sjukt manga kanaler och jag roas som fan av utbudet. Latinosaporna ar fantastiska och slar Days of our Lives med hastlangder. Mest skrattar jag at nyheterna och borgmastarvalets kampanjer med leende vita man som till klinkande pianomusik med sorgsen rost berattar om sjuka barn. Otroligt roligt! Annars ar det det vanliga. Seinfeld och Hell's Kitchen.

Imorrn spelar Jay Z i Madison Square Garden. Honom sag jag ocksa pa stan idag nar han rusade ut fran Radio City Hall med ett gang livvakter. Kameran kom upp forsent men anda - MATT DAMON!

Kopte en New York Pretzel pa batturen ut runt frihetsgudinnan och till Ellis Island dar jag var pa museet dar ute idag. Fattar inte grejen alls. Som en tjock och mjuk salt pinne formad som en kringla.

Imorrn ar det 9/11 och jag ska pa baseball. Kan bli grymt.

Amerikaner ar verkligen feta och installsamma pa riktigt ocksa. Men det har sin charm.

Har fram till i eftermiddag lidigt av jet lag. Eller jat leg. Eller jattelagg. Eller lattejagg. Tog en tupplur efter batturen pa en timma och efter det funkar jag igen. Har annars varit konstant trott med blodsprangda ogon sen jag kom. Ser formodligen hog ut.

Kolla in denna sidan www.mynymemories.com och klicka in koden 7902. Vet inte om det funkar, ska kolla sjalv strax, men vi snackar Jeppe goes turist.

************

Saknar dig Thundercloud. Hoppas du gillar mina shoppingforsok oavsett resultat. Den rosa Victoria's Secret-pasen var lite val iogonfallande nar jag gick omkring pa stan sa jag har verkligen kampat. For you Smokie. For you.

************

Detta var allt for nu.

New York dag 1

2009-09-09T04:32:00.003+02:00

Tangenterna sitter inte riktigt dar dom ska. Och det ar snordyrt.

Men har kommer en snabbredogorelse.

Jag har nu varit vaken i 23 timmar och ar ratt sliten. En tulltjansteman gjorde mig nervos med snabba fragor. Jag tror det sprack nar jag forsokte spela avslappnad och hejade Hello Siiirrr... Men jag klarade mig och kom in i landet och ar nu for forsta gangen utanfor Europa. Bara det ar ratt haftigt. Har hunnit med att kolla in omradet kring hotellet. Madison Square Garden ligger mitt emot och Empire State Building fem minuter bort. Sa jag drog upp i huset som King Kong besegrade sa enkelt. Jag tog hissen och fick for mig att jag inte nojde mig med observationsdecket pa 86e vaningen utan var tvungen att ta mig upp till 102a. Det kostade 15 $ extra och kandes javligt onodigt sa har i efterhand. Men spannande att ga pa kommersialismens handgrepp direkt. Gav 1 $ till en hemlos som heter J.R. Fore det sa han Praise the Lord. Efter tyckte han uppenbarligen att jag var snal. Jag flydde in i hotellbaren och spenderade dar min 22a och 23e vakna timma med att skriva vykort till nara och kara. Nu ar jag fardig. Fick inte sa mycket somn pa planet. Men det ar haftigt. Gula taxis, hoga hus och NYPD i varje gathorn. Sirener, pretzels och sopor overallt. Imorrn borjar aventyret pa riktigt.

8 dollar for 12 minuter. Fuck it. Maste kolla facebook ocksa och hitta billigare internetcafe. Men det har ar en drom for mig. Ska kora anda in i kaklet och hinna allt jag tankt.

Pa aterhorande. \ jeppe

New York - 32 timmar till avresa

2009-09-07T01:04:00.006+02:00

Nybliven inneboende hos min kära flickvän sitter jag och försöker vända dygnet. Tisdag morgon flyger jag till New York. It's gonna be fantastic.

Jag har aldrig varit där. Men jag har drömt om att åka dit hela mitt vuxna liv. De senaste två åren har jag sparat och sparat. Snart, snart, snart är det dags. Att säga att jag har resfeber vore en underdrift. Jag har aldrig varit utanför Europa tidigare och nu jävlar liksom.

Vad gör man på flyget? Hur beter man sig? Är spriten gratis? Får jag själv välja film? Det blir mycket nytt att se fram emot. Är sjukt peppad bara på flyget. Sedan har jag en diger lista jag måste hinna med under de 7 dagarna som jag på egen hand ska tillbringa i The Big Apple.

Ett axplock lyder som följer:

* Shoppa och äta gott.
* Letterman.
* Musikal på Broadway.
* Empire State Building.
* China Town.
* Festival i Little Italy.
* Turistbuss.
* Hitta godiset Nerds till Carro.
* Joggingtur i Central Park.
* Naturhistoriska muséet och Public Library.
* Crumbs cup cakes.
* Johnny Rockets-milk shakes.
* New York Fashion Week i Bryant Park.
* 10 september har affärerna öppet till elva
* Tänk om Robin Söderling går till final i US Open! Eller va fan, jag kollar knappast på tennis när jag är i NY. Däremot...
*...baseball! Ska se New York Yankees mot Baltimore på Yankee Stadium den 11 september. Ett speciellt datum så det kan bli en stark upplevelse. Det är superstjärnan Derek Jeter som är på bilden btw.
* Gospel i Harlem på söndagen och förhoppningsvis en Barber Shop för en klassisk rakning med kniv.

Helvete. Jag kommer vara helt färdig. Blir nog inget festande alls under veckan. I alla fall, eftersom jag åker själv kommer jag ha ett jäkla behov av att dela med mig av mina upplevelser. Ni som känner mig vet att det kommer bli jättejobbigt att inte ha nån att tjöta med och dessutom att jag är sämst i världen på att kortfattat berätta om saker som hänt. Denna resa är väl den största anledningen till att jag försöker blåsa liv i bloggen igen. Jag måste helt enkelt skriva av mig och tanken är ett inlägg om dagen. Så får vi se om jag orkar.

Nu blir det FM in på småtimmarna. Snart är jag over there. OMG OMG OMG!

Hemmakarlsgöra.

2009-09-06T13:17:00.002+02:00

Vi är ganska många som håller inne med vad vi känner. Vi män alltså. Vi hemmakarlar.

När frugan, sambon eller flickvännen jobbar och drar in pengar går vi här hemma och suckar och pustar, får hemmet att fungera, håller rent och snyggt. Vad får vi för det? Inte ett skit. Lite närhet hade ju inte varit fel. Lite naket, liksom.

Men när frugan, sambon eller flickvännen kommer hem sent på kvällen efter att "ha jobbat över" så är hon trött, vill ha mat på bordet och sedan gå bums i säng.

Vi har det inte lätt vi hemmakarlar. Vi hade ju så gärna velat ha lite uppskattning efter en hård dag här hemma. Jag tror inte riktigt frugan, sambon eller flickvännen förstår hur mycket vi gör här hemma egentligen. En kram eller i alla fall ett tack hade ju inte varit för mycket begärt.

Nu hinner jag inte skriva mer. Måste hänga och vika tvätt. Sedan väntar disken. Och ångesten över att jag måste söka ett jobb. Gärna ett nattjobb på ett äldreboende. Så att jag hinner med sysslorna här hemma på dagen.

Om ni är fler därute, som är i mitt läge, tveka inte! Hör av er! Vi måste hålla ihop i detta kvinnodominerade samhälle.

Ödesmatchdag.

2009-09-05T06:40:00.007+02:00

Jag har vaknat upp tidigt på en matchdags morgon förr. Midsommardagen 2006 till exempel. Med en VM-biljett till en svensk åttondelsfinal bredvid mig. Låt oss säga så här, det är inget gott omen.

Magkänslan är att det här inte är gången som Sverige spelar uruselt på Ferenc Puskas-stadion men ändå vinner. Magkänslan är att det är den här gången som Sverige ligger på och skapar chanser men där matchvinnaren heter Balázs Dzsudzsák och inte Zlatan Ibrahimovic.

Senast vi missade ett mästerskap var VM i Frankrike 1998. Allt blev klart efter en bortaförlust mot Österrike. Jag mår fortfarande lite illa när jag tänker på det. Men VM 1998 blev till slut ett trevligt minne ändå, mycket tack vare det här:

">

Jag kan inte säga att det är undergången om vi missar VM i Sydafrika, det kan vara precis det som behövs för att få in nytänk i landslaget. Det kan vara precis det som ger oss det verkligt nya landslaget. Och en sådan generationsväxling kan man ju också se fram emot.

Bara det inte går åt helvete idag. Så vid närmare eftertanke går jag nog och lägger mig igen.

PL-tips 2009/2010

2009-08-15T12:33:00.004+02:00

Den årliga tävlingen mellan mig, Andréas och Martin är tillbaka. Premier League-tävlingen 2009/2010.

1. Chelsea
Leker hem guldet. Man har behållit alla stjärnor och kunnat bygga upp ett lag med kontinuitet där alla vet sin plats. Dessutom har man värvat Yuri Zhirkov som blir den självklara kantspelaren som Chelski saknat. För Joe Cole och Florent Malouda har gjort alldeles för ojämna insatser. Men en Zhirkov som får leva göttigt på ryske Romans yacht kommer bli fantastisk. Dessutom ligger en värvning av Ribery nära till hands. Jag mår lite dåligt när jag läser upp Chelseas försvarare och mittfältare – löjligt bra. Kan inte se hur något lag rubbar detta bygge. Carlo Ancelotti bör dock känna pressen och hans betydelse för laget är väl det enda frågetecknet.
Bäste målskytt: Nicolas Anelka.

2. Manchester United
Ronaldo fixade alldeles för många poäng för United på egen hand för att laget ska klara sig utan honom. Nu har man tappat sin boy power (Nani är väl mer baby power?). Topplag är man självklart, man har ju behållit stjärnor som Ryan Giggs, Darren Fletcher och Ji-Sung Park. Wayne Rooney då undrar ni? Han skadar sig i november. Och då finns inte längre någon Tevez att slänga in. Valencia är en skämt-värvning i förhållande till vilket lag det handlar om. Berbatov känns inte som en United-spelare och Owen är snart skadad. Ett tungt år för United som ändå krigar till sig en väntad topp 2-placering till slut. Så bra är man nämligen som lag under Fergusons ledning.
Bäste målskytt: Wayne Rooney.

3. Liverpool
Hade sin chans till guldet i fjol. I år börjar man trögt men hittar formen när Fernando Torres hittar sin efter jul. Torres svacka pågår mellan oktober och december och innehåller en del lätta skador. Tappet av Xabi Alonso spelar inte så stor roll, inte så stor som Liverpool-fansen vill ha det till i alla fall. Aquilani är en spännande värvning men så vitt jag vet är det bara en italienare, Gianfranco Zola, som lyckats i England. För Liverpools skull får man hoppas att Mascherano hittar suget och inte längre längtar bort från den brittiska ön. Steven Gerrard kan inte göra allt själv på mitten. Albert Riera på vänsterkanten imponerade stundom i fjol, och då så in i helvete. John ”Sneaky sneaky-betjänten från Mr Deeds” Turturro-lookaliken kan bli en av Premier Leagues bästa vänsteryttermittfältare.
Bäste målskytt: Fernando Torres.

4. Everton
Everton har tamejfan värvat två spelare från amerikanska division 4.Watta fack?!? Brassen som aldrig säger nej, Jo, lånas från Man City och det känns spännande, ibland funkar ju den snurrepellen rätt hyfsat. Och anfallet ser bra ut när Yakubo är tillbaka efter hälseneskadan och då Luis Saha är på gång och kunnat förbereda sig bra. Och bakom anfallarna finns ju som vanligt mycket duktige Fellaini i David Moyes 4-4-1-1. Det häftiga med Everton är att laget är intakt från i fjol när det gäller de viktiga spelarna (varning för att Lescott lämnar, men ärligt talat, hur snygg är han?). Tim Cahill blir dock väldigt betydelsefull för denna typen av skräll, jag tror Cahill är ännu bättre än vad man tror. Och så är Mikel Arteta riktigt viktig med sina känsliga frisparkar och hörnor. Everton blir årets Aston Villa men kommer lyckas ännu bättre än Birmingham-laget och skräller till sig en topp 4-placering framför näsorna på Arsenal och Man City. En värvning av Senderos skulle vara en fjäder i hatten för Liverpool-laget och en viktig förstärkning i backlinjen. För möjligen är truppen aningen för tunn och man brukar ha otur med skador på nyckelspelare. Men jag tror på en harmonisk lagbragd för Everton 2009/2010.
Bäste målskytt: Jo.

5. Arsenal
Flamini. Hleb. Silva. Adebayor. Touré. Inget annat lag i Premier Leagues historia har förlorat så många världsspelare på två säsonger utan att värva för att täcka upp (Arshavin ersätter inte de spelarna, framför allt inte de centrala). Inte ens Arsenal kommer klara detta manfall och i år missar man för första gången på många år topp 4. Det är egentligen först i slutet av säsongen som Arsenal klättrar uppåt. Den centrala linjen i defensiven är alldeles för tunn. Värvningen av Vermaelen känns inte tillräckligt bra, att hoppa högt räcker inte, och det defensiva mittfältet känns osäkert – även om jag tror Alexandre Song kan få sitt definitiva genombrott i år. I övrigt har jag gett upp drömmen om Diaby som en ny Viera. En värvning av marockanska målsprutan Chamakh från Bordeaux och en bra mittback kan dock vända upp och ner på detta tips och ge Arsenal silvret bakom Chelsea. Men det kommer med största sannolikhet inte att hända, tyvärr. Offensiven kan ändå bli grym i år, bättre än vad man väntat sig. Robin van Persie kommer inte göra över 20 mål men Eduardo kan göra det om han hittar formen, men då måste han få speltid. Arshavin och Fabregas tillhör världens bästa spelare och det här kan bli säsongen som Rosicky överraskar alla. Stackarn.
Bäste målskytt: Robin van Persie.

6. Manchester City
Har gjort en kanonvärvning i Kolo Touré. En backlinje med honom, Richard Dunne och Micah Richards kommer fungera fantastiskt. Problemen i City finns dock framåt. Roque Santa Cruz, Robinho, Tevez och Adebayor kommer från fyra helt olika offensiva spelsystem. Återstår att se om man kan få det att fungera och dessutom hur alla dessa världsspelare klarar av att sitta på bänken till och från. Det finns för mycket godis i burken och något måste ätas upp! Bojinov och Elano har redan lämnat. Och fantastiske kantlöparen Martin Petrov vill lämna truppen redan – är det en försmak på vad som komma skall? Gareth Barry får dra ett tungt lass bland alla stjärnor. Craig Bellamy kan ge laget en del härliga poäng när vindarna blåser kyligt novemberregn. Som en liten super sub. Han är för övrigt välkommen att plocka fram järn7an igen och ropa ”Fore Adebayor!”.
Bäste målskytt: Emmanuel Adebayor.

7. Aston Villa
Tappet av Gareth Barry är tungt men värvningen av Fabian Delph är mycket, mycket intressant. Känns dock inte som att han är redo att ikläda sig en avgörande roll. Och när Villas ledargestalt på mitten, och dessutom Martin Laursen i försvaret, har försvunnit så är det ett alldeles för orutinerat och ängsligt Villa vi får se i år. Kvalitén på spelarna i övrigt gör dock att det räcker långt ändå.
Bäste målskytt: Gabriel Agbonlahor.

8. Fulham
Clinton Dempsey är en amerikansk klasspelare. Det syntes inte minst under för-VM i Sydafrika och USA har faktiskt blivit ett bra fotbollsland. Det är bara att inse det. Och Fulham är ju typ USA:s farmarklubb. Roy Hodgson har gjort underverk med Fulham och jag hoppas faktiskt att laget klämmer sig in på topp 10. Det vore fantastiskt.
Bäste målskytt: Andy Johnson.

9. Tottenham
Man vill, med tanke på vilka spelare laget har (LUCA MODRIC!), tippa Spurs högre. Men våra grannar i norra London kommer aldrig att lyckas bättre och inte nu heller, trots flera fina skalper i träningskamperna som borde oroa motståndarna. Peter Crouch gör att laget når upp till plats åtta. Han är ju rätt lång.
Bäste målskytt: Peter Crouch.

10. West Ham
Gianfranco Zolas lag kommer att hamna på tionde plats i PL. Jag verkligen gillar att Zola eftersträvar en fulländad renodlad 4-3-3-uppställning, sällan man ser det nu för tiden. Scott Parker har en viktig roll på mitten i ”bubbles” och i år kan han få se ett genombrott bredvid sig. Jack Collison beskrivs som en framtida Michael Carrick och jag säger inte emot, West Ham får ju allt som oftast fram nya talanger. Ska bli spännande att följa honom. För att laget ska ta sig högre upp i tabellen krävs det att Carlton Cole levererar.
Bäste målskytt: Carlton Cole.

11. Sunderland
Kieron Richardson har burit laget på egen hand länge nu. Men nu kommer hjälpen. Lorik Cana från Marseille kommer att underlätta ordentligt för mittfältskollegorna runt omkring i ”The Black Cats”. Darren Bent från Spurs är ett tillskott i anfallet och han får nog en nytändning med garanterad speltid och unge Frazier Campbell från Man United breddar truppen offensivt. Jag tror på en överraskande hög placering för Sunderland.
Bäste målskytt: Darren Bent.

12. Stoke
Blir rekordsnabbt ett stabilt PL-lag. Arsenal fick stryk mot Stoke i fjol och min vän Hugo Hemlin myntade uttrycket ”You’ve just been Delaped” efter att Rory Delap låg bakom Stokes båda mål med sina enorma inkast. Ricardo Fuller fortsätter näta i år och till skillnad från Hull så kommer Stoke inte ha några problem med sitt ”andra-år”.
Bäste målskytt: Ricardo Fuller.

13. Bolton
Johan Elmander hade ingen vidare säsong i Bolton i fjol. Skador var en anledning. Svårt att anpassa sig en annan. Men nu kommer andra säsongen för Elmander och jag är övertygad om att han kommer lyckas bra. Och det är viktigt för Bolton som förra året hade en mittfältare, hjärtat och ledaren Kevin Davies, som bäste målskytt. Zat Knight från Villa är en bra förstärkning i mittlåset. Bolton? Ett typiskt mittenlag.
Bäste målskytt: Johan Elmander.

14. Blackburn
Roque Santa Cruz är ett tapp för Rovers även om han var skadad ofta. Det typiska mittenlaget håller sig kvar men får kriga för många poäng. Får se om Kalinic kan hjälpa McCarthy där uppe i stället. I övrigt är laget profillöst men svårtippat. Morten Gamst Pedersen är som vanligt en spelare att hoppas mycket på för Blackburn.
Bäste målskytt: Nikola Kalinic.

15. Portsmouth
Peter Crouch finns inte längre. Benjani är en annan lirare som försvunnit från klubben senaste året (ryktas om att han är på väg tillbaka i och för sig) och klubbens satsning har kommit av sig. Hela nio spelare har försvunnit inför den här säsongen och bland dem tongivande spelare som Glen Johnson och Sol Campbell. Det blir tungt.
Bäste målskytt: Frédérique Piquionne.

16. Birmingham
Vore roligt om Super Seb kunde lyckas med sitt Birmingham den här gången. De kommer förmodligen hamna precis ovanför strecket men backlinjen är orutinerad och tunn. Wolves och Wigan hotar underifrån och de här tre lagen slåss för att hänga kvar.
Bäste målskytt: Cameron Jerome.

17. Wolverhampton
Wolves har jag ett gott öga till på grund av en vän från förr som avgudade Steve Bull, den gamle skyttekungen i det orangesvarta laget. Det är också ett favoritlag eftersom matchdressen inspirerade Bobby BK:s dräkt, min senaste klubb. Men inte fan hjälper det Wolves. Inte ens Sylvan Ebanks-Blake fantastiska målsinne. Han värvas till ett topp 10-lag inom ett år.
Bäste målskytt: Sylvan Ebanks-Blake.

18. Wigan
Valencia har lämnat för Man United och även om det är ett nyförvärv som jag sågar när det gäller United, så hade han fortfarande gjort väldigt mycket nytta i Wigan. Det var inte heller länge sedan man förlorade Emelie Heskey och när han försvann gick det sämre för laget som förra året spelade över sin förmåga. Målvakten Kirkland måste hålla en hög nivå om Wigan ska hålla sig kvar.
Bäste målskytt: Jason Scotland.

19. Burnley
Stjärnan i Burnley är Wade Elliot. Jag skulle vilja heta Wade Elliot. Laget är kult och jag tycker redan nu synd om deras fans. Det blir inget roligt besök i högsta ligan.
Bäste målskytt: Robbie Blake.

20. Hull
Andra året blir för tufft för upp och NER-laget Hull. Förra säsongen var en oväntad succé, men i år går det skit från start till mål. Geovanni lämnar i vinter men hinner ändå göra flest mål i laget.
Bäste målskytt: Geovanni.

Skytteligan
1. Nicolas Anelka
2. Fernando Torres
3. Emmanuel Adebayor

Målskyttar i våra lag
Berbatov 9
Owen 12
Rooney 14

Bendtner 7
Arsjavin 12
Van Persie 15

Kuyt 10
Torres 19
Voronin 4

Assistligan
1. Cahill, Everton
2. Rooney, Man U
3. Zhirkov, Chelsea

Tre tränare som får sparken
Paul Hart, Portsmouth
Phil Brown, Hull
Harry Redknapp, Tottenham

Skandalspelaren 09/10
Emmanuel Adebayor

Årets målvakt: Manuel Almunia, Arsenal
Årets försvarare: John Terry, Chelsea
Årets mittfältare: Tim Cahill, Everton
Årets anfallare: Nicolas Anelka, Chelsea
Årets tränare: David Moyes, Everton

Flest mål
Manchester City

Minst mål
Burnley

Släpper in flest
Hull

Släpper in minst
Chelsea

Snart skiner Poseidon

2009-04-11T14:51:00.004+02:00

Blev väldigt glad när jag läste att IFK Göteborg äntligen bytt inmarschlåt. För mig som går och ser fotboll i Göteborg titt som tätt och som definitivt tänkt att göra det detta året då jag numera bor i Göteborg, plus att nya Gamla Ullevi lockar, så känns det grymt.

Tyckte om Joel Alme på skiva förra sommaren och en av låtarna jag tyckte om var "A summers youth", som han ju också tidigare gett bort till Hästpojken som gjorde sin version på melodin han älskade så mycket - "Utan personlig insats".

Nu kommer den tredje versionen på den fantastiska melodin som heter "Snart skiner Poseidon". Och den är alltså tänkt att fungera som IFK Göteborgs nya inmarschlåt. Helt rätt tänkt! Bra text, grym melodi och lätt att sjunga med i på ett brötigt "Just idag är jag stark"-sätt lika väl som på ett magiskt "You'll never walk alone"-sätt.

Tummen upp till IFK! Idag hade låten premiär på nya Gamla Ullevi och låten verkar föra goda krafter med sig. Blåvitt håller på att utklassa Djurgår'n.

I sammanhanget har det dock dykt upp en riktigt usel "Tommy Nilsson"-låt "En stad, ett lag" vilket för det första inte alls stämmer då staden har fyra lag i högsta divisionen. Men låten är kräkframkallande. Till och med "Heja Blåvitt" från 1867 är bättre.

Superchockskiten vi matas med.

2009-04-07T22:11:00.005+02:00

JOURNALISTIK. Var tvungen att fota Aftonbladets "etta" häromdagen. På förstasidan lyckas de få in sina tre ledord: chock, extrem och super.

Vad det handlar om? Ja, se själva. Om att det blir 12 plusgrader i april. Vilket det mig veterligen blir varje år.

Vilka amatörer det måste sitta på redigeringen där. De journalisterna som håller klass på "Bladet" - de är inte många - måste ju skämmas.

Nästa gång någon stolt berättar att "jag jobbar på blaaaadet" ska jag bara skaka på huvudet och gå därifrån. That's a promise.

Allsvenska tipset 2009 - plats 1-3 plus bonustips

2009-04-03T23:43:00.010+02:00

1. Elfsborg. Ante Covic. Abbas Hassan. Mycket hänger på er två. Målvaktsposten – den efter Johan Wilands avsked avgörande punkten. Just nu ser den extremt svag ut. Det är också den som fått mig att stöta och blöta beslutet om att placera Elfsborg som svenska mästare i evighet. Men nu har jag bestämt mig. För i övrigt har Elfsborg allsvenskans absolut bredaste och bästa trupp. Det är också spelare som inte är på väg att lämna laget. Stefan Ishizaki möjligtvis, men annars finns där lirare som redan har provat utomlands eller helt enkelt inte är redo. Inte när det kommer lukta SM-guld i sommar. Anders Svensson är tillsammans med Henrik Larsson allsvenskans bästa spelare men han är inte ensam om att vara en drivkraft i det gula laget. Martin Ericsson kom hem till Sverige och valde överraskande Borås före Göteborg och hans passningsspel tillsammans med Svensson, Ishizaki och dansande Emir Bajrami kommer att bli fantastiskt att se. Dessutom har Elfsborg tre (!) riktigt bra alternativ till den enda anfallspositionen. James Keene, Denni Avdic och så superettans mest eftertraktade spelare, nyförvärvet från Falkenberg, Joel Johansson. För defensiven på mitten kan de välja mellan Jari Ilola, Daniel Mobaeck och Helgi Danielsson. Teddy Lucic har fått en ny mittbackskollega, Anders Wikström, en av Gefles bästa spelare i fjol. Mathias Florén och Johan Karlsson är kanske inte de där flygande offensiva ytterbackarna men de är riktigt bra spelare och viktiga, framför allt Karlsson. Jag är väldigt imponerad som nämnt av bredden i Elfsborgs trupp. Som jag tror är en guldtrupp som tränare Magnus Haglund kontinuerligt kunnat bygga upp tack vare en fantastisk klubbledning som varje år värvar de hetaste spelarna. En eloge till det. Men som sagt, Ante Covic, Abbas Hassan, ni måste upp till bevis.

2. IFK Göteborg. Dörren till omklädningsrummet står på glänt. En mjuk och lite sorgsen melodi nynnas någonstans där inifrån. När man kommer närmare hör man vilken sång det är. Västsvenska stämmor har försiktigt tagit ton och man hör de välbekanta orden och den lika välbekanta melodin. ”Pappa kom hem, för jag längtar efter dig”. Niclas Alexanderssons avsked tror jag kommer betyda mycket för IFK på ett negativt sätt. Det var han som gjorde Adam Johansson till en landslagsman. Det var hans rutin och smartness som gjorde att IFK:s ungtuppar blivit så bra som de nu är. Men jag tror inte riktigt att Erik Lund, Jakob Johansson, Sebastian Eriksson, Robin Söder, Nicklas Bärkroth och de andra var riktigt redo att släppa Alex hand. Otroliga talanger givetvis, men vad skulle hända om laget fick motgång? Thomas Olsson är en nyttig spelare och kan säkert fungera som ”pappa” men Tobias Hysén som är oerhört nyttig för IFK:s sätt att spela med snabba omställningar tror jag inte har riktigt den typen av respekt hos småkillarna. Han är mer den skämtsamma typen som lär leva rövare med Stefan Selakovic. Vilket, om det går bra för laget, kommer betyda en fortsatt fantastisk stämning i Blåvitt. Ett U21-EM står för dörren och IFK har flera representanter i Sveriges lag. Sådana viktiga pjäser som Pontus Wernbloom, Gustav Svensson och Mattias Bjärsmyr och kanske Erik Lund och Sebastian Eriksson är aktuella att spela i den blågula tröjan under den andra halvan av juni månad. Bjärsmyr har redan sagt att han är sugen på att prova proffslivet och han lär se U21-EM, precis som de andra, som ett utmärkt skyltfönster. Jag tror också att nyblivne A-landslagsmannen Adam Johansson kan sticka utomlands i sommar om rätt bud kommer. Så hemvärvningen av Karl Svensson som misslyckats med det mesta sedan han lämnade IFK och ingick i landslagstruppen VM 2006 kommer att betyda enormt mycket för Blåvitts defensiv där Ragnar Sigurdsson redan är dominant och där Hjalmar Jonsson och Adam Johansson är bra ytterbackar med två goda alternativ i Sebastian Eriksson och Erik Lund. På mitten kommer Gustav Svensson göra ett hästjobb i vanlig ordning. Och Pontus Wernbloom, hur man nu väljer att använda honom i år, han kommer att fortsätta växa. Säkert ännu mer efter U21-EM då han fått spela stora matcher (det kan ju faktiskt få den effekten också). IFK Göteborg är det lag som kommer att älska mest att spela på den nya fantastiska fotbollsarenan Gamla Ullevi. Räkna med ett enormt tryck. Förra årets publiksvek berodde mest på tröttheten på ett ekande öde Ullevi så detta var verkligen på tiden. Publiken och den härliga ungdomliga energin i laget samt tränarteamet Stefan Rehns och Jonas Olssons fenomenala hjärnor kommer definitivt göra IFK till ett topplag även i år. Men jag tror inte Blåvitt går hela vägen.

3. Kalmar. Kalmar gjorde klart flest mål i allsvenskan i fjol, hela 70 stycken. Men då var Patrik Ingelsten, Cesar Santin och Viktor Elm de stora fabrikörerna och de har lämnat. Att så många mål försvinner är det som gör att Kalmar inte försvarar sitt guld. Rasmus Elm har tagit ett rejält kliv och jag blir förvånad om han är kvar i Kalmar efter U21-EM där han kommer vara fantastisk att skåda. Med Rasmus borta har Kalmar blivit av med topparna i laget, men har ändå en imponerande bredd. Lasse Johansson och Henrik Rydström håller fortfarande klass på mitten, Daryl Smylie är ett okej nyförvärv från Ljungskile, likaså Tobias Eriksson från GIF Sundsvall och brassen Lourival Assis som ska vara en giftig yttermittfältare. Daniel Sobralense fick inte spela mycket i fjol men gjorde mål när han fick chansen och kan få ett genombrott i år. Daniel Mendes däremot är jag tveksam till, han sög i AIK. Kanske att han trivs bättre i Kalmar men frågan är hur ofta han får spela i den stenhårda konkurrensen med Abiola Dauda och David Elm om forwardpositionen. Emin Nouri är en av mina favoritytterbackar och jag tror han kan bli en A-landslagsspelare så småningom. Marcus Lindberg och Joachim Lantz är mittlåset som gav guld 2008 och de är samspelta och kommer att betyda mycket för defensiven. Nanne Bergstrand är allsvenskans skönaste tränare (Janne Andersson är närmast) och en riktigt bra sådan. Han kan med sitt taktiska kunnande göra storverk med Kalmar i år igen. Men Champions League och ständiga värvningsrykten och två bättre fokuserande utmanare i Elfsborg och IFK Göteborg kommer att göra att Kalmar inte blir bättre än trea.

Allsvenska tabellen vid sommaruppehållet
1. Elfsborg
2. Helsingborg
3. IFK Göteborg
4. AIK
5. Kalmar
6. GAIS
7. Halmstad
8. Örebro
9. Malmö
10. Djurgården
11. Häcken
12. Örgryte
13. Trelleborg
14. Hammarby
15. BP
16. Gefle

Skytteligan - topp tre
1: Anselmo, HBK
2: Robin Söder, IFK
3: Kim Olsen, ÖSK

Assistligan - topp tre
1: Henrik Larsson, HIF
2: Stefan Ishizaki, IFE
3: Rasmus Elm, KFF

Fem spelare som kommer att lämna allsvenskan innan sista matchen är färdigspelad.
Mattias Bjärsmyr, IFK
Adam Johansson, IFK
Rasmus Elm, KFF
Ivan Obolo, AIK
Anel Raskaj, HBK

Tre tränare som får sparken.
Tony Gustavsson, Hammarby
Per Olsson, Gefle
Mikael Stahre, AIK

Spelare som står för den största skandalen utanför fotbollsplanen.
Wilton Figueiredo

Vilket lag som kommer att värva flest spelare under säsongen.
AIK

Bäst i regionen
Väst: Elfsborg
Skåne: Helsingborg
Stockholm: AIK
Övriga: Kalmar FF

Fairplay: Elfsborg
Busligan: Örgryte

Årets målvakt: Kim Christensen, IFK
Försvarare: Adam Johansson, IFK
Mittfältare: Rasmus Elm, KFF
Anfallare: Anselmo, HBK
Tränare: Sixten Boström, ÖSK

Gör flest mål: Helsingborg
Gör minst mål: Gefle
Släpper in flest mål: Brommapojkarna
Släpper in minst mål: IFK Göteborg

Vilken spelare får flest varningar?
David Leinar, Örgryte

Allsvenska tipset 2009 - plats 4-5

2009-04-02T17:19:00.004+02:00

4. Helsingborg. Ledsen Martin, men efter att ha tippat Helsingborg som vinnare två år i rad så ger jag nu upp. Laget blir inte bättre än 4:a den här säsongen heller men det tror jag för att de gång på gång bevisat det. Utan den förutsättningen skulle de säkert ligga topp tre. För värvningarna är riktigt smarta. Erik Sundin har länge varit en offensiv favorit i Trelleborg på grund av sin kvickhet, men där har spelarna runt omkring, i alla fall inte i offensiven, hållit måttet. I Helsingborg får han en helt annan omgivning och det ska bli mycket spännande att se honom. Men den största anledningen till att jag tycker att värvningen av Sundin är smart, det är alternativen på kanterna. Erik Sundin gör att man nu kan spela Christoffer Andersson som ytterback om man måste det (kanske t ex en skada på Adama Tamboura uppkommer). Erik Sundin gör också att man kan flytta upp René Makondele i anfallet – han funkar ju bra med Henke – om man måste det (kanske t ex en skada på superlöftet Rasmus Jönsson uppkommer). Och detta säger jag trots att man nu har tre fantastiskt spännande alternativ att para ihop Henke med. Det andra nyförvärvet är nämligen en personlig favorit – Magnus Arvidsson! Han ska visserligen bara fungera som back up fram till sommaren men helvete vad coolt det vore att se Arvidsson och Henke ihop. Det skulle bli lika stor skillnad i att tänka löpvägar som ett parti schack där Magnus och Henke är ryska världsmästare och där försvararna framställs som två George W Bush – föredettingar och efterblivna. Den tredje värvningen är mittfältaren Yakubu Alfa (vilket fantastiskt namn!) och 18-åringen från Nigeria verkar minst sagt intressant och utvecklingsbar. Tänk vad Henke skulle kunna lära honom (allt utom Zorro-finten förmodligen). Längst bak tillkommer också Markus Holgersson från Ängelholm som är en lång och ståtlig back. Dessa spelare är alltså nykomlingar till i stort sett en intakt trupp som är riktigt respektingivande med sin rutin. Mittbacken Joel Ekstrand i mittförsvaret spås en lysande framtid men vem som ska spela bredvid honom är egentligen Helsingborgs enda riktiga problem. Hannu Patronen har mycket mer att bevisa. Tur då att mittfältet är så starka framför dem. Marcus Lantz är en klasspelare och Òlafur Skúlason är stark men skadebenägen. Andreas Landgren är också en kämpe och Isaac Chansa kan springa på bra länge. Tamboura förresten – vilken ytterback! Men stannar han hela säsongen? Daniel Andersson är målisen som stod samtliga 30 matcher i fjol och gjorde det bra – en rutinerad gubbe. Men den mest rutinerade gubben av dem alla, och han som mycket hänger på även i år, det är naturligtvis Henrik ”Henke” Larsson. Han om någon borde ju få bort den där ojämnheten som HIF visar upp år efter år.

5. AIK. För tredje året i rad slutar den allmänna idrottsklubben ifrån Solna på femte plats. Och det är bra gjort med tanke på den förbryllande tunna och skadebenägna trupp man har. Bojan Djordic och Gabriel Özkan personifierar den. Nye holländaren Jos Hooiveld är en riktigt spännande värvning. Mittbacken har blivit utsedd till finska ligans bäste försvarare två år i rad och har imponerat under försäsongen. Jag tror han och Per Karlsson kommer att hitta varandra snabbt tillsammans med landslagsmeriterade ytterbackarna Nils-Eric Johansson (tidigare mittback) och Markus Jonsson. Potential att vara en av de bästa fyrbackslinjerna i årets allsvenska tycker jag. Tyvärr hade AIK en sabla otur med målvakten Tomi Maanoja som bröt benet för ett par veckor sedan. Enligt finsk media är han den störste målvaktstalangen de fått fram, och det säger inte lite i ett land med god målvaktstradition. Så AIK får ställa Daniel Örlund mellan stolparna igen, i alla fall en helt okej målvakt. Framåt ser det klent ut i AIK. Visst drömmer man om att få se talangen Özkan få vara skadefri och för en gång skull få tid på sig att slå igenom men allt känns så osäkert med honom. Framför allt eftersom det ska klämmas in ett U21-EM på hemmaplan mitt under säsongen där han förmodligen deltar. Argentinaren Jorge Ortiz är rätt seg men levererar ändå en del assists och han gillar att lira med landsmannen Ivan Obolo – i mitt tycke bland allsvenskans tre-fyra bästa anfallare. Jag tror Obolo kommer göra en hel del strutar även i år. Kenny Pavey kommer springa och slita och dribbla och slå inlägg som vanligt på sin yttermittfältsposition och han blir en viktig kugge på ett riktigt blekt mittfält.där Daniel Tjernström inte längre är vad han en gång var. Mikael Stahre har fått det underbara uppdraget att ta över ett AIK som känns jävligt labilt. Men jag har en känsla av att Stahre kan styra upp det och skapa ett lag av lirarna och ett lugn i truppen. Återstår att se om han kan skapa ett lugn hos Black Army också. Och så var det det där med bortabojkotten… suck…

Allsvenska tipset 2009 - plats 6-7

2009-04-01T18:08:00.003+02:00

6. Halmstad. När jag såg Anel Raskaj live för första gången blev jag omåttligt förtjust. I 45 minuter gjorde han och resten av ”smurfligan” som de ville med IFK Göteborgs försvar – och det vill inte säga lite. I halvtid kände sig Stefan Rehn/Jonas Olsson tvungen att byta in Gustav Svensson som en defensiv mittfältare bakom den defensive mittfältaren. Ett genidrag visade det sig, det var nämligen enda sättet att få stopp på Raskaj. För varje gång 19-åringen i den första halvleken fick yta att vända upp gick det inte att stoppa honom. Det blev farligt gång på gång på gång. Till höger har han Michael Görlitz, i mitt tycke allsvenskans bäste yttermittfältare och till vänster Marcus Olsson, tvillingbror med Martin i Blackburn. Och Marcus är ingen dålig talang han heller. Dessa tre unga spelare är en fröjdig offensiv kraft i Halmstad BK – och framför dem, där har de en målskytt av rang: Anselmo (15 mål under debutsäsongen i fjol). Bakom ”smurfligan” finns städare som Sebastian och Andreas Johansson, båda duktiga, den sistnämnde till och med riktigt, riktigt bra med en grym kondis och löpvilja. Och det är tur för Halmstad att de har Team Johansson. För backlinjen är sådär. Först och främst är den stenhård och framför allt Tomas Zvirgzdauskas är grym med skallen (såg bara Jörgen Wålemark vinna mot honom i nickduellerna i fjol). Tommy Jönsson, mittbackskollegan, är också han bra i luften och precis som Zvirgzdauskas smäller han på utav bara helvete. Men, och det är ett stort MEN. De är ganska långsamma. Och om vi ska återvända till den där matchen mot IFK Göteborg på Ullevi i somras så var den andra halvleken totalt dominerad av hemmalaget. IFK-spelarna kontrade och sprang runt, förbi och ifrån samtidigt som HBK-försvaret tog sig fram likt tjockisar genom tunnelbanespärrarna i Stockholm. Och de kommer inte vara snabbare i år. Per ”Texas” Johansson skrev en fantastisk krönika i årets första nummer av Offside men han är inte den vänsterback han en gång var och hans krönikor hjälper inte. Och Mikael Rosén på högerbacken har långt ifrån den acceleration och fart han hade på 60-talet när han fortfarande var ung. Tur för Halmstad att de i år, till skillnad från i fjol, har med sig fantastiske finske målvakten Magnus Bahne från start. Han, smurfligan och Anselmo är receptet för en placering på den övre halvan. Och skulle nån i offensiven försvinna så finns ju alltid bröderna Kujovic – nån gång blommar de väl ut?

7. Örebro. Jag tror att publiken som skriker ”tjockis” efter Emra Tahirovic i inledningen av säsongen kommer att få äta upp det. Än så länge känns Emra som en ersättare till Eric Bassombeng på högerkantens offensiv, Bassombeng som varit riktigt bra under försäsongen, På vänsterkanten i det spännande tremannaanfallet finns finske landslagsmannen Roni Porokara som kommer springa kortaste vägen, rakt igenom motståndarförsvaren från sidlinjen rakt in i banan. Eller så kommer passningen snett inåt bakåt till Örebros bästa spelare Kim Olsen. Riktigt bra gjort av ÖSK att lyckas behålla honom och hans mål kommer betyda mycket för ÖSK som numera känns närmare toppen än botten. Mycket tack vare att de lyckats behålla kärntruppen med spelare som Fredrik Nordback och Patrik Anttonen (som gjort en sjukt bra försäsong). På mitten kommer Nordin Gerzic springa omkring med en lika låg tyngdpunkt som dvärgen i Fångarna på fortet med en uppsättning nycklar. Men de nycklarna, de offensiva nycklarna, kommer betyda mycket för ÖSK i sommar och Gerzic är ytterligare en spelare som ÖSK gjort rätt i att förlänga med. Sedan är det sjukt att en spelare som var så talangfull som Kristoffer Näfver nu är helt ute ur rampljuset. Killen har inte levererat alls och har ett självförtroende någonstans under Gerzics tyngdpunkt. En som dock har levererat på plan är nyförvärvet och fansens nye gunstling, amerikanen Alejandro Bedoya som kommer vara ett utmärkt alternativ, eller komplement, till Gerzic. John Alvbåge i målet är en av Sveriges bästa målvakter och det är inte helt omöjligt att han tar tillbaka en landslagsplats till hösten. Försvarslinjen då? Nja, här har vi det som känns osäkert och som håller kvar ÖSK i mitten. Bra ytterbackar i Samuel Wowoah och Anttonen som fungerar bra i Örebros härliga offensiv men mittlåset känns kass. Magnus Wikström i all ära men vem i h-vete ska spela bredvid honom? Jag tror att svartvitt kommer uppträda osäkert och svajigt i defensiven och det blir helt enkelt akilleshälen i jakten på den absoluta toppen. Trots det tar de platsen som är gjuten för dem, den sjunde. By the way så har ÖSK sålt en jävla massa säsongsbiljetter och Behrn Arena börjar med de nya läktarna på kortsidorna se ut som en av landets hetaste arenor.

Allsvenska tipset 2009 - plats 8-10

2009-03-31T14:09:00.002+02:00

8. Malmö FF. Det faktum att ”Himmelsblau” inte längre har den stora pressen på sig som de hade säsongerna efter SM-guldet kan komma att betyda mycket i år. MFF har helt klart ett par av ligans bästa mittfältare – om allt klaffar – Daniel Andersson och teknikern Labinot Harbuzi. Dessutom är Jeffrey Aubynn inte slut som fotbollsspelare och hans ”dojja” kommer hjälpa till med flera fasta situationer. På topp ser det inte lika bra ut som tidigare år. Finska landslagsmannen Jonathan Johansson har lämnat och nu ställs hoppet till Edward Ofere, en kraftfull anfallare som visade sin farlighet i flera inhopp i fjol. Men att MFF bara har fyra renodlade forwards är märkligt, här måste det ju komma någon värvning i sommar, eller? Jag tycker det mesta tyder på att man kommer lira en 4-2-3-1-uppställning men jag tror också talangen Agon Mehmeti kan få ett genombrott i år om/när han får chansen. Och får han det kan säkert Malmö gå över till spel med två forwards så småningom. Jonas Sandqvist är en helt okej målvakt, försvarslinjen också den helt okej, framför allt Ulrich Vinzents. Malmö måste vara det enda laget som har två brasilianare som försvarare! Men här ska vi komma ihåg att nye Ricardo är en härligt offensiv och snabb ytterback som kommer springa fram och tillbaka på vänsterkanten i sann brasse-anda. Kan bli kul. Den nya arenan i Malmö och en ökad publiktillströmning kan kanske hjälpa Malmö högre upp – men jag tror snarare det sätter press på en hårt belastad och tunn trupp.

9. Hammarby. Petter Andersson var den första spelaren förra säsongen som jag verkligen imponerades av (han dansade fotboll i premiären mot LSK). Han fortsatte spela osvenskt med högt tempo och det var ingen överraskning att han lämnade klubben efter att jag sett de första omgångarna med Bajen i fjol. Nu saknas han på Söderstadion. Erkan Zengin har också lämnat men nja, det tappet känns inte lika farligt. Han har aldrig riktigt imponerat på mig över tid. Sant är i alla fall att Hammarby IF inte är ett lag för den övre halvan. Niondeplatsen når man efter en stark avslutning på säsongen efter att de värvat/lånat en duktig offensiv spelare under sommaren (Kennedy? Björn Runström?). Sedan är lagen bakom helt enkelt inte tillräckligt bra över en hel säsong. Framåt är man alltså lite för tunna och det kommer inte bli svårt att läsa att många av bollarna kommer att spelas mot Charlie Davies. Carlos Gaete kan få ett genombrott i år och i sådana fall är hans tjänster ute på vänsterkanten viktiga för Bajens attacker. Lolo Chanko blir en ledarfigur mer än någonsin i år men jag är övertygad om att han kommer sköta det ansvaret med bravur. Sebastian Castro-Tello då? Nja, jag tycker han är för seg trots sin fina teknik och tror han kommer se ut som i fjol: som en axelryckning. Längst bak är Rami Shaaban en viktig kugge som en av Sveriges bästa målvakter (så länge han är frisk då förstås) och det kommer betyda mycket för backlinjen med den hyllade nye mittbacken Igor Armas från Moldavien som överhuvud. I premiären borta mot Elfsborg häver tillfälligt Bajens supportrar bortabojkotten, men sedan är tydligen deras önskan att fortsätta med den. Det kommer inte direkt hjälpa laget även om de naturligtvis inte kan sluta med den nu när de höll på hela förra säsongen (utan att lyckas).

10. GAIS. Det första man tänker på är givetvis tappen av Bobbie Friberg da Cruz och snabblöpande Levon Pachan… Packo…Pachta… en jävligt snabb armenier. Just Bobbie måste kännas tungt för Gaisarna även om det var väntat. Levon är ett anfallsvapen mindre och när nu spelet i stället mer kommer att gå genom Wanderson så tycker jag inte man har vad som krävs i den offensiva variationen – trots att brassen är en av de bästa i allsvenskan. Förra årets stora utropstecken i GAIS tycker jag Björn Andersson var som i sin allsvenska debutsäsong gick från att vara en mittback till en anfallare med enorm pondus. Han kommer med stor sannolikhet betyda mycket även i år. Jag tror att nye Pär Eriksson kommer börja där uppe men får Björn förtroendet så kommer han tacka för det med några kraftfulla målgivande nickar. Värvningen Mattias Lindström kan säkert vara en god ersättare till Levon som högerspringare men jag tror inte man ska överskatta hans förmåga bara för att han varit utlandsproffs i Österrike. Däremot gillar jag Daniel Nicklasson på andra kanten, en mycket underhållande spelare när formen är där. Styrkan i Gais sitter trots Bobbies avsked i defensiven. Ifjol släppte makrillarna bara in 36 mål och hjärtat Fredrik Lundgren och starke Richard Ekunde är rutinerade och bra i defensiven. Framför dem kommer Johan Mårtensson hjälpa laget att andas. Men jag tror det är bristen på offensiv kraft som gör att GAIS inte kommer ta tillräckligt mycket poäng i år för att tillhöra den övre halvan. Och just det. Även GAIS kommer att kunna avnjutas på nya Gamla Ullevi.

Allsvenska tipset 2009 - plats 11-13

2009-03-30T21:45:00.008+02:00

11. Djurgården. De enda riktiga ljusglimtarna på Stockholm Stadion i sommar blir de tre konserterna med Bruce Springsteen & the E Street Band. För folk kommer svära nåt så in i helvete över deras fotbollslag. Laget blev tolva i fjol och revanschlusten är stor med gamle mästartränaren Zoran Lukic tillbaka. Dessutom är DIF ett sprillans nytt lag. ”Äntligen” har de dumpat brassarna Quirino och Enrico men tyvärr har de tappat deras bäste spelare, i mitt tycke, Jones Kusi-Asare. Liraren Christer Youssef från BP är ett bra och spännande nyförvärv och förre ÖIS:aren Boyd Mwila kommer sätta en del strutar. Mest mål ska dock Johan Oremo göra och nu är det verkligen upp till bevis, för man hoppas ju att den där säsongen för två år sedan inte var en engångsföreteelse. Daniel Sjölund var skadad mycket i fjol men i år blir finnen verkligen tungan på vågen. Får han det att stämma med Prince Ikpe Ekong så lär DIF hamna högre upp i tabellen än så här. Annars är jag absolut mest nyfiken på Hrvoje Milic från ett så underbart klassiskt lag som Hajduk Split. Under försäsongen har han utmanat och utmanat, lyckats hyfsat faktiskt. Tror dock han kommer reta gallfeber på Rajalakso eftersom Milic är rätt bollkär. Faktum kvarstår, i år handlar det om att bygga ett nytt lag och i Djurgårdens långsiktiga plan för att åter bli ett vinnarlag så kommer det att ta tid. Man är inte redo i år och kommer helt enkelt vara för ojämna. Till sist: jag kommer verkligen älska att få se Jan Tauer i aktion igen. Första gula kommer i premiären.

12. Örgryte. Marcus Allbäck tog ÖIS till allsvenskan. Marcus Allbäck håller dem kvar. Allbäck kommer göra över 12 mål den kommande säsongen, vilket är mycket i den nedre halvan. Alvaro Santos gör 10 mål. Det är två klasspelare det handlar om och även om de blivit lite till åren så tror jag deras glädje och rutin gör dem till det anfallspar som folk faktiskt hoppats på. Dessutom blir Gamla Ullevi ett lyft, vilket det blir för alla Göteborgslagen. När man knallar förbi arenan så blir man jävligt sugen. Den ser så internationell ut, fast i ett mindre, mer intimt format. Kan bli ett jävla tryck. Och ÖIS fans har redan visat vad de går för när de ”hämtade hem” Mackan. Tyvärr för Göteborgs samlade stekarkår är mittfältet för svagt trots Pavel Zavadils och Sylvain Legwinskis offensiva kvalitéer och backlinjen lär inte skrämma någon kaxig forward, även om nu David Leinar kan trycka till. ÖIS har varit katastrofala under försäsongen. Dagens tapp av den ende som visat lite form i träningsmatcherna, Boyd Mwila, som nu går till Djurgården, är inte bra. ÖIS hade behövt alternativ då Allbäcks och Santos kroppar inte kommer orka spela alla matcher.

13. Trelleborg. Andreas Drugge och lånet Joakim Sjöhage kommer väga lätt mot de allsvenska försvaren men tar de bara rätt löpningar kan nog Kristian Haynes leverera en och annan macka på Vångavallen. Är Jovanovic-bröderna från IFK Malmö redo för klivet från division 1 till allsvenskan? Tror inte det, även om de kan bli underhållande. Mattias Thylander blir även i år naturligtvis väldigt viktig på mitten med sin kämparglöd. En gammal favorit från Malmös guldår är snabbe och smarte Marcus Pode som nu vänder hem till andra sidan Danmark efter spel i Nordsjälland – där får Haynes garanterat en lekkamrat. Man sitter och hoppas att TFF ska spela lite mer underhållande den här säsongen än tidigare, för det verkar ju så, men jag tror det leder till en liten identitetskris. Är man ett tjongalag så är man ett tjongalag. Det kan inte ens Tom Prahl ändra på.

Allsvenska tipset 2009 - plats 14-16

2009-03-29T22:05:00.004+02:00

SPORT. Följande inlägg är det första av flera den närmaste veckan som kommer handla om allsvenskan i fotboll. En egentligen obetydlig liten skitserie som ändå engagerar väldigt mycket folk. Framför allt engagerar den mig (Sveriges Radio), Martin Bergström (HD, Lokaltidningen) och Andréas Sundberg (UNT, SvD), tre journalister som gillar att tävla. Det blir väldigt internt och löjligt men likväl blodigt allvar. Idag ska vi enligt reglerna (Sundbergs regler, Sundbergs tävling) lägga ut vilka lag som placerar sig på platserna 14-16 i den allsvenska tabellen 2009. Med andra ord de tre sista lagen. Detta är tredje året vi kör tävlingen. Första året vann jag och i fjol vann Martin. Det här året tar jag tillbaka mästartiteln.

14. Häcken. Förra gången getingarna från Hisingen gick upp gjorde de en supersatsning med den argaste bålgetingen av dem alla – Stig Töfting. Den här gången triumferar de med den tre meter långe men skadebenägne gamle knarkaren Mathias Ranégie som inte platsade i IFK Göteborg. Han lät spännande när han kom till allsvenskan. Mer än så var det inte. Och att Häcken nu till stora delar sätter sitt hopp till honom borde vara lite oroväckande för alla bikers på Hisingen. För tappet av Daniel Larsson till Malmö FF var tungt. Resten av värvningarna kommer från finska ligan, superettan och division 1. Det håller inte. Häcken får helt enkelt förlita sig på duktige målisen Christoffer Källqvist och rutinerade men gamle mittbacken Mathias Östberg. Jonas Henriksson är duktig men han blir allt äldre. Häcken klarar en kvalplats, mycket beroende på att de är samspelta och att föreningen alltid verkar omhuldas av en positiv anda. Och hoppas på någon schysst Gothia Cup-talang, kan man ju alltid.

15. Gefle. Tack för den här tiden Gefle. Men nu är det över. Bapupa hit och Bapupa dit – det handlar om överskattad skit. Anders Wikström gick till Elfsborg och jag tror inte folk fattar hur viktig han var för Gefles defensiv. Han styrde. Och framåt skyltar de ljusblåa med Hans Berggren, 49 år, som lär hinna skada sig innan detta inlägg är publicerat. Eller åtminstone få problem med ryggen igen. Kvicke lille Jonas Lantto och gänglige Amadou Jawo ska skapa grejerna framåt. Mattias Hugosson är en fantastisk målvakt. Dessutom gillar jag Yussif Chibsa och hoppas han får mer speltid i år. Men, nej, Johan Oremo och all den boost som kom med honom och Gefle för två säsonger sedan, den finns inte kvar. Jonathan Berg, som aldrig tycks få spela längre än en halv säsong i IFK Göteborg, ska vara räddaren på mitten. Och även om han är duktig så är han inte sååå duktig – dessutom för ojämn. Nej, nu är allsvenskan klar med Gefle och Gefle med allsvenskan.

16. BP. Olof Guterstam – världens trevligaste fotbollsspelare – är tillbaka i BP och han kommer få bära en enorm börda på sina axlar. Om målskyttet inte lossnar för honom i år heller så kommer det att gå grus i maskineriet direkt för Brommapojkarna. Även om Pablo Piñones-Arce är ett intressant nyförvärv så ser det tunt ut i den lilla 08-klubben. Under försäsongen har de kryssat mot Djurgården och spöat Gefle men den inspirationen lär inte räcka när det blir allvar. BP kan mycket väl hålla sig ovanför nedflyttning ett tag, som så många andra nykomlingar ofta gjort, men jag tror det blir respass till slut. Och att den gigantiska ungdomsföreningen, men samtidigt lilla klubben, kommer sist.

Hoppsan! Vilken debut "Ankan"!

2009-03-28T18:36:00.003+01:00

SPORT. Lagerbäck låter alltså en orutinerad 26-årig allsvensk högerback debutera i tävlingssammanhang mot Portugal på vänsterbacken. Då får i alla fall Mikael Nilsson spela på sin högerback för en gång skull. Adam Johansson har spelat på typ alla positioner i IFK Göteborg så det är ju ingen jättestor ovana för honom. Det är bara det att det är skillnad på Nani och Görlitz. Märkligt när vi äntligen fått tillbaka en riktig - förvisso matchotränad - vänsterback i Erik Edman. Men hoppas "Ankan" fixar det bra nu. Vore kul med ett genombrott. Sjukt förresten allt tjat om att Lagerbäck aldrig förnyar. Jämför startelvan mot Portugal med EM-laget.

Portugal har inte en chans

2009-03-28T17:40:00.006+01:00

SPORT. Fotboll är en lagsport. Lag fungerar inte om spelare mår dåligt. I Sverige mår spelarna enligt rapporterna bra, tjoar och tjimmar på träningarna och har ingen press på sig i VM-kvalet ikväll. I Portugal mår uppenbarligen spelarna inte alls särskilt bra just nu. Cristiano Ronaldo får rött kort. En av varningarna kommer efter något av följande: snack, filmning, eftersläng. Mikael Nilsson hade inga problem med Ronaldo senast och byter Uniteds stjärna kant så är kung Edman tillbaka i tjänst. Det finns ingen riktig rutin i Portugal och en nästan oprövad och enligt portugisiska journalister dålig målvakt ska stå mellan stolparna. Sverige fixar minst en poäng idag på ett Lagerbäckskt kvalsätt. Förvånansvärt enkelt dessutom. Rasmus Elm ligger bakom ett mål.

Men har Sverige en dålig dag vinner Portugal med 1-0 på en felaktigt dömd straffspark.

Det är för övrigt enkelt att provocera människor. Glöm aldrig det.

Finns Bobby Svanér de la Cruz på riktigt?

2009-03-28T16:35:00.007+01:00

LIVET. Bobby, som på riktigt är världens snällaste människa, kom in i mitt liv genom min kombo David för x antal år sedan. Det senaste ett och ett halvt året har vi lärt känna varandra väl, mycket beroende på att han blev en del av Jesper Larsson Band i rollen som den nya gitarristen. Jag har också förstått att Bobby, som är en ideell själ och ett socialt geni, är omtyckt och känd av precis alla i Åmål där han bor. Anledningen till dagens inlägg om honom är följande händelse:

Igår var det fest i Åmål. Jag sov hemma hos Bobby på en madrass på vardagsrumsgolvet. Jag vaknade vid 10:40 av att det puttrade och fräste ute i köket. Det luktade pannkakor.

"Bobby!?" undrade jag nyvaken och bakfull.
"Javisst!" svarade Bobby glatt.
"Vad gör du?" undrade jag.
"Jag gör american pancakes. Du ska nog gå upp och ta på dig för det kommer fölk hit om 20 minuter" uppmanade Bobby.
"Kommer det folk?", undrade jag.

"Ja jag har bjudit över lite fölk på brunch" förklarade Bobby glatt.

Jag ligger alltså utslagen på en madrass men om nu Bobby gått upp vid klockan 9 för att köpa ägg och en massa annat så får jag ju kliva upp, tänkte jag. Väl i köket ser jag resten av Bobbys bakfylleprojekt. Jag blir chockad.

Ungefär lika chockad som de 12-15 personerna som Bobby bjudit in (alla han bjöd kom såklart!) och som under tystnad bevittnade allt som stod framdukat på vardagsrumsbordet. Det vill säga:

Amercian Pancakes. Nutella-choklad. Jordnötssmör. Bacon. Äggröra. En gigantisk fruktsallad (äpple, apelsin, kiwi, banan, melon m.m.). Brödrost med massa toast. Smör. Ost. Gurka. Apelsinjuice. Äpplejuice. Sylt. Bröd.

Kom ihåg att det var för tolv till femton personer. Mycket mat alltså. När de tolv till femton personernas blickar till slut scannat över hela bordet vände de sig mot Bobby, som stod vid ena kortsidan av bordet, och såg då en överlycklig pojke stå där och gnugga händerna och se alldeles överlycklig ut. Och så sa han lite förtjust på sin breda Åmåls-dialekt:

"Det ä bare så roligt å bjude fölk på mat".

Finns han på riktigt, Bobby Svanér de la Cruz? Jag älskar honom av hela mitt hjärta.

Vardagsångest del 1

2009-03-28T15:54:00.004+01:00

LIVET. Jag pendlar mellan Göteborg och Uddevalla under vardagarna. Jag har det senaste funderat mycket på hur rädda vi är för varandra. Det är sällan - nej det händer fan aldrig - att två personer sitter bredvid varandra om det finns lediga säten i par. Jag själv är likadan. Mobilbilden till höger är tagen häromdagen. Det satt en person på nästan samtliga dubbelsäten, och vissa kör till och med klassikern att trotsigt sätta sig ytterst så att man verkligen visar att "jag vill då inte ha någon social kontakt under den här bussresan inte". Själv passerade jag samtliga säten och hamnade längst bak. Det är inte så mycket för att jag inte vill sitta bredvid någon - det är mer för att jag inte vill sätta mig bredvid någon för att den personen ska sucka och bli irriterad och tänka att "av alla jävla lediga platser så väljer du att sitta bredvid mig, vilken jävla otur jag har". Så utan att störa trippar jag förbi allihop och sätter mig längst bak. Jag har allvarliga problem. Därför följande regel:

"Jag måste sluta bry mig oftare och låta folk få bli förbannade på mig även när det inte är på mina villkor."

Sedan är det givetvis skönt att sitta själv på ett dubbelsäte och ha väskan bredvid sig i stället för på golvet bakom vaderna där utrymmet för benen blir extremt litet och varmt om personen framför fäller sitt säte bakåt. Men det blir bara så jävla löjligt och typiskt svenskt när jag och alla vill sitta för sig själva. Är vi så jävla tråkiga? Känner att jag vill bort härifrån till ett ställe där de sociala reglerna är annorlunda.

Expressens nya bidrag till mänskligheten

2009-03-28T15:51:00.001+01:00

JOURNALISTIK. Expressen hade idag ett helt nytt ord på sina löpsedlar: TÅRKOLLAPS.

Kommentarer är överflödiga va?

Grattis i efternackskott

2009-03-27T09:17:00.009+01:00

LIVET. Det här med att komma ihåg födelsedagar är nog fan jag sämst i världen på. Igår glömde jag min vän Martins. Trots att jag ringde bara för fyra dagar sedan för att kolla när den var så att jag inte skulle glömma. Han fyllde 24 år, en ålder som passar honom. Fortfarande ung och lovande och kan kallas för talang, men nu också med ett års mer rutin i kroppen. Martin passar jävligt bra i rollen som 24-åring. Men först, förlåt för att jag glömde din födelsedag. Och grattis i efterskott.

(Facebooks nya design gör att födelsedagarna hamnar allra längst ner i listan till höger istället för typ längst upp. Det hjälper inte direkt en sådan som mig.)

* Foto: martini.blogg.se

Två korta recensioner av mindre betydelse precis som alla andra recensioner

2009-03-27T09:10:00.002+01:00

MUSIK. bob hunds nya är antingen jävligt dålig eller kräver sjukt många lyssningar. En besvikelse men kanske mest för att "Tinnitus i mitt hjärta" lovade så mycket.

Florence Valentin däremot river av den bästa albumstarten på svensk mark sedan Håkans "Känn ingen sorg för mig Göteborg" och David & the Citizens "For all happy endings". Första spåret, den redan hårdkörda Glasvegas-snodda dängan "Spring Ricco", andra spåret, Le Sport-doftande "Mitt allt" med en refräng som kommer göra den här våren fantatsisk och spår 3, BD-flirtande "Vårt hem, vår borg" är en så sjukt bra och euforispridande bilåkarmusik så att jag redan nu sitter och låtsas trampa på en gaspedal. Lägg därtill "Du kommer gå långt", mitt punkiga favoritspår, och Love Antell och hans boys har satt ihop detta årets hittills bästa svenska skiva.

Dags att spisa plattor

2009-03-25T18:58:00.008+01:00

MUSIK. Så jag hann till Bengans. Jävligt gött! Köpte inte bara Florence Valentines "Spring Ricco" och bob hunds "Folkmusik för folk som inte kan bete sig som folk" utan också den senaste från Perssons Pack som var värd att ha i samlingen plus en trippel-CD med Johnny Cash som bara kosta 59 kronor. Dessutom åkte Leonard Cohens bästa samlingsplatta ned i påsen. Jag har redan ägt den en gång för några år sedan i Örebro. Den betydde mycket under en viss period och jag har varit lite småförbannad sedan den blev stulen. Nu har jag den igen. Första gången jag köpte skivor i butik på jävligt länge och så blev det totalt åtta plattor på en och samma gång. Känns som gamla tider! Nu är våren här!

Uddevallas hetaste skivaffär

2009-03-25T12:19:00.007+01:00

MUSIK. Som jag nämnde igår ska jag göra två skivinköp idag. Men jag är lite osäker på om jag hinner hem till Masthugget och Bengans, så jag tänkte kolla med mina kollegor här på jobbet i Uddevalla var man köper skivor i den här stan. Svaren var häpnadsväckande negativa. Tydligen är det Åhléns eller någon bensinmack som gäller. Först tyckte jag det var hemskt att Uddevalla-borna måste ta sig till en bensinstation för att göra sina skivinköp. Sedan såg jag den här (bilden till höger) annonsen i fjolårets melodifestival-programblad. Landets hetaste musikaffär finns i Uddevalla! Då bör de ju ha bob hunds och Florence Valentins nya.

Månadens Ricky Gervais

2009-03-24T17:40:00.003+01:00

FEST. Jag vet att jag inte riktigt har en bloggkategori som hanterar tv/film men när det kommer till min stora favorit Ricky Gervais så är det alltid lite fest. Minst en gång i månaden dammsuger jag youtube efter nya klipp med Ricky (hans blogg är förresten länkad här intill). Och nyss hittade jag han och Stephen Merchants nya Comic Relief-klipp. Magiskt bra. Som vanligt.

Imorrn ska jag för i h-vete köpa skivor igen

2009-03-24T16:47:00.003+01:00

MUSIK. Det är dan före den stora dan. Det var längesen jag längtade så mycket efter skivsläpp som jag gör idag. För imorrn släpper två av mina absoluta svenska favoritband (kanske till och med de absolut bästa tillsammans med T.S.O.O.L.) sina nya album. bob hund och Florence Valentin slänger ut nya plattor i butikerna på exakt samma dag. Den 25 mars. Exakt en vecka efter min 28-årsdag. Och jag känner mig som ett fnittrigt dagisbarn med hela ansiktet nedtryckt i en tunna chockladpudding. Det är tamejfan helt fantasiskt. Ska se till att göra rent öronen ordentligt imorrn så jag kan skicka in de nya spåren snabbt utav bara helvete, rätt in och rakt ner i hjärtroten.

bob hund spelar i Göteborg den 1 maj. Sveriges bästa liveband liksom. Inbokat.
Florence Valentin lirar i Göteborg när fan då? Kom igen nu arrangörer. Sveriges näst bästa liveband liksom. Vill boka in. Eller ska jag behöva åka nånstans? Kanske är värt det. Jag kommer ju imorgon börja köpa skivor igen. Och det var verkligen inte igår. Återkommer med nån form av dubbelrecension.

Till helgen blir det en lokal nostalgitripp i musikens tecken. Fredagen lär spenderas i Åmål tillsammans med min kombo David och hans idioter till bandkompanjoner. Kid Down på Dalslands största stads diskotek. Kan bara gå på ett sätt. Lördagen lär spenderas inför två av Sveriges mest mytomspunna och fantastiska punkband - eller i alla fall Trollhättans. Ölhävers gör sin sista spelning någonsin och Kapten Kermit gör sin första på evigheter - dessutom går rykten om att även grodpojkarna (lokaltidningens fantastiska omskrivning av bandnamnet) börjar närma sig sitt slut. Då gäller det att passa på. På hemmaplan i Trollhättan också.

Lördagen är dock lurig för den ska tajmas ihop med Portugal-Sverige som inleds först 21:45 svensk tid. VM-kval liksom. Som Thomas Öberg frustrerat hade uttryckt sig: "Kom och ge mig en lösning!".

El Padre som Steve Butabi

2009-03-23T21:37:00.004+01:00

FEST. Det var som tidigare nämnt maskerad på 30-årsfesten i lördags. Temat var tv/film. Jag gillar inte maskerader eftersom jag inte är speciellt kreativ och annars har fullt sjå med att göra mig snyggare än vad jag egentligen är. Så varför då göra sig fulare? Irriterande.

Men den här gången kände jag att jag i alla fall fick bjuda till någorlunda. Linus är en bra kille och flera av hans vänner är sådana som gärna klär ut sig. Och så gillar jag tv och film.

Eftersom jag nyligen köpt in en lila kostym så krävdes det inte så där jättemycket i övrigt för att ha likadana kläder som Will Ferrells karaktär Steve Butabi i A Night at the Roxbury. En svart t-shirt och en äckligt sliskig halskedja samt finskorna. Sen var det klart. Tyvärr klippte jag mig i tisdags och kunde därför inte få till mittbena. Vilket är lite störande.

På min vän och bloggkollega Andréas "Wickan" Sundbergs begäran ger jag er här en bild. Vill också passa på att tacka mr DJ som nångång efter midnatt fick en något berusad "Steve Butabi" att dansa "the dance" till Roxbury-filmens soundtrack "What is Love" med Haddaway. Lika mycket 90-tal som silverhalslänken.

De fyra redaktörerna

2009-03-23T21:11:00.009+01:00

JOURNALISTIK. Jag arbetar som journalist. Det var inte alltid självklart. Efter två år som chefredaktör för Örebros studenttidning Lösnummer från 2002 till 2004 var jag rätt trött på det. Men det är klart, det handlade inte så mycket om journalistik då utan mer om att kränga annonser. Jag var heller inte speciellt erfaren. Journalistik handlar en hel del om erfarenhet. Och om självförtroende, nyfikenhet och viljan att lära sig saker. Jag gillar't.

På ett 30-årskalas i lördags i Örebro fanns fyra av Lösnummers redaktörer, som utan erfarenhet inlett sina journalistiska karriärer just där. Tomas Lundström (överst klädd i Speedway-dräkt) har hand om sporten på Vetlanda-posten och skriver speedway och en hel del bandy. Trots att han på min tid hånade mitt bandyintresse som den hockeyidiot han var. Marcus Lundstedt, i lördags utklädd till en av Mikael Persbrandt blåslagen Maria Larsson från den där filmen som vann massa baggar, tog över efter mig och gjorde ett jättejobb med Lösnummer. Idag jobbar han som PR-kille i Sthlm och är en av mina absolut bästa vänner. Efter Mackan kom Jacob Järpegård (nederst), här klädd som J.D. i Scrubs och i somras var han klar och lämnade över till nån tjej som vi inte har koll på. Jacob jobbar idag till och från på NWT eftersom han är pappaledig. På bilden ser ni alltså ett i rakt nedstigande led fyra redaktörer för en gammal studenttidning. Ett historiskt ögonblick.

Och jag själv jobbar som programledare och reporter på Sveriges Radio Väst P4. Nyligen fick jag förlängt och kommer att stanna där till minst slutet av augusti. Sedan vet jag inte. Men det är också en del av livet som nyutbildad journalist. Man vet bara hur de närmaste månaderna kommer se ut. Och ibland inte ens det. Tänkte här i bloggen berätta om saker som händer i yrket samt tankar och funderingar kring det. Vi får väl se hur det blir. Klart är i alla fall att allt började med Lösnummer i Örebro. Tack för den tiden gott folk!

What is love?

2009-03-21T11:06:00.005+01:00

FEST. Ikväll stundar Linus stora 30-årskalas här i Örebro där jag befinner mig nu. Temat är film/tv och jag kommer anlända som Steve Butabi. Jag har gått in för det den här gången. Var till och med och köpte en halslänk på Glitter för 40 kronor.

"Är det en present?" frågade tjejen i kassan.
"Ja" sa jag och skruvade på mig.
"Vill du ha den inslagen?" frågade hon.
"Nooo..." sa jag, inväntade hennes reaktion och la in stöten:
"Yeees!".

Ni ser. Jag har redan gått in i rollen som Steve Butabi. Tyvärr kommer jag sakna Doug ikväll. The dance moves blir liksom inte desamma. Förhoppningen är dock att han stiger in med bergsprängaren sträckt över huvudet med Haddaways gamla dänga i bott framåt midnatt.

Och just det: GRATTIS LINUS!

Ingen risk att kvarta in

2009-03-21T10:11:00.005+01:00

SPORT. Det blev alltså Villarreal. Och vi har gjort det förrut och kan göra det igen. Men det är klart att det är lite oroligt. Vi har ett innermittfält som ingen har en aning om hur det kommer se ut om ett par veckor. Och Villarreal har Senna. Det finns en stor risk att denne Marcos Senna, pumpen i bakgrunden när Spanien blev Europamästare i somras, kommer bli en obehaglig jätte för Arsenals eleganter. Framför allt på El Madrigal.

Senast Gunners var där var i semifinalen i CL 2005/2006. Då fixade vi 0-0 i Spanien. Det räckte eftersom min hjälte Kolo Toures mål hemma på Highbury var det enda som blev till i de där semifinalmötena.

Idag ser det mesta annorlunda ut. Men jämfört med att möta Bayern München och Barcelona ser chanserna hyfsat goda ut att nå en semifinal. Där väntar Man Utd som på ett United-aktigt vis slapp de fyra största konkurrenterna till CL-titeln på sin sida. Det kallas tur.

Så här spelas kvartsfinalerna och så här tror jag det går (första laget börjar hemma och fetade laget gissar jag går vidare):

Villarreal-Arsenal

Man Utd-Porto

Liverpool-Chelsea

Barcelona-B. München

De första tre kvartarna känns okej att tippa så. Den fjärde fullkomligt omöjlig. Vilken jäkla match det kommer bli! Chansar på Bayern München eftersom de får avsluta hemma på Allianz Arena och kan göra ett bra resultat på Camp Nou.

7-8 april är möte 1.

14-15 april är möte 2.

Vilken härlig fotbollsvecka som väntar. Och Senna i all ära, don't forget about the little Santi Cazorla. Och så den där Rossi. Och Forlan. Fan.

C´mon Arsenal! C'mon Arsenal!

2009-03-20T09:33:00.017+01:00

SPORT. Idag klockan 12:00 är lottningen till Champions League. Arsenal har en hemsk säsong bakom sig där skadorna avlöst varandra. Just nu väntar vi på Fabregas, Adebayor, Silvestre och Rosicky. Vi har nyss fått tillbaka Walcott och Eduardo. Vi snackar startspelare. Inget annat lag har fått så betydelsefulla spelare skadade så frekvent. Men det säger också en del om mitt kära Arsenal. Truppen är tunn. Och det är för många lätt vägande fjunisar. Allt gick åt helvete när Flamini sa hejdå. Samtidigt försvann Diarra och Gilberto Silva. TRE defensiva mittfältare av klass. Den här säsongen har Song och Denilson stått för den rollen, med blandad framgång. Även om Song varit näst intill briljant i defensiven det senaste så har han aldrig vågat sticka framåt. Där hade Arsenal ett vapen med Flamini i fjol, som rätt som det var kunde byta plats med Cesc och sticka på djupet - ett överraskningsmoment som varit osynligt den här säsongen.

Fantastiskt skönt ändå att vi fick Arshavin till slut. Han hade inte spelat match sedan i november och gick för tre veckor in och gjorde en halvhjärtad insats även om han blixtrade till ett par gånger. Efter det har han gått från klarhet till klarhet och de senaste matcherna har han öst fram målgivande passningar, gjort mål och skapat lägen som han eller lagkamraterna kanske borde nätat på. Han har varit fantastisk. Men han får ju som bekant inte lira i CL den här säsongen. Hade vi fått honom redan i somras, som det var tänkt, så hade vi haft honom i kvarten. Det hade känts bra.

Vad som dock kommer kännas bra, och känns bra, är att vi har Walcott tillbaka. Hans comeback efter skadan har varit magnifik och häromveckan sprang han fullkomligt sönder Blackburn Rovers försvar. Djupledslöpningarna längs kanterna avlöste varandra och det gick fort, fort, fort. En dimension Arsenal saknat sedan Theo sprang sönder Uniteds tröga försvar i höstas och lekte sig till tre poäng i en fotbollsmatch som var sagolik. Men det räcker inte med att bara plocka poäng mot United om man vill vinna ligan. Det har, om inga andra United visat. Ironiskt nog.

Om två timmar är det alltså dags för CL-lottning. Att Arsenal tagit sig till kvartsfinal är bra gjort med den här säsongen i åtanke. En semifinal skulle få betyget mycket bra. En final sanslöst sjukt bra. En seger i hela CL: omöjligt. Vi har inte turen i de här sammanhangen. Och det året vi hade turen hade motståndarna Henrik Larsson. Ghud på den tiden. Innebandyspelare idag.

I fjol såg jag den bästa fotbollsmatch där mitt lag förlorade som jag skådat. Den andra kvarten mellan Arsenal och Liverpool. I kvartsfinalmötena totalt blev vi blåsta på en straff när Hleb rann igenom och fick armen avdragen, vi fick Flamini (som fullkomligt raderat Gerrard) skadad och tappade mitten och vi fick en sanslös straff emot oss när Fröjdfeldt pekade på elvameterspunkten trots att Babel stoppades utanför straffområdet - precis efter att Arsenal på ett enastående sätt tagit sig tillbaka i matchen efter en sjuk raid av Walcott. Det var ett slag i magen som jag inte upplevt sedan Sverige åkte ut mot Holland på straffar i EM 2004. Också det oerhört orättvist.

Därför önskar jag mig läge för en revansch. Även om Liverpool uppenbarligen är CL:s starkaste och jämnaste lag om man ser till säsong för säsong och hur de presterar annars så önskar jag mig ett möte med dem igen. Det var fantastiskt i fjol. Jag skrev så här i min gamla blogg efter den där andra kvarten: http://jeppelarssons.blogg.se/2008/april/en-san-tomhet.html#comment

Arsenal kan få möta sju olika lag i kvartsfinalen. Det lottas också hur sidorna fram till finalen ska se ut. Här följer en rangordning gällande vilka motståndare jag hoppas på för Gunners.

Liverpool (läge för revansch)
Villarreal (känns svaga jämfört med de andra lagen)
Manchester United (United har svårt för oss i ligan och vi har det psykologiska övertaget)
Porto (svaga på papperet men vi åkte på pisk borta i gruppspelet och det skrämmer)
Chelsea (London-derby)
Bayern München (känns som en omöjlig uppgift för Arsenals småttingar i Allianz Arena)
Barcelona (kommentarer överflödiga - Barca är favoriter)

Klart det är kaxigt att placera Liverpool och Man Utd så högt upp men som sagt, jag VILL se en revansch på Liverpool och Man Utd vore kul att möta med tanke på tjötet inför och runt de matcherna. Man har ju allt för många kompisar som av någon outgrundlig anledning fötts med röven först.

Love Love Antell

2009-03-17T11:16:00.005+01:00

MUSIK. Spotify förändrade den här musikvintern drastiskt - till det positiva för de flesta. Men jävlar vad lat man har blivit på grund av det. Alla nya låtar finns ju där. Hela tiden. Och hela tjusningen med att stå och bläddra mellan skivor, provlyssna på nåt som verkar intressant i tio minuter och sen köpa plattan på chans, gilla den som fan, prata om den med alla sina vänner och be dem "kolla upp det", allt det är borta för nu kan alla leta upp ny musik hur lätt som helst. Skönt som sagt (jag hade aldrig lyssnat in mig på Perssons Packs fantastiska comeback annars) men visst har det försvunnit en viss tjusning.

Andréas tipsade om Perssons Packs comeback och också om Florence Valentines nya mästerverk "Spring Ricco" (lyssna ovan, den är redan nu inne på topp-3-listan över årets svenska låt). För fem år sedan hade jag redan i december haft koll på exakt datum för Love Antell-gängets nya släpp. Men nu har jag blivit latare och latare och en slentrianlyssnare på Spotify. Gillar jag verkligen den utvecklingen?

Ni som känner mig vet att jag allra helst hade varit den som upptäckt allt det nya. Det bekräftelsebehovet har jag och det är ibland en jävla last. Nu får jag helt enkelt finna mig i att inte längre vara en grabb med hyfsad koll.

Det enda jag "upptäckt" i min krets det senaste är Samtidigt Som. Och det var i augusti... Pinsamt dåligt av mig.

Grill del Mundo har blivit en stor kärlek

2009-03-16T11:28:00.010+01:00

FEST. Doften, det man ser, den utomländska värmen, det man hör och det man smakar - sinnena vibrerar!

Kiki Ingber, en av bröderna (den andra brorsan heter Miki!) som äger Grill del Mundo, Göteborgs och kanske Sveriges sjukaste och roligaste uteställe beskriver "grillen" så här:

Man kan säga att Grill Del Mundo går under jord och möter Alice i underlandet
möter Willy Wonka.

Det är en bra beskrivning. Jag har pratat mig varm om det här stället och varje gång någon ny person har upptäckt det har han eller hon gått samma lyriska väg till mötes. Rädslan är, naturligtvis, att "grillen" ska bli överexploaterat, men stället är så jävla beroendeframkallande att jag inte vet om det går att sluta tjata om det. Ungefär som när du sett en sjukt bra film och du ska återberätta den - omöjligt. Men jag försöker i alla fall - här och nu - punkta upp lite grejer.

Bra saker med Grill del Mundo:

Tiden som läggs på drinkarna. Inte någon annanstans har jag druckit så fantastiska Mojitos, Pina Coladas och andra favoriter i coola glas med färsk frukt osv.
Att man kan byta rum och miljö vid varje besök och på så sätt inte tröttna.
Musik som går snabbare och snabbare är sjukt beroende- och dansframkallande.
Stämningen är sjukt avslappnad, alla är/blir snygga och det känns som en stor familj.
Ingen entré.

Dåliga saker med Grill del Mundo:

Har efter tre besök bara gott att säga. Att fyrorna på Grill del Mundo kostar som sexor gör i "vanliga" barer är fullt rimligt med tanke på hur mycket godare, roligare och fräschare de är.

Har ännu inte provat maten. Men en helkväll på "grillen" är i antågande. Ett bra sätt att börja kvällen. Ett bra sätt att avsluta den. Ska man gå dit ska man vara minst tre personer i ett kompisgäng. Bästa rummet är den arabiska bastun. Men alla har ju sin smak. Grill del Mundo har flera.

Moment 22 i övre kroppen och hej

2009-03-16T06:08:00.002+01:00

LIVET. Jag har börjat träna för att stärka magmuskulaturen på grund av en ryggskada som följdes av en stelhet som smyger sig på varje natt. Ett sätt att bättra ryggens stabilitet är alltså att börja gymma. Det gjorde jag i fredags. Igår kväll kom träningsvärken.

För att må bättre i ryggen kan man stretcha genom att stående sträcka armarna i skyn och luta sig/sträcka sig bakåt. Det brukar hjälpa och vara skönt. Men eftersom jag har träningsvärk i magmuskulaturen går just det åt helvete.

Därför har jag nu på ryggen smörjt in mig med zonsalva och väntar på att den ska torka in ordentligt. Zonsalva ska helst inte användas av personer med överkänslighet som till exempel astma. Jag har astma.

Märker ni hur allt hänger ihop? Det här är jag 2009. Välkommen till min nya blogg.